PERSONALDOMSTOLENS DOM
(andra avdelningen)
den 29 september 2009
Förenade målen F-20/08, F-34/08 och F-75/08
Jorge Aparicio m.fl. och Anne Simon
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Personalmål – Kontraktsanställda – Rekrytering – Urvalsförfarande CAST 27/Relex – Införande i databasen har inte skett – Neutralisering av provfrågor – Prov avseende logiskt tänkande och tolkning av sifferuppgifter – Likabehandling”
Saken: Talan som väckts i tre fall med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilka Jorge Aparicio och 46 andra kontraktsanställda vid kommissionen har yrkat ogiltigförklaring av besluten av Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal av den 25 oktober 2007 om att inte föra in dem i förteckningen över godkända sökande eller i databasen inom ramen för rekryteringsförfarande CAST 27/Relex.
Avgörande: Talan i de förenade målen F-20/08, F-34/08 och F-75/08 ogillas. Jorge Aparicio och de övriga sökande vilkas namn förtecknas under numren 1–18 i bilagan förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i mål F-20/08 samt nitton fyrtiosjättedelar av rättegångskostnaderna i mål F-75/08. Anne Simon förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i mål F-34/08 samt en fyrtiosjättedel av rättegångskostnaderna i mål F-75/08. De sökande vilkas namn förtecknas under numren 19–40 och 42–46 i bilagan förpliktas att ersätta tjugosex fyrtiosjättedelar av rättegångskostnaderna i mål F-75/08.
Sammanfattning
1. Talan om ogiltigförklaring – Gemenskapsdomstolarnas behörighet – Yrkande om ogiltigförklaring av en enskild rättsakt som går någon emot – Gemenskapsdomstolen saknar behörighet för att i sina domar konstatera att en bestämmelse med allmän giltighet är rättsstridig
(Artikel 230 EG)
2. Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Anordnandet av uttagningsprov – Villkoren för och innehållet i uttagningsprov
(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 82.5 och 82.6)
3. Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Uttagningsprov – Innehållet i uttagningsprov – Åtgärder som vidtagits för att rätta till felaktigheter och oegentligheter som förekommit under uttagningsprov
4. Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Uttagningsprov – Innehållet i uttagningsprov – Neutralisering av provfrågor
1. Även om gemenskapsdomstolen, när det gäller ett yrkande om ogiltigförklaring av en enskild rättsakt som går sökanden emot, faktiskt är behörig att slå fast att en bestämmelse med allmän giltighet på vilken den angripna rättsakten grundar sig är rättsstridig, är personaldomstolen inte behörig att ta ställning till sådana frågor i sina domar.
(se punkt 28)
Hänvisning till
personaldomstolen: 4 juni 2009, Adjemian m.fl. mot kommissionen, F‑134/07 och F‑8/08, REGP 2009, s. I‑A‑1‑0000 och II‑A‑1‑0000, punkt 38
2. Enligt artikel 82.5 och 82.6 i anställningsvillkoren för övriga anställda ska Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal (EPSO) bistå institutionerna genom att utforma och anordna uttagningsförfarandena avseende kontraktsanställda med beaktande av de allmänna bestämmelser som institutionen i fråga har antagit. Av artikel 5.1 c och 5.2 i de allmänna genomförandebestämmelserna om förfarandet vid anställning och användning av kontraktsanställda vid kommissionen framgår det dessutom att EPSO måste respektera de krav vad gäller kompetensinriktningar och särskilda kvalifikationer som har ställts av den myndighet som har rätt att sluta anställningsavtal. Av ovannämnda bestämmelser och artikel 3.2 i beslut 2002/620 om upprättande av EPSO följer emellertid att EPSO har ett betydande utrymme för egna bedömningar vid anordnandet av urvalsprov.
Det är följaktligen inte möjligt att på grundval av ett meddelande och en skrivelse från kommissionen, som var tvetydiga vad gäller frågan huruvida urvalsproven ”inte är utslagningsprov”, dra slutsatsen att EPSO genom att ålägga sökandena ett prov avseende logiskt tänkande och tolkning av sifferuppgifter har underlåtit att beakta de gränser som kommissionen fastställt för dess uppdrag, med hänsyn till att dessa handlingar kan förstås så, enligt en tolkning som överensstämmer med artikel 5 i genomförandebestämmelserna, att de omtvistade proven inte ska betraktas som utslagningsprov på samma sätt som ett uttagningsprov, eftersom antalet godkända sökande inte fastställts i förväg, utan att det för den skull innebär att proven i fråga inte var utslagningsprov.
(se punkterna 57–62)
3. Enligt rättspraxis har en uttagningskommitté ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det under ett allmänt uttagningsprov med ett stort antal deltagare förekommit oegentligheter eller felaktigheter som, med beaktande av proportionalitetsprincipen och principen om god förvaltning, inte kan rättas till genom att uttagningsproven görs om. Även om Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal (EPSO) inte är en uttagningskommitté, även ifråga om urvalsprov som inte har formen av ett uttagningsprov, kan denna rättspraxis utvidgas till att omfatta EPSO, eftersom EPSO har ett stort utrymme för egna bedömningar vid anordnandet av sådana prov.
(se punkterna 77 och 78)
Hänvisning till
förstainstansrätten: 2 maj 2001, Giulietti m.fl. mot kommissionen, T‑167/99 och T‑174/99, REGP 2001, s. I‑A‑93 och II‑441, punkt 58
4. Likabehandlingsprincipen innebär att lika situationer inte får behandlas olika och olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling. För att likabehandlingsprincipen ska anses ha åsidosatts krävs vidare att den omtvistade behandlingen medför att vissa personer missgynnas i förhållande till andra.
Eftersom det högsta antal sökande som kunde godkännas inte hade fastställts i förväg vid infordran av intresseanmälningar, innebar urvalsproven följaktligen ingen direkt jämförelse mellan sökandena, vilket innebär att frågan om likabehandling inte uppkommer på samma sätt som vid ett uttagningsprov.
Det kan emellertid inte, ens i detta sammanhang, uteslutas att tilldelningen av en extra poäng till alla dem som måste besvara de frågor som orsakade problem, i syfte att neutralisera dessa frågor, kan ha gynnat vissa sökande genom att göra det lättare för dem att nå de trösklar som måste uppnås för att klara proven.
Det förhållandet att frågor som neutraliserats störde vissa sökande mer än andra, till den grad att det påverkade deras förmåga att besvara återstoden av frågorna i provet, medför inte ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen, eftersom denna situation beror på de berörda sökandenas egen attityd när de ställdes inför denna svårighet och framhäver förekomsten av en skillnad mellan dem och de övriga deltagarna.
(se punkterna 82–85)
Hänvisning till
domstolen: 13 juli 1962, Klöckner-Werke och Hoesch mot Höga myndigheten, 17/61 och 20/61, REG 1962, s. 615, 652; 11 september 2007, Lindorfer mot rådet, C‑227/04 P, REG 2007, s. I‑6767, punkt 63; 17 juli 2008, Campoli mot kommissionen, C‑71/07 P, REG 2008, s. I‑5887, punkt 50; 16 december 2008, Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl., C‑127/07, REG 2008, s. I‑9895, punkt 39
förstainstansrätten: 17 januari 2001, Gerochristos mot kommissionen, T‑189/99, REGP 2001, s. I‑A‑11 och II‑53, punkt 26; 5 april 2006, Deutsche Bahn mot kommissionen, T‑351/02, REG 2006, s. II‑1047, punkt 137