Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Ravensburg (Tyskland) den 28 april 2020 – JL mot BMW Bank GmbH, DT mot Volkswagen Bank GmbH
(Mål C-187/20)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Landgericht Ravensburg
Parter i det nationella målet
Klagande: JL, DT
Motpart: BMW Bank GmbH, Volkswagen Bank GmbH
Tolkningsfrågor
1. Ska artikel 10.2 led a i direktiv 2008/481 tolkas så, att det i samband med uppgift om typen av kredit i tillämpliga fall även ska anges att det är fråga om ett kombinerat kreditavtal och/eller att det är fråga om ett kreditavtal med obestämd löptid?
2. Ska artikel 10.2 led d i direktiv 2008/48 tolkas så, att det i villkoren för utnyttjande av krediten, när det är fråga om ett kombinerat kreditavtal som tecknats i syfte att finansiera köpet av en vara och kreditbeloppet utbetalas till säljaren, ska anges att låntagaren befrias från betalningsansvar avseende köpeskillingen till ett belopp som motsvarar det utbetalade kreditbeloppet och att säljaren, under förutsättning att hela köpeskillingen betalats, är skyldig att överlämna varan till låntagaren?
3. Ska artikel 10.2 led l i direktiv 2008/48 tolkas så, att
a) den vid kreditavtalets ingående gällande dröjsmålsräntan ska meddelas som ett absolut tal i kreditavtalet, och att åtminstone den gällande referensräntan (i det nu aktuella fallet basräntesatsen enligt 247 § BGB), utifrån vilken den gällande dröjsmålsräntesatsen beräknas genom ett tillägg (i det nu aktuella fallet av fem procentenheter enligt 288 § stycke 1 andra meningen BGB), ska anges som ett absolut tal?
b) mekanismen för ändring av dröjsmålsräntan ska förklaras konkret i kreditavtalet, och att det åtminstone måste hänvisas till de nationella bestämmelser av vilka ändringen av dröjsmålsräntan framgår (247 § och 288 § stycke 1 andra meningen BGB)?
4. a) Ska artikel 10.2 led r i direktiv 2008/48/EG tolkas på så sätt att det i kreditavtalet ska anges en konkret, för konsumenten begriplig metod för beräkning av kompensation vid förtidsåterbetalning av lånet, så att konsumenten åtminstone kan göra en ungefärlig beräkning av kompensationen vid uppsägning i förtid?
b) (För det fall att ovanstående fråga a besvaras jakande):
Utgör artikel 10.2 led r och artikel 14.1 andra meningen i direktiv 2008/48 hinder för en bestämmelse i nationell lagstiftning, i vilken det föreskrivs att ångerfristen, trots att de uppgifter som ska anges enligt artikel 10.2 led r i direktiv 2008/48 är ofullständiga, ska börja löpa vid tidpunkten för avtalets ingående och att den enda rättsföljden av detta är att kreditgivarens rätt till kompensation för förtidsåterbetalning upphör?
5. Ska artikel 10.2 led s i direktiv 2008/48 tolkas så, att
a) också avtalsparternas rätt till uppsägning som regleras i den nationella rätten måste anges i kreditavtalet, och i synnerhet också låntagarens rätt att säga upp avtalet på grund av särskilda skäl enligt 314 § BGB vid låneavtal med begränsad löptid, och att paragrafen i vilken denna rätt till uppsägning regleras också måste anges uttryckligen?
b) (För det fall att ovanstående fråga a besvaras nekande):
den inte utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken en särskild uppsägningsrätt som föreskrivs i nationell rätt utgör en sådan uppgift som måste anges, i den mening som avses i artikel 10.2 led s i direktiv?
c) den föreskrivna fristen och formen för uppsägning, när rätten att säga upp avtalet utövas, ska anges i kreditavtalet i samband med all rätt till uppsägning för parterna i kreditavtalet?
6. Ska artikel 10.2 led t i direktiv 2008/48 tolkas så, att de huvudsakliga formella förutsättningarna för att inge klagomål och/eller för att begära prövning utanför domstol inom ramen för en mekanism för klagomål och prövning utanför domstol måste anges i kreditavtalet? Är det otillräckligt att i detta sammanhang hänvisa till att förfarandereglerna som gäller för mekanismen för klagomål och prövning utanför domstol kan hämtas på internet?
7. Får en kreditgivare, i fråga om konsumentkreditavtal, inte åberopa en invändning om att konsumenten har förverkat sin rätt att frånträda avtalet enligt artikel 14.1 första meningen i direktiv 2008/48/EG,
a) när en av de uppgifter som ska lämnas enligt artikel 10.2 i direktiv 2008/48/EG inte vederbörligen har angetts i kreditavtalet och inte heller har meddelats på ett korrekt sätt vid ett senare tillfälle, vilket innebär att ångerfristen enligt artikel 14.1 i direktiv 2008/48/EG inte har börjat löpa?
b) (för det fall att ovanstående fråga a besvaras nekande):
när påståendet om förverkande huvudsakligen grundar sig på den tid som förflutit sedan avtalet ingicks, och/eller på att båda avtalsparter har fullgjort avtalet i dess helhet, och/eller kreditgivaren förfogar över det lånebelopp som återkrävts eller säkerheterna har återlämnats och/eller (när det rör sig om ett köpeavtal som är bundet till kreditavtalet) på att konsumenten har använt eller sålt det föremål som finansierats, men konsumenten, vid den tidpunkt då de relevanta omständigheterna inträffade, inte kände till att denne hade fortsatt ångerrätt, att okunnighet om detta inte kunde tillskrivas konsumenten, samt att kreditgivaren inte heller kunde utgå ifrån att konsumenten hade sådan kännedom?
8. Får en kreditgivare, i fråga om konsumentkreditavtal, inte åberopa en invändning om att konsumenten har utövat sin rätt att frånträda avtalet enligt artikel 14.1 första meningen i direktiv 2008/48/EG på ett sätt som innebär rättsmissbruk,
a) när en av de uppgifter som ska lämnas enligt artikel 10.2 i direktiv 2008/48/EG inte vederbörligen har angetts i kreditavtalet och inte heller har meddelats på ett korrekt sätt vid ett senare tillfälle, vilket innebär att ångerfristen enligt artikel 14.1 i direktiv 2008/48/EG inte har börjat löpa?
b) (för det fall att ovanstående fråga a besvaras nekande):
när påståendet om rättsmissbruk huvudsakligen grundar sig på den tid som förflutit sedan avtalet ingicks och/eller på att båda avtalsparter har fullgjort avtalet i dess helhet och/eller kreditgivaren förfogar över det lånebelopp som återkrävts eller säkerheterna har återlämnats och/eller (när det rör sig om ett köpeavtal som är bundet till kreditavtalet) på att konsumenten har använt eller sålt det föremål som finansierats, men konsumenten, vid den tidpunkt då de relevanta omständigheterna inträffade, inte kände till att denne hade fortsatt ångerrätt, att okunnighet om detta inte kunde tillskrivas konsumenten, samt att kreditgivaren inte heller kunde utgå ifrån att konsumenten hade sådan kännedom?
____________
1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66).