DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen)

den 26 mars 2019 (*)

”Överklagande – Språkregler – Allmänna uttagningsprov för rekrytering av handläggare – Meddelanden om uttagningsprov – Handläggare (AD 5) – Handläggare (AD 6) inom området dataskydd – Språkkunskaper – Den omständigheten att valet av språk 2 i uttagningsproven är begränsat till engelska, franska och tyska – Språket för kommunikation med Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) – Förordning nr 1 – Tjänsteföreskrifterna – Diskriminering på grund av språk – Motivering – Tjänstens intresse – Domstolsprövning”

I mål C‑621/16 P,

angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 25 november 2016,

Europeiska kommissionen, företrädd av L. Pignataro-Nolin och G. Gattinara, båda i egenskap av ombud,

klagande,

i vilket de andra parterna är:

Republiken Italien, företrädd av G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av P. Gentili, avvocato dello Stato,

sökande i första instans,

med stöd av

Konungariket Spanien, företrätt av M.J. García-Valdecasas Dorrego, i egenskap av ombud,

intervenient i andra instans,

Republiken Litauen,

intervenient i första instans,

meddelar

DOMSTOLEN (stora avdelningen)

sammansatt av ordföranden K. Lenaerts, vice ordföranden R. Silva de Lapuerta, avdelningsordförandena J.-C. Bonichot, M. Vilaras, E. Regan, F. Biltgen, K. Jürimäe och C. Lycourgos samt domarna A. Rosas (referent), E. Juhász, J. Malenovský, E. Levits och L. Bay Larsen,

generaladvokat: M. Bobek,

justitiesekreterare: handläggaren V. Giacobbo-Peyronnel,

och efter att den 25 juli 2018 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1        Europeiska kommissionen har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 15 september 2016 i målet Italien/kommissionen (T‑353/14 och T‑17/15, nedan kallad den överklagade domen, EU:T:2016:495). Genom den domen ogiltigförklarade tribunalen meddelandet om allmänt uttagningsprov Epso/AD/276/14 för att upprätta en anställningsreserv av handläggare (EUT C 74 A, 2014, s. 4) och meddelandet om allmänt uttagningsprov Epso/AD/294/14 för att upprätta en anställningsreserv av handläggare inom området dataskydd för institutionen Europeiska datatillsynsmannen (EUT C 391 A, 2014, s. 1) (vilka tillsammans nedan kallas för de omtvistade meddelandena om uttagningsprov).

 Tillämpliga bestämmelser

 Förordning nr 1/58

2        Följande föreskrivs i artikel 1 i rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som ska användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT 17, 1958, s. 385; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 16), i dess lydelse enligt rådet förordning (EU) nr 517/2013 av den 13 maj 2013 (EUT L 158, 2013, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1/58):

”Följande språk ska vara officiella språk och arbetsspråk för unionens institutioner: bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, iriska, kroatiska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska.”

3        I artikel 2 i denna förordning föreskrivs följande:

”Skriftliga handlingar som en medlemsstat eller en person som lyder under en medlemsstats jurisdiktion ställer till [unionens] institutioner får efter avsändarens val avfattas på något av de officiella språken. Svaret skall lämnas på samma språk.”

4        Artikel 6 i nämnda förordning har följande lydelse:

”[Unionens] institutioner får i sina arbetsordningar föreskriva närmare villkor för hur denna reglering av språkanvändningen skall tillämpas.”

 Tjänsteföreskrifterna

5        Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) kommer till uttryck genom rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, 1968, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 39), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1023/2013 av den 22 oktober 2013 (EUT L 287, 2013, s. 15).

6        Avdelning I i tjänsteföreskrifterna har rubriken ”Allmänna bestämmelser” och innehåller artiklarna 1–10c.

7        Följande anges i artikel 1d i tjänsteföreskrifterna:

”1.      Vid tillämpningen av dessa tjänsteföreskrifter skall all diskriminering på grund av bland annat … språk … vara förbjuden.

…

6.      Tillämpningen av principen om icke-diskriminering och proportionalitetsprincipen får bara begränsas på objektiva och rimliga grunder i syfte att uppnå legitima mål av allmänt intresse inom ramen för personalpolitiken. …”

8        I artikel 2 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

”1.      Varje institution skall fastställa vem inom institutionen som skall utöva de befogenheter som enligt dessa tjänsteföreskrifter tillkommer tillsättningsmyndigheten.

2.      En eller flera institutioner får emellertid överlåta tillsättningsmyndighetens befogenheter, helt eller delvis, till en annan institution eller till ett interinstitutionellt organ, dock inte beslut som gäller tillsättning, befordran eller förflyttning av tjänstemän.”

9        Avdelning III i tjänsteföreskrifterna har rubriken ”Tjänstemännens karriär”.

10      Kapitel 1 i denna avdelning, vilket har rubriken ”Rekrytering”, innehåller artiklarna 27–34 i tjänsteföreskrifterna. Artikel 27 första stycket lyder enligt följande:

”Rekryteringen ska vara inriktad på att de tjänstemän som tjänstgör vid institutionen har högsta kompetens, prestationsförmåga och integritet samt är rekryterade över största möjliga geografiska område bland medborgarna i unionens medlemsstater. Inga tjänster ska vara förbehållna medborgare från en viss bestämd medlemsstat.”

11      I artikel 28 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

”En tjänsteman får tillsättas endast om han

…

d)      om inte annat följer av artikel 29.2 [som rör tillämpning av ett annat förfarande än uttagningsförfarandet för rekrytering av högre tjänstemän, och, i undantagsfall, även för tjänster som kräver särskilda kvalifikationer], har genomgått det uttagningsförfarande som bygger antingen på meriter eller prov eller bådadera i enlighet med bilaga III,

…

f)      kan styrka att han har fördjupade kunskaper i ett av unionens språk och sådana tillfredsställande kunskaper i ett annat av unionens språk som krävs för att kunna utföra arbetsuppgifterna.”

12      Genom artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna införs en möjlighet att följa förfarandet för uttagning på grundval av antingen meriter eller prov eller bådadera för att tillsätta lediga tjänster vid en institution. Där anges att det ”[i] bilaga III fastställs bestämmelser om uttagningsförfarandet”.

13      Kapitel 3 i avdelning III i tjänsteföreskrifterna har rubriken ”Bedömningsförfarande, löneklassuppflyttning och befordran”. I detta kapitel återfinns artikel 45.2, som innehåller följande bestämmelse:

”En tjänsteman skall före sin första befordran efter rekryteringen visa sin förmåga att arbeta på ett tredje språk bland dem som anges i artikel 55.1 i fördraget om Europeiska unionen. …”

14      Bilaga III till tjänsteföreskrifterna har rubriken ”Förfarande vid uttagningsprov”. I artikel 1 föreskrivs följande:

”1.      Meddelande om uttagningsprov skall utarbetas av tillsättningsmyndigheten i samråd med Gemensamma kommittén.

I meddelandet skall följande anges:

a)      Uttagningsprovens art (prov som är interna för institutionen, prov som är interna för institutionerna, öppna uttagningsprov, i förekommande fall, prov som är gemensamma för två eller flera institutioner).

b)      Typ av uttagningsprov (på grundval av meriter eller prov eller bådadera).

c)      Befattningsbeskrivning och arbetsuppgifter för den tjänst som skall tillsättas samt den tjänstegrupp och lönegrad som gäller.

d)      … examensbevis eller andra intyg avseende de formella meriter eller den erfarenhet som krävs för den tjänst som skall tillsättas.

e)      Provens art och viktning/poängantal, i de fall uttagningen bygger på prov.

f)      I förekommande fall de språkkunskaper som krävs med tanke på tjänstens speciella art.

g)      I förekommande fall åldersgräns och utsträckning av åldersgränsen för anställda i unionen som fullgjort minst ett tjänsteår.

h)      Sista datum för ansökan.

…”

15      Artikel 7 i bilagan innehåller följande bestämmelse:

”1.      Efter samråd med kommittén för tjänsteföreskrifterna skall institutionerna bemyndiga Europeiska rekryteringsbyrån [(Epso)] att vidta de åtgärder som behövs för att se till att samma krav tillämpas för uttagningsförfarandena för unionens tjänstemän …

2.      [Epso] skall

a)      på en institutions begäran anordna allmänna uttagningsprov,

…

d)      ha det allmänna ansvaret för att definiera och organisera bedömningen av språklig förmåga så att kraven i artikel 45.2 i tjänsteföreskrifterna uppfylls på ett harmoniserat och konsekvent sätt.

3.      På begäran av en institution får [Epso] utföra andra uppgifter i samband med uttagningsförfaranden för tjänstemän.

…”

 Beslut 2002/620/EG

16      Epso upprättades genom Europaparlamentets, rådets, kommissionens, domstolens, revisionsrättens, Ekonomiska och sociala kommitténs, Regionkommitténs och EU-ombudsmannens beslut 2002/620/EG av den 25 juli 2002 (EGT L 197, 2002, s. 53).

17      Enligt artikel 2.1 första meningen i detta beslut ska Epso bland annat ha de urvalsbefogenheter som genom bilaga III till tjänsteföreskrifterna tilldelas tillsättningsmyndigheterna vid de institutioner som undertecknat nämnda beslut.

18      I artikel 4 sista meningen i beslut 2002/620 anges att en eventuell talan inom det område som beslutet omfattar ska föras mot kommissionen.

 Övriga tillämpliga texter samt de omtvistade meddelandena om uttagningsprov

 Allmänna bestämmelser för allmänna uttagningsprov

19      Den 1 mars 2014 lät Epso offentliggöra ett dokument med rubriken ”Allmänna bestämmelser för allmänna uttagningsprov” i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 60 A, 2014, s. 1). Detta dokument innehåller, vid sidan om andra preciseringar, bestämmelser om de språkkunskaper som krävs av de sökande i uttagningsproven. På första sidan anges att ”[d]essa bestämmelser utgör en del av meddelandet om uttagningsprov och tillsammans med meddelandet utgör de den bindande ramen för uttagningsförfarandet”.

20      I punkt 1.1 i de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov, där sådana uttagningsprov definieras, anges att ”EU-institutionerna väljer ut sina tjänstemän genom allmänna uttagningsprov”. Punkt 1.3 i de allmänna bestämmelserna har rubriken ”Behörighetskrav”. Vad gäller språkkraven framgår det av den punkten att det i allmänhet krävs att den sökande har ”fördjupade kunskaper i ett av EU:s officiella språk och tillfredsställande kunskaper i ett annat av dessa språk …” Vidare framgår att ”[o]m inget annat anges i meddelandet om uttagningsprov kommer valet av andraspråk normalt sett att begränsas till engelska, franska eller tyska”.

