Language of document : ECLI:EU:T:2014:938

Mål T‑399/11

Banco Santander, SA

och

Santusa Holding, SL

mot

Europeiska kommissionen

”Statligt stöd – Bestämmelser om bolagsskatt som tillåter företag med skattemässig hemvist i Spanien att skriva av det finansiella mervärde som uppstått vid förvärv av andelar i företag med skattemässig hemvist i utlandet – Beslut som kvalificerar denna ordning som statligt stöd, som förklarar att stödet är oförenligt med den inre marknaden och som förordnar att stödet ska återkrävas – Begreppet statligt stöd – Selektivitet – Identifiering av en företagskategori som gynnas av åtgärden – Föreligger inte – Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF”

Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen i utökad sammansättning) av den 7 november 2014

1.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärdens selektivitet – Skattelättnad – Bedömningskriterier

(Artikel 107.1 FEUF)

2.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärdens selektivitet – Avvikelse från det allmänna skattesystemet – Olikhet i behandlingen av företag som i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i jämförbara situationer – Bevisbördans omfattning

(Artikel 107.1 FEUF)

3.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärdens selektivitet – Bedömning som bygger på huruvida ett infört system är selektivt utan beaktande av den aktuella åtgärdens verkningar – Omfattas inte

(Artikel 107.1 FEUF)

4.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärdens selektivitet – Avvikelse från det allmänna skattesystemet – Bedömning genom jämförelse med andra företag i samma medlemsstat och inte med företag i andra medlemsstater

(Artikel 107.1 FEUF)

5.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Beslut varigenom kommissionen fastställer att ett stödsystem är oförenligt med den inre marknaden – Talan väckt av ett företag i egenskap av mottagare av ett individuellt stöd som beviljats i enlighet med denna stödordning och som ska återbetalas – Upptagande till sakprövning – Betydelse av att yrkanden om ogiltigförklaring av beslutets rättsliga grund saknas – Saknas

(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)

1.      Se domen.

(se punkt 37)

2.      Kriteriet avseende en åtgärds selektivitet gör det möjligt att skilja statliga stöd från medlemsstaternas generella skatte- eller näringspolitiska åtgärder. För att selektivitetsvillkoret ska vara uppfyllt måste det således alltid identifieras en kategori företag vilka är de enda som gynnas av den aktuella åtgärden.

Enligt artikel 107.1 FEUF ska det härvidlag fastställas huruvida en nationell åtgärd, inom ramen för en viss rättslig reglering, kan gynna vissa företag eller viss produktion i jämförelse med andra företag som i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i en jämförbar situation, med hänsyn till målsättningen med den aktuella regleringen. När den aktuella åtgärden, trots att den utgör ett undantag från det allmänna eller normala skattesystemet, potentiellt är tillgänglig för alla företag, ska det inte göras någon jämförelse mellan den faktiska och rättsliga situationen för företag som kan komma i åtnjutande av åtgärden och situationen för företag som inte kan komma i åtnjutande av åtgärden, med hänsyn till målsättningen med det allmänna eller normala skattesystemet. I ett sådant fall innebär således fastställandet av att det finns en avvikelse från det allmänna eller normala skattesystemet inte i sig att nämnda åtgärd är selektiv.

Det är vidare kommissionen som ska visa att en åtgärd medför särbehandlingar bland företag som i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i en jämförbar situation.

(se punkterna 38 och 47–50)

3.      Omständigheten att en skattefördel är selektiv eftersom den endast gynnar vissa grupper av företag som gör vissa investeringar utomlands innebär inte att det är visat att denna åtgärd är selektiv. Statliga åtgärder i artikel 87.1 EG definieras nämligen med utgångspunkt i vilka verkningar de har. Bedömningen av huruvida en åtgärd utgör statligt stöd, bland annat på grund av att den är selektiv, ska således ske med utgångspunkt i den aktuella åtgärdens verkningar. Att medge att en skattefördel är selektiv utan att undersöka dess verkningar skulle kunna leda till att alla skattefördelar som är förknippade med vissa villkor skulle anses vara selektiva, trots att de företag som drar förmån av skattefördelen inte har någon gemensam egenskap som gör det möjligt att skilja dem från andra företag, utöver den omständigheten att de kan uppfylla de krav som gäller för åtgärden.

(se punkterna 67–69 och 72)

4.      Bedömningen av selektivitetsvillkoret i artikel 107.1 FEUF kan endast göras för en enda medlemsstat och kan endast göras genom en analys av om företag eller produktion i denna stat behandlas olika.

Omständigheten att en åtgärd gynnar företag som är skattskyldiga i en medlemsstat jämfört med företag som är skattskyldiga i de andra medlemsstaterna Omständigheten att en åtgärd gynnar företag som är skattskyldiga i en medlemsstat jämfört med företag som är skattskyldiga i de andra medlemsstaterna – bland annat genom att åtgärden underlättar för företag med säte i en medlemsstat att förvärva andelar i företag som är etablerade i utlandet – saknar följaktligen betydelse vid bedömningen av huruvida selektivitetsvillkoret är uppfyllt.

(se punkterna 75 och 76)

5.      Se domen.

(se punkterna 90–92)