Language of document : ECLI:EU:F:2008:26

PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 6 mars 2008

Mål F-46/06

Carina Skareby

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Bedömning – Rapport om karriärutveckling – Bedömningsförfarandet för år 2004 – Mål – Motiveringsskyldighet – Uppenbart oriktig bedömning ”

Saken: Talan som Carina Skareby har väckt med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA dels om ogiltigförklaring av den karriärutvecklingsrapport som upprättats för perioden 1 januari–31 december 2004, dels om skadestånd från kommissionen för yrkesrelaterad skada, sakskada och ideell skada.

Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Betygsättning – Rapport om karriärutveckling – Upprättande – Delgivning av förslag till rapport om karriärutveckling

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

2.      Tjänstemän – Betygsättning – Rapport om karriärutveckling – Skyldighet att uppställa mål – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

3.      Tjänstemän – Betygsättning – Rapport om karriärutveckling – Upprättande – Försening

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

4.      Tjänstemän – Talan – Grunder

5.      Tjänstemän – Betygsättning – Rapport om karriärutveckling – Behovet av logiskt samband mellan den analytiska bedömningen och kommentarerna

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

6.      Tjänstemän – Betygsättning – Rapport om karriärutveckling – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

7.      Tjänstemän – Talan – Grunder

1.      Enligt artikel 3.1 sjätte stycket i allmänna genomförandebestämmelser för kommissionens tjänst för yttre representation, vilka har antagits av kommissionen, ska rapporten om karriärutveckling, vilken färdigställs av den andra rapporterande tjänstemannen och den kontrasignerande tjänstemannen, tillställas innehavaren av tjänsten. I dessa allmänna genomförandebestämmelser föreskrivs inte att ett förslag till rapport om karriärutveckling ska tillställas vederbörande innan rapporten är färdig.

En tjänsteman kan således inte åberopa en jämförelse mellan förslaget till rapport om karriärutveckling och rapporten om karriärutveckling för den ifrågavarande referensperioden till stöd för en talan om ogiltigförklaring av rapporten på grund av att det föreligger en skillnad mellan bedömningarna i de två dokumenten. Delgivningen av förslaget till rapport om karriärutveckling ingår nämligen inte i det egentliga förfarandet för upprättande av en rapport om karriärutveckling. De rapporterande tjänstemännen är således inte skyldiga att i rapporten om karriärutveckling redogöra för skälen till att bedömningarna har ändrats i förhållande till förslaget till rapport om karriärutveckling.

(se punkterna 54 och 58)

2.      Det framgår av artikel 8.5 fjärde stycket i de allmänna genomförandebestämmelser för artikel 43 i tjänsteföreskrifterna som antagits av kommissionen att administrationen är skyldig att för innehavaren av tjänsten uppställa mål och bedömningskriterier. Enligt den bestämmelsen ska det formella samtal som äger rum mellan den rapporterande tjänstemannen och innehavaren av tjänsten i början av varje bedömningsförfarande inte bara handla om bedömningen av tjänsteinnehavarens prestationer under referensperioden, som löper från den 1 januari–31 december det år som föregår året för bedömningsförfarandet, utan också beröra uppställandet av mål för det år som följer på referensperioden. Dessa mål utgör referensgrunden för att bedöma prestationsförmågan.

(se punkt 64)

Hänvisning till:

Personaldomstolen: 13 december 2007, Sundholm mot kommissionen, F‑42/06, REGP 2007, s. I‑A-0000 och s. II‑A-0000, punkt 31.

3.      En rapport om karriärutveckling kan inte ogiltigförklaras, om det inte föreligger särskilda omständigheter, endast av den anledningen att den har upprättats för sent. Förseningen i upprättandet av en rapport om karriärutveckling kan visserligen medföra en rätt till ersättning för den berörda tjänstemannen, men den påverkar inte rapportens giltighet och kan, följaktligen, inte heller motivera att den ogiltigförklaras.