21      Punkt 2 i de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov avser de olika etapperna i uttagningsprovet. I punkt 2.1.4, som har rubriken ”Fyll i webbansökan”, preciseras bland annat att ”[a]lla delar av webbansökan, även talent screener, ska fyllas i på engelska, franska eller tyska, om inte annat anges i meddelandet om uttagningsprov”.

22      I punkt 3 i de allmänna bestämmelserna lämnas ”allmän information”. Punkt 3.1.1 har rubriken ”Så här kontaktar Epso dig”, och där anges bland annat att ”[a]lla resultat och kallelser skickas uteslutande via ditt Epsokonto på engelska, franska eller tyska”.

 Allmänna riktlinjer avseende språkanvändningen

23      Vid anordnandet av allmänna uttagningsprov tillämpar Epso de allmänna riktlinjer avseende språkanvändningen i Epsos uttagningsprov som antogs av kollegiet av förvaltningschefer den 15 maj 2013 (nedan kallade de allmänna riktlinjerna avseende språkanvändningen), vilket framgår av punkt 1.3 i de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov. I dessa riktlinjer, som återfinns i bilaga 2 till de allmänna bestämmelserna, föreskrivs följande:

”Det bekräftas att språkanvändningen i samband med Epsos uttagningsprov som regel kommer att se ut enligt följande:

…

–        Utvärderingen vid utvärderingscentrum anordnas endast på de sökandes andraspråk, dvs. antingen engelska, franska eller tyska.

–        …

Det finns flera faktorer som motiverar att valet av andraspråk begränsas.

För det första kräver tjänstens intresse att nyanställda direkt kan börja arbeta och utföra de arbetsuppgifter som de anställts för inom det område eller i den roll som uttagningsprovet avsåg.

Engelska, franska och tyska är de språk som används mest vid institutionerna. De är av tradition de språk som används på möten vid institutionerna och dessutom de språk som oftast används både i intern och i extern kommunikation. Detta bekräftas av statistik om källspråken för de texter som översätts vid institutionernas översättningstjänster.

Mot bakgrund av institutionernas faktiska språkkrav för intern och extern kommunikation måste ett kriterium enligt artikel 27.1 i tjänsteföreskrifterna vara tillfredsställande kunskaper i ett av dessa tre språk, vilket måste testas i en simulerad realistisk arbetssituation. …

För det andra motiveras begränsningen av antalet språk i de senare etapperna i uttagningsproven av den typ av prov som används. …

Enligt flera forskningsresultat är utvärderingar med simulerade realistiska arbetssituationer det bästa sättet att bedöma hur en person klarar en verklig arbetssituation. … För att garantera att de sökande bedöms rättvist och kan kommunicera direkt med bedömarna och övriga sökande som deltar i övningen måste, om en sådan metod används, övningarna vid utvärderingscentrumet ske på ett gemensamt språk (lingua franca), eller, under vissa omständigheter, på ett av huvudspråken för uttagningsprovet. …

… Som redan nämnts är det av tradition engelska, franska och tyska som används internt och valet [av det gemensamma språket för proven] måste därför stå mellan dessa språk. Vid utvärderingscentrum bedöms inte de sökandes språkkunskaper. Tillfredsställande kunskaper i ett av dessa tre språk som andraspråk räcker för att kunna göra dessa tester (vilket överensstämmer med minimikraven enligt artikel 28 i tjänsteföreskrifterna). Denna nivå på språkkunskaper är inte orimlig mot bakgrund av tjänstens faktiska behov enligt ovan.

… Genom att de sökande måste välja ett andraspråk (engelska, franska eller tyska) som inte är detsamma som deras förstaspråk (normalt modersmål eller motsvarande) garanteras att de kan jämföras på lika villkor. …

… Begränsningen av valet av andraspråk är bara en återspegling av de språk som människorna i Europa kan i dag. Engelska, franska och tyska är inte bara de språk som talas i flera EU-medlemsstater, utan är också de vanligaste främmande språken. Det är de språk som man oftast lär sig som främmande språk och de språk som anses mest användbara. Tjänstens faktiska behov framstår alltså som en rimlig återspegling av de språkkunskaper som de sökande kan förväntas ha, särskilt eftersom språkkunskaper i strikt bemärkelse (grammatik, stavning och ordkunskap) inte bedöms i kompetensproven. Att begränsa valet av andraspråk till engelska, franska eller tyska innebär därför inte ett orimligt stort hinder för dem som vill delta i uttagningsproven. Enligt tillgängliga uppgifter verkar det ganska väl motsvara det som människor är vana vid och förväntar sig.

Relevant statistik ger stöd för slutsatsen att begränsningen av valet av andraspråk i vissa etapper av uttagningsproven är proportionerlig och icke-diskriminerande. Exempelvis var engelska, franska eller tyska de språk som oftast valdes när sökande fritt kunde välja sitt andraspråk bland de 11 officiella språken i de stora uttagningsproven för generalister (handläggare och assistenter) i EU-25 år 2005. Statistik för uttagningsproven efter reformen 2010 tyder inte på att medborgare i länder där engelska, franska eller tyska är officiellt språk har gynnats. Och av statistiken för AD-uttagningsproven 2010 framgår att en stor del av de sökande fortfarande valde ett av de tre språken som sitt andraspråk.

Av samma skäl verkar det rimligt att kräva att de sökande ska välja ett av dessa språk för kontakterna med Epso och för att fylla i talent screener.

…”

 De omtvistade meddelandena om uttagningsprov

24      Tribunalen redogjorde i följande ordalag för innehållet i de omtvistade meddelandena om uttagningsprov i punkterna 12–24 i den överklagade domen:

”12      Den 13 mars 2014 offentliggjorde Epso i Europeiska unionens officiella tidning [de omtvistade meddelandena om uttagningsprov]. …

13      I inledningen till vart och ett av [de omtvistade meddelandena om uttagningsprov] anges att de allmänna bestämmelserna [för allmänna uttagningsprov] ’utgör en del’ av meddelandet.

14      Enligt behörighetskraven för de uttagningsprov som [de omtvistade meddelandena om uttagningsprov] avser krävs fördjupade kunskaper i ett av unionens officiella språk. Detta språk benämns som ’Språk 1’ för uttagningsprovet. Vidare krävs tillfredsställande kunskaper i engelska, franska eller tyska, vilket benämns som ’Språk 2’ för uttagningsprovet. Varje sökande ska välja mellan tyska, engelska och franska som andraspråk och detta andraspråk måste vara ett annat än förstaspråket (del III, punkt 2.3 i [de omtvistade meddelandena om uttagningsprov]) [(nedan kallat ’Språk 2 i uttagningsprovet’)].

15      I punkt 2.3 i del III i [de omtvistade meddelandena om uttagningsprov] görs preciseringar angående begränsningen av valet av språk 2 till endast de tre ovannämnda språken. I meddelandet om allmänt uttagningsprov Epso/AD/276/14 anges i detta hänseende följande:

’I enlighet med EU-domstolens dom [av den 27 november 2012, Republiken Italien mot Europeiska kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752)] ska EU-institutionerna i samband med detta uttagningsprov ange orsakerna till att valet av andraspråk begränsas till ett visst antal av EU:s officiella språk.

Vi vill därför informera dig om att andraspråken för det här uttagningsprovet har fastställts i tjänstens intresse, vilket innebär att nyanställda direkt ska kunna börja arbeta och kommunicera väl i sitt dagliga arbete. Om så inte är fallet, är det stor risk för att institutionerna inte fungerar effektivt.

Enligt långvarig praxis inom EU-institutionerna när det gäller intern kommunikation, och med beaktande av avdelningarnas behov i fråga om extern kommunikation och handläggning av ärenden, är det engelska, franska och tyska som används mest. Dessutom är engelska, franska och tyska de vanligaste andraspråken i EU och även de som oftast studeras som andraspråk. Med tanke på den utbildningsnivå och yrkeserfarenhet som i dag krävs av den som söker en EU-tjänst kan de sökande förväntas behärska minst ett av dessa språk. I tjänstens intresse och mot bakgrund av de sökandes behov och kompetens samt med beaktande av det område som uttagningsprovet gäller bör delprov därför anordnas på dessa tre språk för att garantera att alla sökande, oavsett vilket som är deras första officiella språk, behärskar minst ett av dessa tre officiella språk i arbetet. Genom att på detta sätt bedöma de sökandes särskilda kompetens kan institutionerna bilda sig en uppfattning om de sökandes förmåga att i en omgivning som liknar den som de skulle arbeta i, omedelbart börja utföra sina arbetsuppgifter.

Av samma anledningar bör antalet kommunikationsspråk mellan de sökande och institutionen begränsas, vilket också gäller de språk som används för att fylla i ansökningsformulären. Detta krav garanterar dessutom att jämförelsen och kontrollen av de sökandes ansökningar blir mer enhetlig.

För att alla ska behandlas lika ska dessutom alla sökande, även de som har engelska, franska eller tyska som första officiella språk, göra dessa delprov på sitt andraspråk, som ska väljas bland dessa tre språk.

Dessa bestämmelser påverkar inte möjligheterna till fortbildning i språk för att kunna arbeta på ett tredje språk i enlighet med artikel 45.2 i tjänsteföreskrifterna.’

16      Meddelandet om allmänt uttagningsprov Epso/AD/294/14 innehåller i princip samma preciseringar.

17      I del IV i meddelandet om det allmänna uttagningsprovet Epso/AD/276/14 anges att tillträdesprov ska anordnas och göras på dator. Proven rör läsförståelse (delprov a), tolkning av sifferuppgifter (delprov b), logiskt tänkande (delprov c) och omdömesförmåga (delprov d). I punkt 3 i denna del av meddelandet om uttagningsprov preciseras att det språk som kommer att användas i delproven a–c är språk 1, medan det språk som kommer att användas i delprov d är språk 2.

18      I del IV i meddelandet om det allmänna uttagningsprovet Epso/AD/294/14 anges även att tillträdesprov ska anordnas. Proven rör läsförståelse (delprov a), tolkning av sifferuppgifter (delprov b) och logiskt tänkande (delprov c). I punkt 3 i denna del av meddelandet om uttagningsprov preciseras att det språk som kommer att användas i delproven a–c är språk 1.

