Language of document : ECLI:EU:F:2008:43

PERSONALDOMSTOLENS BESLUT

(andra avdelningen)

den 21 april 2008

Mål F-78/07

Stanislava Boudova m.fl.

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Tillsättning – Placering i lönegrad – Tillfälligt anställda som tillsatts som tjänstemän – Uttagningsprov som offentliggjorts före ikraftträdandet av de nya tjänsteföreskrifterna – Rättsakt som går någon emot – Talans upptagande till sakprövning”

Saken: Talan som har väckts med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA, genom vilka Stanislava Boudova och sju andra tjänstemän vid kommissionen har yrkat att beslutet att avvisa deras ansökan om, bland annat, placering i en annan lönegrad, ska ogiltigförklaras.

Avgörande: Det är uppenbart att talan ska avvisas. Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Talans upptagande till sakprövning – Bedömning mot bakgrund av gällande regler vid tidpunkten då ansökan ingavs

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 76)

2.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Fastställande med avseende på en ansökan om placering i en annan lönegrad

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

3.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister – Utgör tvingande rätt – Utgången frist – Börjar löpa på nytt – Villkor – Ny faktisk omständighet (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

1.      Även om den regel som föreskrivs i artikel 76 i personaldomstolens rättegångsregler, enligt vilken personaldomstolen genom beslut kan avvisa en talan som uppenbart ska avvisas eller ogillas, är en rättegångsregel vilken, som sådan, är tillämplig från tidpunkten för dess ikraftträdande på alla ärenden vid personaldomstolen gäller detsamma inte rättsregler enligt vilka personaldomstolen, vid tillämpningen av denna artikel, kan bedöma att det är uppenbart att en talan inte kan tas upp till sakprövning och vilka endast kan vara de bestämmelser som var tillämpliga den dag talan väcktes.

(se punkt 17)

Hänvisning till:

Personaldomstolen 11 december 2007, Martin Bermejo mot kommissionen, F‑60/07, ej publicerad i rättfallssamlingen, punkt 25

2.      Endast de åtgärder som medför tvingande rättsverkningar som kan påverka den berördes intressen genom att väsentligt förändra dennes rättsliga ställning och som slutgiltigt bestämmer institutionens ställningstagande kan utgöra rättsakter som går någon emot. Vid en ansökan om placering i en annan lönegrad är det tillsättningsbeslutet om att provanställa tjänstemannen som utgör den rättsakt som går denne emot. Vid tillsättningen avgörs nämligen vilka arbetsuppgifter tjänstemannen ska utföra och tjänstemannens placering i lönegrad fastställs i överensstämmelse härmed.

(se punkt 31)

Hänvisning till

Domstolen 7 maj 1986, Barcella m.fl. mot kommissionen, 191/84, REG 1986 s. 1541, punkt 11

Förstainstansrätten 7 februari 1991, Tagaras mot domstolen, T‑18/89 och T‑24/89, REG 1991 s. II‑53, punkt 38; 25 oktober 2005, Fardoom och Reinard mot kommissionen, T‑43/04, REGP 2005 s. I‑A-329 och II‑1465; 15 mars 2006, Kimman mot kommissionen, T‑44/04, REGP 2006 s. I‑A-2-71 och II‑A-2-299, punkt 40

3.      Då tidsfristerna för att överklaga samt väcka talan som föreskrivs i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna har instiftats för att säkerställa klarhet och förutsebarhet i rättsliga situationer utgör de tvingande rätt och inte något som parterna eller domaren kan förfoga över. Eventuella undantag eller avvikelser från dessa frister ska tolkas restriktivt.

Även om uppkomsten av en ny och väsentlig omständighet kan motivera att en ansökan om omprövning av ett tidigare beslut som inte har angripits i rätt tid ges in, utgör åtgärder som vidtagits av en gemenskapsinstitution till förmån för en bestämd grupp av personer, utan att det finns någon rättslig skyldighet enligt tjänsteföreskrifterna, sådana åtgärder som inte kan åberopas till stöd för en grund om att likabehandlingsprincip har åsidosatts gentemot en annan institution.

(se punkterna 32, 35 och 37)

Hänvisning till:

Domstolen 15 maj 1985, Esly mot kommissionen, 127/84, REG 1985 s. 1437, point 10 ; 18 januari 1990, Maurissen och Union syndicale mot revisionsrätten, C‑193/87 och C‑194/87, REG 1990 s. I‑95, punkterna 26 och 27 ; 23 januari 1997, Coen, C‑246/95, REG 1997 s. I‑403, punkt 21

Förstainstansrätten 15 december 1995, Progoulis mot kommissionen, T‑131/95, REGP 1995 s. I‑A‑297 och II‑907, punkt 36 ; 23 april 1996, Mancini mot kommissionen, T‑113/95, REGP 1996 s. I‑A-185 och II‑543, punkt 20 ; 28 oktober 2004, Lutz Herrera mot kommissionen, T‑219/02 och T‑337/02, REGP 2004 s. I‑A-319 och II‑1407, punkt 110; 25 oktober 2005, De Bustamante Tello mot rådet, T‑368/03, REGP 2005 s. I‑A-321 och II‑1439, punkt 70 ; 27 september 2006, Lantzoni mot domstolen, T‑156/05, REGP 2006 s. I‑A‑2‑189 och II‑A‑2‑969, punkt 104