PERSONALDOMSTOLENS DOM

(plenum)

den 29 juni 2011

Mål F-7/07

Marie-Thérèse Angioi

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Kontraktsanställda – Inbjudan att anmäla intresse – Urvalsförfarande – Krav på språkkunskaper – Diskriminering – Problem vid genomförandet av proven”

Saken:      Talan som väckts med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA i vilken Marie-Thérèse Angioi har yrkat ogiltigförklaring av det beslut som Europeiska byrån för uttagningsprov för rekrytering av personal (EPSO) fattade den 14 mars 2006, inom ramen för en inbjudan att lämna intresseanmälan i syfte att upprätta en databas över sökande som kunde komma att rekryteras som kontraktsanställda, om att inte låta henne delta i de återstående urvalsproven på grund av att hon fått otillräckliga resultat i de första delproven, vilka syftade till att utvärdera förmågan till läsförståelse och tolkning av sifferuppgifter.

Avgörande:      Talan ogillas. Marie-Thérèse Angioi och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader. Konungariket Spanien och Republiken Italien, som har intervenerat, ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Uttagningsprov – Villkor för deltagande – Språkkunskaper – Val av huvudspråk

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 82.3 e)

2.      Unionsrätten – Tolkning – Texter på flera språk – Skillnader mellan olika språkversioner

3.      Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Uttagningsprov – Villkor för deltagande – Språkkunskaper – Krav om tillfredställande kunskaper i ett visst språk– Motivering

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 1d.1 och 6; anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 82.3 e )

4.      Förfarande – Intervention – Grund som inte får åberopas av part som har intervenerat – Avvisning

(Domstolens stadga, artikel 40 fjärde stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 116.4; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 110.3 och 4)

5.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Skyldighet för unionens institutioner att garantera alla kandidater att proven genomförs smidigt och korrekt

6.      Tjänstemän – Talan – Talan mot ett beslut att inte få tillträde till uttagningsproven på grund av att kandidaten inte har uppnått ett tillfredställande resultat på urvalsproven

7.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Uttagningskommitté – Uteslutande av en kandidat som inte har uppnått tillfredställande resultat – Motiveringsskyldighet – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel  25, andra stycket)

8.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Uttagning på grund av meriter och prov – Provens innehåll – Flervalsfrågor – Uttagningskommitténs utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III)

9.      Europeiska byrån för uttagningsprov för rekrytering av personal (EPSO) – Behörighet – Organisation av urvalsprov för kontraktsanställda och beslut att underkänna de kandidater som inte klarat proven – Omfattas

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 82.5; Europaparlamentets, rådets, kommissionens, domstolens, revisionsrättens, ekonomiska- och sociala kommitténs, regionkommitténs och ombudsmannens beslut 2002/620, artikel 3.2)

1.      Enligt artikel 82.3 e i anställningsvillkoren för övriga anställda får en person anställas som kontraktsanställd endast om han bland annat styrker grundliga kunskaper i ett av unionens språk.

Denna bestämmelse innebär emellertid inte att det språk i vilket en sökande till en tjänst som kontraktsanställd ska ha grundliga kunskaper begränsas enbart till hans nationella språk eller, för det fall att en sökande är medborgare i en medlemsstat med fler än ett officiellt språk, till det språk på vilket han har fått sin utbildning.

(se punkterna 67 och 68)

2.      Nödvändigheten av en enhetlig tillämpning och följaktligen en enhetlig tolkning av de unionsrättsliga bestämmelserna utesluter att de olika språkversionerna kan betraktas isolerat och innebär att de ska bedömas utifrån såväl unionslagstiftarens verkliga vilja som det eftersträvade syftet, mot bakgrund av de övriga versioner som upprättats på unionens olika språk. Om en språkversion är i minoritet i förhållande till de andra språkversionerna av texten i fråga, ska således de sistnämnda versionerna gälla.

(se punkt 72)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 30 november 2009, Zangerl‑Posselt mot kommissionen, F‑83/07, punkt 49 och där angiven rättspraxis, vilket gav upphov till ett mål som är anhängiggjort vid tribunalen, T‑62/10 P

3.      Språkkraven i artikel 82.3 e i anställningsvillkoren för övriga anställda, det vill säga grundliga kunskaper i ett av unionens språk och tillfredsställande kunskaper i ett annat av unionens språk, i den utsträckning som krävs för att kunna utföra arbetsuppgifterna, utgör endast minimikrav vid rekryteringen av kontraktsanställda. Av detta följer att administrationen, när tjänsten kräver det, får specificera det eller de språk i vilka fördjupade eller tillfredsställande kunskaper krävs.

Ett särskilt språkkrav kan således följa av den särskilda inriktningen hos den tjänst som den kontraktsanställda ska inneha, men mer allmänt kan ett sådant krav även följa av att det inom institutionen finns ett eller flera interna kommunikationsspråk. Eftersom en institution, utan att ens fatta ett formellt beslut om det, får välja ett begränsat antal interna kommunikationsspråk, på villkor att valet grundas på objektiva skäl vilka hänger samman med verksamhetsbehoven får institutionen kräva att de personer som den avser att anställa som kontraktsanställd personal ska ha språkkunskaper som överensstämmer med de interna kommunikationsspråken.