19      I del V i meddelandet om det allmänna uttagningsprovet Epso/AD/294/14 definieras villkoren för tillträde till uttagningsprovet och för urval efter meriter. Det preciseras att granskningen av om de allmänna och särskilda kraven är uppfyllda och att urvalet efter meriter sker i första omgången på grundval av de uppgifter som de sökande har lämnat i ansökan. Sökandenas svar på frågorna om de allmänna och särskilda kraven ligger till grund för en bedömning av om de uppfyller samtliga behörighetskrav för uttagningsprovet enligt vad som föreskrivs i avsnitt III i meddelandet Epso/AD/294/14. Därefter gör uttagningskommittén ett urval bland de sökande som uppfyller behörighetskraven för uttagningsprovet med utgångspunkt i deras meriter för att välja ut dem vars kvalifikationer (bland annat examensbevis och yrkeserfarenhet) är mest relevanta för de befattningsbeskrivningar och urvalskriterier som anges i meddelandet om uttagningsprov Epso/AD/294/14. Detta urval sker enbart på grundval av de svar som de sökande har lämnat under fliken talent screener/évaluateur de talent/Talentfilter och på grundval av en poängsättning som fastställts i punkt 1 b i del V i meddelandet om uttagningsprov Epso/AD/294/14.

…

21      Det sista ledet i det urvalsförfarande som berörs av [de omtvistade meddelandena om uttagningsprov] består i ett ’utvärderingscentrum’ (del V i meddelandet Epso/AD/276/14; del VI i meddelandet Epso/AD/294/14).

22      I punkt 3 i del V i meddelandet om uttagningsprov Epso/AD/276/14 preciseras att det språk som kommer att användas av utvärderingscentrumet för uttagningsprovet är språk 2.

23      I punkt 2 i del VI i meddelandet om uttagningsprov Epso/AD/294/14 anges att utvärderingscentrumet kommer att bedöma sökandena i tre delprov, med syfte att utvärdera

–      deras resonemangsförmåga, avseende läsförståelse (delprov a), tolkning av sifferuppgifter (delprov b), och logiskt tänkande (delprov c),

–      deras särskilda kompetens, genom en strukturerad intervju om deras kompetens på området (delprov d),

–      deras allmänna kompetens, genom ett ’case’ (delprov e), en gruppövning (delprov f) och en strukturerad intervju (delprov g).

24      I punkt 3 i samma del av meddelandet Epso/AD/294/14 anges dessutom att de språk som kommer att användas av utvärderingscentrumet är språk 1 för delproven a–c och språk 2 för delproven d–g.”

 Målet vid tribunalen och den överklagade domen

25      Republiken Italien väckte talan om ogiltigförklaring av de båda omtvistade meddelandena om uttagningsprov genom ansökningar som inkom till tribunalens kansli den 23 maj 2014 respektive den 15 januari 2015. Dessa mål registrerades som mål T‑353/14 och T‑17/15. Republiken Litauen intervenerade till stöd för Republiken Italiens yrkanden i det sistnämnda målet.

26      Målen T‑353/14 och T‑17/15 förenades vad gäller det muntliga förfarandet och domen.

27      Republiken Italien gjorde gällande att två aspekter av språkreglerna i de omtvistade meddelandena om uttagningsprov var olagliga, nämligen att valet av språk 2 i uttagningsprovet och av språket för kommunikationen mellan de sökande och Epso var begränsat till tyska, engelska och franska.

28      Efter att ha ogillat kommissionens avvisningsyrkande gjorde tribunalen för det första en gemensam prövning av den tredje och den sjunde grunden i båda målen, vilka rörde den första aspekten av de ifrågasatta språkreglerna, det vill säga frågan huruvida det var lagligt att begränsa valet av språk 2 i uttagningsprovet till engelska, franska och tyska. Genom nämnda grunder hade Republiken Italien gjort gällande att det förelåg ett åsidosättande av artikel 6.3 FEU, artikel 18 FEUF, artikel 296 andra stycket FEUF, artikel 22 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 1 och 6 i förordning nr 1/58, artikel 1d.1 och 1d.6, artikel 27 andra stycket och artikel 28 f i tjänsteföreskrifterna samt artiklarna 1.1 f, 1.2 och 1.3 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen, samt en ”missuppfattning av sakomständigheterna”. Tribunalen biföll talan på dessa grunder och ogiltigförklarade de omtvistade meddelandena om uttagningsprov i den mån de uppställde sådana språkkrav.

29      För det andra prövade tribunalen den sjätte grunden i båda målen, vilken rörde den andra aspekten av de ifrågasatta språkreglerna, det vill säga frågan huruvida det var lagligt att begränsa valet av det språk som skulle användas för kommunikationen mellan de sökande i uttagningsproven och Epso till dessa tre språk. Med avseende på nämnda grund hade Republiken Italien gjort gällande att det förelåg ett åsidosättande av artikel 18 FEUF, artikel 24 fjärde stycket FEUF, artikel 22 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, artikel 2 i förordning nr 1/58 samt artikel 1d.1 och 1d.6 i tjänsteföreskrifterna. Tribunalen biföll talan även såvitt avsåg den grunden, fann att det saknades skäl att pröva talan såvitt avsåg övriga grunder och ogiltigförklarade de omtvistade meddelandena om uttagningsprov i den del de innebar en sådan begränsning.

30      Slutligen konstaterade tribunalen att det trots ogiltigförklaringen av de omtvistade meddelandena om uttagningsprov inte förelåg skäl att ifrågasätta resultaten från de uttagningsprov som dessa meddelanden avsåg.

 Parternas yrkanden i målet om överklagande

31      Kommissionen har yrkat att domstolen ska

–        upphäva den överklagade domen,

–        om målet är färdigt för avgörande, ogilla yrkandena i första instans,

–        förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna i denna instans och i första instans,

–        förplikta Republiken Litauen att bära sina rättegångskostnader.

32      Republiken Italien har yrkat att domstolen ska

–        ogilla överklagandet, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

33      Genom beslut av domstolens ordförande den 30 mars 2017 tilläts Konungariket Spanien att intervenera till stöd för Republiken Italiens yrkanden.

 Prövning av överklagandet

34      Kommissionen har åberopat fyra grunder till stöd för sitt överklagande.

35      Som första grund har kommissionen anfört att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning vid bedömningen av huruvida den kunde göra en sakprövning i de anhängiggjorda målen. Enligt den andra grunden gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 1d i tjänsteföreskrifterna och vid tolkningen vad gäller omfattningen av kommissionens motiveringsskyldighet. Kommissionen har genom den tredje grunden gjort gällande dels att det förekommit felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 28 f i tjänsteföreskrifterna, dels att tribunalen överskridit gränserna för den domstolsprövning som den hade rätt att göra med avseende på den omständigheten att valet av språk 2 i uttagningsprovet var begränsat till engelska, franska och tyska. Den fjärde grunden avser felaktig rättstillämpning vid bedömningen av den omständigheten att språket för kommunikation mellan de sökande i uttagningsproven och Epso endast kunde vara ett av dessa tre språk.

 Den första grunden: Tribunalens upptagande av talan till sakprövning

 Parternas argument

36      Den första grunden är uppdelad i fyra delgrunder.

37      Som första delgrund har kommissionen hävdat att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att i punkterna 47–52 i den överklagade domen inte göra bedömningen att de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov och de allmänna riktlinjerna avseende språkanvändningen var rättsligt bindande. Kommissionen har genom den andra delgrunden anfört att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den i punkterna 53–57 i den överklagade domen slog fast att Epso inte hade behörighet att uppställa tvingande allmänna och teoretiska språkregler för de uttagningsprov som Epso anordnar. Kommissionen anser även att tribunalens motivering av bedömningen på denna punkt innehöll motstridigheter. Såvitt avser den tredje delgrunden har kommissionen gjort gällande att tribunalen, efter att i punkt 58 i den överklagade domen ha funnit att de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov och de allmänna riktlinjerna avseende språkanvändningen skulle betraktas som meddelanden som ”anger” vissa kriterier för en begränsning av valet av språk 2 i uttagningsprovet, gjorde en felaktig tolkning av hänvisningen i punkt 91 i domen av den 27 november 2012, Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752), till meddelanden ”med” sådana kriterier.

38      Genom den fjärde delen av den första grunden har kommissionen anfört att tribunalen i punkterna 65–71 i den överklagade domen gjorde en felaktig tolkning av de omtvistade meddelandenas rättsliga karaktär, särskilt såtillvida att den slog fast att dessa inte var att betrakta som bekräftande rättsakter i förhållande till de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov. Kommissionen har även gjort gällande att tribunalen inte motiverade sin bedömning i detta avseende i tillräcklig mån.

39      Republiken Italien har invänt mot samtliga dessa argument.

 Domstolens bedömning

–       Inledande synpunkter

40      Vad gäller kommissionens kritik mot att tribunalen tog upp Republiken Italiens talan i de båda målen till prövning i sak, kan denna grund sägas avse punkterna 43–71 i den överklagade domen. Kommissionen vänder sig därigenom särskilt mot tribunalens slutsats i punkt 71, genom vilken den ogillade kommissionens invändning om rättegångshinder.

41      Även om tribunalen ägnade punkterna 43–58 i den överklagade domen åt att analysera de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov med avseende på deras art och rättsliga betydelse, så var det på grundval av en undersökning av de omtvistade meddelandena om uttagningsprov, med avseende på deras rättsliga karaktär, i punkterna 60–69 i den överklagade domen, som tribunalen ogillade kommissionens invändning om rättegångshinder. Det var nämligen efter att ha avslutat denna undersökning, vilken tribunalen – enligt vad som framgår av punkt 59 i den överklagade domen – företog ”för att avgöra om talan i [de aktuella målen kunde] tas upp till sakprövning”, som tribunalen gjorde följande konstaterande i punkt 70 i domen: ”De angripna meddelandena utgör således rättsakter med bindande rättsverkningar vad avser språkordningen för de aktuella uttagningsproven, och därmed rättsakter mot vilka talan kan väckas”.

