Language of document : ECLI:EU:F:2015:151

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 15 december 2015

Förenade målen F‑101/14, F‑102/14 och F‑103/14

Nicole Clarke m.fl.

mot

Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster)

”Personalmål – Tillfälligt anställda – Harmoniseringskontorets personal – Visstidskontrakt med en klausul om uppsägning – Klausulen innebär att avtalet upphör om den tillfälligt anställde inte upptas i förteckningen över godkända sökande i ett uttagningsprov – Tidpunkt vid vilken klausulen om uppsägning träder i kraft – Allmänna uttagningsproven KHIM/AD/01/13 och KHIM/AST/02/13”

Saken:      Talan i tre mål, som har väckts med stöd av artikel 270 FEUF, i vilka Nicole Clarke, Sigrid Dickmanns och Elisavet Papathanasiou har yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara de beslut som fattades av ordföranden för Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (nedan kallat harmoniseringskontoret) den 28 november 2013 att – med tillämpning av uppsägelseklausulsen i deras respektive anställningsavtal som tillfälligt anställda – bringa deras anställningsförhållande till upphörande på grund av att de inte förts upp i förteckningen över godkända sökande i de allmänna uttagningsproven KHIM/AD/01/13 och KHIM/AST/02/13.

Avgörande:      Talan i respektive mål ogillas. Nicole Clarke, Elisavet Papathanasiou och Sigrid Dickmanns ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta hälften av de rättegångskostnader som åsamkats Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster). Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) ska bära hälften av sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Beslut att tillämpa en uppsägelseklausul i ett anställningsavtal som tillfälligt anställd med innebörden att det är nödvändigt att föras upp i förteckningen över godkända sökande i ett allmänt uttagningsprov för att få behålla arbetet – Omfattas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)

2.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Uppsägning av ett tidsbegränsat anställningsavtal – Tidsbegränsat anställningsavtal med en uppsägelseklausul som ska tillämpas om den tillfälligt anställde inte förs upp i den förteckning som upprättas efter ett allmänt uttagningsprov med inriktning på industriell egendomsrätt – Meddelande om uttagningsprov med inriktning på immateriella rättigheter – Klausulens tillämplighet

3.      Tjänstemän – Rekrytering – Placering i lönegrad och löneklass – Tillfälligt anställd som utnämns till tjänsteman – Skyldighet att beakta erfarenhet som har förvärvats som tillfälligt anställd – Föreligger inte – Åsidosättande av principen om likabehandling kan inte åberopas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 32 och bilaga XIII, artikel 5.4 ; anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 8)

4.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Tidsbegränsat anställningsavtal med en uppsägelseklausul som utlöses om den tillfälligt anställde inte förs upp i förteckningen i ett allmänt uttagningsprov – Den tillfälligt anställde anställs på nytt efter att beslutet att tillämpa uppsägelseklausulen har ogiltigförklarats– Den tillfälligt anställde anställs på nytt med ett nytt anställningsavtal– Anställningen betraktas inte som en förlängning av ett tidsbegränsat avtal

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 2, a och 2 b, och 8, första stycket och 8.2 ; rådets direktiv 1999/70, bilaga, klausul 5.1)

1.      Såväl det administrativa klagomålet som talan vid domstol ska enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna riktas mot en rättsakt som går någon emot och som har tvingande rättsverkningar som direkt och omedelbart kan påverka sökandens intressen genom att klart påverka dennes rättsliga ställning.

Beslutet att tillämpa den uppsägelseklausul som ingår i sökandens anställningsavtal som tillfälligt anställd till följd av att det offentliggjorts ett meddelande om uttagningsprov är ett beslut som går vederbörande emot, eftersom det gör anställningsförhållandet beroende av att hans eller hennes namn förs upp den i förteckning över godkända sökande som anges i nämnda meddelande. Så är än desto mer fallet då den sökande inte kan veta om hans eller hennes namn kommer att finns med i den förteckning som upprättas av Europeiska rekryteringsbyrån efter att det allmänna uttagningsprovet har avslutats.

(se punkterna 44 och 45)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom 13 juli 2000, Hendrickx mot Cedefop, T‑87/99, EU:T:2000:191, punkt 37

Tribunalen: dom 20 maj 2010, kommissionen mot Violetti m.fl., T‑261/09 P, EU:T:2010:215, punkt 46

Personaldomstolen: dom 14 april 2011, Clarke m.fl. mot harmoniseringskontoret, F‑82/08, EU:F:2011:45, punkterna 54, 74, 76 och 81

2.      Den omständigheten att en uppsägelseklausul i en tillfälligt anställds anställningsavtal, enligt vilken avtalet sägs upp om vederbörande inte förs upp i förteckningen över godkända sökande efter nästa allmänna uttagningsprov inom vederbörandes tjänstekategori med inriktning på industriell egendomsrätt och som organiseras av Europeiska rekryteringsbyrån, utesluter i princip att ett uttagningsprov på området immateriella rättigheter kan omfattas av bestämmelserna i den berördes anställningsavtal, eftersom inriktningen industriell egendomsrätt är en del av området immateriella rättigheter.

