Language of document : ECLI:EU:C:2018:907

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

MANUEL CAMPOS SÁNCHEZ-BORDONA

föredraget den 14 november 2018 (1)

Mål C465/17

Falck Rettungsdienste GmbH,

Falck A/S

mot

Stadt Solingen

ytterligare deltagare i rättegången:

Arbeiter-Samariter-Bund Regionalverband Bergisch Land e.V.,

Malteser Hilfsdienst e.V.,

Deutsches Rotes Kreuz, Kreisverband Solingen

(begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Düsseldorf (Regionala överdomstolen i Düsseldorf, Tyskland))

”Begäran om förhandsavgörande – Offentlig upphandling – Direktiv 2014/24/EU – Särskilda undantag för tjänstekontrakt – Civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara – Icke-vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar – Ambulanstjänster”






1.        Enligt artikel 10 h i direktiv 2014/24/EU(2) ska det direktivet inte tillämpas på offentliga tjänstekontrakt som avser civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara som tillhandahålls av icke-vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar.

2.        Denna begäran om förhandsavgörande syftar till att få klarlagt huruvida detta undantag omfattar ”ambulanstjänster” och hur begreppen ”icke-vinstdrivande organisation eller sammanslutning” ska tolkas. Beträffande de sistnämnda rör tvisten även frågan huruvida medlemsstaternas lagstiftning påverkar avgränsningen av dem.

I.      Tillämpliga bestämmelser

A.      Unionsrätt

 Direktiv 2014/24/EU

3.        I skäl 28 och 118 anges följande:

”(28)      Detta direktiv bör inte tillämpas på vissa räddningstjänster när de utförs av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar, eftersom det skulle vara svårt att bibehålla dessa organisationers särskilda karaktär om tjänsteleverantörerna måste väljas ut i enlighet med de förfaranden som anges i detta direktiv. Detta undantag bör dock inte sträcka sig utöver vad som är absolut nödvändigt. Det bör därför uttryckligen anges att ambulanstjänster för transport av patienter inte bör undantas. I detta sammanhang är det dessutom nödvändigt att klargöra att CPV-grupp [den gemensamma terminologin vid offentlig upphandling] 601 ”landtransport” inte omfattar ambulanstjänster, som faller under CPV-undergrupp 8514. Det bör därför klargöras att tjänster som omfattas av CPV-kod 85143000-3 som uteslutande består av ambulanstjänster för transport av patienter bör omfattas av det särskilda systemet som gäller sociala tjänster och andra särskilda tjänster (nedan kallat det enklare systemet). Detta innebär att också blandade kontrakt för tillhandahållande av allmänna ambulanstjänster omfattas av det enklare systemet om värdet av ambulanstjänster för transport av patienter är större än värdet av andra ambulanstjänster.

(118)      För att sörja för kontinuitet i offentliga tjänster bör detta direktiv tillåta att deltagande i upphandlingsförfaranden för vissa tjänster på områdena för hälsovårdstjänster samt sociala tjänster och kulturella tjänster kan förbehållas organisationer på grundval av personalens ägande eller aktiva deltagande i förvaltningen, och befintliga organisationer såsom kooperativ, när det gäller att delta i tillhandahållandet av dessa tjänster till slutanvändarna. Denna bestämmelses tillämpningsområde begränsar sig uteslutande till vissa hälsovårdstjänster, sociala tjänster och närbesläktade tjänster, vissa utbildningstjänster, bibliotekstjänster, arkivtjänster, museitjänster och andra kulturella tjänster, idrottstjänster, och tjänster för privata hushåll, och är inte avsett att täcka något av de undantag som annars föreskrivs i detta direktiv. Sådana tjänster bör endast omfattas av det enklare systemet.”

4.        Enligt artikel 10 ska direktiv 2014/24 inte tillämpas på offentliga tjänstekontrakt som avser

”…

h)      civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara(3) som tillhandahålls av icke-vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar och som omfattas av CPV-koderna 75250000-3, 75251000-0, 75251100-1, 75251110-4, 75251120-7, 75252000-7, 75222000-8, 98113100-9 och 85143000-3 med undantag för ambulanstjänster för transport av patienter,

…”

5.        Artikel 76 har följande lydelse:

”1.      Medlemsstaterna ska införa nationella regler för tilldelning av kontrakt som omfattas av detta kapitel för att se till att de upphandlande myndigheterna följer principerna om öppenhet och likabehandling av ekonomiska aktörer. Medlemsstaterna kan själva fastställa vilka förfaranderegler som är tillämpliga så länge dessa regler gör det möjligt för de upphandlande myndigheterna att ta hänsyn till de särskilda egenskaperna för tjänsterna i fråga.

2.      Medlemsstaterna ska se till att de upphandlande myndigheterna får beakta behovet av att garantera tjänsternas kvalitet, kontinuitet, åtkomlighet, överkomlighet, tillgänglighet och omfattning, olika användarkategoriers specifika behov, inklusive missgynnade och utsatta gruppers behov, deltagande och egenansvar för användarna samt innovation. Medlemsstaterna får också föreskriva att valet av tjänsteleverantör ska göras på grundval av det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet med hänsyn till kvalitets- och hållbarhetskriterier för sociala tjänster.”

6.        Artikel 77 har följande lydelse:

”1.      Medlemsstaterna får föreskriva att de upphandlande myndigheterna får reservera rätten för en organisation att delta i offentlig upphandling exklusivt för de hälso- och sjukvårdstjänster, sociala tjänster och kulturella tjänster som avses i artikel 74, som omfattas av CPV-koderna 75121000-0, 75.12.2000-7, 75123000-4, 79.62.2000-0, 79624000-4, 79625000-1, 80110000-8, 80300000-7, 80420000-4, 80430000-7, 80511000-9, 80520000-5, 80590000-6, från och med 85000000-9 till och med 85323000-9, 92500000-6, 92600000-7, 98133000-4, 98133110-8.

2.      En organisation som avses i punkt 1 ska uppfylla samtliga följande villkor:

a)      Dess syfte ska vara att fullgöra ett offentligt uppdrag som är kopplat till tillhandahållande av sådana tjänster som avses i punkt 1.

b)      Vinsterna ska återinvesteras för att uppnå organisationens syfte. Vid eventuell vinstutdelning eller omfördelning bör detta ske på grundval av deltagande.

c)      Lednings- och ägarstrukturen i den organisation som fullgör kontraktet ska grundas på personalens ägande eller deltagande, eller ska kräva aktivt deltagande av personal, användare eller berörda parter.

d)      Organisationen får inte ha tilldelats något kontrakt för den berörda tjänsten av den berörda upphandlande myndigheten enligt denna artikel under de senaste tre åren.

