Överklagande ingett den 14 februari 2019 av Hamas av den dom som tribunalen (första avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 14 december 2018 i mål T-400/10 RENV, Hamas mot rådet
(Mål C-122/19 P)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Hamas (ombud: L. Glock, avocat)
Övriga deltagare i målet: Europeiska unionens råd, Republiken Frankrike, Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska upphäva domen av den 14 december 2018, i målet Hamas mot rådet, T-400/10 RENV, i den mån tribunalen därigenom ogillade talan om ogiltigförklaring av följande rättsakter:
rådets beslut 2011/430/Gusp av den 18 juli 2011 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism, rådets beslut 2011/872/Gusp av den 22 december 2011 (EUT L 165, 2012, s. 72), rådets beslut 2012/765/Gusp av den 10 december 2012 (EUT L 337, 2012, s. 50), rådets beslut 2013/395/Gusp av den 25 juli 2013 (EUT L 201, 2013, s. 57), rådets beslut 2014/72/Gusp av den 10 februari 2014 (EUT L 40, 2014, s. 56), och rådets beslut 2014/483/Gusp av den 22 juli 2014 (EUT L 217, 2014, s. 35) om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av besluten 2011/430, 2011/872, 2012/333, 2012/765, 2013/395 respektive 2014/72,
och
rådets genomförandeförordningar (EU) nr 687/2011 av den 18 juli 2011 (EUT L 188, 2011, s. 2), nr 1375/2011 av den 22 december 2011 (EUT L 343, 2011, s. 10), nr 542/2012 av den 25 juni 2012 (EUT L 165, 2012, s. 12), nr 1169/2012 av den 10 december 2012 (EUT L 337, 2012, s. 2), nr 714/2013 av den 25 juli 2013 (EUT L 201, 2013, s. 10), nr 125/2014 av den 10 februari 2014 (EUT L 40, 2014, s. 9) och nr 790/2014 av den 22 juli 2014 (EUT L 217, 2014, s. 1) om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordningarna (EU) nr 1285/2009, nr 610/2010, nr 83/2011, nr 687/2011, nr 1375/2011, nr 542/2012, nr 1169/2012, nr 714/2013 respektive nr 125/2014,
i den del dessa rättsakter rör Hamas och därmed inbegripet Hamas-Izz al-Din al-Qassem,
uttala sig slutgiltigt beträffande de frågor som överklagandet avser, och
förplikta rådet att ersätta samtliga rättegångskostnader i målen T-400/10, T-400/10 RENV, C-79/15 P och i förevarande mål.
Grunder och huvudargument
Den första grunden avser åsidosättande av de principer som styr bevisningen för att de faktiska omständigheterna verkligen har ägt rum:
Tribunalen har åsidosatt de principer för bevisningen som fastställdes i domen i målet rådet/Hamas, C-79/15 P, och har ålagt Hamas en mycket tung bevisbörda, som det till och med är omöjligt att uppfylla.
I andra hand anförs att tribunalen har åsidosatt principerna för bevisningen genom att slå fast att Hamas inte på ett konkret och precist sätt hade bestritt de omständigheter som styrkts av rådet.
Tribunalen har åsidosatt sin skyldighet att lämna ett tillräckligt svar för att bemöta de argument som anförts av klaganden vad gäller möjligheten att tillskriva vederbörande ansvaret för terroristhandlingar.
Den andra grunden avser ett åsidosättande av rätten till en effektiv domstolsprövning:
Tribunalen har berövat klaganden dennes rätt till en effektiv domstolsprövning genom att inte slå fast att rådet inte hade styrkt de faktiska omständigheter som nämns i dess redovisning av skälen.
Tribunalen har fortsatt att åsidosätta rätten till en effektiv domstolsprövning trots att det genom en åtgärd för processledning hade bekräftats att de omtvistade rättsakterna inte vilade på en tillräckligt solid faktisk bas.
Tribunalen underkände grunden avseende rådets felaktiga bedömning av de faktiska omständigheterna efter ett förfarande som var obalanserat, och till klagandens nackdel.
Tredje grunden rör tribunalens påstådda åsidosättande av artikel 1.4 i den gemensamma ståndpunkten genom bedömningen att det brittiska beslutet som åberopats av rådet utgjorde en fällande dom:
Den av tribunalen föreslagna kvalificeringen såsom fällande dom överensstämmer inte med de kriterier som har fastställts i den gemensamma ståndpunkten 2001/931 och gör skyldigheten att motivera rättsakter verkningslös.
Genom att utgå från denna felaktiga kvalificering har tribunalen även omöjliggjort domstolsprövning av kvalificeringen av de faktiska omständigheter som hämtats från nationella beslut.
Den fjärde grunden: tribunalens underkännande av den grunden att rådet inte i tillräcklig mån beaktat hur situationen utvecklats på grund av tidens gång, innebär nödvändigtvis ett åsidosättande av artikel 61 andra stycket i domstolens stadga, ett rättsstridigt ersättande av motiveringen med sin egen och därmed en felaktig premiss.
Femte grunden: tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 296 FEUF genom att slå fast att de faktiska omständigheter som rådet fastställde på ett självständigt sätt och kvalificeringen av dem har angetts på ett sätt som är tillräckligt precist och konkret i skälen för att klaganden ska kunna bestrida dem och för att domstolen ska kunna pröva dem.
____________