DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

den 15 oktober 2014

Mål F‑23/11 RENV

AY

mot

Europeiska unionens råd

”Personalmål – Tjänstemän – Återförvisning till personaldomstolen efter upphävande – Befordran – Befordringsförfarandet 2010 – Jämförelse av kvalifikationer – Beslut att inte befordra sökanden”

Saken:      Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken AY har yrkat dels ogiltigförklaring av beslutet från Europeiska unionens råd att inte befordra honom till lönegrad AST 9 i befordringsförfarandet 2010, dels ersättning för den skada som han påstår sig ha lidit.

Avgörande:      Talan ogillas. AY ska bära sina rättegångskostnader i målen F‑23/11, T‑167/12 P och F‑23/11 RENV och ersätta Europeiska unionens råds rättegångskostnader i mål F‑23/11. Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader i målen T‑167/12 P och F‑23/11 RENV.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

2.      Tjänstemän – Befordran – Kriterier – Kvalifikationer – Beaktande av tjänstgöringstid inom lönegraden – Underordnad karaktär – Beaktande av kvalifikationernas konstanta nivå över tiden – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

1.      Tillsättningsmyndigheten har ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning för att kunna bedöma tjänstens intresse och kvalifikationer hos kandidater som ska tas i beaktande vid befordringsbeslut i enlighet med artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, och domstolens prövning på detta område är begränsad till frågan om myndigheten, med hänsyn till de tillvägagångssätt och grunder som legat till grund för dess bedömning, har hållit sig inom rimliga gränser och inte har använt sin befogenhet på ett uppenbart oriktigt sätt. Unionsdomstolen kan därför inte ersätta tillsättningsmyndighetens bedömning av kandidaternas kvalifikationer med sin egen.

Tillsättningsmyndighetens befogenhet att företa skönsmässiga bedömningar måste förvisso tillerkännas en ändamålsenlig verkan, men ett uppenbart fel föreligger när felet lätt kan urskiljas och går att upptäcka utan svårighet mot bakgrund av de kriterier som lagstiftaren fastställt för beslut i frågor om befordran.

Tillsättningsmyndigheten kan, enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, pröva kvalifikationerna enligt det förfarande och de metoder som den anser vara lämpliga.

(se punkterna 38–40)

Hänvisning till

Domstolen: dom Bouteiller/kommissionen, 324/85, EU:C:1987:59, punkt 6

Tribunalen: dom kommissionen/Dittert, T‑51/08 P, EU:T:2011:702, punkt 54

Personaldomstolen: dom Canga Fano/rådet, F‑104/09, EU:F:2011:29, punkt 35

2.      Även om det inte går att ur artikel 45 i tjänsteföreskrifterna utläsa en princip som innebär att en tjänsteman ska befordras när denne inte har handlat klandervärt, eller att det föreligger en princip om regelbunden karriärutveckling som skulle medföra att administrationen är tvungen att automatiskt befordra en tjänsteman endast på grund av att denne har arbetat en viss tjänstgöringstid i samma lönegrad, utesluter denna bestämmelse inte att tjänstemannens kvalifikationer under hela tjänstgöringsperioden i den aktuella lönegraden beaktas i befordringshänseende.

Kriteriet som grundar sig på kvalifikationernas konstanta nivå över tiden utgör inte ett separat kriterium i förhållande till de tre kriterier som räknas upp i artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna, vilka i första hand ska beaktas vid jämförelsen av kvalifikationerna, utan hänför sig direkt till det första av dessa kriterier, vilket grundar sig på tjänstemännens rapporter. Denna bedömningsgrund medför just att samtliga kvalifikationer för den befordringsbara tjänstemannen bättre kan beaktas i enlighet med det första kriteriet.

Användningen av plural i formuleringen ”tjänstemannens rapport[er]” i artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna pekar dessutom på att tillsättningsmyndigheten i princip är skyldig att beakta samtliga rapporter rörande tjänstemannen som upprättats sedan denne inträdde i den aktuella lönegraden, vilket innebär att ett kriterium som kvalifikationernas konstanta nivå över tiden måste beaktas.

(se punkterna 50, 58 och 59)

Hänvisning till

Europeiska unionens tribunal: dom Stols/rådet, T‑95/12 P, EU:T:2014:3, punkterna 41 och 42

Personaldomstolen: dom Barbin/parlamentet, F‑68/09, EU:F:2011:11, punkt 90; dom Canga Fano/rådet, EU:F:2011:29, punkt 68