…”

B.      Nationell rätt

7.        Enligt 107 § första stycket punkt 4 första ledet i Gesetz gegen Wettbewerbsbeschränkungen(4) är denna lag inte tillämplig på upphandling av civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara som tillhandahålls av icke-vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar och som omfattas av koderna 7520000-3, 75251000-0, 75251100-1, 75251110-4, 75251120-7, 75252000-7, 75222000-8, 98113100-9 och 85143000-3 utom ambulanstjänster för transport av patienter.

8.        Med denna bestämmelse har den tyska lagstiftaren införlivat artikel 10 h i direktiv 2014/24/EU med den nationella lagstiftningen. Den nationella lagstiftaren har emellertid lagt till ett andra led med följande lydelse:

”Icke-vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar i den mening som avses i denna punkt är i synnerhet de hjälporganisationer som enligt federal lagstiftning eller delstatslagstiftning är erkända civilförsvars- och räddningstjänstorganisationer.”

9.        Enligt 2 § första stycket i Gesetz über den Rettungsdienst sowie die Notfallrettung und den Krankentransport durch Unternehmer,(5) omfattar räddningstjänsten akuttransporter, sjuktransport och vård av ett större antal skadade eller sjuka personer vid extraordinära skadehändelser.

10.      Enligt 2 § andra stycket punkt 1 RettG NRW är det akuttransporternas uppgift att utföra livräddande åtgärder på akutpatienten på platsen för det inträffade, få patienten till ett sådant hälsotillstånd att denne kan transporteras och under det att hälsotillståndet upprätthålls och ytterligare skador undviks att transportera patienten till ett sjukhus som är lämpat för vidare vård, bland annat med hjälp av akutläkarfordon eller ambulans.

11.      Enligt 2 § tredje stycket RettG NRW är syftet med sjuktransporten att ge kvalificerad hjälp till patienter eller skadade personer eller personer som annars behöver hjälp som inte omfattas av andra stycket och att under behandling av kvalificerad personal bland annat transportera dem med ambulans.

12.      Enligt 26 § första stycket andra meningen i Zivilschutz- und Katastrophenhilfegesetz(6) är Arbeiter-Samariter-Bund, Deutsche Lebensrettungsgesellschaft, Deutsche Rote Kreuz (tyska Röda korset), Johanniter-Unfall-Hilfe och Malteser-Hilfsdienst särskilt lämpade att delta i genomförandet av de uppgifter som avses i denna lag.

13.      I 18 § första stycket första meningen samt 18 § andra stycket i Gesetz über den Brandschutz, die Hilfeleistung und den Katastrophenschutz(7) föreskrivs följande:

”1. Privata hjälporganisationer hjälper till vid olycksfall och allmänna nödsituationer, omfattande insatser och katastrofer, om de har avgett en förklaring om medverkansberedskap till den högsta tillsynsmyndigheten och denna har fastställt organisationens allmänna lämplighet för sådan medverkan och att det finns behov av sådan medverkan (erkända hjälporganisationer). …

2. För de organisationer som omnämns i 26 § första stycket andra meningen [ZSKG] … krävs inte en medverkansförklaring eller fastställelse av allmän lämplighet.”

II.    Bakgrund till det nationella målet och tolkningsfrågan

14.      I mars 2016 planerade Stadt Solingen (Tyskland) att göra en ny upphandling av räddningstjänster för de kommande fem åren.(8) I stället för att offentliggöra ett meddelande om offentlig upphandling uppmanade Stadt Solingen fyra hjälporganisationer att lämna anbud. Till sist tilldelades två av dem (Arbeiter-Samariter-Bund och Malteser Hilfdienst) var sin av de två delar som kontraktet var uppdelat i.

15.      Falck Rettungsdienste och Falck, som är företag som tillhandahåller räddnings- och sjukvårdstjänster, vände sig till Vergabekammer Rheinland (nämnden för tillsyn av offentlig upphandling i Rheinland) och invände mot att kontraktet inte hade tilldelats i enlighet med de offentliga upphandlingsförfaranden som förskrivs i unionsrätten.

16.      Vergabekammer avvisade den 19 augusti 2016 Falck Rettungsdienstes och Falcks prövningsansökan, eftersom den fann att 107 § första stycket punkt 4 GWB var tillämplig.

17.      Beslutet överklagades till Oberlandesgericht Düsseldorf (Regionala överdomstolen i Düsseldorf, Tyskland), som har hänskjutit följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

”1)      Är behandling och vård av akutpatienter i en ambulans som utförs av en räddningstjänstassistent eller ambulanspersonal samt behandling och vård av patienter i en sjuktransport med ambulans som utförs av ambulanspersonal eller hjälparbetare att anse som ’civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara’ i den mening som avses i artikel 10 h i direktiv 2014/24/EU som omfattas av CPV-koderna 75252000-7 (brandkårs- och räddningstjänster) och 85143000-3 (ambulanstjänster)?

2)      Kan artikel 10 h i direktiv 2014/24/EU förstås på så sätt att ’icke-vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar’ i synnerhet avser sådana hjälporganisationer som erkänts i nationell rätt som civilförsvars- och räddningstjänstorganisationer?

3)      Är ’icke-vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar’ i den mening som avses i artikel 10 h i direktiv 2014/24/EU sådana vars mål är att utföra ett allmännyttigt uppdrag, som inte utövar ekonomisk verksamhet och som återinvesterar eventuella vinster för att uppnå organisationens mål?

4)      Är transport av en patient i en ambulans under behandling av ambulanspersonal eller hjälparbetare (kvalificerad sjuktransport) att anse som ’ambulanstjänster för transport av patienter’ i den mening som avses i artikel 10 h i direktiv 2014/24/EU, vilka inte omfattas av undantaget och för vilka direktiv 2014/24/EU är tillämplig?”

III. Förfarandet vid domstolen och parternas ståndpunkter

18.      Begäran om förhandsavgörande inkom till domstolen den 2 augusti 2017. Skriftliga yttranden har getts in av Arbeiter-Samariter-Bund, Falck Rettungsdienste, Malteser Hilfsdienst, Deutsche Rote Kreuz, Stadt Solingen, den tyska, den norska och den rumänska regeringen samt av kommissionen. Vid den muntliga förhandlingen som hölls den 5 september 2018 medverkade samtliga dessa med undantag av den norska och den rumänska regeringen.

19.      Falck Rettungsdienste har till att börja med gjort gällande att artikel 10 h i direktiv 2014/24 är oförenlig med primärrätten, eftersom den föreskriver ett undantag som bygger på ett personligt och inte ett materiellt kriterium. Således måste den bestämmelsen tolkas på ett sådant sätt att den överensstämmer med unionsrätten och det måste klargöras vilka villkor primärrätten ställer för att direkt tilldelning till icke-vinstdrivande organisationer ska få göras.

20.      Falck Rettungsdienste har anfört följande:

–      Den första frågan bör besvaras nekande. Falck Rettungsdienste anser att undantaget ska tolkas restriktivt på så sätt att förebyggande av fara endast avser de allvarligaste och mest omfattande nödsituationerna.