42      Då de slutsatser som tribunalen drog av sin undersökning av den rättsliga karaktären hos de omtvistade meddelandena om uttagningsprov således hade en avgörande betydelse för dess beslut att ogilla invändningen om rättegångshinder i punkt 71 i den överklagade domen, är det – såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 45 i sitt förslag till avgörande – lämpligt att inleda med att pröva den första grundens fjärde del som handlar om dessa meddelandens rättsliga karaktär.

–       Den första grundens fjärde del: Felaktig tolkning av den rättsliga karaktären hos de omtvistade meddelandena om uttagningsprov

43      Genom den första grundens fjärde del har kommissionen kritiserat tribunalen för att ha gjort en felaktig rättstillämpning och åsidosatt motiveringsskyldigheten genom att inte, i punkterna 65–71 i den överklagade domen, ha prövat huruvida de omtvistade meddelandena om uttagningsprov var rent bekräftande till sin innebörd i förhållande till de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov. Enligt kommissionen borde tribunalen ha jämfört innehållet i meddelandena med innehållet i de allmänna bestämmelserna, och i vart fall ha tagit i beaktande att dessa allmänna bestämmelser ingick som en del av nämnda meddelanden. En bedömning av instrumentens innehåll och inbördes relation skulle ha visat att det var de allmänna bestämmelserna som utgjorde de bindande reglerna för uttagningsproven. Eftersom Republiken Italien i de båda målen endast väckt talan om ogiltigförklaring av de omtvistade meddelandena om uttagningsprov borde tribunalen ha avvisat talan.

44      Det framgår av fast rättspraxis att en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF kan väckas avseende alla åtgärder – oavsett slag eller form – som har vidtagits av institutionerna och som är avsedda att ha bindande rättsverkningar (se, bland annat, dom av den 13 oktober 2011, Deutsche Post och Tyskland/kommissionen, C‑463/10 P och C‑475/10 P, EU:C:2011:656, punkt 36, dom av den 13 februari 2014, Ungern/kommissionen, C‑31/13 P, EU:C:2014:70, punkt 54, dom av den 25 oktober 2017, Rumänien/kommissionen, C‑599/15 P, EU:C:2017:801, punkt 47, och dom av den 20 februari 2018, Belgien/kommissionen, C‑16/16 P, EU:C:2018:79, punkt 31; se även, för ett liknande resonemang, dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen, 60/81, EU:C:1981:264, punkt 9, och beslut av den 4 oktober 1991, Bosman/kommissionen, C‑117/91, EU:C:1991:382, punkt 13, och dom av den 9 december 2004, kommissionen/Greencore, C‑123/03 P, EU:C:2004:783, punkt 44).

45      Bekräftande rättsakter och rena genomförandeåtgärder kan inte bli föremål för den domstolsprövning som föreskrivs i den artikeln, då sådana instrument inte har några rättsverkningar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2006, Reynolds Tobacco m.fl./kommissionen, C‑131/03 P, EU:C:2006:541, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

46      För att bemöta kommissionens argument att de omtvistade meddelandena om uttagningsprov endast utgjorde bekräftande rättsakter och rena genomförandeåtgärder i förhållande till de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov, slog tribunalen i punkterna 65 och 66 i den överklagade domen fast att ”ett meddelande om uttagningsprov [anger] både det rättsliga ramverket för proven och uttagningskommitténs bedömningskriterier” och att ”[d]et viktigaste med meddelandet om uttagningsprov är … att de berörda så exakt som möjligt informeras om vad som krävs för att klara av att utföra den tjänst som utlyses, så att de berörda kan avgöra om det är någon mening för dem att söka tjänsten”, varvid ”syftet med varje enskilt meddelande om uttagningsprov [är] att uppställa regler för förfarandet i ett eller flera enskilda uttagningsprov, [för vilket eller vilka det] därigenom [fastställer] ett regelverk som överensstämmer med tillsättningsmyndighetens syfte”.

47      Tribunalen drog härav i punkt 67 i den domen slutsatsen att ”[e]tt meddelande om uttagningsprov, såsom de [omtvistade] meddelandena [om uttagningsprov], som, med beaktande av unionsinstitutionernas och unionsorganens specifika behov, inrättar ett regelverk för ett visst uttagningsprov, bland annat vad avser språkordningen, och som därmed medför självständiga rättsverkningar, kan således i princip inte anses som en bekräftande rättsakt eller som en ren verkställighetsåtgärd i förhållande till tidigare rättsakter”.

48      För att pröva den första grundens fjärde del behöver det fastställas huruvida dessa meddelanden, såsom tribunalen ansåg, utgjorde den bindande rättsliga ramen för uttagningsproven i fråga. Om de omtvistade meddelandena om uttagningsprov i sig anses ha bindande rättsverkningar kan de nämligen inte kvalificeras som vare sig bekräftande rättsakter eller rena verkställighetsåtgärder, och det betyder följaktligen att tribunalen hade skäl för att inte göra någon jämförelse mellan innehållet i dessa.

49      Enligt artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna fastställs bestämmelserna om uttagningsförfarandet i bilaga III till tjänsteföreskrifterna. Det framgår i detta avseende av artikel 1.1 i denna bilaga att ett meddelande om uttagningsprov ska utarbetas av tillsättningsmyndigheten, och att detta bland annat ska innehålla uppgift om uttagningsprovens art, typen av uttagningsprov, befattningsbeskrivning och arbetsuppgifter för den tjänst som ska tillsättas, examensbevis eller den erfarenhet som krävs för denna tjänst, sista datum för ansökan samt andra eventuella villkor, såsom de språkkunskaper som krävs med tanke på tjänstens speciella art. Därutöver innehåller bilaga III bestämmelser om offentliggörandet av meddelandena om uttagningsprov, formulären för de sökande, uttagningskommittéernas sammansättning och arbete samt de villkor under vilka unionens institutioner kan överlåta uppgifter avseende uttagningsförfarandena åt Epso.

50      Härav följer att anordnandet av ett uttagningsprov styrs av ett meddelande vars väsentliga delar ska fastställas i enlighet med bestämmelserna i bilaga III till tjänsteföreskrifterna. Under dessa förhållanden konstaterar domstolen att ett meddelande om uttagningsprov, såsom tribunalen angav i punkt 66 i den överklagade domen, innehåller ”regelverket” för ett specifikt uttagningsprov utifrån det mål som har uppställts av tillsättningsmyndigheten, och att detta regelverk ”avgör hur det aktuella uttagningsförfarandet ska genomföras, från det att det aktuella meddelandet om uttagningsprov offentliggörs till dess att det publiceras en förteckning över godkända sökande i det aktuella uttagningsprovet”.

51      Eftersom de omtvistade meddelandena om uttagningsprov innehåller ett sådant regelverk har de således bindande rättsverkningar i den mening som avses i den rättspraxis som nämns ovan i punkt 44.

52      Denna bedömning av den rättsliga karaktären hos de omtvistade meddelandena om uttagningsprov stöds, i det förevarande fallet, av ordalydelsen i de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov, vilka har antagits av Epso, liksom av ordalydelsen i de omtvistade meddelandena om uttagningsprov som sådana.

53      Det framgår för det första av uppgifterna på första sidan av de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov att dessa ”utgör en del av meddelandet om uttagningsprov och [att de] tillsammans med meddelandet utgör … den bindande ramen för uttagningsförfarandet”. Vad gäller de språkkunskaper som krävs av de sökande enligt dessa allmänna bestämmelser anges, bland annat i punkterna 1.3 och 2.1.4, att valet av såväl språk 2 i uttagningsprovet som det språk som ska användas i ansökan, är begränsat till engelska, franska och tyska ”om inte annat anges i meddelandet om uttagningsprov”. För det andra anges i den inledande delen av de omtvistade meddelandena om uttagningsprov, med hänvisning till dessa allmänna bestämmelser, att ”[d]essa bestämmelser utgör en del av det här meddelandet om allmänt uttagningsprov och hjälper dig att sätta dig in i de bestämmelser som gäller för proven och anmälningsförfarandet”.

54      Eftersom de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov, enligt deras ordalydelse, utgör den bindande ramen för uttagningsförfarandet endast ”tillsammans med meddelandet”, kan de inte ensamma anses styra det uttagningsförfarande som avses i de omtvistade meddelandena om uttagningsprov. Även om dessa allmänna bestämmelser utgör ”en del av … meddelandet om allmänt uttagningsprov” och visserligen kan beaktas i den egenskapen vid en bedömning av meddelandet om uttagningsprov, kan dessa bestämmelser således inte i sig anses utgöra den rättsliga ramen för uttagningsprov, såsom de prov som de omtvistade meddelandena avser.

55      Följaktligen gjorde tribunalen en riktig bedömning när den i punkt 70 i den överklagade domen slog fast att de omtvistade meddelandena om uttagningsprov inte utgjorde bekräftande rättsakter eller rena verkställighetsåtgärder i förhållande till de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov, utan rättsakter med ”bindande rättsverkningar vad avser språkordningen för de aktuella uttagningsproven”.

56      Under dessa omständigheter, och eftersom tribunalen kunde nå fram till denna slutsats genom att endast undersöka de omtvistade meddelandena om uttagningsprov som sådana, kan det inte anses att tribunalen har åsidosatt sin motiveringsskyldighet genom att inte, vid bedömningen av meddelandenas rättsliga karaktär jämföra innehållet i dessa meddelanden med innehållet i de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov.

57      I övrigt ska det konstateras att övervägandena i punkterna 68 och 69 i den överklagade domen endast presenterades av tribunalen för fullständighetens skull, för det fall att de omtvistade meddelandena om uttagningsprov skulle kvalificeras som bekräftande rättsakter eller rena verkställighetsåtgärder i förhållande till de allmänna bestämmelserna. Med hänsyn till vad som konstaterats ovan i punkt 55 kan dessa överväganden dock inte, även om de visar sig vara felaktiga, leda till en ogiltigförklaring av den överklagade domen. De argument som riktar sig mot dessa överväganden är således verkningslösa (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 oktober 2013, Kone m.fl./kommissionen, C‑510/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:696, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

58      Under dessa omständigheter kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser den första grundens fjärde del.

–       Den första grundens första, andra och tredje del: En felaktig tolkning av de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov med avseende på deras rättsliga karaktär

59      Den första grundens första, andra och tredje del hänför sig till punkterna 45–59 i den överklagade domen, som avser den rättsliga karaktären hos de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov. Det framgår dock av själva ordalydelsen i punkt 59 i den överklagade domen att tribunalen endast formulerade övervägandena i dessa punkter som en inledning för att därefter slå fast huruvida talan kunde prövas i sak eller inte.

