DOMSTOLENS BESLUT (åttonde avdelningen)
den 3 september 2020 (*)
”Överklagande – Artikel 181 i domstolens rättegångsregler – Överklagandet har ingetts för sent – Uppenbart att överklagandet inte kan tas upp till prövning”
I mål C‑174/20 P,
angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 24 april 2020
STADA Arzneimittel AG, Bad Vilbel (Tyskland), företrätt av J.-C. Plate och R. Kaase, Rechtsanwälte,
klagande,
i vilket den andra parten är:
Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO),
svarande i första instans
meddelar
DOMSTOLEN (åttonde avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden L.S. Rossi samt domarna J. Malenovský (referent) och N. Wahl,
generaladvokat: M. Szpunar,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet enligt artikel 181 i domstolens rättegångsregler genom ett särskilt uppsatt beslut som är motiverat
följande
Beslut
1 STADA Arzneimittel AG har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 11 februari 2020, Stada Arzneimittel/EUIPO (ViruProtect) (T‑487/18, ej publicerad, nedan kallad den överklagade domen, EU:T:2020:44). Genom den domen ogillade tribunalen STADA Arzneimittel AG:s överklagande med yrkande om ogiltigförklaring av det beslut som fattats av femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 4 juni 2018 (ärende R 1886/2017–5) om en ansökan om registrering som EU-varumärke av ordkännetecknet ”ViruProtect” (nedan kallat det omtvistade beslutet).
Tillämpliga bestämmelser
Stadgan för Europeiska unionens domstol
2 I artikel 45 i stadgan för Europeiska unionens domstol föreskrivs följande:
”Tidsfrister med hänsyn till avstånd ska fastställas i [domstolens rättegångsregler].
Försutten tid ska inte medföra rättsförlust, om vederbörande styrker förekomsten av oförutsebara omständigheter eller force majeure.”
3 I artikel 56 första stycket i stadgan föreskrivs följande:
”Tribunalens slutliga avgöranden … får överklagas till domstolen inom två månader efter delgivningen av det avgörande som överklagas.”
Rättegångsreglerna
4 I artikel 49 i rättegångsreglerna, med rubriken ”Beräkning av frister”, föreskrivs följande:
”1. Frister rörande förfarandet som föreskrivs i fördragen, i stadgan [för Europeiska unionens domstol] och i dessa rättegångsregler ska beräknas enligt följande:
a) Då en frist uttryckt i dagar, veckor, månader eller år ska räknas från den tidpunkt en händelse inträffar eller en handling företas, inräknas inte i fristen den dag under vilken händelsen inträffade eller handlingen företogs.
b) En frist uttryckt i veckor, månader eller år löper ut vid utgången av den dag i fristens sista vecka, månad eller år som infaller på samma veckodag eller samma datum som den dag då händelsen eller handlingen från vilken fristen ska räknas inträffade eller företogs. …
…
d) Fristerna ska innefatta lördagar, söndagar och de lagstadgade helgdagar som avses i artikel 24.6 i dessa rättegångsregler.
e) Frister ska löpa även under rättsferier.
2. Om fristen löper ut på en lördag, söndag eller lagstadgad helgdag, ska den förlängas till utgången av närmast följande arbetsdag.”
5 I artikel 51 i rättegångsreglerna, med rubriken ”Förlängning av frister med hänsyn till avstånd”, föreskrivs följande:
”Fristerna rörande förfarandet ska förlängas med tio dagar med hänsyn till avstånd i samtliga fall.”
Bakgrund till tvisten
6 Bakgrunden till tvisten redovisas i punkterna 1–7 i den överklagade domen och kan sammanfattas enligt följande.
7 Den 31 januari 2017 ingav STADA Arzneimittel en ansökan till EUIPO om registrering som EU-varumärke av ordkännetecknet ”ViruProtect”.
8 Genom beslut av den 7 juli 2017 avslog granskaren denna ansökan med stöd av artikel 7.1 b och 7.1 c i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om [EU-varumärken] (EUT L 78, 2009, s. 1).
9 Efter det att klaganden den 28 augusti 2017 hade överklagat detta beslut till EUIPO, avslog EUIPO:s femte överklagandenämnd överklagandet genom det omtvistade beslutet.
Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen
10 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 14 augusti 2018 överklagade STADA Arzneimittel det omtvistade beslutet och yrkade att det skulle ogiltigförklaras.