–      Även den andra frågan bör besvaras nekande eftersom tysk lagstiftning för erkännande av ställning som civilförsvars- och räddningstjänstorganisation inte kräver att organisationen är icke-vinstdrivande.

–      Den tredje frågan bör också besvaras nekande, eftersom villkoren i den nationella lagstiftningen för att en organisation ska anses vara icke-vinstdrivande inte överensstämmer med EU-domstolens praxis.

–      Den fjärde frågan bör besvaras jakande, eftersom det följer av ordalydelsen av artikel 10 h och skäl 28 i direktiv 2014/24.

21.      Stadt Solingen har anfört följande:

–      Vad beträffar den första tolkningsfrågan ska begreppet ”förebyggande av fara” tolkas så, att det omfattar alla handlingar som syftar till att förhindra att en rättighet utsätts för fara och/eller skada, vilket inkluderar kvalificerade ambulanstransporter.

–      Vad beträffar den andra frågan är den tyska lagstiftarens hänvisning till allmännyttiga organisationer bara ett ”särskilt omnämnande” som inte hindrar andra sammanslutningar från att åberopa sin ställning som ”icke-vinstdrivande organisation” i den mening som avses i direktiv 2014/24.

–      Som svar på den tredje frågan ska detta begrepp förstås så, att det bara kräver att organisationen oegennyttigt ska utföra allmännyttiga uppgifter.

–      Den fjärde frågan ska besvaras så, att undantaget från undantaget i artikel 10 h i direktiv 2014/24 inte omfattar kvalificerade ambulanstransporter. I synnerhet utgör akutinsatser och kvalificerade transporter en organisatorisk enhet som kräver att de behandlar tillsammans.

22.      Arbeiter-Samariter-Bund delar i allt väsentligt Stadt Solingens ståndpunkter vad avser frågorna 1, 3 och 4. Beträffande fråga 2 anser Arbeiter-Samariter-Bund att den nationella lagstiftaren utnyttjade sitt utrymme för skönsmässig bedömning när den införlivade begreppet icke-vinstdrivande organisation. Malteser Hilfdienst är av samma uppfattning.

23.      Deutsche Rote Kreuz, som till att börja med har påpekat att den inte delar Falck Rettungsdienstes inledande synpunkter, har intagit en ståndpunkt som liknar Stadt Solingens beträffande frågorna 1 och 3. Vad gäller fråga 2 anser Deutsche Rote Kreuz liksom Arbeiter-Samariter-Bund att medlemsstaterna har ett utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att klargöra betydelsen av begreppet icke-vinstdrivande organisationer. Vad avser fråga 4 gör Deutsche Rote Kreuz gällande att kvalificerade patienttransporter utgör ett centralt inslag i såväl civilförsvarstjänster och räddningstjänster som tjänster för förebyggande av fara. Enligt Deutsche Rote Kreuz omfattas sådana transporter av det materiella tillämpningsområdet för undantaget i fråga.

24.      Den tyska regeringen har anfört följande:

–      Vad beträffar fråga 1 ska begreppet förebyggande av fara ges en vid tolkning som innefattar hjälp till patienter som befinner sig i en individuell nöd- eller olyckssituation, till skillnad från situationer med omfattande skador som snarare förknippas med civilförsvarstjänster och räddningstjänster.

–      Vad gäller fråga 2 delar den tyska regeringen Stadt Solingens ståndpunkt. Begreppet icke-vinstdrivande organisation ska tolkas mot bakgrund av skäl 28 i direktiv 2014/24. Deras ”särskilda karaktär” kan bara fastställas inom de rättsliga och materiella ramar som finns i den medlemsstat där dessa organisationer utför sina uppdrag.

–      Vad beträffar den tredje frågan har den nationella lagstiftaren angett att icke-vinstdrivande organisationer dels karaktäriseras av att de bedriver verksamhet till förmån för medborgarna och deras säkerhet i form av icke-polisiära tjänster för att förebygga fara, civilförsvarstjänster och räddningstjänster, dels av att en stor del av deras uppdrag utförs av volontärer, vilket får konsekvenser som inte skiljer från dem som skulle uppstå om andra eller kompletterande kriterier tillämpades.

–      Fråga 4 bör besvaras nekande, på grund av skillnaden mellan rena patienttransporter och kvalificerade ambulanstransporter.

25.      Den norska regeringen har anfört följande:

–      Tjänsterna för att förebygga fara avser inte bara tjänster i samband med större katastrofer, utan omfattar även situationer som den som den hänskjutande domstolen har beskrivit i fråga 1, vilken den norska regeringen, som svar på fråga 4, inte anser utgör en ”ambulanstjänst för transport av patienter”.

–      Vad beträffar frågorna 2 och 3 ska begreppet icke-vinstdrivande organisation tolkas självständigt och det kan omfatta en organisation som erkänns som en sådan enligt den nationella lagstiftningen, i den mån den överensstämmer med den tolkningen. Bedömningen av huruvida en organisation är icke-vinstdrivande varierar således beroende på medlemsstaternas olika traditioner och bör i princip anförtros dem och de bör inte åläggas en definition som sträcker sig längre än den som följer av en ”naturlig tolkning” av direktivet. Enligt den tolkningen utför icke-vinstdrivande organisationer uppdrag av allmänintresse, de saknar kommersiellt syfte och de återinvesterar eventuell vinst för att uppnå de syften som de eftersträvar.

26.      Den rumänska regeringen har endast uttalat sig rörande frågorna 1 och 4, vilka den har behandlat tillsammans. Enligt den rumänska regeringen innefattar civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara hjälp såväl till grupper i extrema situationer som till individer vars liv och hälsa är i fara på grund av vanliga risker. Om artikel 10 h i direktiv 2014/24 tolkas mot bakgrund av skäl 28 i samma direktiv, läggs tonvikten enbart på begreppet transport och inte på vilken typ av räddningspersonal det rör sig om eller vilken vård som ges under transporten.

27.      Utifrån detta perspektiv omfattar ambulanstjänster såväl medicinsk akutverksamhet som icke-akuta sjuktransporter utan vård. I den förstnämnda kategorin är det enligt den rumänska regeringen ingen skillnad mellan ambulanstransporter med en läkare och ambulanspersonal och ambulanstransporter med ambulanspersonal och en hjälparbetare, eftersom båda tjänsterna innehåller akuta medicinska inslag och i slutändan har som mål att förebygga fara. I den andra kategorin tillhandahålls däremot tjänster med ambulanser som inte är utrustade för akuta medicinska insatser och för vilka endast en chaufför ansvarar, vilket innebär att de inte är att betrakta som civilförsvarstjänster, räddningstjänster eller tjänster för förebyggande av fara.

28.      Kommissionen har anfört följande:

–      Vad beträffar fråga 1 begränsar sig förebyggande av fara inte till exceptionella nödsituationer eller till faror som berör större grupper av personer.

