Language of document : ECLI:EU:F:2011:4

PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 20 januari 2011

Mål F-132/07

Guido Strack

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Artiklarna 17, 17a och 19 i tjänsteföreskrifterna – Ansökan om att få sprida handlingar – Ansökan om tillstånd att få publicera en text – Ansökan om tillstånd om att få använda sig av konstateranden vid nationella domstolar – Upptagande till sakprövning”

Saken: Talan väckt med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, varigenom Guido Strack yrkar ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 20 juli 2007, den 9 augusti 2007, den 11 september 2007 och den 9 november 2007 om avslag på hans ansökan om att få publicera, och i ett brottmålsförfarande åberopa, olika handlingar som rör vissa kommissionsledamöter och tjänstemän vid kommissionen, och att kommissionen ska förpliktas att till honom utge åtminstone 10 000 euro i skadestånd för den skada han lidit genom dessa beslut.

Avgörande: Talan ogillas. Sökanden ska ersätta samtliga rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Ingivande av svaromål – Frist – Förlängning

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 39.2)

2.      Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Yttrandefrihet – Utövande – Gränser

(Artikel 6.3 EUF; tjänsteföreskrifterna, artikel 17a)

3.      Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Yttrandefrihet – Publicering av texter som rör unionens verksamhet – Ingen informationsplikt vad avser före detta tjänstemän – Avslöjande av tjänsteinformation – Skyldighet för före detta tjänstemän att ansöka om föregående tillstånd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 17 och 17a)

4.      Tjänstemän – Talan – Ansökan enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.1)

5.      Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Avslöjande av tjänsteinformation – Skyldighet att ansöka om föregående tillstånd – Syfte

(Artikel 339 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artikel 17)

6.      Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Avslöjande av tjänsteinformation – Skyldighet att ansöka om föregående tillstånd – Ansökan till administrationen måste vara tillräckligt preciserad

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 17)

7.      Tjänstemän – Principer – Principen om god förvaltning – Räckvidd

8.      Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Avslöjande av tjänsteinformation – Vittnesmål vid en nationell domstol – Skyldighet att ansöka om föregående tillstånd

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 11 första stycket, 17 och 19)

1.      Enligt artikel 39.2 i personaldomstolens rättegångsregler får dess ordförande förlänga fristen för svaranden att inge svaromål. Den omständigheten att flera förlängningar har beviljats utan att sökanden har beretts tillfälle att yttra sig häröver innebär inte att dennes rätt till rättvis rättegång har åsidosatts, om parternas situation är väsentligen oförändrad. Frågan huruvida kravet på en rättvis rättegång har uppfyllts ska avgöras genom en helhetsbedömning.

(se punkt 31)

2.      Kravet att en tjänsteman måste informera tillsättningsmyndigheten om sin avsikt att publicera en text, oavsett slag, som rör unionens verksamhet utgör en begränsning av hans yttrandefrihet. Denna begränsning ska därför bedömas med utgångspunkt från artikel 10.2 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, vilken garanterar vissa rättigheter som ingår i unionsrätten som grundläggande principer, i enlighet med artikel 6.3 EUF. I artikel 10.2 i denna konvention föreskrivs emellertid att eftersom utövandet av yttrandefriheten ”medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas … formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder”, om dessa är föreskrivna i lag. En bestämmelse får inte föreskriva begränsningar av yttrandefriheten om de inte är tillräckligt tydliga för att medborgaren ska kunna anpassa sitt beteende till dem, vilket också är ett krav som följer av rättssäkerhetsprincipen.

(se punkt 59)

Hänvisning till

Domstolen: 6 mars 2001, Connolly mot kommissionen, C‑274/99 P, punkterna 40−42; 3 juni 2008, Intertanko m.fl., C‑308/06, punkt 69

3.      Eftersom artikel 17a i tjänsteföreskrifterna inte är tillämplig på före detta tjänstemän, kan dessa publicera texter som rör unionens verksamhet, utan att dessförinnan ha informerat tillsättningsmyndigheten, men de måste däremot inhämta tillstånd enligt artikel 17 i tjänsteföreskrifterna, inte bara för att sprida uppgifter de har fått kännedom inom sin tjänsteutövning, utan även för att publicera texter som de har författat eller medverkat till och som innehåller sådana uppgifter, förutom i de fall då dessa uppgifter redan är tillgängliga för allmänheten.

(se punkterna 62−64)

4.      En ansökan som grundas på artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna måste innehålla en beskrivning av dess syfte som är så preciserad att myndigheten kan fatta ett informerat beslut. Om ansökan inte innehåller en preciserad uppmaning, ska den inte anses vara en ansökan enligt denna bestämmelse. En ansökan kan nämligen inte uppfylla sitt syfte om tillsättningsmyndigheten inte kan avgöra vad den har för syfte.

