Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte di appello di Napoli (Italien) den 22 januari 2020 – TJ mot Balga Srl
(Mål C-32/20)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Corte di appello di Napoli
Parter i det nationella målet
Klagande: TJ
Motpart: Balga Srl
Tolkningsfrågor
1) Ska artikel 30 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna tolkas på så sätt att arbetstagare vid rättsstridig kollektiv uppsägning har rätt till ett faktiskt, effektivt och ändamålsenligt skydd med avskräckande verkan, eftersom dessa parametrar kännetecknar de sanktioner som fastställs i ”unionsrätten”, vilka ska bidra till iakttagandet av grundläggande värden, vilket innebär att den nationella lagstiftning eller praxis som innehåller den konkreta sanktionsåtgärden mot uppsägning utan giltigt skäl ska vara förenlig med dessa parametrar? Utgör dessa parametrar därför en yttre gräns som är av betydelse och som kan åberopas vid de nationella domstolarna i förfaranden som gäller anpassningen av nationell lagstiftning eller praxis om genomförande av direktiv 98/59/EG1 till unionsrätten?
2) Ska artikel 30 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna i samband med fastställandet av vilken skyddsnivå som föreskrivs i unionsrätten vid rättsstridig kollektiv uppsägning tolkas på så sätt att det ”vederbörligen” ska tas hänsyn till, och därmed tillmätas betydelse åt, den materiella innebörden av artikel 24 i den reviderade europeiska sociala stadgan, till vilket förklaringarna till EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna hänvisar, såsom den innebörden följer av besluten av Europeiska kommittén för sociala rättigheter, och utgör unionsrätten mot denna bakgrund hinder för en nationell lagstiftning och praxis där det i stället för återinsättande i tjänst föreskrivs ett skydd som enbart består i en ersättning som har ett tak, vilket är kopplat till huvudkriteriet om anställningstid, och där arbetstagaren inte ges någon ersättning till följd av inkomstbortfall?
3) Ska nationella domstolar, i samband med bedömningen av i vilken omfattning den nationella lagstiftning som genomför eller närmare bestämt fastställer skyddet mot rättsstridig kollektiv uppsägning (till följd av åsidosättande av urvalskriterierna) är förenlig med unionsrätten, beakta innehållet i europeiska sociala stadgan, såsom det återges i besluten av de behöriga organen, och under alla omständigheter se till att arbetstagaren ges ett skydd som säkerställer en fullständig eller så gott som fullständig kompensation för de ekonomiska konsekvenserna till följd av den förlorade anställningen?
4)] Utgör artiklarna 20, 21, 34 och 47 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna hinder för att en medlemsstat inför en lagstiftning eller praxis om genomförande av direktiv 98/59/EG där det stadgas ett sanktionssystem enligt vilket arbetstagare som har anställts efter den 7 mars 2015 – till skillnad från arbetstagare som berörs av samma uppsägningsförfarande men som anställdes före nämnda datum – inte har rätt till återinsättande i tjänst och under inga omständigheter har rätt till ersättning för konsekvenserna till följd av förlusten av lön och socialförsäkringsförmåner, utan enbart rätt till ersättning med ett belopp som huvudsakligen fastställs utifrån anställningstiden, med den följden att sanktionen differentieras mot bakgrund av anställningsdatumet och att det därmed införs olika skyddsnivåer baserade på ovannämnda kriterium och inte på de faktiska konsekvenserna av orättvist inkomstbortfall?
____________
1 Rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (EGT L 225, 1998, s. 16).