Language of document : ECLI:EU:F:2010:38

PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 5 maj 2010

Mål F-48/09

Nikolaus Schopphoven

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Allmänt uttagningsprov EPSO/AD/117/08 – Bedrägeribekämpning – Beslut att inte uppta sökanden i förteckning över godkända sökande – Omprövning – Genomförandet av proven – Betygsättning – Uppenbart oriktig bedömning – Åsidosättande av meddelandet om uttagningsprov – Likabehandling av sökande – Principerna om insyn och god förvaltningssed”

Saken: Talan väckt enligt artikel 236 EG och artikel 152 EA, genom vilken Nikolaus Schopphoven har yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara det beslut som fattats den 28 april 2009 av Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal (EPSO) att inte uppta honom i förteckningen över godkända sökande för det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/117/08, ett beslut som framgår av skrivelser av den 4 mars, 25 mars och 27 april 2009. Nikolaus Schopphoven har också yrkat förteckningen över godkända sökande ska ogiltigförklaras.

Avgörande: Talan ogillas. Sökanden ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Beslut fattat efter omprövning av ett tidigare beslut

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90.2 och 91.1)

2.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Uttagningsprov på grundval av meriter och prov – Provens innehåll

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III)

1.      När en deltagare som inte har upptagits i förteckningen över godkända sökande i ett uttagningsprov begär att ett beslut som har fattats av uttagningskommittén ska omprövas, är det beslut som uttagningskommittén fattar efter omprövningen av provdeltagarens situation som utgör den rättsakt som går honom emot.

(se punkt 22)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 31 januari 2006, Giulietti mot kommissionen, T‑293/03, REGP 2006, s. I‑A‑2‑5 och II‑A‑2‑19, punkt 27; 13 december 2006, Heus mot kommissionen, T‑173/05, REGP 2006, s. I‑A‑2‑329 och II‑A‑2‑1695, punkt 19

2.       Uttagningskommittén har i ett uttagningsprov ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller bedömningen av proven, en bedömning som ska göras på grundval av objektiva kriterier. Denna bedömning är emellertid underkastad domstolskontroll, vilken ska göra det möjligt att undersöka om den aktuella rättsakten inte innehåller något uppenbart fel eller att maktmissbruk förekommit, eller att institutionen inte uppenbart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

Uttagningskommittén har också ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller det närmare innehållet i de delprov som ingår i uttagningsprovet. Domstolen får endast underkänna detta innehåll om det faller utanför den ram som angivits i meddelandet om uttagningsprovet eller om det inte står i proportion till syftet med uttagningsprovet. Detta gäller särskilt det muntliga provet, vilket är det delprov för vilket uttagningskommittén har störst utrymme för skönsmässig bedömning.

Vad gäller delproven som består av flervalsfrågor ankommer det inte på personaldomstolen att ersätta uttagningskommitténs rättning med sin egen. En fråga i ett delprov kan således endast underkännas om det, eventuellt med beaktande av svarsalternativen, framgår att denna fråga var uppenbart olämplig med tanke på syftet med uttagningsprovet i fråga. Detta är bland annat fallet om det framgår av uttagningskommitténs förklaringar att de olika svarsalternativen som getts till en fråga inte gjorde det möjligt att bestämma det enda korrekta svaret, vilket strider mot de specifika instruktioner som provdeltagarna getts.

(se punkterna 26 och 37)

Hänvisning till

Domstolen: 8 mars 1988, Sergio m.fl. mot kommissionen, 64/86, 71/86–73/86 och 78/86, REG 1988, s. 1399, punkt 22

Förstainstansrätten: 21 maj 1996, Kaps mot domstolen, T‑153/95, REGP 1996, s. I‑A‑233 och II‑663, punkt 37; 11 februari 1999, Jiménez mot harmoniseringsbyrån, T‑200/97, REGP 1999, s. I‑A‑19 och II‑73, punkt 40, och där angiven rättspraxis; 23 januari 2003, Angioli mot kommissionen, T‑53/00, REGP 2003, s. I‑A‑13 och II‑73, punkterna 91, 93 och 94; 9 november 2004, Vega Rodríguez mot kommissionen, T‑285/02 och T‑395/02, REGP 2004, s. I‑A‑333 och II‑1527, punkt 36