Language of document : ECLI:EU:F:2009:130

PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 29 september 2009

Mål F-114/07

Rainer Wenning

mot

Europeiska polisbyrån (Europol)

”Personalmål – Anställda vid Europol – Förnyelse av ett avtal om anställning som tjänsteman vid Europol – Artikel 6 i tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol – Utvärderingsrapport”

Saken: Talan väckt med stöd av artikel 40.3 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i Fördraget om Europeiska unionen, om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) och artikel 93.1 i tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, genom vilken Rainer Wenning i huvudsak yrkar att personaldomstolen ska ogiltigförklara Europols beslut av den 21 december 2006 att inte förlänga giltighetstiden för hans anställningsavtal och utvärderingsrapporten som upprättats för perioden januari–september 2006, samt förplikta Europol att betala honom skadestånd för den ekonomiska och ideella skada som han uppger sig ha lidit.

Avgörande: Talan ogillas. Respektive part ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Anställda vid Europol – Utvärderingsrapport – Upprättande – Riktlinjer för utvärdering av anställda vid Europol

(Tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, artiklarna 6 och 28)

2.      Tjänstemän – Anställda vid Europol – Utvärderingsrapport – Upprättande – Absolut tidsfrist saknas

(Tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, artiklarna 6 och 28)

3.      Tjänstemän – Betygsättning – Utvärderingsrapport

4.      Tjänstemän – Betygsättning – Utvärderingsrapport – Upprättande

5.      Tjänstemän – Betygsättning – Utvärderingsrapport – Ändring av bedömningen jämfört med den tidigare betygsättningen

6.      Tjänstemän – Betygsättning – Utvärderingsrapport – Domstolsprövning

(Tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, artiklarna 6 och 28)

7.      Tjänstemän – Betygsättning – Utvärderingsrapport – Den nödvändiga överensstämmelsen mellan beskrivande kommentarer och bedömningen uttryckt i siffror

8.      Tjänstemän – Anställda vid Europol – Rekrytering – Avtal om tidsbegränsad anställning förnyas inte

(Tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, artiklarna 6 och 94.1 a)

1.       Åsidosättanden av handläggningsregler, som de som antagits av Europol rörande karriärutveckling och utvärdering av de anställda, utgör väsentliga åsidosättanden som påverkar giltigheten av en anställds karriärutvecklingsrapport, förutsatt att tjänstemannen visar att innehållet i rapporten kunde ha varit annorlunda om dessa åsidosättanden inte hade skett.

(se punkterna 97 och 102)

Hänvisning till

Förstainstansrätten 9 mars 1999, Hubert mot kommissionen, T‑212/97, REGP 1999, s. I‑A‑41 och II‑185, punkt 53

Personaldomstolen 15 december 2008, Skareby mot kommissionen, F‑34/07, REGP 2008, s. I‑A‑1‑0000 och II‑A‑1‑0000, punkt 40, som har överklagats till tribunalen (tidigare förstainstansrätten) vilken ännu inte avgjort målet, T‑91/09 P

2.      Varken i tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol eller i riktlinjerna för karriärsutveckling och utvärdering av anställda föreskrivs något exakt datum för upprättandet av karriärutvecklingsrapporter för anställda vid Europol. I artikel 28 i stadgan anges endast att en karriärutvecklingsrapport ska upprättas minst en gång per år. Administrationen har en absolut skyldighet att övervaka att betygsrapporter upprättas regelbundet på de dagar som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna och att dessa fastställs rättsenligt både med hänsyn till god förvaltningssed och för att tillvarata tjänstemännens intressen. I avsaknad av bestämmelser om specifika tidsfrister för utvärderingsförfarandet förfogar emellertid administrationen över en rimlig tidsfrist för att upprätta karriärutvecklingsrapporter. Vidare finns det ingen bestämmelse i nämnda tjänsteföreskrifter eller i riktlinjerna som utgör hinder för att uppställa mål som måste uppnås före utvärderingsperiodens slut. I nämnda riktlinjer, enligt vilka målen måste vara försedda med en tidsfrist, föreskrivs tvärtom inte att denna tidsfrist måste överensstämma med utvärderingsperiodens slut.