–      Frågorna 2 och 3 bör behandlas tillsammans, och det visar att de bör besvaras nekande respektive jakande. Icke-vinstdrivande organisationer måste inte vara de organisationer som erkänns som allmännyttiga enligt den nationella rätten, utan snarare de som har de egenskaper som anges i den hänskjutande domstolens tredje fråga.

–      Beträffande fråga 4 skiljer sig undantaget och undantaget från undantaget i artikel 10 h i direktiv 2014/24 åt beroende på om kontraktet bara avser transport av patienter eller om det även innefattar tjänster som sjukvård under transporten. Åtskillnaden ska göras när upphandlingsförfarande väljs och inte i en nödsituation eller under transporten av patienten.

IV.    Bedömning

29.      Den hänskjutande domstolens frågor handlar om att få klargjort vilka villkor en ambulanstjänst ska uppfylla för att omfattas av eller undantas från tillämpningsområdet för direktiv 2014/24. Dessa villkor avser a) tjänstens beskaffenhet, i objektivt hänseende och b) en särskild personlig eller subjektiv egenskap hos den som tillhandahåller tjänsten, nämligen att det ska vara en icke-vinstdrivande organisation eller sammanslutning.

30.      Den hänskjutande domstolens första och fjärde fråga handlar om ambulanstjänstens objektiva verksamhet. I princip är denna tjänst bara undantagen från tillämpningsområdet för direktiv 2014/24 om den kan hänföras till kategorin ”civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara” och inte enbart utgör en ”ambulanstjänst för transport av patienter”. Den sistnämnda tjänsten omfattas av undantaget från undantaget, vilket innebär att den är underkastad de allmänna reglerna för offentlig upphandling.

31.      Frågorna 2 och 3 handlar om den subjektiva karaktären hos den som tillhandahåller ambulanstjänsten, vilken måste vara en ”icke-vinstdrivande organisation eller sammanslutning”. Det är bland annat omtvistat huruvida detta är ett självständigt unionsrättsligt begrepp.

 Ambulanstjänsten mot bakgrund av direktiv 2014/24 (tolkningsfrågorna 1 och 4)

32.      Den hänskjutande domstolen vill veta om följande två specifika tjänster ingår i kategorin ”civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara”:

–      Behandling och vård av akutpatienter som råkat ut för en olycka eller liknande händelse (”Notfallpatienten”), som utförs i ett räddningsfordon (”Rettungswagen”) ”av en räddningsassistent eller ambulanspersonal”.

–      Behandling och vård av patienter, som utförs i ett sjuktransportfordon (”Krankentransportwagen”) ”av ambulanspersonal eller hjälparbetare”.

33.      Även om båda tjänsterna avser ”behandling och vård” av patienter, skiljer de sig åt när det gäller beteckningen ”akut”, vilken bara är aktuell i det förstnämnda fallet med hänsyn till fordonets egenskaper och patientens situation. I det förstnämnda fallet rör det sig således om ett ”räddningsfordon”, medan det i det sistnämnda fallet bara rör sig om ett ”transportfordon”.

34.      Den hänskjutande domstolen anser att det är uppenbart att tjänsterna i fråga ”inte utgör civilförsvarstjänster eller räddningstjänster”.(9) Den anser emellertid liksom parterna i målet att de ”på sin höjd”(10) kan omfattas av begreppet ”förebyggande av fara”.

35.      Direktiv 2014/24 definierar inte begreppet ”förebyggande av fara” och det hänvisar heller inte uttryckligen till medlemsstaternas lagstiftning för att bestämma dess innebörd. Enligt domstolens praxis innebär det att begreppet ska tolkas självständigt och enhetligt i hela unionen.(11)

36.      För att kunna göra en självständig tolkning av begreppet förebyggande av fara är det lämpligt att först se till ordalydelsen av artikel 10 h i direktiv 2014/24. I detta sammanhang är det nästan oundvikligt att beakta artikel 196 FEUF, vilken, såsom Falck Rettungsdienste har påpekat, innehåller uttrycket ”förebyggande av risker” inom området ”civilskydd” i förbindelse med ”naturkatastrofer eller av människor orsakade katastrofer”.(12) Det ger således intryck av att vårdtjänster i individuella risksituationer inte omfattas av detta begrepp.

37.      Även om förebyggande av risker förknippas med civilskydd i artikel 196 FEUF,(13) anser jag att det i artikel 10 h i direktiv 2014/24 är utformat som en självständig verksamhet som inte nödvändigtvis behöver vara förknippad med civilskydd.

38.      I artikel 10 h i direktiv 2014/24 är tjänster för förebyggande av fara åtskilda från räddningstjänster och civilförsvarstjänster, vilket innebär att dessa ska tolkas som en självständig verksamhet. I annat fall skulle tjänster för förebyggande av fara enligt den hänskjutande domstolen alltid vara civilförsvarstjänster eller räddningstjänster.(14)

39.      Att förebyggande av fara är ett självständigt begrepp beror just på att det skiljer sig från räddningstjänster och civilförsvarstjänster som är verksamheter som är inriktade på katastrofer som berör ett stort antal personer. Till skillnad från dessa situationer som berör en grupp av människor, rör förebyggande av fara enligt direktiv 2014/24 individer som är utsatta för en viss fara.

40.      Det finns emellertid en svårighet med den här tolkningen som förespråkas av den hänskjutande domstolen. Ordet ”förebyggande”, i dess vanligaste betydelse, betecknar såsom Falck Rettungsdienste har påpekat,(15) ett föregripande av en risk eller en fara. Det innebär således att preventivt skydd och inte ett reaktivt skydd mot en fara som redan har uppstått och mot en skada som uppstått när en fara har förverkligats.

41.      Om denna semantiska svårighet skulle göra sig gällande, skulle den omtvistade ambulanstjänsten i förevarande mål nästan i princip vara undantagen från tillämpningsområdet för ”förebyggande av fara”. Det skulle krävas ett mycket långsökt resonemang för att tolka det så, att man vid transport av skadade eller sjuka i ambulans bara förebygger risken för att deras hälsotillstånd ska försämras om de inte transporteras.

42.      En systematisk tolkning av artikel 10 h i direktiv 2014/24 gör det emellertid möjligt att kringgå de reservationer som en bokstavlig tolkning ger upphov till. Begreppet utesluter inte generellt och principiellt alla ”civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara” från tillämpningsområdet för direktiv 2014/24, utan bara de som omfattas av vissa CPV-koder.

43.      Bland dessa koder finns några som passar in på begreppet förebyggande i egentlig eller strikt mening(16) och andra som i huvudsak är reaktiva snarare än preventiva (till exempel ”räddningstjänster”)(17) och som kan utföras både i katastrofsituationer och vid individuella skador eller faror.

