Preliminär utgåva

BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL (första avdelningen)

den 23 maj 2016

Mål F‑65/09 DEP

Luigi Marcuccio

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Förfarande – Fastställande av rättegångskostnader”

Saken:      Talan om fastställelse av rättegångskostnader som väckts av Europeiska kommission till följd av tribunalens dom av den 23 november 2010, Marcuccio/kommissionen (F‑65/09, EU:F:2010:149), som meddelats i mål nr F‑65/09.

Avgörande:      Det sammanlagda belopp avseende rättegångskostnader som Luigi Marcuccio ska utge till Europeiska kommissionen såsom ersättningsgilla rättegångskostnader i mål F‑65/09 fastställs till 5 000 euro, jämte dröjsmålsränta som löper från och med att detta beslut delges till dess full betalning erlagts beräknad enligt Europeiska centralbankens för den aktuella tiden fastställda referensränta för huvudsakliga refinansieringstransaktioner plus 3,5 procentenheter.

Sammanfattning

1.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Fastställande som grundar sig på preciserade uppgifter som sökanden har inkommit med eller om sådana saknas, på en skälighetsbedömning av unionsdomstolen – En schablonmässigt bestämd ersättning till en advokat – Påverkar inte personaldomstolens bedömning

[Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 105 c]

2.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Nödvändiga kostnader för parterna – Begrepp – Arvode som en institution betalat till sin advokat – Omfattas

(Domstolens stadga, artikel 19, första stycket, bilaga 1, artikel 7.1)

1.      Unionsdomstolen är inte behörig att fastställa de arvoden som parterna är skyldiga sina egna advokater utan endast behörig att bestämma det belopp avseende arvoden som kan utkrävas av den part som har förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna. För att kunna bedöma huruvida de kostnader som en part haft i förfarandet verkligen är nödvändiga måste sökanden inkomma med preciserade uppgifter. På samma sätt har den omständigheten att det är fråga om en schablonmässigt bestämd ersättning inte någon inverkan på personaldomstolens bedömning av omfattningen av de ersättningsgilla rättegångskostnaderna, då den grundar sig på väl etablerade kriterier och de preciserade uppgifter som parterna har att inkomma med. Det är visserligen inte omöjligt för personaldomstolen att, efter en skälighetsbedömning, fastställa de ersättningsgilla kostnaderna även om några sådana preciserade uppgifter inte lämnats in, men detta medför att personaldomstolen dock med nödvändighet måste göra en restriktiv bedömning av sökandens anspråk.

(se punkterna 24, 30 och 34)

Hänvisning till

Domstolen: beslut av den 17 februari 2004, DAI/ARAP m.fl., C‑321/99 P-DEP, ej publicerat, EU:C:2004:103, punkt 23

Tribunalen: beslut av den 31 mars 2011, Tetra Laval/kommissionen, T‑5/02 DEP och T‑80/02 DEP, ej publicerat, EU:T:2011:129, punkt 68, och beslut av den 28 maj 2013, Marcuccio/kommission, T‑278/07 P-DEP, EU:T:2013:269, punkt 16

Personaldomstolen: beslut av den 10 november 2009, X/parlamentet, F‑14/08 DEP, EU:F:2009:149, punkt 22; beslut av den 26 april 2010, Schönberger/parlamentet, F‑7/08 DEP, EU:F:2010:32, punkt 24, och beslut av den 27 september 2011, De Nicola/EIB, F‑55/08 DEP, EU:F:2011:155, punkterna 40 och 41

2.      När unionsdomstolen fastställer de ersättningsgilla kostnaderna ska den beakta alla omständigheter i målet fram till dess att beslutet om fastställande av rättegångskostnader meddelas, vilket inbegriper de nödvändiga kostnaderna i förfarandet för fastställande av rättegångskostnader.

Som följer av artikel 19 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, vilken ska tillämpas på förfarandet vid personaldomstolen enligt artikel 7.1 i bilaga I till stadgan, får unionens institutioner biträdas av en advokat. Ersättning till advokat kan således utgöra en nödvändig kostnad med anledning av förfarandet, och institutionen är inte skyldig att visa att biträde av advokat var objektivt motiverat. Att en institution använder sig av en extern advokat påverkar således inte bedömningen av om dessa kostnader som sådana är ersättningsgilla, då det inte finns något principiellt skäl att utesluta dem. Den omständigheten kan emellertid ha inverkan på fastställandet av beloppet för de kostnader med anledning av förfarandet som är ersättningsgilla in fine.

(se punkterna 26 och 27)

Hänvisning till

Tribunalen: beslut av den 23 mars 2012, Kerstens/kommissionen, T‑498/09 P-DEP, ej publicerat, EU:T:2012:147, punkterna 15 och 20, och beslut av den 28 maj 2013, Marcuccio/kommissionen, T‑278/07 P-DEP, EU:T:2013:269, punkt 14