(se punkterna 98 och 99)

Hänvisning till

Förstainstansrätten 10 maj 2005, Piro mot kommissionen, T‑193/03, REGP 2005, s. I‑A‑121 och II‑547, punkterna 76–78

3.      När en utvärderingsrapport upprättas ska utvärderaren genomföra utvärderingen i nära samarbete med den godkännande utvärderaren. Om den tjänsteman som ska betygsättas har begärt samtal med den godkännande utvärderaren kan den senare därefter antingen ändra eller bekräfta rapporten.

(se punkt 100)

Hänvisning till

Förstainstansrätten 12 juli 2005, De Bry mot kommissionen, T‑157/04, REGP 2005, s. I‑A‑199 och II‑901, punkt 44

4.      Själva syftet med utvärderingsförfarandet är att efter utgången av varje förutbestämd tidsperiod utvärdera den berörde tjänstemannens arbete och kompetens. Eftersom utvärderarens bedömning för en referensperiod fastställs genom ett kontradiktoriskt förfarande kan tjänstemannen inte i efterhand göra gällande att det inte förekommit någon mellanliggande kritik under referensperioden. Det kan således inte krävas att de omdömen som de överordnade lämnat i samband med att de rådfrågats under utvärderingsförfarandet beträffande en viss period ska ha diskuterats av tjänstemannen och dennes överordnade vid ett tidigare tillfälle eller ska ha gjorts till föremål för en skriftlig förhandsunderrättelse under referensperioden, eftersom de blir föremål för ett verkligt kontradiktoriskt förfarande under utvärderingsförfarandet.

(se punkt 104)

Hänvisning till

Domstolen 9 november 2006, Kommissionen mot De Bry, C‑344/05 P, REG 2006, s. I‑10915, punkterna 37–45

Förstainstansrätten 13 december 2005, Cwik mot kommissionen, T‑155/03, T‑157/03 och T‑331/03, REGP 2005, s. I‑A‑411 och II‑1865, punkt 142

5.      När en utvärderingsrapport upprättas är syftet med att kravet att varje bedömning som avviker från den som gjordes i samband med en tidigare betygsättning ska motiveras att göra det möjligt för tjänstemannen att få reda på skälen till ändringarna av de analytiska bedömningarna, kontrollera att de åberopade omständigheterna är korrekta, och, därmed, kunna yttra sig över denna motivering, i enlighet med sin rätt att yttra sig. Följaktligen är en utvärderingsrapport behäftad med ett väsentligt formfel då tjänstemannens rätt att yttra sig undergrävts genom bristande motivering.

(se punkt 108)

Hänvisning till

Förstainstansrätten 16 juli 1992, Della Pietra mot kommissionen, T‑1/91, REG 1992, s. II‑2145, punkt 30; ovannämnda målet Hubert mot kommissionen, punkt 79; 25 oktober 2005, Micha mot kommissionen, T‑50/04, REGP 2005, s. I‑A‑339 och II‑1499, punkt 36

6.      Utvärderarna har ett mycket stort utrymme för skönsmässig bedömning när de bedömer de betygssatta personernas arbete. Gemenskapsdomstolens prövning av innehållet i betygsrapporter är följaktligen begränsad till en kontroll av att förfarandet har gått riktigt till, att de faktiska omständigheterna är korrekta samt att det inte föreligger något uppenbart fel i bedömningen eller maktmissbruk. Det ankommer inte på gemenskapsdomstolen att pröva om administrationens bedömning av en tjänstemans yrkeskompetens är välgrundad, när bedömningen innefattar komplicerade värdeomdömen som på grund av sin beskaffenhet inte kan granskas objektivt.