44.      Om begreppen ”civilförsvarstjänster, räddningstjänster och förebyggande av fara” såsom Falck Rettungsdienste har gjort gällande(18) skulle utgöra ”materiella kriterier” för att bland alla de tjänster som ingår i de CPV-koder som nämns i artikel 10 h i direktiv 2014/24 avgränsa dem som utförs i katastrofsituationer, skulle följden bli att de enda ”räddningstjänster” i CPV 75252000-7 som är undantagna från direktivets tillämpningsområde skulle vara de som berör ett stort antal personer, och inte de som utförs i samband med insatser för att hjälpa en enda person.

45.      Bland de CPV-koder om nämns i artikel 10 h i direktiv 2014/24 återfinns just 85143000-3, vilken avser ”ambulanstjänster”. Det finns inget som hindrar att man i det här fallet tillämpar det ”materiella kriterium” som Falck Rettungsdienste förespråkar och drar slutsatsen att det undantag som föreskrivs i den bestämmelsen bara avser ambulanstjänster i katastrofsituationer.

46.      Artikel 10 h i direktiv 2014/24 avgränsar emellertid ambulanstjänsterna på ett sådant sätt att de inte bara underlåter att uppfylla det ”materiella kriteriet” utan snarast motsäger det.

47.      Genom att artikel 10 h föreskriver att direktiv 2014/24 inte ska tillämpas på ”civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara … som omfattas av [CPV-kod 85143000-3 (ambulanstjänster)]utom ambulanstjänster för transport av patienter”,(19) klargör den ett undantag som skulle vara onödigt om kriteriet att bestämmelsen bara avser katastrofsituationer skulle gälla, vilket den tyska regeringen har påpekat.(20)

48.      Att lagstiftaren funnit det lämpligt att nämna ”ambulanstjänster för transport av patienter” beror på att sådana tjänster i annat fall skulle anses omfattas av undantaget i artikel 10 h i direktiv 2014/24 (CPV 85143000-3). Det är också uppenbart att enbart transport av patienter inte motsvarar en katastrofsituation, i vilken det i stället för patienter snarare förekommer skadade eller skadelidande som det är bråttom att förflytta under bästa möjliga medicinska förhållanden och inte bara transportera.

49.      Denna slutsats bekräftas av en teleologisk tolkning av bestämmelsen. I detta sammanhang är det särskilt relevant att se till skäl 28 i direktiv 2014/24, i vilket det anges att direktivet ”inte [bör] tillämpas på vissa räddningstjänster när de utförs av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar, eftersom det skulle vara svårt att bibehålla dessa organisationers särskilda karaktär om tjänsteleverantörerna måste väljas ut i enlighet med de förfaranden som anges i detta direktiv”.

50.      Jag anser att två delar av detta uttalande är särskilt viktiga. Dels att lagstiftaren nämner ”vissa räddningstjänster”, dels att det anges att dessa tjänster utförs av ”icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar”, vars ”särskilda karaktär” man vill bibehålla. För att klargöra gränserna för undantaget ser man således mer till det subjekt som tillhandahåller tjänsterna än till omfattningen av den situation där de behöver ingripa.

51.      Oavsett om det rör sig om en individuell akutsituation eller en situation med omfattande skador, är det viktiga med andra ord att det uppkommit en nödsituation som normalt hanteras av icke-vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar. Syftet med denna bestämmelse i direktiv 2014/24 är att bibehålla dessa organisationer, vars fortlevnad skulle kunna hotas om de skulle vara tvungna att delta i sådana upphandlingsförfaranden som föreskrivs där.

52.      Sammanfattningsvis är det viktiga inte att avgöra om nödlägena avser en katastrofsituation eller en situation med individuell fara (en trafikolycka, en bostadsbrand), utan att identifiera sådana situationer som utgör huvudföremålet för de icke-vinstdrivande organisationer som traditionellt bedriver sin verksamhet inom sjukvårdsområdet eller det humanitära området.

53.      Såsom den hänskjutande domstolen har påpekat ”[tillhandahåller] icke-vinstdrivande organisationer och institutioner … inte bara civilförsvarstjänster och räddningstjänster. De är tvärtom och framför allt verksamma på området vardagliga räddningstjänster till förmån för enskilda personer”.(21)

54.      Eftersom den avsikt som uttrycks i skäl 28 tar sig normativt uttryck i artikel 10 h i direktiv 2014/24, anser jag att formuleringen ”civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara” som återfinns i den artikeln bör anses motsvara de ”räddningstjänster” som nämns i det skälet och för att identifiera dem bör de således kopplas till ”icke-vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar”.

55.      I själva verket föregriper skäl 28 det undantag som, vilket är av särskilt intresse här, föreskrivs i artikel 10 h i direktiv 2014/24 beträffande de ambulanstjänster som tillhandahålls av icke-vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar när de hanterar sådana nödsituationer som vanligtvis utgör föremålet för deras verksamhet.

56.      I det skälet anges det att undantaget för räddningstjänster som utförs av icke-vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar inte bör ”sträcka sig utöver vad som är absolut nödvändigt” och ”det bör … uttryckligen anges att ambulanstjänster för transport av patienter inte bör undantas”.

57.      Det handlar således om att skilja mellan ambulanstjänster i samband med nödsituationer och rena transporter av patienter i ambulans. Om detta handlar den fjärde tolkningsfrågan, där den hänskjutande domstolen undrar om ”transport av en patient i en ambulans under behandling av ambulanspersonal eller hjälparbetare” – vilket den betecknar som en ”kvalificerad sjuktransport” – är att anse som ”ambulanstjänster för transport av patienter” i den mening som avses i artikel 10 h i direktiv 2014/24.

58.      Lagstiftarens avsikt har varit att begränsa undantaget (från det ordinarie systemet i direktiv 2014/24) till räddningstjänster.(22) Det innebär att när undantag från undantaget görs för ”ambulanstjänster för transport av patienter”, ska dessa omfattas av de (förenklade) förfarandena för offentlig upphandling när syftet med dem inte är att hantera en nödsituation utan endast att möjliggöra förflyttning av en patient i ambulans.

59.      Detta synsätt innebär att direktiv 2014/24 inte omfattar allmänna ambulanstjänster som förutom den rena transportfunktionen erbjuder adekvata medicinska tjänster eller vårdtjänster för att ge vård åt patienter i nödsituationer. Det handlar med andra ord om tjänster som inget annat alternativt transportmedel skulle kunna tillhandahålla.

60.      Efter att ha föreskrivit att undantaget från tillämpning av direktiv 2014/24 inte ska omfatta ”ambulanstjänster för transport av patienter”, påpekas det tydligt i skäl 28 att dessa tjänster ”bör omfattas av det särskilda systemet som gäller sociala tjänster och andra särskilda tjänster (nedan kallat det enklare systemet)”. För att konkretisera omfattandet av detta enklare system, klargörs det i samma skäl att transport av patienter i ambulans inte ingår i gruppen ”landtransport”,(23) vilken omfattas av det allmänna systemet i direktivet.

