PERSONALDOMSTOLENS DOM
(andra avdelningen)
den 14 december 2010
Mål F-25/07
Thomas Bleser
mot
Europeiska unionens domstol
”Personalmål – Tjänstemän – Tillsättning – Placering i lönegrad med tillämpning av nya, mindre förmånliga regler – Artiklarna 2 och 13 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna – Öppenhetsprincipen – Principen om överensstämmelse mellan lönegrad och anställning – Förbud mot all diskriminering på grund av ålder – Omsorgsplikt – Principen om god förvaltningssed – Rättssäkerhetsprincipen och principen om icke-retroaktivitet – Regel om förbud mot reformatio in pejus – Principen om skydd för berättigade förväntningar – Principen om tro och heder – Principe patere legem quam ipse fecisti”
Saken: Talan väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA, genom vilken Thomas Bleser, som med godkänt resultat genomgått ett uttagningsprov publicerat före den 1 maj 2004, har yrkat, för det första, ogiltigförklaring av beslutet att tillsätta honom som tjänsteman vid domstolen, i den del han genom detta beslut placerats i en lägre lönegrad än den som angavs i meddelandet om nämnda uttagningsprov, och för det andra ogiltigförklaring av artikel 32 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen samt av artiklarna 2 och 13 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, och för det tredje återupprättande av hans karriär och för det fjärde skadestånd jämte ränta.
Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 25, 26 och 90.2)
2. Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Överensstämmelse mellan klagomålet och talan – Objektiv identitet
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90 och 91)
3. Tjänstemän – Rekrytering – Tillsättning i lönegrad – Införande av en ny karriärstruktur genom förordning nr 723/2004 – Övergångsbestämmelser om placering i lönegrad
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga XIII, artikel 2.1)
4. Tjänstemän – Rekrytering – Tillsättning i lönegrad – Införande av en ny karriärstruktur genom förordning nr 723/2004 – Övergångsbestämmelser om placering i lönegrad
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 31; bilaga XIII, artikel 2.1, och 13.1)
5. Tjänstemän – Rekrytering – Tillsättning i lönegrad – Införande av en ny karriärstruktur genom förordning nr 723/2004 – Övergångsbestämmelser om placering i lönegrad
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga XIII, artikel 12.3, och 13.1)
6. Tjänstemän – Principer – Administrationens omsorgsplikt – Principen om god förvaltningssed – Gränser
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga XIII, artikel 13.1)
7. Tjänstemän – Talan – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91.3)
8. Tjänstemän – Rekrytering – Tillsättning i lönegrad – Införande av en ny karriärstruktur genom förordning nr 723/2004 – Övergångsbestämmelser om placering i lönegrad
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga XIII, artikel 13.1; rådets förordning nr 723/2004)
9. Unionsrätten – Allmänna principer – Principen om förbud mot reformatio in pejus – Räckvidd
1. I artikel 90.2 första stycket i tjänsteföreskrifterna anges att klagomål ska anföras senast inom tre månader från ”den dag beslutet delges mottagaren dock senast den dag han får kännedom om beslutet, om det är fråga om en åtgärd av individuell karaktär”. En skrivelse genom vilken den berörde underrättas om att den behöriga myndigheten kommer att tillsätta vederbörande som provanställd tjänsteman från och med ett visst datum och genom vilken den berörde uppmanas att meddela huruvida han eller hon accepterar tillsättningen utgör emellertid endast ett anställningserbjudande, även om tillsättningen redan har tillkännagivits, och kan inte medföra att fristen för att anföra klagomål börjar löpa.
Det anges visserligen i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna att tidsfristen för att anföra klagomål kan börja löpa från och med den dag den berörde får kännedom om beslutet, men denna bestämmelse är av processuell karaktär och är avsedd att täcka ett stort antal situationer. Den ska tolkas mot bakgrund av de grundläggande bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna om hur en tjänsteman ska upplysas om de viktigaste delarna rörande sitt anställningsförhållande och särskilt om i vilken form en tjänsteman skall upplysas om dessa.
Det framgår av systematiken i tjänsteföreskrifterna, och i synnerhet av artiklarna 25 och 26, att beslut om placering i lönegrad, liksom även beslut om tillsättning och om fast anställning, ska delges den berörde på vederbörligt sätt. Detta innebär att administrationen inte enbart kan upplysa vederbörande om sådana beslut genom en handling som, i likhet med ett anställningserbjudande, enbart innehåller upplysningar som följer av dessa beslut och inte heller underlåta att se till att beslut av detta slag verkligen når fram till mottagaren.
Om den berörde tjänstemannen ålades en skyldighet att ge in ett klagomål senast inom tre månader från den dag då denne mottog ett anställningserbjudande, utan att låta honom eller henne invänta delgivningen av anställningsförordnandet, skulle artikel 25 andra stycket och artikel 26 andra och tredje styckena i tjänsteföreskrifterna bli innehållslösa när det gäller tillsättning och placering i lönegrad, som utgör grunden för den berördes karriär, då syftet med nämnda artiklar är just att tjänstemännen faktiskt ska kunna få kännedom om beslut som bland annat rör deras administrativa ställning och göra gällande sina rättigheter enligt tjänsteföreskrifterna.
(se punkterna 30–35)
Hänvisning till
Personaldomstolen: 28 juni 2006, Grünheid mot kommissionen, F‑101/05, REGP 2006, s. I‑A‑1‑55 och II‑A‑1‑199, punkterna 49, 52 och 56
2. Enligt regeln om överensstämmelse mellan det föregående administrativa klagomålet och talan krävs det att de yrkanden som framställs vid personaldomstolen rör samma sak och har samma grund som de yrkanden som framställts i klagomålet.
