Language of document : ECLI:EU:F:2012:149

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

den 6 november 2012

Mål F‑41/06 RENV

Luigi Marcuccio

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Återförvisning till personaldomstolen efter upphävande – Invaliditet – Pensionering till följd av invaliditet – Invaliditetskommitténs sammansättning – Giltighet – Villkor”

Saken:      Talan, ursprungligen väckt med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, som återförvisats till personaldomstolen i tribunalens dom av den 8 juni 2011 i mål T-20/09 P, kommissionen mot Marcuccio (nedan kallad domen om återförvisning), där tribunalen delvis ogiltigförklarade personaldomstolens dom av den 4 november 2008 i mål F-41/06, Marcuccio mot kommissionen (nedan kallad den första domen), där personaldomstolen prövade den ansökan som inkom till dess kansli den 12 april 1006, vari Luigi Marcuccio yrkade dels att kommissionens beslut av den 30 maj 2005 om att pensionera honom till följd av invaliditet samt av ett antal därmed förbundna rättsakter skulle ogiltigförklaras, dels att kommissionen skulle betala skadestånd.

Avgörande:      Talan ogillas. Sökanden ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader i målen F-41/06, F-41/06 RENV och T-20/09 P.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Grund som avser att upphovsmannen till den rättsakt som går någon emot saknade behörighet att anta rättsakten, att väsentliga formföreskrifter åsidosatts och att motiveringen är bristfällig – Grund som avser grunderna för rättsordningen

2.      Tjänstemän – Individuellt beslut – Internt administrativt beslut – Skyldighet att precisera de interna rättsliga bestämmelser som gäller för vikariat – Föreligger inte

(Artikel 253 EG; tjänsteföreskrifterna, artikel 25)

3.      Tjänstemän – Invaliditet – Invaliditetskommitté – Tjänstemannens processuella rättigheter

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga II, artiklarna 7 och 9)

4.      Tjänstemän – Invaliditet – Invaliditetskommitté – Sammansättning – Domstolsprövning – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga II, artikel 7)

5.      Tjänstemän – Invaliditet – Invaliditetskommitté – Sammansättning – Den läkare som företräder tjänstemannen har lämnat kommittén – Skyldighet för kommitténs övriga ledamöter eller för institutionen att kontrollera att tjänstemännen fått kännedom om detta – Föreligger inte – Undantag

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga II, artikel 7)

6.      Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Lojalitetsplikt – Begrepp – Räckvidd – Skyldighet att inställa sig inför invaliditetskommittén om denna så begär

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 21)

7.      Tjänstemän – Invaliditet – Klagomål till invaliditetskommittén – Behörighet strikt avgränsad genom artikel 59 i tjänsteföreskrifterna

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 59.4)

8.      Tjänstemän – Invaliditet – Invaliditetskommitté – Sammansättning – Utnämning av läkare – Ändring av valet – Tillåtet

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga II, artikel 7)

9.      Tjänstemän – Sjukledighet – Läkarundersökning – Innehåll – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 59.1)

10.    Tjänstemän – Invaliditet – Invaliditetskommitté – Sammansättning – Den tredje läkaren, utsedd ex officio av domstolens ordförande, ersatt av en annan läkare vald av de båda andra läkarna gemensamt – Tillåtet – Villkor

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga II, artikel 7)

11.    Tjänstemän – Social trygghet – Invaliditetspension – Möjlighet för invaliditetskommittén att regelbundet kontrollera hur tjänstemannens situation utvecklats – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga VIII, artikel 15)

12.    Tjänstemän – Invaliditet – Invaliditetskommitté – Sekretess för kommitténs arbete – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 26a och 78 femte stycket samt bilaga II, artikel 9 andra och tredje styckena)

1.      Grunderna att den som meddelat den rättsakt som går någon emot saknar behörighet, att väsentliga formföreskrifter har åsidosatts och att motivering av det angripna beslutet saknas eller är bristfällig är grunder avseende tvingande rätt som unionsdomstolarna måste pröva ex officio.

(se punkt 65)

Hänvisning till

Domstolen: 8 december 2011, Chalkor mot kommissionen, C-386/10 P, punkt 64

Tribunalen: 8 juli 2010, kommissionen mot Putterie-De-Beukelaer, T-160/08 P, punkt 61 och där angiven rättspraxis

2.      En institution är inte skyldig att i ett internt administrativt beslut riktat till en av institutionens tjänstemän lämna specifika hänvisningar till de interna rättsliga bestämmelserna om vikariat och än mindre återge innehållet i dessa bestämmelser.

(se punkt 74)

3.      En invaliditetskommittés arbete utgör inte ett öppet, kontradiktoriskt administrativt förfarande gentemot en tjänsteman och syftar inte till att avgöra en tvist mellan administrationen och den anställde. Syftet med detta arbete är att komma fram till medicinska slutsatser som administration kan lägga till grund för ett beslut huruvida och i så fall i vilken mån den berörda tjänstemannen är invalidiserad. Det finns således ingen skyldighet att höra tjänstemannen till följd av principerna om rätten till försvar.