61.      Det finns således samtidigt

–      allmänna ”ambulanstjänster” (som omfattas av kod 851430000-3), vilka är undantagna från bestämmelserna i direktiv 2014/24, och

–      ”ambulanstjänster för transport av patienter”, vilka faller under en särskild rubrik i direktivet, den som rör det enklare systemet. (24) Om så inte hade varit fallet hade de på grund av sin natur fallit under rubriken ”vägtransporter”.

62.      Om beståndsdelen transport tas bort från begreppet ambulanstjänster, är med andra ord det som blir kvar i CPV 85143000-3 (det vill säga den tjänst som inte omfattas av direktiv 2014/24) den beståndsdel som främst är av sjukvårdskaraktär. Oavsett om den tillhandahålls av en läkare, en räddningsassistent eller ambulanspersonal, anser jag att det viktiga är att det ges vård som är nödvändig för att transporten av patienten ska kunna ske på ett sådant sätt att (den akuta) överföringen av henne eller honom till en vårdinrättning på kortast möjliga tid säkerställer att hon eller han får den vård som krävs för att bevara hennes/hans liv, hälsa och integritet. Det innebär att när det gäller att hantera en nödsituation, avser undantaget från direktiv 2014/24 enligt skäl 28 endast ”räddningstjänster”, vilket redan sagts.

63.      Med detta som utgångspunkt kan de två olika situationer som den hänskjutande domstolen har beskrivit bedömas.

64.      Den första rör transport med behandling och vård av akutpatienter som råkat ut för en olycka eller liknande händelse (”Notfallpatienten”), som utförs i ett räddningsfordon (”Rettungswagen”) ”av en räddningsassistent eller ambulanspersonal”. Jag anser inte att det är alltför svårt att tilldela dessa tjänster kod CPV 85143000-3 (ambulanstjänster) och således slå fast att de inte omfattas av direktiv 2014/24, under förutsättning att de tillhandahålls av en icke-vinstdrivande organisation eller sammanslutning.

65.      Den andra situationen (tolkningsfråga 4) rör behandling och vård av patienter, som utförs i ett sjuktransportfordon (”Krankentransportwagen”) ”av ambulanspersonal eller hjälparbetare”. Det rör sig således om ”transport av en patient i en ambulans”, även om patienten får vård av vårdpersonalen. Enligt min uppfattning föreligger det här inte någon nödsituation: patienterna kanske behöver någon som följer med dem i fordonet när de blir transporterade, men de är inte i behov av akut sjukvård.(25) Således ska det undantag från undantaget som föreskrivs i artikel 10 h in fine i direktiv 2014/24 tillämpas.

 Begreppet icke-vinstdrivande organisation mot bakgrund av direktiv 2014/24 (tolkningsfrågorna 2 och 3)

66.      Liksom är fallet med begreppet ”förebyggande av fara”(26) måste man när man undersöker innebörden av begreppet ”icke-vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar” som finns i artikel 10 h i direktiv 2014/24 beakta att det rör sig om ett självständigt begrepp som är enhetligt för hela unionen.

67.      Den tyska regeringen har gjort gällande att det avgörande i första hand inte är begreppet ”icke-vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar”, utan den ”särskilda karaktär” som dessa har, vars bibehållande är syftet med att undanta dem från tillämpningen av direktiv 2014/24 (skäl 28).

68.      Enligt den tyska regeringen är det för att få klarlagt vad denna särskilda karaktär består i, nödvändigt att se till den rättsliga och materiella ramen i den medlemsstat där dessa organisationer är verksamma, eftersom medlemsstaterna är bäst skickade att avgöra vilka organisationer som motsvarar det begreppet.(27) Två av EU-domstolens domar bekräftar enligt den tyska regeringen att det är viktigt att beakta den nationella lagstiftningen vid bedömningen av om en organisation är icke-vinstdrivande.(28)

69.      Ingen av de två domarna tillerkände emellertid medlemsstaterna något utrymme för skönsmässig bedömning för att definiera vad en icke-vinstdrivande organisation är, utan bara ”för att fastställa på vilken nivå den vill säkerställa skyddet för folkhälsan och för att utforma sitt system för social trygghet” och på grundval av det ”göra bedömningen att anlitandet av frivilligorganisationer svarar mot den sociala målsättningen med sjuktransporttjänster och att det bidrar till att kontrollera de kostnader som är knutna till dessa tjänster”.(29)

70.      I själva verket är begreppet ”icke-vinstdrivande organisation eller sammanslutning” tillräckligt precist för att inte ge utrymme för någon skönsmässig bedömning. Att en organisationsstruktur baseras på frivilligarbete kan vara ett tecken på att organisationen inte är vinstdrivande, men det måste inte vara det. Det viktiga i detta sammanhang är att de enheter som tillhandahåller dessa tjänster faktiskt är icke-vinstdrivande. Det är således tillräckligt att göra en tolkning av begreppet ”icke-vinstdrivande”.

71.      Den hänskjutande domstolen har föreslagit en definition som jag anser är rimlig.(30) Det rör sig enligt den hänskjutande domstolen om organisationer som bedriver en verksamhet som ”inte bedrivs i vinstsyfte” och där ”tjänsterna kommer allmänheten till godo utan att någon vinst uppnås”.(31)

72.      I själva verket är formuleringarna ”kommer allmänheten till godo” och ”utföra ett allmännyttigt uppdrag”, för att använda sig av formuleringen i den tredje tolkningsfrågan, överflödiga: i skäl 28 i direktiv 2014/24 nämns icke-vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar som tillhandahåller räddningstjänster, det vill säga vars mål i sig är att utföra ett allmännyttigt uppdrag.

73.      Det avgörande är som sagt att de organisationer eller sammanslutningar som tillhandahåller de tjänster som nämns i skäl 28 och artikel 10 h i direktiv 2014/24 inte eftersträvar att generera vinst när de bedriver denna hjälpverksamhet.(32)

74.      Jag anser inte att dessa organisationer och sammanslutningar förutom den egenskapen dessutom ska behöva uppfylla villkoren i artikel 77.2 i direktiv 2014/24.

75.      Enligt punkt 1 i den artikeln får de upphandlande myndigheterna i medlemsstaterna reservera rätten för en organisation att delta i offentlig upphandling exklusivt för vissa hälso- och sjukvårdstjänster, sociala tjänster och kulturella tjänster,(33) om dessa uppfyller villkoren i punkt 2.

76.      Inget av dessa villkor innebär att organisationen inte får vara vinstdrivande. Snarare baserar sig ett av dem på den motsatta förutsättningen. Så är fallet när det gäller villkoret om vinstutdelning, enligt vilket det krävs att de organisationer som avses i punkt 1 ska dela ut vinsterna ”på grundval av deltagande”.(34)

77.      Jag anser således att det som utmärker en icke-vinstdrivande organisation eller sammanslutning just är att den inte eftersträvar vinst och att den, om den skulle råka gå med vinst – det vill säga utan att avsiktligt ha eftersträvat det –, använder den för att förverkliga sin sociala målsättning. I förevarande mål innebär det att tillhandahålla räddningstjänster inom sjukvårdsområdet.