11 Klaganden åberopade tre grunder till stöd för sitt överklagande. Den första grunden avsåg åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009. Den andra grunden avsåg åsidosättande av artikel 7.1 b i samma förordning och den tredje grunden avsåg åsidosättande av motiveringsskyldigheten.
12 Genom den överklagade domen ogillade tribunalen överklagandet, eftersom det delvis var ogrundat och delvis var verkningslöst.
Klagandens yrkanden och förfarandet vid domstolen
13 STADA Arzneimittel har genom sitt överklagande yrkat att domstolen ska
– upphäva den överklagade domen, och
– förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.
14 Klaganden har till stöd för sitt överklagande åberopat två grunder. Den första grunden avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten vid bedömningen av skillnaderna mellan ordkännetecknet ”ViruProtect” och de engelska ord som det hänvisar till. Den andra grunden avser missuppfattning av bevisningen vid bedömningen av huruvida detta kännetecken har beskrivande karaktär.
15 Den 27 april 2020 anmodade domstolens kansli klaganden att ta ställning till frågan huruvida den frist för att inge ett överklagande som klaganden hade enligt rättegångsreglerna hade iakttagits, vilket klaganden gjorde genom handling som inkom till domstolens kansli den 7 maj 2020.
Prövning av överklagandet
16 Enligt artikel 181 i domstolens rättegångsregler får domstolen när som helst, bland annat om det är uppenbart att överklagandet helt eller delvis inte kan tas upp till prövning, på förslag av referenten och efter att ha hört generaladvokaten, genom motiverat beslut helt eller delvis avvisa eller ogilla överklagandet.
17 Domstolen finner att denna bestämmelse ska tillämpas i förevarande mål.
Klagandens argument
18 Klaganden har gjort gällande att den frist på två månader som avses i artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol och förlängningen av fristen med tio dagar som föreskrivs i artikel 51 i rättegångsreglerna utgör två olika frister.
19 Klaganden har i detta avseende grundat sig på rubriken till artikel 51 i rättegångsreglerna och på artikelns lydelse samt på en systematisk tolkning av denna bestämmelse, särskilt jämförd med artikel 49.2 i samma rättegångsregler.
20 Klaganden har dessutom gjort gällande att när en processuell bestämmelse är tvetydig ska den tolkas till klagandens fördel, och detta i enlighet med klagandens rätt att yttra sig.
21 Eftersom den frist på två månader som klaganden hade för att överklaga den överklagade domen löpte ut söndagen den 12 april 2020, och måndagen den 13 april 2020 var en lagstadgad helgdag, borde denna frist, i enlighet med artikel 49.2 i rättegångsreglerna, ha förlängts till tisdagen den 14 april 2020, vilket är den dag från och med vilken den förlängningen av fristen med tio dagar som föreskrivs i artikel 51 i rättegångsreglerna ska läggas till.
Domstolens bedömning
22 Enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol är fristen för att inge ett överklagande två månader från delgivningen av det avgörande som överklagas. Den fristen ska enligt artikel 51 i rättegångsreglerna förlängas med tio dagar med hänsyn till avstånd i samtliga fall.
23 Domstolen har slagit fast att förlängningen av fristen med hänsyn till avstånd inte ska anses skilja sig från den frist för att överklaga som avses i artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, utan tvärtom anses utgöra en integrerad del av den fristen då den förlängs. Det följer således av den artikeln, jämförd med artikel 51 i rättegångsreglerna, att fristen för att inge ett överklagande, med risk för att det annars avvisas, är två månader och tio dagar från delgivningen av det avgörande som överklagas (beslut av den 30 april 2015, Castel Frères/harmoniseringskontoret, C‑622/13 P, ej publicerat, EU:C:2015:297, punkt 28).
24 Det följer vidare av artikel 49.1 b i rättegångsreglerna att när det gäller handlingar som ska delges börjar fristen för att överklaga löpa från och med utgången av delgivningsdagen, oberoende av vid vilken tidpunkt delgivningen av den handling som överklagas ägde rum (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 januari 1987, Misset/rådet, 152/85, EU:C:1987:10, punkt 7, och beslut av den 17 maj 2002, Tyskland/parlamentet och rådet, C‑406/01, EU:C:2002:304, punkt 14).
25 Det framgår även av denna bestämmelse att denna frist löper ut vid utgången av den dag, inom den sista månaden för beräkning av fristen, som infaller på samma datum som den dag då fristen började löpa, det vill säga delgivningsdagen. Förlängningen av fristen med tio dagar med hänsyn till avstånd ska läggas till den fristen (beslut av den 11 juni 2020, GMPO/kommissionen, C‑575/19 P, ej publicerat, EU:C:2020:448, punkt 30 och där angiven rättspraxis).
