PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 24 april 2008

Mål F-74/06

Pavlos Longinidis

mot

Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildningen (Cedefop)

”Personalmål – Tillfälligt anställda – Ändrad tjänsteplacering – Överklagandenämnd – Sammansättning och arbetsordning – Illojalt beteende – Uppsägning – Motivering – Uppenbart oriktig bedömning – Maktmissbruk”

Saken: Talan, väckt med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, i vilken Pavlos Longinidis har yrkat att Cedefops styrelses beslut av den 30 november 2005 att säga upp hans avtal om tillsvidareanställning som tillfälligt anställd, Cedefops styrelses beslut av den 10 mars 2006 att avslå hans begäran om uppskov med verkställandet av ovannämnda beslut, Cedefops styrelses beslut av den 9 december 2005 att omplacera sökanden till tjänsten som rådgivare vid nämnda styrelse, Cedefops enhet för överklagandens beslut av den 24 maj 2006 att avslå hans begäran om ogiltigförklaring av de ovannämnda besluten om uppsägning och ändrad tjänsteplacering, Cedefops styrelses beslut av den 11 november 2005 att ändra sammansättningen av enheten för överklaganden, Cedefops enhet för överklagandens beslut av den 14 november 2005 att ändra sina förfaranderegler, Cedefops enhet för överklagandens beslut av den 10 mars 2006 att avslå hans begäran om ogiltigförklaring av de två sistnämnda besluten, Cedefops styrelses beslut av den 28 april 2006 att avslå hans begäran om att Cedefops biträdande direktör skulle avlägsnas från ledningen av en administrativ undersökning rörande honom och att Cedefops enhet för överklagandens beslut av den 9 mars 2006 rörande det klagomål som inkommit från en tillfälligt anställd vid Cedefop, C, ska ogiltigförklaras.

Avgörande: Talan avisas till viss del och ogillas till viss del. Parterna ska bära sina egna rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Uppsägning av ett avtal om tillsvidareanställning – Motiveringsskyldighet – Räckvidd

(tjänsteföreskrifterna, artikel 25 andra stycket; anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 11 och 47 c)

2.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Uppsägning av ett avtal om tillsvidareanställning – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning

(anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 47 c och 49. 1)

3.      Tjänstemän – Organisation av tjänstegrenarna – Placering av personal

(tjänsteföreskrifterna, artikel 7)

1.      Det saknas tvingande skäl till att tillfälligt anställda inte ska omfattas av skydd mot ogrundade uppsägningar. Detta gäller i synnerhet när tillfälligt anställda har ett tillsvidareavtal eller har en tidsbegränsad anställning och sägs upp innan denna löper ut. För att säkerställa ett tillräckligt skydd i denna mening är det väsentligt att dels ge de berörda möjlighet att förvissa sig om huruvida deras berättigade intressen har iakttagits eller åsidosatts och att bedöma möjligheten att väcka talan vid domstol, dels ge domstolen möjlighet att utöva sin prövningsrätt, vilket innebär att den behöriga myndigheten har en motiveringsskyldighet.

Beträffande uppsägning av en anställd som har ett avtal om tillsvidareanställning ska vikt särskilt fästas vid att skälen för en sådan åtgärd i allmänhet ska vara tydliga och anges skriftligen, helst i samma text som det ifrågavarande beslutet. Detta är nämligen den enda rättshandling, vars lagenlighet ska bedömas med avseende på den dag då den antas, som ger uttryck för institutionens beslut. Skyldigheten att motivera uppsägningen kan emellertid anses ha iakttagits även om den berörde vid samtal med sina överordnade i vederbörlig ordning har upplysts om dessa skäl och om tillsättningsmyndigheten har fattat sitt beslut kort tid efter dessa samtal. Denna myndighet kan också, i förekommande fall, komplettera motiveringen i det skede då den berördes klagomål besvaras.

Myndigheten som är behörig att sluta anställningsavtal förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad avser uppsägningar. Följaktligen ska gemenskapsdomstolens kontroll begränsas till en granskning av om en uppenbart oriktig bedömning eller maktmissbruk föreligger.

(se punkterna 49, 51 och 84)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: Dom av den 12 december 2000 i mål T‑223/99, Dejaiffe mot harmoniseringsbyrån, REG 2000, s. I‑A‑277 och II‑1267, punkt 53, och av den 6 februari 2003 i mål T 7/01, Pyres mot kommissionen, REG 2003, s. I‑A‑37 och II‑239, punkt 50

Personaldomstolen: Dom av den 26 oktober 2006 i mål F-1/05, Landgren mot ETF, REG 2006, s. I‑A‑1‑123 och II‑A‑1‑459, vilken har överklagats till förstainstansrätten, mål T‑404/06 P, punkterna 73-75 och 79

2.      Med beaktande av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal förfogar över, när ett fel som kan motivera uppsägning av en tillfälligt anställd föreligger, är nämnda myndighet inte skyldig att inleda ett disciplinärt förfarande mot vederbörande i stället för att använda sig av den rätt att ensidigt upphäva avtalet som föreskrivs i artikel 47 c i anställningsvillkoren för övriga anställda. Det är bara när myndigheten har för avsikt att säga upp en tillfälligt anställd utan förvarning, med anledning av att vederbörande gravt har åsidosatt sina skyldigheter, som det disciplinära förfarande som föreskrivs i bilaga IX i tjänsteföreskrifterna, och som är analogt tillämplig på tillfälligt anställda, ska inledas. Detta framgår av artikel 49.1 i anställningsvillkoren för övriga anställda. Det finns inte heller något som hindrar administrationen från att inleda ett disciplinärt förfarande ens efter det att den tillfälligt anställdas avtal har avslutats, efter förvarning, om det därefter framkommer att de gärningar som lagts den berörda till last är tillräckligt allvarliga för att ett sådant förfarande ska kunna inledas.

(se punkterna 115 och 116)

3.      För det fall de arbetsuppgifter som en tjänsteman har tilldelats ändras medför regeln om överensstämmelse mellan lönegrad och tjänst inte en jämförelse mellan tjänstemannens nuvarande och hans tidigare arbetsuppgifter, utan mellan hans nuvarande arbetsuppgifter och hans lönegrad i hierarkin.

För att en omorganisation av myndigheten ska kränka regeln om överensstämmelse mellan lönegrad och tjänst, är det inte heller inte tillräckligt att förändringen medför en ändring eller rentav någon form av minskning av tjänstemannens befogenheter. Det är däremot nödvändigt att de nya arbetsuppgifterna som helhet betraktat även fortsättningsvis klart motsvarar de arbetsuppgifter som hör till den berördes lönegrad och tjänst i fråga om art, betydelse och omfattning.

(se punkterna 142 och 143)

Hänvisning till

Domstolen: Dom av den 23 mars 1988 i mål 19/87, Hecq mot kommissionen, REG 1988, s. 1681, punkt 7

Förstainstansrätten: Dom av den 10 juli 1992 i de förenade målen T‑59/91 och T‑79/91, Eppe mot kommissionen, REG 1992, s. II‑2061, punkt 49, av den 28 maj 1998 i de förenade målen T‑78/96 och T‑170/96, W mot kommissionen, REG 1998, s. I‑A‑239 och II‑745, punkt 104, av den 16 april 2002 i mål T‑51/01, Fronia mot kommissionen, REG 2002, s. I‑A‑43 och II‑187, punkt 53, och av den 21 september 2004 i mål T‑325/02, Soubies mot kommissionen, REG 2004, s. I‑A‑241 och II‑1067, punkt 55