BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

den 14 november 2013

Mål F‑96/09 DEP

Eva Cuallado Martorell

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Förfarande – Fastställande av rättegångskostnader – Sökande med rättshjälp – Av personaldomstolen fastställd övre gräns för det belopp som ska betalas ut till advokaten för det skriftliga och det muntliga förfarandet – Gränsen ej tillämplig när den andra parten förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna”

Saken:      Begäran om fastställande av ersättningsgilla rättegångskostnader enligt artikel 92 i rättegångsreglerna som ingetts till personaldomstolen av Eva Cuallado Martorell efter dom av den 18 september 2012 i mål F‑96/09, Cuallado Martorell mot kommissionen (nedan kallad domen av den 18 september 2012).

Avgörande:      De rättegångskostnader som Eva Cuallado Martorell kan få ersättning för från Europeiska kommissionen i mål F‑96/09 fastställs till ett belopp på 3 620 euro.

Sammanfattning

1.      Domstolsförfarande – Rättshjälp – Villkor för beviljande – Möjlighet saknas att betala kostnader för att biträdas eller företrädas – Ansökan om rättshjälp beviljad – Personaldomstolens fastställande av advokatarvodena – Bedömning

(Personaldomstolens rättegångsregler, artiklarna 95–98)

2.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Omständigheter som ska beaktas

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 91 b)

1.      Bestämmelserna om rättshjälp i personaldomstolens rättegångsregler, det vill säga artiklarna 95–98, innehåller inte någon uttömmande reglering av alla tänkbara situationer.

Ännu mindre regleras frågan om vilket belopp den part som ska ersätta rättegångskostnaderna ska återbetala för arvoden till den advokat som företräder den part som beviljats rättshjälp.

Det framgår av artikel 97.3 tredje stycket i nämnda rättegångsregler att ett beslut om beviljande av rättshjälp – i vilket kan fastställas antingen ett belopp som från personaldomstolens kassa ska betalas ut till den advokat som utsetts att företräda sökanden eller en gräns som advokatens utlägg och arvode i princip inte får överskrida – inte är avsett att fastställa den vinnande partens ersättningsgilla rättegångskostnader utan att garantera alla parter en faktisk möjlighet till rättslig prövning, även parter som på grund av sin ekonomiska situation helt eller delvis saknar möjlighet att betala kostnader för att biträdas eller företrädas vid personaldomstolen.

Det framgår vidare av ordalydelsen i artikel 95.1 andra stycket i nämnda rättegångsregler att rättshjälp som beviljats i beslut, helt eller delvis, ska täcka en persons kostnader för att biträdas eller företrädas vid personaldomstolen. Det är välkänt att advokatarvodena kan variera kraftigt beroende på i vilken medlemsstat en advokat är verksam och beroende på hur specialiserad advokaten är inom ett visst område, till och med beroende på advokatens anseende inom advokatkåren. Det kan inte uteslutas att en sökande, mot bakgrund av det garanterade belopp som personaldomstolen fastställer i sitt beslut om rättshjälp, åtar sig att till sin advokat betala det överskjutande arvodesbelopp som inte täcks av rättshjälpen för det fall parten förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

Dessutom kan en advokat som då talan väcktes har gått med på att kostnadsfritt företräda den berörda parten inte vara skyldig att avstå från en del av sitt arvode när det är den andra parten som förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

(se punkterna 19–23)

2.      Unionsdomstolen är inte behörig att fastställa de arvoden som parterna är skyldiga sina egna advokater utan är endast behörig att bestämma det belopp avseende arvoden som kan utkrävas av den part som har förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna. När unionsdomstolen fastställer rättegångskostnaderna behöver den varken beakta en nationell taxa för advokatarvoden eller en eventuell överenskommelse som den berörda parten och dennes ombud eller rådgivare har ingått i detta avseende.

Då det inte finns några unionsrättsliga taxebestämmelser ska unionsdomstolen fritt bedöma de ifrågavarande uppgifterna, med hänsyn till saken i målet och målets art, dess betydelse ur unionsrättslig synvinkel samt målets svårigheter, den mängd arbete som rättegången har kunnat förorsaka ombud eller rådgivare och de ekonomiska intressen som målet har utgjort för parterna.

(se punkterna 28 och 29)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 8 november 2011, U mot parlamentet, F‑92/09 DEP, punkterna 38 och 39