I särskilda administrativa förfaranden såsom prövning av invaliditet har den berörda tjänstemannen däremot rättigheter som är specifika för dessa förfaranden och således är att särskilja från rätten till försvar.

Under invaliditetskommitténs arbete företräds och tillvaratas tjänstemannens för det första genom att det i kommittén enligt artikel 7 i bilaga II till tjänsteföreskrifterna ingår en läkare som företräder denne. För det andra innebär den omständigheten att den tredje läkaren utses gemensamt av de två läkare som utsetts av respektive part – eller, om de inte kommit överens, av domstolens ordförande – en garanti för invaliditetskommitténs opartiskhet. För det tredje får den berörda tjänstemannen enligt artikel 9 i bilaga II till tjänsteföreskrifterna till invaliditetskommittén överlämna rapporter eller intyg från läkare som han konsulterat.

(se punkterna 79-81)

Hänvisning till

Domstolen: 19 januari 1988, Biedermann mot revisionsrätten, 2/87, punkterna 10 och 16

Personaldomstolen: 16 maj 2012, Skareby mot kommissionen, F-42/10, punkt 48

4.      Med tanke på betydelsen av den roll och det mandat som de relevanta bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna ger invaliditetskommittén, ska unionsdomstolarna göra en strikt prövning enligt bestämmelserna om kommitténs upprättande och funktionssätt. Främst bland dessa finns artikel 7 i bilaga II till tjänsteföreskrifterna, som säkerställer att tjänstemannens rättigheter och intressen tillvaratas genom att det kommittén ingår en läkare som denne har förtroende för. De villkor under vilka denna läkare kan utses av någon annan än tjänstemannen måste således vara underkastad en noggrann kontroll, med hänsyn tagen inte bara till den berörda tjänstemannens uppträdande utan till alla omständigheter som kan vara av intresse och som kommer till unionsdomstolarnas kännedom.

(se punkt 85)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 21 mars 1996, Otten mot kommissionen, T-376/94, punkt 47

5.      Informationsutbytet under en invaliditetsprövning mellan tjänstemannen och den läkare som denne utsett som medlem av invaliditetskommittén, särskilt angående läkarens uppdrag och hur detta sköts, hör till avtals- och förtroenderelationen mellan läkaren och tjänstemannen. Med undantag för fall med allvarliga misstankar och uppenbara tecken vad gäller det faktiska ursprunget för underrättelser som invaliditetskommitténs medlemmar eller anställda vid behöriga enheter inom institutionen mottar från den av sökanden utsedda läkaren, innebär ett beslut av den läkaren att lämna sitt uppdrag, som de övriga kommittémedlemmarna och institutionen underrättas om, inte att dessa är skyldiga att kontrollera att även den berörda tjänstemannen har underrättats om beslutet. Att tjänstemannen känner till detta beslut får i princip anses givet, med tanke på avtals- och förtroenderelationen mellan läkaren och tjänstemannen.

(se punkt 91)

6.      Om invaliditetskommittén anser det lämpligt att undersöka tjänstemannen, ankommer det på denne att, i enlighet med lojalitetsplikten och skyldigheten att samarbeta enligt artikel 21 i tjänsteföreskrifterna, göra alla nödvändiga ansträngningar för att efterkomma kallelserna att inställa sig inför invaliditetskommittén.

(se punkt 98)

7.      Om en tjänsteman vars sammanlagda sjukledighet överskrider tolv månader under en treårsperiod, är det inte upp till tillsättningsmyndighetens skönsmässiga bedömning huruvida fallet ska hänskjutas till invaliditetskommittén. Tvärtom är den behörigheten strikt begränsad och uttryckligen avgränsad av villkoren i artikel 59.4 i tjänsteföreskrifterna.

(se punkt 104)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 16 juni 2000, C mot rådet, T-84/98, punkt 66

8.      Varken lydelsen av eller andan bakom artikel 7 i bilaga II i tjänsteföreskrifterna förhindrar vare sig institutionen eller tjänstemannen att vid behov ändra sitt val av läkare som ska företräda dem i invaliditetskommittén, exempelvis när den utvalda läkaren inte längre är tillgänglig.

Tillsättningsmyndighetens individuella beslut om personsammansättningen kan följaktligen ändras under handläggningen om det visar sig nödvändigt.

Att en eller flera medlemmar i en invaliditetskommitté efter hand byts ut medför inte automatiskt, även om kommitténs sammansättning därmed skulle ändras helt, att kommittén eller dess uppdrag upphör och innebär inte nödvändigtvis att tillsättningsmyndigheten har tillsatt två olika invaliditetskommittéer.

