Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Den Haag, zittingsplaats ’s-Hertogenbosch (Nederländerna) den 16 december 2019 – LH mot Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid
(Mål C-921/19)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Rechtbank Den Haag, zittingsplaats ’s-Hertogenbosch
Parter i det nationella målet
Klagande: LH
Motpart: Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid
Tolknings- och giltighetsfrågor
Är en medlemsstats beslutande myndighets beslut att originalhandlingar aldrig kan utgöra nya fakta eller uppgifter om dessa handlingars äkthet inte kan fastställas förenligt med artikel 40.2 i direktiv 2013/32/EU(1 ), jämförd med artikel 4.2 i direktiv 2011/95/EU(2 ) och artiklarna 47 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna? Om så inte är fallet, gör det i så fall någon skillnad om sökanden vid en efterföljande ansökan inger kopior av handlingar eller handlingar som härrör från en källa som inte är objektivt verifierbar?
Ska artikel 40 i direktiv 2013/32/EU, jämförd med artikel 4.2 i direktiv 2011/95/EU tolkas så, att den beslutande myndigheten i en medlemsstat, när myndigheten bedömer handlingar och tillerkänner dem ett visst bevisvärde, får göra åtskillnad mellan handlingar som lämnats vid en första ansökan respektive handlingar som lämnats vid en efterföljande ansökan? Behöver en medlemsstat i samband med handlingar som lämnats vid en efterföljande ansökan inte längre fullgöra sin samarbetsskyldighet om dessa handlingars äkthet inte kan fastställas?
____________
(
1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).(
2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9).