60      Domstolen anser, precis som generaladvokaten påpekade i punkt 58 i förslaget till avgörande, att eftersom de omtvistade meddelandena om uttagningsprov har bindande rättsverkningar och således kan överklagas oavsett vilken rättslig karaktär som ska tillskrivas de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov, behövdes det inte någon prövning av de allmänna bestämmelsernas rättsliga karaktär för att bedöma huruvida talan vid tribunalen kunde tas upp till prövning i sak.

61      Härav följer att de argument som utvecklats i den första grundens första, andra och tredje del riktar sig mot skäl i den överklagade domen som enbart har angetts för fullständighetens skull och att de i den egenskapen inte kan leda till att domen ogiltigförklaras. De ska således underkännas då de är verkningslösa (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 oktober 2013, Kone m.fl./kommissionen, C‑510/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:696, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

62      Domstolen konstaterar följaktligen att överklagandet inte kan bifallas såvitt avser den första grunden, varav vissa delar saknar verkan.

 Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 1d i tjänsteföreskrifterna och av motiveringsskyldigheten

 Den andra grundens första del: Felaktig tolkning av artikel 1d i tjänsteföreskrifterna

–       Parternas argument

63      Kommissionen har anfört att tribunalen i punkt 91 i den överklagade domen gjorde en felaktig tolkning av artikel 1d i tjänsteföreskrifterna och av domen av den 27 november 2012, Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752) genom att slå fast att det framgår av den domen att ”den omständigheten att sökandenas val av andraspråk till ett uttagningsprov begränsas till ett visst antal språk, varigenom andra officiella språk utesluts, utgör en diskriminering på grund av språk”. Kommissionen anser att tribunalen även gjorde en felaktig rättstillämpning när den i punkt 92 i den överklagade domen slog fast att artikel 1d i tjänsteföreskrifterna ”förbjöd” diskriminering på grund av språk, trots att den bestämmelsen gör det möjligt att motivera särbehandling, särskilt av hänsyn till tjänstens intresse.

64      Republiken Italien har invänt mot dessa argument.

–       Domstolens bedömning

65      I punkt 91 i den överklagade domen konstaterade tribunalen, med stöd av framför allt tjänsteföreskrifterna och domen av den 27 november 2012, Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752), att ”den omständigheten att sökandenas val av andraspråk till ett uttagningsprov begränsas till ett visst antal språk, varigenom andra officiella språk utesluts, utgör en diskriminering på grund av språk”. Tribunalen förklarade i detta avseende att ”vissa potentiella sökande (de som har tillfredsställande kunskaper i åtminstone ett av de angivna språken) gynnas på grund av detta villkor, eftersom de kan delta i uttagningsprovet och följaktligen rekryteras som tjänstemän eller övriga anställda inom unionen, medan andra som inte har dessa kunskaper utesluts”. Vidare fann tribunalen i punkt 92 i den överklagade domen att kommissionens argument om att det i det aktuella fallet inte föreligger någon diskriminering på grund av nationalitet var verkningslöst och skulle underkännas, med motiveringen att artikel 1d i tjänsteföreskrifterna inte bara förbjuder diskriminering på grund av nationalitet, utan även diskriminering på grund av språk.

66      Mot denna bakgrund ska det dels erinras om att det framgår av lydelsen i artikel 1d.1 i tjänsteföreskrifterna, såsom domstolen framhöll i punkt 82 i domen av den 27 november 2012, Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752), att ”[v]id tillämpningen av dessa tjänsteföreskrifter skall all diskriminering på grund av bland annat … språk … vara förbjuden”, dels erinras om att artikel 1d.6 innehåller en möjlighet att under vissa villkor göra avsteg från det förbud som anges i artikel 1d.1.

67      Till skillnad från vad kommissionen har anfört är det uppenbart att tribunalen i punkt 91 i den överklagade domen inte har avsett att bortse från möjligheten att på vissa villkor motivera begränsningar av användningen av de officiella språken med stöd av artikel 1d.6 i tjänsteföreskrifterna. I punkt 88 angav nämligen tribunalen – redan innan den i punkt 91 konstaterade att ”den omständigheten att sökandenas val av andraspråk till ett uttagningsprov begränsas till ett visst antal språk, varigenom andra officiella språk utesluts, utgör en diskriminering på grund av språk” – att ”artikel 1d i tjänsteföreskrifterna [tillåter] inskränkningar” av användningen av de officiella språken, bland annat med hänsyn till tjänstens intresse.

68      Tribunalen hade likaså fog för sitt konstaterande i punkt 92 i den överklagade domen att artikel 1d i tjänsteföreskrifterna inte bara förbjuder diskriminering på grund av nationalitet, utan även all diskriminering på grund av språk.

69      Under dessa förhållanden kan överklagandet inte bifallas såvitt avser den andra grundens första del.

 Den andra grundens andra del: Felaktig rättstillämpning och bristande motivering från tribunalens sida vid dess bedömning av motiveringen i de omtvistade meddelandena om uttagningsprov

–       Parternas argument

70      Kommissionen har gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom bedömningen att de omtvistade meddelandena om uttagningsprov inte var tillräckligt motiverade trots att den i punkterna 98–104 inte prövade huruvida de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov innehöll en tillräcklig motivering för att rättfärdiga att valet av språk 2 i uttagningsprovet begränsades till språken engelska, franska och tyska. Enligt kommissionen åsidosatte tribunalen även sin motiveringsskyldighet genom att inte pröva huruvida dessa allmänna bestämmelser utgjorde andra rättsakter, såsom ”meddelanden med kriterier för att begränsa möjligheten att välja ett visst språk som andraspråk i ett uttagningsprov” i den mening som avses i punkt 91 i domen av den 27 november 2012, Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752).

71      Republiken Italien har invänt mot dessa argument.

–       Domstolens bedömning

72      I punkt 103 i den överklagade domen fann tribunalen att regelverket för de aktuella uttagningsproven har fastställts genom de omtvistade meddelandena om uttagningsprov och inte genom de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov och de allmänna riktlinjerna avseende språkanvändningen som utgjorde en bilaga till dessa bestämmelser, trots att meddelandena hänvisade till sistnämnda texter. Tribunalen konstaterade på denna punkt även att det genom dessa meddelanden har upprättats självständiga regler för dessa uttagningsprov, bland annat språkregler. Den beslutade således, i punkt 104 i den överklagade domen, att undersöka den motivering som Epso har valt i de omtvistade meddelandena om uttagningsprov för att rättfärdiga att valet av språk 2 i uttagningsprovet begränsades till engelska, franska och tyska.

73      Såsom framgår av punkt 51 ovan har de omtvistade meddelandena om uttagningsprov bindande rättsverkningar och dessa utgör således regelverket för uttagningsproven i fråga. Eftersom de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov ”utgör en del” av dessa meddelanden ankom det emellertid på tribunalen att vid bedömningen av huruvida Epsos motivering av språkkraven var godtagbar inte bara beakta motiveringen i de omtvistade meddelandena om uttagningsprov själva utan även motiveringen i de allmänna bestämmelserna.

74      Kommissionens argument att tribunalen hade begränsat sin prövning till innehållet i de omtvistade meddelandena om uttagningsprov kan inte godtas, eftersom tribunalen, såsom framgår av punkterna 115–117 i den överklagade domen, lät sin prövning även omfatta den relevanta motivering i detta avseende som återfinns såväl i de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov, som i de allmänna riktlinjerna avseende språkanvändningen, såsom ”en del av” de omtvistade meddelandena om uttagningsprov.

75      Vad därutöver gäller kommissionens argument att tribunalen ”åsidosatte sin motiveringsskyldighet genom att inte pröva huruvida de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov utgör meddelanden eller andra rättsakter i den mening som avses i punkt 91 i domen [av den 27 november 2012, Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752)]”, räcker det att konstatera att tribunalen bland annat i punkterna 58 och 69 i den överklagade domen erinrade om att ”de allmänna bestämmelserna … ska tolkas så, att de … utgör meddelanden i den mening som avses i punkt 91 i dom av den 27 november 2012, Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752)”. Följaktligen ska detta argument underkännas.

76      Den andra grundens andra del ska således underkännas varför överklagandet inte kan bifallas såvitt avser någon del av den andra grunden.

 Den tredje grunden: Den omständigheten att valet av språk 2 i uttagningsprovet begränsades till engelska, franska och tyska

 Den tredje grundens första del: Felaktig rättstillämpning och åsidosättande av motiveringsskyldigheten vid tolkningen av artikel 28 f i tjänsteföreskrifterna

–       Parternas argument

77      Kommissionen har gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 28 f i tjänsteföreskrifterna när den i punkt 106 i den överklagade domen fann att en särbehandling på grund av språk inte var ägnad att underlätta rekryteringen av tjänstemän med högsta kompetens, prestationsförmåga och integritet i den mening som avses i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna, med motiveringen att det, enligt tribunalen, klart framgår att dessa egenskaper inte har något att göra med en sökandes språkkunskaper. Kommissionen anser att språkkunskaper ingår bland de egenskaper som krävs enligt denna bestämmelse.

78      Republiken Italien har invänt mot dessa argument.

–       Domstolens bedömning

79      I punkt 105 i den överklagade domen redogjorde tribunalen för kommissionens argument att när unionsinstitutionerna fastställer vilka språkliga behov de har, så kan principen om icke-diskriminering endast anses vara åsidosatt om de val som görs är godtyckliga eller uppenbart olämpliga i förhållande till målet att ”kunna hitta sökande som direkt kan börja arbeta” och målet att ”rekrytera tjänstemän med högsta kompetens, prestationsförmåga och integritet i den mening som avses i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna”. Tribunalen fann dock i punkt 106 i den domen att det endast var det första av dessa mål som eventuellt kunde rättfärdiga en särbehandling på grund av språk, och att det andra målet däremot inte kunde det, eftersom de egenskaper som avses i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna inte har något att göra med den sökandes språkkunskaper.

80      Det ska konstateras att å ena sidan anges i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna målet att rekryteringen ska vara inriktad på att tjänstemännen har ”högsta kompetens, prestationsförmåga och integritet”. Å andra sidan innehåller artikel 28 de villkor som måste vara uppfyllda för tillsättningen av en tjänsteman; för att kunna tillsättas måste personen i fråga bland annat vara medborgare i en medlemsstat, åtnjuta fulla medborgerliga rättigheter, ha fullgjort alla eventuella militära skyldigheter, uppfylla skötsamhetskraven, ha blivit godkänd i ett uttagningsprov, uppfylla kraven på fysisk lämplighet och ha de språkkunskaper som krävs.

