DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL (andra avdelningen)
den 10 april 2014
Mål F‑16/13
Ivo Camacho-Fernandes
mot
Europeiska kommissionen
ˮPersonalmål – Tjänstemän – Social trygghet – Artikel 73 i tjänsteföreskrifterna – Yrkessjukdom – Exponering för asbest och andra ämnen – Läkarkommitté – Beslut att den sjukdom som tjänstemannen avlidit av inte ska anses vara yrkesrelaterad – Fråga huruvida läkarkommitténs yttrande är korrekt – Kollegialitetsprincipen – Mandat – Motivering – Likabehandlingsprincipen”
Saken: Talan, väckt med stöd av artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt artikel 106a däri, varvid Ivo Camacho-Fernandes yrkat ogiltigförklaring av det beslut som den 23 mars 2012 meddelades av tillsättningsmyndigheten vid Europeiska kommissionen om att avsluta det förfarande som inletts enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän vid Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) och om att fastställa beslutsutkastet av den 23 juni 1995 om att den sjukdom som sökandens maka avlidit av inte ska anses vara yrkesrelaterad.
Avgörande: Talan ogillas. Ivo Camacho-Fernandes ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Social trygghet – Olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring – Läkarkommitté – Organisation – Skyldighet att anta interna riktlinjer – Föreligger inte – Skyldighet att genomföra formell omröstning – Föreligger inte
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 73; Reglerna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring, artikel 22.3)
2. Tjänstemän – Social trygghet – Olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring – Medicinskt sakkunnigutlåtande – Läkarkommitténs motiveringsskyldighet – Räckvidd
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 73; Reglerna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring, artikel 22.3)
3. Tjänstemän – Social trygghet – Olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring – Medicinskt sakkunnigutlåtande – Läkarkommitténs kollegialitet – Prövning av ett ärende och upprättande av en slutlig rapport efter majoritetsbeslut – Giltighet – Villkor
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 73; Reglerna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring, artikel 22.3)
1. I fråga om ansökningar om att en tjänstemans sjukdom ska anses vara yrkesrelaterad, åligger det läkarkommittén att göra en objektiv och oberoende bedömning av de medicinska spörsmålen och för detta krävs det att läkarkommittén till fullo är fri att företa sina egna bedömningar. Det skulle emellertid finnas en risk för att denna frihet undergrävs om läkarkommittén – som för övrigt tillsätts ad hoc i varje enskilt ärende och således inte är något permanent organ – var skyldig att beträffande samtliga fall anta interna riktlinjer. Mot denna bakgrund måste läkarkommittén anses ha rätt att, med hänsyn tagen till omständigheterna i det enskilda ärendet, besluta att den kan fullföra sitt uppdrag utan att nödvändigtvis vara tvungen att anta formella och detaljerade regler om förfarandet vid läkarkommittén. Detta krävs för övrigt inte i artikel 22.3 i de gemensamma reglerna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring för unionens tjänstemän, vilka trädde i kraft den 1 januari 2006. Det finns inte heller någon bestämmelse i dessa regler som ålägger läkarkommittén att genomföra en formell omröstning innan den fattar sitt beslut.
(se punkterna 74, 79 och 98)
Hänvisning till
Domstolen: 19 januari 1988, Biedermann mot revisionsrätten, 2/87, punkt 16
Personaldomstolen: 12 december 2012, BS mot kommissionen, F‑90/11, punkt 38, som överklagats till tribunalen, mål T‑83/13 P
2. I fråga om ansökningar om att en tjänstemans sjukdom ska anses vara yrkesrelaterad, innebär läkarkommitténs motiveringsskyldighet – mot bakgrund av kommitténs uppdrag att yttra sig angående medicinska spörsmål – endast att kommittén förklarar hur den mot bakgrund av tillgängliga fakta kommit fram till sin medicinska bedömning i den slutliga rapporten. Artikel 22.3 i de gemensamma reglerna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring för unionens tjänstemän, vilka trädde i kraft den 1 januari 2006, ger inte vid handen att läkarkommittén är skyldig att hänvisa till vetenskapliga dokument som stödjer majoritetens bedömning. Det enda som är av vikt i detta avseende är att den slutliga rapporten innehåller en motivering som gör det möjligt att bedöma om slutsatserna däri är välgrundade och att det däri görs en tillräckligt begriplig koppling mellan de medicinska slutsatserna och den bedömning som läkarkommittén kommit fram till.
(se punkterna 88 och 120)
3. I fråga om ansökningar om att en tjänstemans sjukdom ska anses vara yrkesrelaterad, färdigställs läkarkommitténs slutliga rapport först efter det att de två som skriver under rapporten har beretts tillfälle att ta del av minoritetens uppfattning. Den omständigheten att majoriteten i läkarkommittén – efter det att den tagit del av minoritetens uppfattning – inte funnit skäl att ändra sin uppfattning i den rapport som upprättats för läkarkommitténs räkning, kan inte i sig anses innebära något åsidosättande av läkarkommitténs uppdrag.
(se punkt 108)