(se punkt 75)

Hänvisning till:

Förstainstansrätten: 7 maj 2003, Den Hamer mot kommissionen, T‑278/01, REGP s. I‑A‑139 och II‑665, punkt 32; 13 december 2005, Cwik mot kommissionen, T‑155/03, T‑157/03 och T‑331/03, REGP s. I‑A‑411 och II‑1865, punkt 96; 7 mars 2007, Sequeira Wandschneider mot kommissionen, T‑110/04, REGP 2007, s. I‑A-0000 och s. II‑A-0000, punkt 39

4.      Det är av ringa betydelse att en sökande för sent har åberopat att motiveringen i en institutions rättsakt saknas eller är bristfällig, eftersom det utgör en grund som avser tvingande rätt, vilken under alla omständigheter kan, och till och med ska, prövas av gemenskapsdomstolen ex officio. En sökande kan inte förlora rätten att åberopa denna grund enbart av det skälet att han inte har anfört grunden i ett tidigare skede.

(se punkt 96)

Hänvisning till:

Domstolen: 20 februari 1997, kommissionen mot Daffix, C‑166/95 P, REG s. I‑983, punkt 24

Förstainstansrätten: 21 maj 1996, Kaps mot domstolen, T‑153/95, REGP s. I‑A‑233 och II‑663, punkt 75; 3 oktober 2006, Nijs mot revisionsrätten, T‑171/05, REGP s. II‑A‑2‑999, punkterna 31 och 32

5.      Rapporten om karriärutveckling kan inte betecknas som uppenbart inkonsekvent på grund av att vissa rubriker i rapporten innehåller ett positivt omdöme som motsägs av en kritisk anmärkning. Det är nämligen inte uppenbart inkonsekvent att på ett allmänt plan erkänna kvaliteten på tjänstemannens arbete och samtidigt påpeka vissa svagheter och svårigheter i arbetet.

(se punkt 103)

Hänvisning till:

Förstainstansrätten: 13 juli 2006, Vounakis mot kommissionen, T‑165/04, REGP s. I‑A‑2‑155 och II‑A‑2‑735, punkt 94

6.      Det ankommer inte på förstainstansrätten att ersätta den bedömning som görs av personer som har till uppgift att bedöma de arbetsuppgifter som den betygssatta personen har utfört, med sin egen bedömning. Gemenskapsinstitutionerna innehar i själva verket ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att utvärdera tjänstemännens arbete. Den rättsliga kontroll som personaldomstolen utför omfattar inte värdeomdömen avseende tjänstemännen i rapporterna om karriärutveckling, utan endast eventuella formfel, uppenbara materiella felaktigheter i administrationens bedömningar liksom eventuellt maktmissbruk.

(se punkt 119)

Hänvisning till:

Domstolen: 1 juni 1983, Seton mot kommissionen, 36/81, 37/81 och 218/81, REG s. 1789, punkt 23

Förstainstansrätten: 10 december 1992, Williams mot revisionsrätten, T‑33/91, REG s. II‑2499, punkt 43; 4 maj 2005, Schmit mot kommissionen, T‑144/03, REGP s. I‑A‑101 och II‑465, punkt 70

7.      Det föreligger maktmissbruk, varav åsidosättande av handläggningsregler är en form, endast om det förekommer objektiva, relevanta och med varandra överensstämmande bevis som visar att det ifrågasatta beslutet har fattats för att uppnå ett annat syfte än det avsedda enligt tillämpliga bestämmelser i tjänsteföreskrifterna.

I detta avseende är det inte tillräckligt att åberopa vissa omständigheter till stöd för sina påståenden, utan det är nödvändigt att förebringa uppgifter som är tillräckligt precisa, objektiva och med varandra överensstämmande som visar att påståendena är riktiga, eller åtminstone sannolika. I annat fall kan den materiella riktigheten av ena partens påståenden inte ifrågasättas.

(se punkterna 156 och 157)

Hänvisning till:

Förstainstansrätten: 5 juli 2000, Samper mot parlamentet, T‑111/99, REGP s. I‑A‑135 och II‑611, punkt 64; 19 september 2001, E mot kommissionen, T‑152/00, REGP s. I‑A‑179 och II‑813, punkt 69