26 Eftersom den överklagade domen delgavs klaganden den 12 februari 2020, såsom klaganden själv har medgett i sina inlagor, började fristen för att inge överklagandet i förevarande fall löpa den 12 februari 2020 klockan 24:00 och förlängd med tio dagar med hänsyn till avstånd, löpte den ut onsdagen den 22 april 2020 klockan 24:00.
27 Detta överklagande ingavs emellertid till domstolens kansli den 24 april 2020. Överklagandet ingavs följaktligen efter utgången av den frist som anges i punkt 23 ovan.
28 Det följer vidare av fast rättspraxis att kravet på rättssäkerhet och nödvändigheten av att undvika diskriminering och godtycklig behandling i rättskipningen innebär att dessa processregler ska tillämpas strikt (dom av den 23 april 2013, Gbagbo m.fl./rådet, C‑478/11 P–C‑482/11 P, EU:C:2013:258, punkt 71 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 29 januari 2014, Gbagbo/rådet, C‑397/13 P, ej publicerat, EU:C:2014:46, punkt 7).
29 Enligt artikel 45 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol får undantag från förfarandefristerna endast göras i exceptionella undantagsfall, när det är styrkt att oförutsebara omständigheter eller force majeure föreligger. Klaganden har emellertid varken i sitt överklagande eller i sitt yttrande av den 7 maj 2020 i detta hänseende åberopat att det föreligger oförutsebara omständigheter eller force majeure.
30 Klaganden har nämligen endast påstått att bestämmelserna i artikel 49.2 och artikel 51 i rättegångsreglerna är tvetydiga. Det ska emellertid i detta sammanhang erinras om att de bestämmelser om frister som är tillämpliga i förevarande fall inte är särskilt svåra att tolka. Det kan därför inte anses att ett sådant ursäktligt misstag från klagandens sida föreligger som skulle kunna motivera att man i detta fall underlät att tillämpa nämnda bestämmelser (beslut av den 17 maj 2002, Tyskland/parlamentet och rådet, C‑406/01, EU:C:2002:304, punkt 21).
31 I den mån klaganden, genom att åberopa rätten att yttra sig, har gjort gällande rätten till ett effektivt domstolsskydd, ska det erinras om att bestämmelserna om överklagandefrister utgör tvingande rätt och att ett undantag från dessa bestämmelser inte kan motiveras av att grundläggande rättigheter kan äventyras (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 16 november 2010, Internationale Fruchtimport Gesellschaft Weichert/kommissionen, C‑73/10 P, EU:C:2010:684, punkt 50 och där angiven rättspraxis).
32 Såsom domstolen redan har slagit fast påverkas inte rätten till ett effektivt domstolsskydd av att unionsbestämmelserna om förfarandefrister tillämpas strikt (se, bland annat, beslut av den 17 maj 2002, Tyskland/parlamentet och rådet, C‑406/01, EU:C:2002:304, punkt 20 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 22 oktober 2010, Seacid/parlamentet och rådet, C‑266/10 P, ej publicerat, EU:C:2010:629, punkt 30). Sådana frister utgör nämligen, av de rättssäkerhetsskäl som det erinrats om i punkt 28 ovan, en naturlig begränsning av rätten till domstolsprövning (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 12 september 2013, Ellinika Nafpigeia och 2. Hoern/kommissionen, C‑616/12 P, ej publicerat, EU:C:2013:884, punkt 31, och beslut av den 11 juni 2020, GMPO/kommissionen, C‑575/19 P, ej publicerat, EU:C:2020:448, punkt 40).
33 Av det ovan anförda följer att överklagandet avvisas, eftersom det är uppenbart att det har ingetts för sent och därför inte kan prövas i sak.
Rättegångskostnader
34 Enligt artikel 137 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna, ska domstolen besluta om rättegångskostnader i det särskilt uppsatta beslut genom vilket målet avgörs slutligt. Förevarande beslut har meddelats innan överklagandet har delgetts motparten i första instans och följaktligen innan några kostnader har kunnat uppkomma för den motparten. Domstolen beslutar därför att STADA Arzneimittel ska bära sina rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (åttonde avdelningen) följande:
1) Överklagandet avvisas, eftersom det är uppenbart att det inte kan prövas i sak.
2) STADA Arzneimittel AG ska bära sina rättegångskostnader.
Underskrifter