78.      I den nationella lagstiftningen föreskrivs det att ”[i]cke-vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar i den mening som avses i denna punkt är i synnerhet de hjälporganisationer som enligt federal lagstiftning eller delstatslagstiftning är erkända civilförsvars- och räddningstjänstorganisationer”.(35)

79.      Enligt den tyska regeringen föreskriver inte den bestämmelsen en begränsning av antalet organisationer som omfattas av undantaget i artikel 10 h i direktiv 2014/24. Att vara erkänd som ”hjälporganisation” är således inte någon nödvändig förutsättning för att en icke-vinstdrivande enhet ska omfattas av det undantaget.(36)

80.      Det som är viktigt här är emellertid inte i första hand att den nationella lagstiftningen inte hindrar att enheter som överensstämmer med definitionen av ”icke-vinstdrivande organisation eller sammanslutning” i den mening som avses i artikel 10 h i direktiv 2014/24 erkänns som icke-vinstdrivande enheter,(37) utan att detta karaktärsdrag tillskrivs organisationer som inte motsvarar denna definition.

81.      Den hänskjutande domstolen har påpekat att ”[e]tt lagligt erkännande av civilförsvars- och räddningstjänstorganisationer i nationell lagstiftning … inte nödvändigtvis [är] beroende av om organisationen är icke-vinstdrivande”.(38)

82.      Om så är fallet, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva, är det inte tillräckligt att en organisation enligt den nationella lagstiftningen erkänns som en hjälporganisation för att den ska anses vara icke-vinstdrivande i den mening som avses i artikel 10 h i direktiv 2014/24. För att den ska anses vara icke-vinstdrivande måste det styrkas att organisationen eller sammanslutningen inte strävar efter att generera vinst och att den, om den skulle råka göra det, använder vinsten för att förverkliga sin sociala målsättning.

V.      Förslag till avgörande

83.      Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska lämna följande svar till Oberlandesgericht Düsseldorf (Regionala överdomstolen i Düsseldorf, Tyskland):

Artikel 10 h i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG ska tolkas på följande sätt:

–      Akut transport av patienter i ett räddningsfordon, i vilket behandling och vård tillhandahålls av en räddningstjänstassistent eller ambulanspersonal, är att anse som en ”ambulanstjänst” (CPV-kod 85143000-3) som vid offentlig upphandling inte behöver underkastas förfarandena i direktiv 2014/24, under förutsättning att den tillhandahålls av en icke-vinstdrivande organisation eller sammanslutning.

–      När patienttransporten inte är akut och den utförs med ett sjuktransportfordon av ambulanspersonal eller hjälparbetare, är den att anse som ”transport av en patient i en ambulans”, vilken inte omfattas av det generella undantaget för ”ambulanstjänster”.

–      ”Icke-vinstdrivande organisationer och sammanslutningar” är sådana som inte strävar efter att generera vinst och som, om de råkar generera vinst, använder den för att förverkliga sina sociala målsättningar. För att anses vara en sådan organisation är det inte tillräckligt att det rör sig om en hjälporganisation som erkänts enligt den nationella lagstiftningen.


1      Originalspråk: spanska.


2      Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65).


3      Den spanska versionen av bestämmelsen innehåller obegripligt nog adjektivet ”laborales” [arbetsmiljö-] för att beteckna fara som inte har något tillhörande adjektiv i någon annan språkversion. Jag kommer därför här bara att använda mig av uttrycket ”förebyggande av fara”.


4      Lag om förbud mot konkurrensbegränsningar (nedan kallad GWB).


5      Lag om räddningstjänsten samt akuttransporter och sjuktransporter av företag i Nordrhein-Westfalen (nedan kallad RettG NRW).


6      Lag om räddningshjälp och civilförsvar (nedan kallad ZSKG), som senast ändrades genom 2 § punkt 1 i lag av den 29 juli 2009.


7      Lag om brandskydd, assistans och civilförsvarstjänster (nedan kallad BHKG).


8      I beslutet att begära förhandsavgörande (punkt 4) anges följande: ”Föremålet för upphandlingsförfarandet var personalanskaffning för flera kommunala ambulanser … och sjuktransporter …, vilken var uppdelad i två delar, samt tillhandahållande av fordonsplatser … Det som berördes var tjänster avseende akuttransport i kommunala ambulanser där den huvudsakliga uppgiften består i behandling och vård av akutpatienter av räddningstjänstassistenter som stöds av ambulanspersonal, liksom tjänster avseende sjuktransport där den huvudsakliga uppgiften består i behandling och vård av patienter av ambulanspersonal som stöds av hjälparbetare.”


9      Punkt 14 i beslutet att begära förhandsavgörande.


10      Se föregående fotnot.


11      Se exempelvis dom av den 21 december 2011, Ziolkowski och Szeja (C‑424/10 och C‑425/10, EU:C:2011:866), punkt 32.


12      Terminologiskt överensstämmer artikel 196 FEUF och artikel 10 h i direktiv 2014/24 emellertid bara delvis med varandra. Den förstnämnda innehåller begreppen ”civilskydd” (”Katastrophenschutz”, ”protection civile”) och ”förebyggande av risker” (”Risikoprävention”, ”prévention des risques”), men inte begreppet ”civilförsvar”, som finns med i den sistnämnda.


13      Under rubriken ”Civilskydd” i avdelning XXIII i del III FEUF, definieras i artikel 196.1 civilskyddstjänster som ”systemen för förebyggande av och skydd mot naturkatastrofer och katastrofer som orsakas av människor”. Unionens insatser inom detta område syftar till att stödja medlemsstaternas insatser ”när det gäller förebyggande av risker, beredskapen hos medlemsstaternas aktörer inom området civilskydd samt insatser vid … katastrofer” (artikel 196.1 a). Förebyggande av risker, beredskap hos personal och insatser utgör således sekvensen i en materiell verksamhet som syftar till en integrerad katastrofhantering.


14      Punkt 14 i beslutet att begära förhandsavgörande. Enligt den hänskjutande domstolen ”ligger [det] … närmare till hands att anta att begreppet förebyggande av fara avser någonting som inte omfattas av begreppen civilförsvarstjänster och räddningstjänster, just eftersom skadeorsaken inte är olyckshändelser eller katastrofer av tekniskt ursprung, naturkatastrofer eller terrorism och militära hot- eller risksituationer som leder till betydande skador för mänskligt liv”.


15      Punkt 55 i dess skriftliga yttrande.


16      Till exempel CPV 75251110-4 (”Brandskyddstjänster”) eller CPV 981131000-9 (”Nukleära säkerhetstjänster”).


17      CPV 75252000-7.


18      Punkt 61 Falck Rettungsdiensts skriftliga yttrande.


19      Min kursivering.


20      Punkt 24 i den tyska regeringens skriftliga yttrande.


21      Punkt 14 i beslutet att begära förhandsavgörande. Min kursivering. På samma sätt har Stadt Solingen uttryckt det i punkt 31 i sitt skriftliga yttrande.