81      Då domstolen, i punkt 94 i domen av den 27 november 2012, Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752), redan har slagit fast att målet att rekrytera tjänstemän med ”högsta kompetens, prestationsförmåga och integritet” i den mening som avses i artikel 27 första stycket, lättare kan uppnås ”om sökandena får genomföra urvalsproven på sitt modersmål eller det andraspråk som de tycker sig ha bäst kunskaper i”, har den slagit fast att språkkunskaper i princip inte har något att göra med de egenskaper som avses i denna artikel.

82      Det betyder att även om den sökandes språkkunskaper kan, eller till och med ska, bli föremål för en utvärdering under uttagningsförfarandet så att unionsinstitutionerna kan försäkra sig om att den sökande har de språkkunskaper som krävs enligt artikel 28 f i tjänsteföreskrifterna, så är målet med den utvärderingen fristående i förhållande till den utvärdering som syftar till att fastställa ”högsta kompetens, prestationsförmåga och integritet” i den mening som avses i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna. Härav följer att de språkkunskaper som krävs enligt artikel 28 f i tjänsteföreskrifterna inte kan likställas med de ”egenskaper” som avses i artikel 27 första stycket.

83      Under dessa förhållanden kan tribunalen inte anses ha gjort någon felaktig rättstillämpning genom att i punkt 106 i den överklagade domen slå fast att ”högsta kompetens, prestationsförmåga och integritet … inte har något att göra med de språkkunskaper” som den sökande besitter. Härav följer även att tribunalens motiveringsskyldighet inte åsidosattes på grund av att den omständigheten att valet av språk 2 i uttagningsprovet begränsades till engelska, franska och tyska i de omtvistade meddelandena om uttagningsprov inte undersöktes med beaktande av målet att rekrytera tjänstemän med högsta kompetens, prestationsförmåga och integritet i den mening som avses i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna.

84      Överklagandet kan således inte bifallas såvitt avser den tredje grundens första del.

 Den tredje grundens andra del: Felaktig definition av den tillämpliga domstolskontrollens omfattning och felaktig tolkning av de allmänna riktlinjerna avseende språkanvändningen

–       Parternas argument

85      Kommissionen har gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den i punkterna 107–117 i den överklagade domen vid sin kontroll av huruvida de omtvistade meddelandena om uttagningsprov var lagenliga bortsåg från det stora utrymme för skönsmässig bedömning som Epso har för att fastställa kriterierna för den språkliga kompetens som krävs av de sökande. Medan domstolen i punkt 90 i domen av den 27 november 2012, Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752), hade uppställt ett krav på ”klara, objektiva och förutsebara” kriterier som objektivt sett kan motivera att valet av språk 2 i uttagningsprovet begränsas till engelska, franska och tyska, så uppställde tribunalen, enligt kommissionen, det felaktiga kravet att Epso skulle lämna en detaljerad motivering med ”konkreta indikationer” avseende skälen för en sådan begränsning. I vilket fall som helst anser kommissionen att den detaljerade motiveringen som återfinns i de allmänna riktlinjerna avseende språkanvändningen och i de omtvistade meddelandena om uttagningsprov innehåller sådana kriterier.

86      Republiken Italien har invänt mot dessa argument.

–       Domstolens bedömning

87      I punkterna 107–109 i den överklagade domen framhöll tribunalen att även om unionsinstitutionerna har ett stort utrymme för skönsmässiga bedömningar ”när det gäller inrättandet av en tjänst för tjänstemän eller övriga anställda, när det gäller valet av tjänstemän eller övriga anställda vid tillsättningen av den inrättade tjänsten samt i fråga om beskaffenheten av det anställningsförhållande som gäller mellan institutionerna och den anställde”, så måste dessa institutioner se till att de relevanta bestämmelserna iakttas, inklusive artikel 1d i tjänsteföreskrifterna. Tribunalen preciserade även att det ankommer på unionsdomstolen att, vid behov, pröva om eventuella krav på specifika språkkunskaper är sakligt motiverade och står i proportion till de reella krav som tjänsten ställer.

88      Det ska i detta avseende för det första erinras om att unionens institutioner enligt domstolens fasta praxis ska ges ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när de organiserar sin verksamhet, och särskilt när de fastställer kriterierna för den kompetens som krävs för de tjänster som ska tillsättas och när de – på grundval av dessa kriterier och i tjänstens intresse – bestämmer villkoren och formerna för anordnandet av uttagningsprov (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 oktober 1975, Deboeck/kommissionen, 90/74, EU:C:1975:128, punkt 29, dom av den 9 februari 1984, Fabius/kommissionen, 39/83, EU:C:1984:52, punkt 7, och dom av den 9 oktober 2008, Chetcuti/kommissionen, C‑16/07 P, EU:C:2008:549, punkt 76). Institutionerna måste således – precis som Epso, vid utövandet av de befogenheter som Epso tilldelats av institutionerna – ha rätt att utifrån sina behov avgöra vilken kompetens som lämpligen bör krävas av de sökande i ett uttagningsprov för att de ska kunna organisera sin verksamhet på ett ändamålsenligt och rimligt sätt.

89      Dock måste institutionerna, såsom det har erinrats om ovan i punkt 66, vid tillämpningen av tjänsteföreskrifterna se till att iaktta artikel 1d i dessa föreskrifter, vilken förbjuder all diskriminering på grund av språk. Även om artikel 1d.6 förvisso innehåller en möjlighet att begränsa detta förbud, så är sådana begränsningar endast tillåtna enligt den artikeln ”på objektiva och rimliga grunder” och om de svarar mot ”legitima mål av allmänt intresse inom ramen för personalpolitiken”.

90      Det stora utrymme för skönsmässig bedömning som unionsinstitutionerna förfogar över när de organiserar sin verksamhet, precis som Epso gör under de förhållanden som avses ovan i punkt 88, avgränsas således oavvisligen genom artikel 1d i tjänsteföreskrifterna, vilket betyder att den särbehandling på grund av språk som är resultatet av att språkreglerna för ett uttagningsprov innehåller en begränsning till ett visst antal officiella språk endast kan godtas om en sådan begränsning är sakligt motiverad och står i proportion till de reella krav som tjänsten ställer (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 2012, Italien/kommissionen, C‑566/10 P, EU:C:2012:752, punkt 88). Under dessa omständigheter konstaterar domstolen att tribunalen gjorde en riktig bedömning när den i punkt 107 i den överklagade domen slog fast att Epsos utrymme för skönsmässig bedömning inte kan medföra att Epso undantas från skyldigheten att iaktta, bland annat, artikel 1d i tjänsteföreskrifterna.

91      Vad för det andra beträffar den domstolsprövning som tribunalen ska göra av en särbehandling på grund av språk, såsom den som är resultatet av att språkreglerna för ett uttagningsprov innehåller en begränsning till ett visst antal av unionens officiella språk, erinrar domstolen om att det följer av den rättspraxis som nämns i föregående punkt att en sådan begränsning, i princip, kan rättfärdigas av tjänstens intresse, såvitt detta intresse är sakligt motiverat och den efterfrågade kunskapsnivån för språklig kompetens visar sig stå i proportion till de reella krav som tjänsten ställer. Det framgår vidare av denna rättspraxis att de regler som begränsar valet av språk 2 i uttagningsprovet måste vara grundade på ”klara, objektiva och förutsebara” kriterier (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 2012, Italien/kommissionen, C‑566/10 P, EU:C:2012:752, punkterna 88 och 90).

92      Eftersom frågan huruvida en begränsning av valet av språk 2 i uttagningsprovet således, i enlighet med artikel 1d i tjänsteföreskrifterna, beror på om begränsningen är sakligt motiverad och proportionerlig, och då det följer av domstolens praxis att detta ska tydliggöras med hjälp av klara, objektiva och förutsebara kriterier, måste tribunalen anses ha haft fog för att i punkterna 108 och 109 i den överklagade domen slå fast att unionsdomstolen är behörig att pröva om begränsningen av språk 2 i uttagningsprovet är sakligt motiverad och står i proportion till de reella krav som tjänsten ställer.

93      Vad vidare gäller argumentet att det var fel av tribunalen att, bland annat i punkt 113 i den överklagade domen, kräva ”konkreta indikationer” som komplettering av den motivering av begränsningen av valet av språk 2 i uttagningsprovet som återfinns i de omtvistade meddelandena om uttagningsprov, preciserar domstolen att det ankommer på den institution som har infört en särbehandling på grund av språk att visa att denna särbehandling verkligen är lämplig för att tillgodose reella krav kopplade till arbetsuppgifter som de anställda personerna kommer att förväntas utföra. Dessutom måste varje villkor beträffande specifika språkkunskaper stå i proportion till detta intresse och vara grundat på klara, objektiva och förutsebara kriterier som är sådana att de sökande kan förstå skälen till detta villkor och unionsdomstolen kan pröva om villkoret är lagenligt (se dom meddelad denna dag i målet Spanien/parlamentet, C‑377/16, punkt 69).

94      För att tribunalen skulle kunna pröva huruvida reglerna för det aktuella uttagningsprovet är förenliga med artikel 1d i tjänsteföreskrifterna ankom det således på denna att göra en utredning i det konkreta fallet av nämnda regler och de särskilda omständigheterna i fallet. Det är nämligen endast genom en sådan utredning som det kan fastställas vilka språkkunskaper som institutionerna objektivt sett kan kräva, i tjänstens intresse, när det gäller särskilda tjänster, och följaktligen huruvida begränsningen av de språk som får användas vid deltagandet i dessa uttagningsprov är sakligt motiverad och står i proportion till de reella krav som tjänsten ställer.

95      Under dessa omständigheter var det rätt av tribunalen att, bland annat i punkt 113 i den överklagade domen, undersöka huruvida de omtvistade meddelandena om uttagningsprov, de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov eller den bevisning som inlämnats av kommissionen innehöll några ”konkreta indikationer” på att det i tjänstens intresse, objektivt sett, var motiverat att begränsa valet av språk 2 i uttagningsprovet i det förevarande fallet.