(se punkterna 111 och 117)

Hänvisning till

Förstainstansrätten 9 december 1999, Progoulis mot kommissionen, T‑53/99, REGP 1999, s. I‑A‑255 och II‑1249, punkterna 27 och 29; 12 juni 2002, Mellone mot kommissionen, T‑187/01, REGP 2002, s. I‑A‑81 och II‑389, punkt 51; 25 oktober 2005, Cwik mot kommissionen, T‑96/04, REGP 2005, s. I‑A‑343 och II‑1523, punkt 41

Personaldomstolen 1 februari 2007, Rossi Ferreras mot kommissionen, F‑42/05, REGP 2007, s. I‑A‑1‑0000 och II‑A‑1‑0000, punkt 33

7.      De beskrivande kommentarerna i en utvärderingsrapport har till syfte att motivera de analytiska bedömningar som uttrycks i rapporten. De ligger till grund för bedömningen och gör det möjligt för tjänstemannen att förstå det betyg som denne fått. Mot bakgrund av dessa kommentarers avgörande betydelse vid upprättandet av utvärderingsrapporten måste kommentarerna överensstämma med de betyg som sätts i sådan grad att betygen måste ses som en siffermässig eller analytisk motsvarighet till kommentarerna. Med hänsyn till att utvärderaren ges ett mycket stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att utvärdera det arbete som gjorts av de personer som denne har till uppgift att bedöma, kan en bristande överensstämmelse i en rapport om karriärutveckling endast leda till att rapporten ogiltigförklaras om den bristande överensstämmelsen är uppenbar.

(se punkt 132)

Hänvisning till

Förstainstansrätten 13 december 2005, ovannämnda målet Cwik mot kommissionen, punkt 80

8.      Administrationen är i princip inte skyldig att motivera en rättsakt genom vilken den beslutar att inte förlänga ett tidsbegränsat anställningsavtal när giltighetstiden för detta löper ut. Båda avtalsslutande parterna måste från och med att de ingick avtalet vara beredda på att den andra parten, när giltighetstiden för avtalet löper ut, åberopar de överenskomna avtalsvillkoren, det vill säga att avtalet upphör att gälla på det överenskomna datumet. Eftersom det inte finns någon rätt att få ett tidsbegränsat anställningsavtal förlängt förefaller det normalt vara obehövligt för administrationen att motivera sitt beslut att låta avtalet upphöra på det sedan tidigare överenskomna datumet.

Europol har emellertid, genom det beslut som Europols direktör fattade den 8 december 2006 angående genomförande av artikel 6 i tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, i vilken det finns bestämmelser om förnyande av Europols anställningsavtal, utarbetat en särskild ordning avsedd att säkerställa insyn i det förfarande som låg till grund för förlängning av avtal. Genom antagandet av denna särskilda ordning har Europol preciserat de kriterier som byrån avsåg att tillämpa när den utövade sin skönsmässiga bedömning avseende huruvida ett anställningsavtal ska förlängas eller ej. Således har Europol själv begränsat sitt utrymme för skönsmässig bedömning, eftersom Europol måste följa de bestämmelser som byrån själv ålagt sig.

Av detta följer att en anställd vid Europol med tidsbegränsad anställning hade rätt att kräva att Europol noggrant och objektivt prövade om denne anställde uppfyllde de föreskrivna villkoren för att detta avtal skulle förlängas. För det fall den anställdes avtal inte förlängdes, hade denne ett berättigat intresse av att erhålla en motivering som återspeglade en sådan noggrann och objektiv prövning.

(se punkterna 142–147)

Hänvisning till

Förstainstansrätten 1 mars 2005, Smit mot Europol, T‑143/03, REGP 2005, s. I‑A‑39 och II‑171, punkterna 26–28, 30 och 32; 1 mars 2005, Mausolf mot Europol, T‑258/03, REGP 2005, s. I‑A‑45 och II‑189, punkterna 21–23, 25 och 27