(se punkterna 119, 120 och 134)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 23 november 2004, O mot kommissionen, T-376/02, punkt 42

9.      Enligt artikel 59.1 i tjänsteföreskrifterna kan institutionen när som helst ålägga en sjukledig tjänsteman att genomgå en läkarundersökning, oavsett om det inrättats någon invaliditetskommitté enligt artikel 59.4 eller inte. Vad gäller läkarundersökningens innehåll, ankommer det på institutionens läkare att avgöra, utifrån tjänstemannens hälsotillstånd, vilka undersökningar som är lämpliga eller nödvändiga. Ett sådant avgörande kan med hänsyn till dess art knappast överprövas av personaldomstolen, utom vid uppenbara fel.

(se punkt 124)

10.    Att domstolens ordförande utser den läkare som ska företräda tjänstemannen i en invaliditetskommitté betyder inte att den på detta sätt utsedda läkaren inte kan antas handla för tjänstemannens räkning och intressen. Tvärtom handlar denne läkare, när han eller hon fullgör sin uppgift enligt tjänsteföreskrifterna, i tjänstemannens intresse och är därmed fullt behörig att med stöd av artikel 7 första stycket i bilaga II till tjänsteföreskrifterna behörig att utse den tredje läkaren i kommittén, gemensamt med den läkare som utsetts av institutionen.

Från den tidpunkt då de två första läkarna i invaliditetskommittén ska anses utöva sina uppgifter, en i institutionen och en i den berörda tjänstemannens intresse, måste dessa två läkare också kunna utöva sina befogenheter enligt tjänsteföreskrifterna fullt ut. Från det att de fått sitt uppdrag som medlem av invaliditetskommittén kan de därför utse den tredje läkaren, just för att säkerställa ett välfungerande kommittéarbete. Detta kan ske antingen genom att den tredje läkare som redan är tillsatt får behålla sitt uppdrag eller, exempelvis därför att de önskar utse en läkare med annan specialitet, genom att gemensamt utse en ny tredje läkare som de har förtroende för.

Att domstolens ordförande utser den tredje läkaren är inte att betrakta som ett domstolsavgörande utan som ett förvaltningsbeslut, som inte på grund av sin art nödvändigtvis utesluter möjligheten att de berörda läkarna enas om en utnämning. Som anges i artikel 7 i bilaga II till tjänsteföreskrifterna träder domstolens ordförande endast in med en utnämning av den tredje läkaren om de två första läkarna inte kommer överens i frågan, och den utnämningen blir följaktligen aktuell och förblir giltig endast om de två läkarna inte enas om en utnämning.

Eftersom artikel 7 i bilaga II till tjänsteföreskrifterna syftar till att i möjligaste mån säkerställa att den tredje läkaren åtnjuter såväl institutionens som den berörda tjänstemannens läkares förtroende, kan de två första medlemmarna i invaliditetskommittén, som har att företräda institutionen respektive tjänstemannen, inte nekas den befogenhet de har enligt artikel 7 första stycket, det vill säga att gemensamt utse den tredje läkaren, på grund av att domstolens ordförande redan gjort denna utnämning.

Däremot kan ett yttrande från en enhällig invaliditetskommitté inte i efterhand göra en eventuell rättsstridighet som påverkar lagligheten av kommitténs sammansättning rättsenlig.

(se punkterna 135, 136 och 138-141)

Hänvisning till

Domstolen: ovannämnda målet Biedermann mot revisionsrätten, punkt 10

Förstainstansrätten: 3 juni 1997, H mot kommissionen, T-196/95, punkt 80

Personaldomstolen: 14 september 2011, Hecq mot kommissionen, F-47/10, punkt 52

11.    En tjänsteman som bedömts lida av invaliditet har endast avbrutit sin verksamhet, eftersom utvecklingen av hans ställning vid institutionerna är beroende av huruvida de villkor som föranledde invaliditeten fortfarande är uppfyllda, vilket kan kontrolleras regelbundet.

Invaliditetskommittén kan således rekommendera den berörda institutionen att undersöka tjänstemannen igen, först efter en tvåårsperiod och därefter årligen, utan att detta är bindande för tillsättningsmyndigheten.

(se punkterna 145 och 146)

Hänvisning till

Domstolen: 22 december 2008, Gordon mot kommissionen, C-198/07 P, punkt 47

12.    Artikel 9 i bilaga II till tjänsteföreskrifterna skiljer tydligt mellan ”[i]nvaliditetskommitténs slutsatser”, som ska översändas till tillsättningsmyndigheten och den berörda tjänstemannen (andra stycket) och ”[k]ommitténs arbete”, som ska vara ”hemligt” (tredje stycket).

Att invaliditetskommitténs arbete är hemligt beror på dess art, innehåll och följder, som grundar sig på medicinska omständigheter. Det är av dessa skäl som varken tillsättningsmyndigheten eller den berörda tjänstemannen kan informeras om invaliditetskommitténs pågående arbete. Däremot är det inte motiverat att låta den medicinska sekretessen omfatta rättsakter från kommittén som är av administrativ art eller rör själva förfarandet och som inte hör till dess medicinska uppgifter, såsom den slutliga röstställningen inom kommittén eller slutsatserna av dess arbete, utan de kan meddelas tillsättningsmyndigheten och den berörda tjänstemannen.

(se punkterna 150 och 151)