96      För det tredje har kommissionen gjort gällande att det är ”uppenbart” att den detaljerade motiveringen i de allmänna riktlinjerna avseende språkanvändningen och i de omtvistade meddelandena om uttagningsprov i vart fall innehåller klara, objektiva och förutsebara kriterier som motiverar att valet av språk 2 i uttagningsprovet begränsas till engelska, franska och tyska. Domstolen understryker i detta avseende att det inte föreligger något stöd för ett sådant argument, varför det inte kan vinna framgång.

97      Vidare erinrar domstolen, i den mån kommissionen genom ett sådant argument har avsett att ifrågasätta den analys som tribunalen gjorde i punkterna 110–117 i den överklagade domen av innehållet i de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov, inklusive de allmänna riktlinjerna avseende språkanvändningen, och i de omtvistade meddelandena om uttagningsprov samt i kommissionens inlagor, om att det enligt fast rättspraxis framgår av artikel 256 FEUF och artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol att ett överklagande ska vara begränsat till rättsfrågor. Tribunalen är således ensam behörig att fastställa och bedöma de faktiska omständigheterna. Bedömningen av de faktiska omständigheterna utgör således, med undantag för då tribunalen har missuppfattat dessa omständigheter, inte en rättsfråga som ska prövas av domstolen i ett mål om överklagande (dom av den 8 november 2016, BSH/EUIPO, C‑43/15 P, EU:C:2016:837, punkt 50). Kommissionen har inte åberopat någon sådan missuppfattning.

98      Överklagandet kan, mot bakgrund av vad som anförts ovan, inte bifallas såvitt avser den tredje grundens andra del.

 Den tredje grundens tredje del: Tribunalens felaktiga rättstillämpning vid genomförandet av dess domstolsprövning

–       Parternas argument

99      Kommissionen har anfört att tribunalen överskred gränserna för sin domstolsprövning och ersatte Epsos bedömning med sin egen i punkterna 120–144 i den överklagade domen och särskilt i punkterna 129–131, 139, 140, 142 och 146. Enligt kommissionen borde tribunalen ha inskränkt sig till att fastställa huruvida Epsos bedömning av den omständigheten att valet av språk 2 i uttagningsprovet begränsats till engelska, franska och tyska var godtycklig eller uppenbart olämplig, eftersom fastställandet av personalpolitik och kompetenskriterier för de sökande i ett uttagningsprov innefattar komplicerade bedömningar och att en domstol vid sin prövning av sådana bedömningar endast kan undersöka om dessa eventuellt är behäftade med några uppenbara fel.

100    Republiken Italien har invänt mot dessa argument.

–       Domstolens bedömning

101    I punkterna 118–146 i den överklagade domen tillbakavisade tribunalen i tur och ordning kommissionens argument varigenom den gjorde gällande, för det första, att de tre språk som valet av språk 2 i uttagningsprovet har begränsats till i de omtvistade meddelandena om uttagningsprov utgjorde de huvudsakliga språken för överläggningar inom unionens institutioner, för det andra, att så gott som samtliga av kommissionens översättningar sker till dessa tre språk, för det tredje att dessa språk är de som i störst utsträckning talas av kommissionens tjänstemän och övriga anställda, och, för det fjärde, att det är dessa språk som det är vanligast att studera och tala som främmande språk i unionens medlemsstater.

102    Vad gäller kommissionens påstående att tribunalen felaktigt ersatte Epsos bedömning med sin egen, ska det erinras om, vilket har framhållits ovan i punkterna 89 och 90, att när Epso fastställer de språkliga kraven för ett uttagningsprov, så är dess utrymme för skönsmässig bedömning – i likhet med det utrymme för skönsmässig bedömning som tillkommer de institutioner som har tilldelat Epso dess uppgifter – avgränsat genom de krav som uppställs i artikel 1d i tjänsteföreskrifterna, enligt vilka varje särbehandling på grund av språk ska vara sakligt motiverad och stå i proportion till de reella krav som tjänsten ställer.

103    Det framgår visserligen av de principer som det har erinrats om ovan i punkt 88 att tribunalen inte kan ersätta Epsos bedömning med sin egen när det gäller fastställandet av personalpolitik och kriterier för den kompetens som, i tjänstens intresse, bör krävas av de sökande i ett uttagningsprov. Det hindrar emellertid inte att det åligger tribunalen, såsom angetts ovan i punkterna 91–94, att göra en såväl rättslig som faktiskt prövning av de val som Epso har gjort på detta område för att förvissa sig om att varje särbehandling av sökande i ett uttagningsprov på grund av språk är sakligt motiverad och står i proportion till de reella krav som tjänsten ställer, i enlighet med artikel 1d i tjänsteföreskrifterna, och att dessa val grundas på klara, objektiva och förutsebara kriterier.

104    Det förhåller sig nämligen så, precis som domstolen har slagit fast, att unionsdomstolen även när det rör sig om komplicerade bedömningar, inte bara ska pröva huruvida de bevis som åberopats är materiellt riktiga, tillförlitliga och samstämmiga, utan även om dessa bevis utgör samtliga relevanta uppgifter som ska beaktas för att bedöma en komplicerad situation och om de styrker de slutsatser som dragits (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 februari 2005, kommissionen/Tetra Laval, C‑12/03 P, EU:C:2005:87, punkt 39, dom av den 8 december 2011, Chalkor/kommissionen, C‑386/10 P, EU:C:2011:815, punkt 54, och dom av den 6 november 2012, Otis m.fl., C‑199/11, EU:C:2012:684, punkt 59).

105    För att utröna om tribunalen ersatte Epsos bedömning med sin egen i den överklagade domen och således överskred gränserna för sin domstolsprövning ska domstolen för det första undersöka punkterna 120–126, 132–138 och 141–144 i den överklagade domen vilka innehåller de skäl som tribunalen angav i första hand.

106    I skälen i punkterna 120–122 i den överklagade domen tillbakavisade tribunalen först och främst kommissionens påstående att engelska, franska och tyska utgjorde de huvudsakliga språken för överläggningar inom unionens institutioner, med motiveringen att påståendet var ”vagt och allmänt hållet”. Tribunalen konstaterade bland annat att det inte fanns stöd för detta påstående vare sig i EU-domstolens eller i Europaparlamentets språkregler. Tribunalen tillade i sak att även om detta påstående skulle visa sig vara riktigt kan det inte utan närmare förklaringar presumeras att en nyanställd tjänsteman som inte behärskar något av överläggningsspråken skulle vara oförmögen att börja arbeta direkt. Därefter angav tribunalen i punkterna 123–126 i domen att den statistik som kommissionen lagt fram beträffande de texter som översätts av denna institutions generaldirektorat för översättning var irrelevant, bland annat eftersom denna statistik inte gav stöd för slutsatsen att dessa tre språk var de mest använda språken inom EU:s institutioner. Likaså underkände tribunalen i punkterna 132–136 i nämnda dom de slutsatser som kommissionen dragit av sin uppställning över de språk som är de som flest tjänstemän och övriga anställda vid kommissionen har uppgett som sitt huvudspråk. Tribunalen konstaterade dels att uppställningen endast avsåg kommissionens personal, dels att denna information om vilka språk som de anställda och tjänstemännen vid denna institution hade uppgett som sina huvudspråk i vilket fall som helst inte gjorde det möjligt att fastställa hur de olika språk som talas av dessa tjänstemän och övriga anställda förhåller sig till varandra storleksmässigt, då dessa personer måste ha tillfredsställande kunskaper i åtminstone ett ytterligare språk, enligt kravet i artikel 28 f i tjänsteföreskrifterna. I punkterna 141–144 i den överklagade domen tillbakavisade tribunalen den statistik som lagts fram av kommissionen och enligt vilken engelska, franska och tyska är de språk som det inom Europeiska unionen är vanligast att studera och tala som främmande språk. Tribunalens motivering var att det inte kunde presumeras att denna statistik speglar EU-tjänstemännens språkkunskaper och att denna omständighet i vart fall endast skulle ha kunnat vara relevant om kommissionen hade visat att den aktuella begränsningen hade införts i tjänstens intresse, vilket inte var fallet.

107    Det ska konstateras att tribunalen i dessa punkter har riktat kritik mot att de faktiska omständigheter som kommissionen har åberopat till stöd för sina argument inte gav något stöd för de slutsatser som dragits. Tribunalen inskränkte sig under dessa omständigheter till att göra en bedömning av huruvida de styrkande handlingar och bevis som kommissionen lagt fram var relevanta och samstämmiga. Tribunalen kan således inte kritiseras för att i detta sammanhang ha ersatt Epsos bedömning med sin egen.

108    Vad därutöver gäller kommissionens kritik mot att tribunalen inte begränsat sig till en prövning av huruvida Epsos bedömningar innehåller några uppenbara fel, ska det tilläggas att det med beaktande av punkterna 89, 90 och 102 ovan inte finns något som motiverar en sådan begränsning när det gäller prövningen i sak av de skäl som Epso anfört för att rättfärdiga begränsningen av valet av språk 2 i uttagningsprovet.

109    Vad för det andra gäller kommissionens argument för att tribunalen överskred gränserna för sin domstolsprövning i punkterna 127–131, 139 och 140 i den överklagade domen genom att slå fast att den omständigheten att valet av språk 2 i uttagningsprovet begränsats till engelska, franska och tyska i vart fall inte kunde rättfärdigas med motiveringen att de uppgifter som kommissionen lämnat bland annat visade att det rådde ett stort glapp mellan användningen av å ena sidan engelska och å andra sidan franska och framför allt tyska, konstaterar domstolen att dessa argument avser punkter i den överklagade domen som återger skäl som enbart har angetts för fullständighetens skull.

110    Under dessa omständigheter konstaterar domstolen att även om det antas att tribunalen överskred gränserna för sin domstolsprövning genom den bedömning som den gjorde i dessa punkter, så kan en sådan omständighet i vart fall, i enlighet med den rättspraxis som angetts ovan i punkterna 57 och 61, inte leda till att den överklagade domen upphävs. Således är de argument som avses ovan i punkt 109 verkningslösa.

111    Den tredje grundens tredje del ska således underkännas. Den saknar till viss del verkan, och kan i övrigt inte heller godtas.

112    Med hänsyn till det ovan anförda konstaterar domstolen att vissa delar av den tredje grunden saknar verkan, och att den inte heller i övriga delar kan leda till bifall av överklagandet.