(se punkt 69)

Hänvisning till

Domstolen: 12 mars 1975, Küster mot parlamentet, 23/74, punkt 11

Förstainstansrätten: 11 juni 1996, Sánchez Mateo mot kommissionen, T‑110/94, punkt 26; 11 juni 1996, Ouzounoff Popoff mot kommissionen, T‑111/94, punkt 28

5.      Artikel 17 i tjänsteföreskrifterna innebär i princip ett förbud mot att tjänstemän sprider uppgifter som de har fått kännedom inom sin tjänsteutövning och ett krav att sådan spridning dessförinnan har godkänts genom ett föregående tillstånd. Detta tillståndssystem är tänkt att ge tillsättningsmyndigheten möjlighet att säkerställa att denna informationsspridning inte skadar unionens intressen, exempelvis genom att dess funktion eller renommé påverkas negativt. Systemet syftar också till att göra det möjligt att i god tid se till att tjänstemän anpassar sitt beteende till institutionernas intressen och skyldigheter enligt artikel 339 FEUF. Det system som föreskrivs i artikel 17 i tjänsteföreskrifterna syftar således särskilt till att bevara det förtroende om måste råda mellan institutionerna och deras anställda.

(se punkt 71)

6.      Tillståndssystemet i artikel 17 i tjänsteföreskrifterna medför att en tjänsteman som önskar sprida uppgifter som han har fått kännedom inom sin tjänsteutövning eller att använda sig av dessa uppgifter i ett förfarande vid en nationell domstol dessförinnan måste inge en tillräckligt preciserad ansökan som rör denna fråga till tillsättningsmyndigheten.

När detta system tillämpas måste frågan huruvida det ska tillåtas att uppgifter sprids avgöras med hänsyn till samtliga konkreta omständigheter i det aktuella fallet och hur dessa omständigheter påverkar institutionen och dess för samhället viktiga verksamhet. När detta system tillämpas måste även en avvägning göras mellan de olika intressen som står på spel, så att det går att avgöra huruvida unionens intressen eller allmänhetens intresse att få kännedom om upplysningarna är viktigast. Det går inte att tänka sig någon annan lösning, eftersom yttrandefriheten även innefattar en frihet att sprida upplysningar och eftersom ett avslag på en ansökan om att få sprida sådana upplysningar skulle innebära en otillåten inskränkning av denna frihet, om den grundas på en abstrakt helhetsbedömning.

Vidare kan den rätt varje medborgare har att kunna väcka talan vid en domstol, vilken garanteras i artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, påverkas allvarligt om tillsättningsmyndigheten tillåts att fatta ett beslut som grundas på en abstrakt och allmänt hållen bedömning, och som inte har föregåtts av en fullständig och välunderbyggd prövning.

(se punkterna 72−75)

Hänvisning till

Domstolen: 18 februari 1992, Weddel mot kommissionen, C‑54/90, generaladvokat Van Gervens förslag till avgörande, punkt 11

Förstainstansrätten: 13 juni 2002, Ferrer de Moncada mot kommissionen, T‑74/01, punkt 58

7.      Principen om god förvaltning befriar inte den som berörs av förvaltningen från sin skyldighet att ge korrekta upplysningar och bete sig lojalt mot institutionerna när han begär att förvaltningen ska fatta ett beslut.

(se punkt 79)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 23 januari 2002, Gonçalves mot parlamentet, T‑386/00, punkt 74; 17 oktober 2002, Astipesca mot kommissionen, T‑180/00, punkt 93; 11 mars 2003, Conserve Italia mot kommissionen, T‑186/00, punkt 50

8.      Artiklarna 17 och 19 i tjänsteföreskrifterna innebär helt klart inte att tjänstemannen måste begränsa antalet och omfattningen av de handlingar som hans ansökan om spridning rör eller som han anser sig behöva i ett domstolsförfarande, om han anser att han har skäl att sprida var och en av dessa handlingar och av att åberopa dem i ett domstolsförfarande. Tjänstemannens skyldighet att lojalt samarbeta, som framgår av artikel 11 första stycket i tjänsteföreskrifterna, innefattar emellertid en skyldighet att underlätta administrationens arbete. Tjänstemannens skyldighet att lämna tillräckliga preciserade upplysningar, särskilt vad avser innehållet i dessa handlingar och vad de var och en är av för intresse för vad han vill åstadkomma rent allmänt är av än högre vikt i detta sammanhang. Tjänstemannen kan således åläggas att sortera handlingarna enligt olika lämpliga och sammanhängande kriterier, för att underlätta administrationens prövning av ansökan, och, i förekommande fall, administrationens arbete med att upprätta en sammanfattning av den aktuella handlingen.

(se punkterna 78 och 81)