PERSONALDOMSTOLENS BESLUT (första avdelningen)

den 11 september 2007

Mål F-12/07

Elizabeth O’Connor

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Övriga anställda – På varandra följande kontrakt som tillfälligt anställd, extraanställd och kontraktsanställd – Längsta period för att uppbära arbetslöshetsersättning – Upptagande till sakprövning”

Saken:         Talan som väckts med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA om ansökan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 5 april 2006 att fastställa den längsta period som sökanden kan uppbära arbetslöshetsersättning till 11 månader 25 dagar.

Avgörande:         Talan avvisas i vissa delar och ogillas i andra delar. Kommission skall ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet de kostnader som sökanden eventuellt har haft för rättshjälp.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda och kontraktanställda – Arbetslöshetsersättning – Längsta period för utbetalning

(Anställningsvillkor för övriga anställda, artiklarna 28a 4, 70 och 96.4)

2.      Förfarande – Rättegångskostnader – Talan som avvisas i vissa delar och ogillas i andra delar

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 87.3 första stycket och 94.3)

1.      Bestämmelserna i artikel 28a 4 och artikel 96.4 i anställningsvillkoren för övriga anställda, i vilka den längsta period som en tidigare tillfälligt anställd och en tidigare kontraktsanställd kan uppbära arbetslöshetsersättning från gemenskaperna föreskrivs, är inte tillämplig avseende tidigare extraanställda. En tidigare extraanställd ska genom tillämpning av artikel 70 i nämnda regelverk genom institutionen som personen är anställd av, vara ansluten till ett obligatoriskt nationellt socialförsäkringssystem och kan följaktligen endast uppbära arbetslöshetsersättning från det sistnämnda systemet. Institutionerna är följaktligen inte skyldiga enligt bestämmelserna i artikel 28a 4 och artikel 96.4 i anställningsvillkoren för övriga anställda att vid fastställandet av den längsta period som arbetslöshetsersättning från gemenskaperna kan uppbäras, beakta de perioder under vilka den anställde har varit anställd som extraanställd.

(se punkt 20)

2.      I det fall som personaldomstolen avslår en rättshjälpansökan i enlighet med bestämmelserna i artikel 94.3 i förstainstansrättens rättegångsregler, eftersom det är uppenbart att den talan som rättshjälpsansökan avser inte kan upptas till sakprövning eller om det är uppenbart att den är ogrundad, ska ändå vid en prövning av målet i sak, bestämmelserna i artikel 87.3 första stycket i rättegångsreglerna tillämpas och administrationen ska i undantagsfall förutom sina egna rättegångskostnader, ersätta sökandens samtliga rättegångskostnader inbegripet de kostnader som sökanden eventuellt har haft för rättshjälp. Personaldomstolen kom fram till denna slutsats med beaktande av sökandens ekonomiska situation och omständigheten att det omtvistade beslutet i förevarande fall utan förklaring stod i strid mot de uppgifter som den behöriga avdelningen tidigare hade lämnat.

(se punkterna 32 och 33)