Det ska emellertid erinras om att artikel 1d.1 i tjänsteföreskrifterna uttryckligen förbjuder all diskriminering på grund av språk och att det i punkt 6 i samma artikel anges att tillämpningen av principen om icke‑diskriminering och proportionalitetsprincipen endast får begränsas på objektiva och rimliga grunder i syfte att uppnå legitima mål av allmänt intresse inom ramen för personalpolitiken.

Det är förenligt med denna målsättning att i en inbjudan att anmäla intresse för rekrytering till olika arbetsuppgifter vid de europeiska institutionerna begränsa valet av andraspråk till tyska, engelska eller franska. Med hänsyn till den ställning som dessa språk har inom de institutioner där de kontraktsanställda som rekryteras ska arbeta, hade språkkraven i inbjudan att anmäla intresse ett legitimt mål av allmänt intresse inom ramen för personalpolitiken, nämligen att garantera att de kontraktsanställdas språkkunskaper överensstämmer med de interna kommunikationsspråken. Det ska vidare erinras om att kontraktsanställda, till skillnad från tjänstemän, i princip förväntas stanna vid en institution endast under en begränsad period, som fastställs i anställningsvillkoren, och att eventuella brister i deras språkkunskaper därför inte kan åtgärdas genom de utbildningsprogram som institutionerna inrättat.

(se punkterna 89–92, 94–95 och 97)

Hänvisning till

Domstolen: 4 mars 1964, Lassalle mot parlamentet, 15/63, s. 73 och 74; 15 mars 2005, Spanien mot Eurojust, C‑160/03, generaladvokaten Poiares Maduro förslag till avgörande i nyssnämnda mål, punkterna 49 och 56

Tribunalen: 13 september 2010, Spanien mot kommissionen, förenade målen T‑156/07 och T‑232/07, punkterna 65 och 75; 13 september 2010, Italien mot kommissionen, förenade målen T‑166/07 och T‑285/07, punkterna 81 och 93

4.      En intervenient får inte anföra ett argument som inte kan åberopas av sökanden i målet. Så är fallet med avseende på grunder om rättstridighet som inte har skadat sökandens intressen.

(se punkt 112)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 9 februari 1994, Latham mot kommissionen, T‑3/92, punkt 53

5.      Enligt principen om god förvaltningssed och principen om likabehandling är institutionerna skyldiga att garantera alla deltagare i ett uttagningsprov att delproven genomförs så smidigt och korrekt som möjligt. Problem som inträffar under genomförandet av delproven i ett uttagningsprov påverkar emellertid inte provens lagenlighet, förutom om problemen är avsevärda och kan snedvrida delprovens resultat. När sådana problem inträffar är institutionen skyldig att bevisa att de inte har påverkat provresultaten.

(se punkt 123)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 13 december 2006, Neophytou mot kommissionen, F‑22/05, punkt  60

6.      Till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring av beslutet att inte ge tillträde till uttagningsprovet kan en kandidat inte med framgång åberopa att de resultat i urvalsproven som Europeiska byrån för uttagningsprov för rekrytering av personal (EPSO) meddelade sökandena allmänt sett inte var tillförlitliga om det inte därigenom visas att sökanden uppfyllde villkoren som fastställts av EPSO för bedömning av urvalsproven, det vill säga ett minsta antal rätta svar i urvalsproven.

(se punkt 128)

7.      Om det inte föreligger särskilda omständigheter fullgör således en administration som anordnar rekryteringsprov i form av flervalsfrågor sin motiveringsskyldighet genom att informera de sökande som inte klarat proven om procentandelen rätta svar och på begäran sända dem de rätta svaren på var och en av de frågor som ställts. Det kan förhålla sig annorlunda endast om en sökande i sitt klagomål konkret har ifrågasatt att vissa provfrågor skulle vara relevanta eller invänt mot att det svar som anses som rätt skulle vara välgrundat, och detta på villkor att skillnaden mellan sökandens resultat och gränsen för att bli godkänd är sådan att sökanden, för det fall att det finns fog för invändningen (vilket skulle kräva att domstolen upptäcker att de faktiska omständigheterna är oriktiga), skulle kunna finnas med bland de sökande som klarat delproven i fråga. I detta fall ankommer det nämligen på administrationen att i svaret på klagomålet lämna relevant information, särskilt texten till de frågor som vid proven ställdes till den berörde.

(se punkt 138)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 11 september 2008, Coto Moreno mot kommissionen, F‑127/07, punkt 32

8.      Vid prov som består av flervalsfrågor kan personaldomstolen för övrigt inte ifrågasätta det berättigade i indelningen av frågorna i olika svårighetsnivåer, utan att först granska samtliga frågor, vilket personaldomstolen ska göra endast om det finns ett stort antal indicier som visar att den fördelning som gjordes av dem som anordnade provet är behäftad med sådana felaktigheter att det framgår att de har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

(se punkt 146)

9.      Det framgår av artikel 82.5 första meningen i anställningsvillkoren för övriga anställda samt av artikel 3.2 i beslut 2002/620 att Byrån för uttagningsprov för rekrytering av personal har behörighet att anordna urvalsprov och underkänna ansökningarna för de sökande som inte klarat proven.

(se punkterna 151 och 152)