 Den fjärde grunden: Den omständigheten att valet av det språk som ska användas för kommunikationen mellan sökandena och Epso har begränsats till engelska, franska och tyska

 Parternas argument

113    Kommissionen har hävdat att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att i punkterna 183–185 i den överklagade domen grunda sig på en vid tolkning av punkterna 68 och 69 i domen av den 27 november 2012, Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752), för att konstatera att förordning nr 1/58 var fullt tillämplig på kommunikationen mellan de sökande i uttagningsprovet och Epso. Enligt kommissionen hänför sig nämnda punkter i den domen endast till skyldigheten att offentliggöra meddelanden om uttagningsprov på unionens samtliga officiella språk. Även om domstolen har slagit fast att de sökande i ett uttagningsprov inte ”helt ligger utanför” tillämpningsområdet för förordning nr 1/58, så har den dock ansett att de är underkastade tjänsteföreskrifterna. Således borde tribunalen ha medgett att artikel 1d i tjänsteföreskrifterna ger möjlighet att vid behov begränsa antalet kommunikationsspråk som kan användas under ett uttagningsprov.

114    Republiken Italien har invänt mot dessa argument.

 Domstolens bedömning

115    I punkt 183 i den överklagade domen erinrade tribunalen först om att den tidigare ansett att förordning nr 1/58 inte var tillämplig på relationerna mellan å ena sidan unionens institutioner och å andra sidan deras tjänstemän och övriga anställda, med vilka sökande till sådana tjänster skulle likställas, för att därefter vidareutveckla sitt resonemang enligt följande:

”184      Dessa överväganden kan emellertid efter det att domen av den 27 november 2012 i målet Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752) meddelats inte längre anses giltiga. Domstolen har nämligen bedömt att eftersom det inte föreligger några specialbestämmelser för tjänstemän och övriga anställda, och eftersom det inte finns några bestämmelser i arbetsordningarna för berörda institutioner, finns det ingen text som ger stöd för tanken att relationerna mellan dessa institutioner och deras tjänstemän och övriga anställda helt ligger utanför tillämpningsområdet för förordning nr 1[/58]. Enligt domstolen gör sig denna bedömning i än högre grad gällande för relationerna mellan institutionerna och sökande till externa uttagningsprov, som i princip varken är tjänstemän eller anställda (domen av den 27 november 2012 i målet Italien/kommissionen, C‑566/10 P, EU:C:2012:752, punkterna 68 och 69).

185      Således kan tribunalen inte godta kommissionens argument … att denna del av domen av den 27 november 2012 i målet Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752) saknar relevans för frågan huruvida begränsningen av kommunikationsspråk mellan de sökande och Epso är laglig. Domstolen har nämligen i denna del av sin dom prövat tillämpligheten av förordning nr 1[/58] på sökande till ett uttagningsprov, och bedömt att förordningen är tillämplig på dem. Denna bedömning är även relevant för den fråga som aktualiseras i samband med Republiken Italiens sjätte grund [om begränsningen av de språk som kan användas i kommunikationen mellan de sökande och Epso].”

116    Då tribunalen ansåg att förordning nr 1/58 reglerar kommunikationen mellan de sökande och Epso, slog den i punkt 188 i den överklagade domen fast att de omtvistade meddelandena om uttagningsprov stred mot denna förordning såtillvida att de föreskrev att de sökande måste välja att kommunicera med Epso på engelska, franska eller tyska.

117    Då kommissionen genom förevarande grund har gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig tolkning av domen av den 27 november 2012, Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752), ska det erinras om att domstolens resonemang i den domen var uppdelat i två delar. Å ena sidan avsåg punkterna 62–78 i domen prövningen av Republiken Italiens grunder beträffande underlåtenheten att offentliggöra meddelandena om uttagningsprov på unionens samtliga officiella språk i Europeiska unionens officiella tidning. Å andra sidan uttalade sig domstolen i punkterna 79–98 i domen om de grunder varigenom kritik riktades mot att meddelandena om uttagningsprov innehöll en regel enligt vilken engelska, franska eller tyska måste väljas som språk 2 i uttagningsprovet, som kommunikationsspråk mellan de sökande och Epso och som det språk som ska användas för att genomföra proven.

118    Det är förvisso riktigt att domstolen i punkterna 68 och 69 i domen av den 27 november 2012, Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752), slog fast att eftersom det inte föreligger några specialbestämmelser för tjänstemän och övriga anställda i arbetsordningarna för de institutioner som berördes av de aktuella meddelandena om uttagningsprov, finns det ingen text som ger stöd för tanken att relationerna mellan dessa institutioner och deras tjänstemän och övriga anställda helt ligger utanför tillämpningsområdet för förordning nr 1/58. Domstolen drog därav slutsatsen att den bedömningen i än högre grad gör sig gällande för relationerna mellan institutionerna och sökande till externa uttagningsprov.

119    Det ska dock framhållas att denna precisering beträffande tillämpningsområdet för förordning nr 1/58 vad gäller relationerna mellan institutionerna och de sökande i ett uttagningsprov, såsom framgår av punkterna 62–78 i den domen, inte gjordes av domstolen med avseende på språken för kommunikation mellan Epso och de sökande, utan med avseende på språken för offentliggörandet av meddelanden om uttagningsprov. Sålunda slog domstolen i punkt 71 i den domen fast att i enlighet med artikel 1.2 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, jämförd med artikel 5 i förordning nr 1/58, borde de meddelanden om uttagningsprov som var i fråga i det målet ha offentliggjorts i fulltext på unionens samtliga officiella språk i Europeiska unionens officiella tidning.

120    Vad däremot gäller den delen av motiveringen som avsåg bedömningen av huruvida det är lagligt att begränsa valet av språk 2 i uttagningsprovet till engelska, franska och tyska, och, framför allt, att som villkor i de omtvistade meddelandena om uttagningsprov ange att kommunikationsspråket måste vara något av dessa tre språk, så slog domstolen i punkt 88 i domen av den 27 november 2012, Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752), i den delen fast att särbehandling vad gäller språkreglerna i uttagningsprov kan tillåtas under förfarandena för rekrytering av EU-personal med stöd av artikel 1d.6 i tjänsteföreskrifterna, under förutsättning att denna särbehandling på objektiva och rimliga grunder kan motiveras av ett legitimt mål av allmänt intresse inom ramen för personalpolitiken. Av den punkten följer således att institutionernas skyldigheter under förfarandena för rekrytering av EU-personal inte kan anses gå längre än vad som följer av kraven i artikel 1d i tjänsteföreskrifterna.

121    Eftersom det endast var i punkterna 79–98 i domen av den 27 november 2012, Italien/kommissionen (C‑566/10 P, EU:C:2012:752), som domstolen uttalade sig om de språk som var tillåtna för kommunikationen mellan de sökande i uttagningsproven och Epso, kunde tribunalen under dessa förhållanden, precis som generaladvokaten har framhållit i punkt 124 i sitt förslag till avgörande, inte med gällande verkan, i punkterna 184 och 185 i den överklagade domen, på grundval av punkterna 68 och 69 i domstolens dom sluta sig till att domstolen hade slagit fast att de språk som får användas för nämnda kommunikation bestäms med tillämpning av artikel 2 i förordning nr 1/58.

122    Följaktligen förde tribunalen ett felaktigt resonemang i punkterna 184–188 i den överklagade domen när den genom analogislut – i likhet med vad domstolen kommit fram till med avseende på offentliggörandet av meddelanden om uttagningsprov – slog fast att förordning nr 1/58 reglerar möjligheten att begränsa de officiella språk som ska användas för kommunikationen mellan Epso och de sökande i ett uttagningsprov.

123    Det ska dock påpekas att tribunalen, i punkterna 204–211 i den överklagade domen, i huvudsak lade till att de skäl som anförts till stöd för valet av kommunikationsspråk i vart fall inte var sådana att de kunde tjäna till motivering, i den mening som avses i artikel 1d.1 och 1d.6 i tjänsteföreskrifterna, av begränsningen av valet av språk för kommunikationen med Epso.

124    Även om det inte är uteslutet att det i tjänstens intresse kan vara motiverat att de språk som kan väljas som språk 2 i ett uttagningsprov begränsas till de officiella språk som är vanligast förekommande inom unionen (se, analogt, dom av den 9 september 2003, Kik/harmoniseringskontoret, C‑361/01 P, EU:C:2003:434, punkt 94), och även i ett uttagningsprov av allmän art, såsom det som avsågs i ”meddelandet om allmänt uttagningsprov Epso/AD/276/14 – Handläggare (AD 5)”, så måste en sådan begränsning dock, med hänsyn till de krav som det erinrats om ovan i punkterna 92 och 93, med nödvändighet grundas på uppgifter som är objektivt verifierbara, såväl för de sökande i uttagningsprovet som för unionsdomstolen, och som kan motivera de uppställda kraven på språkkunskaper, vilka måste stå i proportion till de reella krav som tjänsten ställer.

125    Eftersom meddelandena om uttagningsprov inte innehåller några sådana uppgifter som ger stöd för att det föreligger skäl för att begränsa valet av språk för kommunikationen mellan de sökande och Epso till ett av de tre språk som kan utgöra språk 2 i uttagningsprovet, har dessa meddelanden antagits i strid med artikel 1d.1 och 1d.6 i tjänsteföreskrifterna. Således var tribunalen i vart fall tvungen att bifalla den talan som väckts av Republiken Italien såvitt den avsåg denna begränsning.

126    Under dessa omständigheter är den felaktiga rättstillämpningen i den överklagade domen som det redogjorts för ovan i punkt 122 inte av sådan beskaffenhet att den överklagade domen ska upphävas.

127    Överklagandet kan således inte bifallas såvitt avser den fjärde grunden och det ska därmed, med beaktande av samtliga ovan anförda överväganden, ogillas.

 Rättegångskostnader

128    Enligt artikel 138.1 i domstolens rättegångsregler, som enligt artikel 184.1 däri ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

129    Republiken Italien har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har tappat målet, ska Republiken Italiens yrkande bifallas.

130    Enligt artikel 140.1 i rättegångsreglerna, som även den är tillämplig i mål om överklagande enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna, ska medlemsstater och institutioner som har intervenerat bära sina rättegångskostnader. I enlighet med denna bestämmelse ska Konungariket Spanien förpliktas att bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:

1)      Överklagandet ogillas.

2)      Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Republiken Italiens rättegångskostnader.

3)      Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader.

Underskrifter

*      Rättegångsspråk: italienska.