Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 29 juli 2020 – Servizio Elettrico Nazionale SpA m.fl mot Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato m.fl.

(Mål C-377/20)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: Servizio Elettrico Nazionale SpA, ENEL SpA, Enel Energia SpA

Motpart: Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato, ENEL SpA, Servizio Elettrico Nazionale SpA, Eni Gas e Luce SpA, Eni SpA, Gala SpA, Axpo Italia SpA, E.Ja SpA, Green Network SpA, Ass.ne Codici – Centro per i Diritti del Cittadino

Tolkningsfrågor

Kan beteenden som ger uttryck för missbruk av dominerande ställning i sig vara fullt lagliga och då kvalificeras som ”missbruk” med hänsyn tagen till enbart deras (potentiella) konkurrensbegränsande effekter på referensmarknaden, eller måste de aktuella beteendena för att utgöra missbruk av dominerande ställning även tillskrivas ett specifikt inslag av olaglighet som består i att ”andra konkurrensmetoder (eller -medel)” tillämpas i stället för de ”normala”, och på grundval av vilka kriterier kan gränsen mellan ”normal” och ”snedvriden” konkurrens fastställas i det sistnämnda fallet?

Har lagstiftningen om påföljder för missbruk till syfte att maximera konsumenternas välfärd, med den följden att domstolarna ska fastställa den sänkning av välfärden som har skett eller riskerar att ske, eller har lagstiftningen om påföljder för överträdelser av konkurrensreglerna i sig som målsättning att bevara marknadens konkurrensstruktur för att undvika att det uppstår koncentrationer av ekonomisk makt som under alla omständigheter ska anses vara skadliga för samhället?

I fall av missbruk av dominerande ställning som består i att det dominerande företaget har försökt att förhindra att konkurrenterna behåller eller utökar sina marknadsandelar, ska då det dominerande företaget ändå beredas tillfälle att styrka att dess beteende – även om det på ett teoretiskt plan kan ha en konkurrensbegränsande effekt – i praktiken inte har varit konkurrensskadligt, och ska artikel 102 FEUF, om frågan besvaras jakande, inom ramen för prövning av huruvida det är fråga om atypiskt missbruk genom utestängande åtgärder, tolkas på så sätt att myndigheten är skyldig att noga bedöma de ekonomiska analyser som har ingetts av företaget angående det undersökta beteendets faktiska förmåga att utestänga konkurrenterna från marknaden?

Ska missbruk av dominerande ställning enbart prövas med utgångspunkt i dess effekter (inbegripet potentiella effekter) på marknaden utan att alls beakta det dominerande företagets subjektiva motiv eller kan fastställandet av att det finns ett konkurrensbegränsande syfte utgöra en parameter som (även ensam) kan användas för att pröva om det dominerande företagets beteende utgör missbruk, eller kan fastställandet av det subjektiva rekvisitet enbart användas för att ålägga det dominerande företaget bevisbördan (företaget måste således styrka att dess beteende inte har haft någon utestängande verkan)?

Om flera företag i samma koncern har missbrukat sin dominerande ställning kan det då antas att även övriga koncernföretag har medverkat till överträdelsen, även om de inte har gjort sig skyldiga till något missbruk – med den följden att tillsynsmyndigheten endast behöver styrka ett medvetet parallellt beteende, om än utan inslag av samordnat förfarande, som har uppvisats av företagen i den koncern som sammantaget har en dominerande ställning – eller måste myndigheten (på samma sätt som när det gäller förbud mot konkurrensbegränsande samverkan) under alla omständigheter styrka, även genom indirekt bevisning, att det föreligger en konkret situation med samordning och medverkan mellan de olika företagen i koncernen med dominerande ställning, i synnerhet för att styrka att moderbolaget är involverat?

____________