PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 17 februari 2011

Mål F-119/07

Guido Strack

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Medlingsförfarande – Rättsakt som går någon emot – Artikel 73 i tjänsteföreskrifterna – Slutligt fastställande av skadorna – Preliminär ersättning ”

Saken: Talan som väckts med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA genom vilken Guido Strack dels har yrkat ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte genomföra ett medlingsförfarande och att inte utbetala en preliminär ersättning till honom enligt artikel 19.4 i Gemensamma regler om olycksfallsförsäkring och arbetssjukdomsförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (gemensamma försäkringsreglerna) och av tillsättningsmyndighetens beslut av den 20 juli 2007 om avslag på hans klagomål, dels har yrkat att kommissionen ska förpliktas att betala ersättning för den ideella skada han vållats och den skada som hans hälsotillstånd åsamkats, jämte dröjsmålsränta.

Avgörande: Europeiska kommissionens beslut av den 26 februari 2007 om att neka Guido Strack preliminär ersättning enligt artikel 19.4 i de gemensamma försäkringsreglerna ogiltigförklaras. Talan ogillas i övrigt. Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av Guido Stracks rättegångskostnader. Guido Strack ska bära hälften av sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Talan om ogiltigförklaring – Rättsakt mot vilken talan kan väckas – Talan mot ett beslut att inte inleda ett medlingsförfarande – Är inte möjlig

(Artikel 263 FEUF)

2.      Tjänstemän – Administrationens omsorgsplikt

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24)

3.      Tjänstemän – Social trygghet – Olycksfalls- och arbetssjukdomsförsäkring – Invaliditet – Skadestånd – Rätt till utbetalning – Villkor

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 73.2 c; regler om olycksfallsförsäkring och arbetssjukdomsförsäkring, artiklarna 18–20)

1.      En talan om ogiltigförklaring kan inte upptas till sakprövning i den mån den riktas mot ett beslut av svaranden att inte inleda ett medlingsförfarande.

Medling är nämligen ett frivilligt förfarande för tvistlösning som syftar just till att göra det möjligt för parterna att lösa en tvist utanför domstol. Om det antas att en parts beslut att inte delta i ett sådant förfarande kan gå motparten emot skulle följaktligen en ogiltigförklaring av detta beslut endast vara av hypotetiskt intresse, eftersom en sådan ogiltigförklaring inte kan medföra att den förstnämnda parten blir skyldig att medverka till en medling.

(se punkterna 65 och 66)

2.      Administrationens skyldighet att visa omsorg blir större när det är fråga om en situation i vilken en tjänstemans psykiska hälsa är påverkad. I ett sådant fall ska administrationen pröva tjänstemannens begäran med ett synnerligen öppet sinnelag. Denna skyldighet gör sig ännu mera gällande när det är ostridigt att sökandens hälsotillstånd har förvärrats och när den psykiatriker som är sökandens behandlande läkare upplyser administrationen om att det från medicinsk synpunkt är nödvändigt att omedelbart vidta åtgärder för att lösa den pågående tvisten och de underliggande konflikterna.

(se punkt 85)

3.      Rätt till ersättning vid partiell bestående invaliditet enligt artikel 73.2 c i tjänsteföreskrifterna inträder först när den försäkrades skador slutligen har fastställts, med vilket avses att de kroppsliga skadorna har stabiliserats så, att det inte förfaller troligt att de kommer att läkas eller förbättras och det i princip inte längre är indikerat att ge någon behandling utom möjligen för att undvika att skadorna förvärras.

Artikel 19.4 i de gemensamma reglerna om olycksfallsförsäkring och arbetssjukdomsförsäkring för tjänstemän medför emellertid en rätt till en preliminär ersättning just på grund av att den ersättning som avses i artikel 73.2 c i tjänsteföreskrifterna inte kan utbetalas förrän skadorna har fastställts. För en rätt till preliminär ersättning krävs dock att det finns en ”oomtvistad … del … av procentsatsen för bestående invaliditet”.

När en tjänsteman inger en ansökan om preliminär ersättning ska administrationen och särskilt tillsättningsmyndigheten, innan de avslår denna ansökan, samråda med medicinska experter, institutionens läkare och eventuellt läkarkommittén med stöd av en analog tillämpning av artiklarna 18–20 i de gemensamma reglerna. Det följer nämligen av systematiken i de gemensamma reglerna och särskilt av artiklarna 19.3 och 20 däri, att det endast är läkare som får göra medicinska bedömningar.

Om administrationen avslår ansökan om preliminär ersättning utan att först samråda med en läkare innebär detta vidare att administrationen åsidosätter systematiken i artiklarna 19.4 och 20 i de gemensamma reglerna liksom den omsorgsplikt som åligger administrationen. Om åsidosättandet av artikel 19.4 och av omsorgsplikten bidrar till att sjukdomen förvärras och att den stabiliseras långsammare ska ersättning för denna skada utgå enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 73 i tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 88, 89, 93, 95 och 105)

Hänvisning till

Domstolen: 4 oktober 1991, kommissionen mot Gill, C‑185/90 P, punkt 24

Förstainstansrätten: 21 maj 1996, W mot kommissionen, T‑148/95, punkterna 36 och 37

Personaldomstolen: 2 maj 2007, Giraudy mot kommissionen, F‑23/05, punkt 200