Härav följer att ett meddelande om uttagningsprov med inriktning på immateriella rättigheter omfattas av uppsägelseklausulen i den del nämnda meddelande fastställer provens teoretiska innehåll Även de egentliga villkoren för genomförande av proven omfattas av klausulen då dessa villkor ska bedömas mot bakgrund av de upplysningar som tillhandahållits personaldomstolen och prövas i ett kontradiktoriskt förfarande.

(se punkt 57)

3.      Ett beslut att tillämpa en uppsägelseklausul i en tillfälligt anställds anställningsavtal med innebörden att vederbörandes fortsatta anställning är beroende av att han eller hon förs upp i förteckningen över godkända sökande efter ett allmänt uttagningsprov har varken direkt eller indirekt något samband med den situation att den berörde blir tjänsteman i den tjänstekategori och i den lönegrad som uttagningsprovet avser. Den berörde kan således inte med rätta göra gällande att likabehandlingsprincipen har åsidosatts med motiveringen att detta innebär att han eller hon blir tjänsteman i samma lönegrad som personer utan yrkeserfarenhet trots att den berörde har sådan erfarenhet.

Under alla omständigheter är ett beslut att söka anställning i unionens förvaltning, efter ett uttagningsprov eller genom ett anställningsavtal, ett beslut som enbart kan fattas av den berörda personen och detta beslut kan ha följder för karriären som tjänsteman för en tidigare kontraktsanställd utan att dessa följder kan tillskrivas tillsättningsmyndigheten. Det kan nämligen inte godtas att principen om likabehandling av sökandena i ett uttagningsprov åsidosätts på grund av varje sökandes individuella omständigheter.

(se punkt 94)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom 5 april 2005, Hendricks mot rådet, T‑376/03, EU:T:2005:116, punkt 33

Personaldomstolen: dom 17 oktober 2013, Vasilev mot kommissionen, F‑77/12, EU:F:2013:150, punkt31

4.      En anställd som har ett anställningsavtal utan anställningstrygghet och som innehåller en uppsägelseklausul, enligt vilken administrationen kan säga upp avtalet om den anställde inte godkänns i ett allmänt uttagningsprov, är inte skyldig att angripa denna klausul redan när han eller hon ingår anställningsavtalet. Eftersom införandet av uppsägelseklausulen är en komplex process som innebär olika beslut, generella eller individuella, bör det vara möjligt för den anställde att vid ett senare tillfälle ifrågasätta giltigheten av denna klausul, som framgår av vederbörandes avtal om fortsatt anställning, även om denna är individuell, såvida administrationen fattar ett beslut om att tillämpa klausulen på den berörde.

Vad beträffar en anställd, vars fortsatta anställning har beslutats med stöd av artikel 266 FEUF för att leva upp till en dom i vilken ett beslut att tillämpa uppsägelseklausulen på den berörde har ogiltigförklarats, ska en sådan fortsatt anställning ske enligt det tidigare anställningsavtalet som tillfälligt anställd och inte enligt en ny kontakt. Syftet med den fortsatta anställningen är att den anställde retroaktivt ska anses vara anställd från samma dag som uppsägningsbeslutet trädde i kraft. När nämnda avtal utgör en första förlängning enligt artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda kan den fortsatta anställningen inte utgöra en andra förlängning i den mening som avses i samma bestämmelse.

Vad beträffar en anställd, vars fortsatta anställning sker enligt ett nytt anställningsavtal, omfattar den regel som föreskrivs i artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda situationen för en tillfälligt anställd som efter att ha ingått två på varandra följande tidsbegränsade kontrakt fortsätter sin anställning i en viss institution eller myndighet. Vederbörandes fortsatta anställning kan således inte utföra en förlängning i den mening som avses i artikel 8 första stycket i dessa anställningsvillkor av ett första kontrakt som tillfälligt anställd enligt artikel 2 a i dessa anställningsvillkor, eftersom den anställdes anställning har avbrutits som en följd av att dennes tidigare anställningsavtal sades upp nästan två år före den fortsatta anställningen kom till stånd.

Vad vidare beträffar tolkningen av artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda är syftet med denna bestämmelse – mot bakgrund av målsättningarna med direktiv 1999/79 om ramavtalet om visstidsarberte undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – att begränsa användningen av flera på varandra följande tidsbegränsade kontrakt som tillfälligt anställd och den omfattas under alla omständigheter av de åtgärder som avses i klausul 5.1 i ramavtalet, vars syfte är att förhindra missbruk av flera på varandra följande tidsbegränsade anställningsavtal eller anställningsförhållanden.

(se punkterna 104 och 106–110)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom 15 september 2011, Bennet m.fl. mot harmoniseringskontoret, F‑102/09, EU:F:2011:138, punkterna 65, 80, 105, 106 och 112