22      Det bör klargöras att det rör sig om räddningstjänster som tillhandahålls av icke-vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar.


23      Denna grupp omfattar sammanlagt 15 koder, från kod 60100000-9 (”Vägtransporter”) till kod 60183000-4 (”Uthyrning av lastbilar med förare”). Mellan dessa finns ”Taxitjänster” (60120000-5), ”Passagerartransport på väg för särskilda ändamål” (60130000-8) och ”Icke-reguljär passagerartransport” (60140000-1).


24      I Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 2004, s. 114), ändrat genom kommissionens förordning (EU) nr 1251/2011 av den 30 november 2011 (EUT L 319, 2011, s. 43), vilket var det som närmast föregick direktiv 2014/24, gjordes också åtskillnad mellan dessa två slag av ambulanstransport. Såsom domstolen erinrade om i domen av den 11 december 2014, Azienda sanitaria locale n.º 5 ”Spezzino” m.fl. (C‑113/13, EU:C:2014:2440), punkterna 33 och 34, var direktiv 2004/18 tillämpligt på offentliga tjänstekontrakt, vilka i artikel 1.2 d i direktivet definierades som andra offentliga kontrakt än offentliga byggentreprenad- eller varukontrakt och som avser utförande av sådana tjänster som anges i bilaga II till direktivet, vilken bestod av två delar (A och B). Akuta eller mycket akuta sjuktransporttjänster tillhörde såväl kategori 2 i bilaga II A till direktiv 2004/18, såvitt avsåg transportaspekten av tjänsterna, som kategori 25 i bilaga II B till samma direktiv, såvitt avsåg de medicinska aspekterna.


      Medan kontrakt avseende tjänster förtecknade i båda bilagorna enligt artikel 22 i direktiv 2004/18 skulle tilldelas genom det ordinära förfarandet (om värdet av tjänsterna i bilaga II A översteg värdet av tjänsterna i bilaga II B) eller genom ett förenklat förfarande (om så inte var fallet), föreskrivs det i skäl 28 i direktiv 2014/24 att ”blandade kontrakt för tillhandahållande av allmänna ambulanstjänster omfattas av det enklare systemet om värdet av ambulanstjänster för transport av patienter är större än värdet av andra ambulanstjänster”. Jag ska därför nu visa att dessa ”andra ambulanstjänster” bara kan vara sådana sjukvårdstjänster som tillhandahålls i andra fall än nödsituationer.


25      Så kan till exempel vara fallet med patienter som transporteras till ett sjukhus för att genomgå dialys, mer eller mindre regelbundna undersökningar, prover för att ställa diagnos, kliniska analyser eller andra typer av medicinska kontroller. Vid förhandlingen var alla eniga om att sådana förflyttningar inte kunde omfattas av undantaget från undantaget. Stadt Solingen försäkrade dessutom att de inte ingick i det angripna avtalet.


26      Se ovan punkt 36.


27      Punkt 45 i den tyska regeringens skriftliga yttrande.


28      Dom av den 11 december 2014, Azienda sanitaria locale n.º 5 ”Spezzino” m.fl. (C‑113/13, EU:C:2014:2440), punkt 61, och av den 28 januari 2016, CASTA m.fl. (C‑50/14, EU:C:2016:56), punkt 64. Båda dessa domar visar att det med utgångspunkt i unionens primärrätt inte kan framställas några invändningar rörande giltigheten av den här typen av direkta tilldelningar. I själva domslutet slog domstolen fast att ”[a]rtiklarna 49 FEUF och 56 FEUF ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den i det nationella målet, som föreskriver att tillhandahållandet av akuta och mycket akuta sjuktransporttjänster i första hand, genom direkt tilldelning och utan någon offentlighet, ska anförtros åt frivilligorganisationer som ingått avtal med en myndighet, i den mån den rättsliga och avtalsrättsliga ram inom vilken dessa organisationer utövar sin verksamhet faktiskt bidrar till att förverkliga den sociala målsättningen och till att uppfylla de mål beträffande solidaritet och budgetmässig effektivitet som lagstiftningen vilar på”. Denna slutsats upprepas i den andra domen, med mycket små variationer.


29      Dom av den 28 januari 2016, CASTA m.fl. (C‑50/14, EU:C:2016:56), punkt 62.


30      En uppfattning som den tyska regeringen delar, enligt vad den uppgav vid förhandlingen.


31      Punkt 15 i beslutet att begära förhandsavgörande.


32      Sådana organisationer eller sammanslutningar får bedriva verksamhet via instrumentella enheter som bland annat kan ha den juridiska formen av bolag med begränsat ansvar, under förutsättning att de sistnämnda inte heller är vinstdrivande. Den hänskjutande domstolen bör eventuellt pröva huruvida så är fallet här.


33      Sambandet mellan artikel 10 h och skäl 28 i direktiv 2014/24 återupprepas när det gäller artikel 77.1 och skäl 118 i samma direktiv. Medan skäl 28 tar upp ”icke-vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar” som enheter vars räddningstjänster är undantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2014/24 genom artikel 10 h i samma direktiv, nämner skäl 118 ”organisationer på grundval av personalens ägande eller aktiva deltagande i förvaltningen” och ”befintliga organisationer såsom kooperativ, när det gäller att delta i tillhandahållandet av [vissa hälso- och sjukvårdstjänster, sociala tjänster och kulturella] tjänster till slutanvändarna”. Dessa organisationer måste uppfylla villkoren i artikel 77.2 i direktiv 2014/24 för att medlemsstaterna ska reservera rätten för dem att delta i vissa offentliga upphandlingar. Organisationerna i skäl 28 kan således inte likställas med organisationerna i skäl 118. Således kan inte heller artikel 10 h (som undantar vissa av de förstnämnda organisationernas verksamheter från tillämpningsområdet för direktiv 2014/24) likställas med artikel 77 (som medger att vissa av de sistnämnda organisationernas verksamheter blir föremål för en särskild tillämpning av detta direktiv).


34      Artikel 77.2 b i direktiv 2014/24. Där föreskrivs visserligen att ”[v]insterna ska återinvesteras för att uppnå organisationens syfte”, men det utesluter inte att vinster finns och i synnerhet förhindrar det inte att de delas ut, även om det ska ske ”på grundval av deltagande”.


35      107 § första stycket punkt 4 andra ledet GWB.


36      Punkt 40 i den tyska regeringens skriftliga yttrande. Vid förhandlingen uppstod det en viss debatt om huruvida det de facto finns en sådan begränsning av antalet, trots att den nationella lagstiftningen (genom att uttrycket ”i synnerhet” används) i sig inte föreskriver någon sådan.


37      Så är fallet i förevarande mål, enligt vad Stadt Solingen har gjort gällande i punkterna 37 och 38 i sitt skriftliga yttrande.


38      Punkt 15 i beslutet att begära förhandsavgörande.