Om den som anför klagomål endast framför kritik mot sin lönegradsplacering och inte bestrider sin löneklassplacering, är det inte tillåtet för denne att vid personaldomstolen bestrida sin löneklassplacering.
(se punkterna 42–44)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 16 september 1998, Rasmussen mot kommissionen, T‑193/96, REGP 1998, s. I‑A‑495 och II‑1495, punkt 47; 7 juni 2005, Cavallaro mot kommissionen, T‑375/02, REGP s. I‑A‑151 och II‑673, punkt 97
Personaldomstolen: 11 september 2008, Bui Van mot kommissionen, F‑51/07, REGP 2008, s. I‑A‑1‑289 och II‑A‑1‑1533, punkt 24; 1 juli 2010, Mandt mot parlamentet, F‑45/07, punkterna 110 och 119
3. Artikel 2.1 bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna hade endast till syfte att under övergångsperioden mellan den 1 maj 2004 och den 30 april 2006 omvandla de lönegrader som tilldelats dem som redan hade ställning som tjänsteman den 30 april 2004 för att den nya karriärstrukturen, som skulle träda i kraft fullt ut den 1 maj 2006, skulle bli tillämplig på dem. Denna bestämmelse kan således inte anses ha ett tillämpningsområde som går utöver att upprätta ett övergångsförhållande mellan den gamla och den nya lönegradsplaceringen av tjänstemän som redan hade rekryterats den 1 maj 2004.
(se punkt 57)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 11 juli 2007, Centeno Mediavilla m.fl. mot kommissionen, T‑58/05, REG 2007, s. II‑2523, punkterna 112–115
4. Artikel 31 i tjänsteföreskrifterna samt artikel 2.1 och artikel 13.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är likvärdiga bestämmelser, vilket innebär att de två förstnämnda bestämmelserna inte kan anses ha företräde framför den sistnämnda bestämmelsen.
Tvärtom förhåller det sig så att artikel 13.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, som är en övergångsbestämmelse av specialkaraktär, kan medföra ett undantag från den allmänna regeln i artikel 31 i tjänsteföreskrifterna vad avser en viss grupp av tjänstemän.
Härtill kommer att artikel 2.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna endast rör dem som redan hade ställning som tjänsteman den 30 april 2004, medan artikel 13.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna endast är tillämplig på tjänstemän som rekryterats efter den 1 maj 2006. Var och en av dessa båda bestämmelser gäller således olika kategorier av tjänstemän.
Härav följer att det inte finns någon motsättning eller inkonsekvens mellan å ena sidan artikel 31 i tjänsteföreskrifterna och artikel 2.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna och å andra sidan artikel 13.1 i samma bilaga.
(se punkterna 65–68)
Hänvisning till
Domstolen: 22 december 2008, Centeno Mediavilla m.fl. mot kommissionen, C‑443/07 P, REG 2008, s. I‑10945, punkt 101
5. Lagstiftaren har inte åsidosatt den allmänna principen om likabehandling genom att anta artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, som innebär att olika behandling gäller för tjänstemän som upptagits som godkända sökande i ett och samma uttagningsprov, beroende på om de har rekryterats före respektive efter reformen. Skillnaden i behandling påverkar således tjänstemän som inte ingår i en och samma kategori.
Räckvidden för artikel 13.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är jämförbar med den som artikel 12.3 i samma bilaga har. En tjänsteman som rekryterats efter den 1 maj 2006 kan därför inte med framgång åberopa att likhetsprincipen har åsidosatts genom att han eller hon påstås ha behandlats annorlunda än godkända sökande i samma uttagningsprov som vederbörande, vilka rekryterats före det att reformen av tjänsteföreskrifterna trädde i kraft.
För att inte hindra all utveckling av lagstiftningen, får likabehandlingsprincipen dessutom inte utgöra hinder för lagstiftarens frihet att när som helst vidta de ändringar av tjänsteföreskrifterna som lagstiftaren anser ligger i tjänstens intresse även om ändringarna visar sig vara mindre förmånliga än de tidigare bestämmelserna.
Lagstiftaren har således haft rätt att inom ramen för reformen av tjänsteföreskrifterna bestämma att godkända sökande i uttagningsprov som skulle rekryteras i lönegrad A 7 eller A 6 före den 1 maj 2004 hädanefter ska anställas i lönegrad AD 6 och att i samband härmed sänka lönerna i dessa lönegrader.
Lagstiftaren har genom att agera på detta sätt inte åsidosatt likhetsprincipen och särskilt inte förbudet mot åldersdiskriminering, eftersom den jämförelsetabell över lönegrader som finns i artikel 13.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna och grundmånadslönerna inte har något att göra med ett direkt eller indirekt beaktande av de berördas ålder.
Lönegradsplaceringen av tjänstemän enligt artikel 13.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna grundar sig inte på den typ av arbetslivserfarenhet som dessa har, utan på de objektiva krav som gäller för de tjänster som ska tillsättas, med beaktande av den nya lönegradstrukturen. Det kan följaktligen inte hävdas att artikel 13.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna diskriminerar tjänstemän som har förvärvat en del av sin arbetslivserfarenhet inom den privata sektorn.
(se punkterna 83–85, 95, 96, 99 och 100)
Hänvisning till
Domstolen: domen i det ovannämnda målet Centeno Mediavilla m.fl. mot kommissionen, punkterna 79 och 83
Förstainstansrätten: 30 september 1998, Ryan mot revisionsrätten, T‑121/97, REG 1998, s. II‑3885, punkterna 98 och 104; den 29 november 2006, Campoli mot kommissionen, T‑135/05, REGP 2006, s. I‑A‑2‑297 och II‑A‑2‑1527, punkt 105; domen i det ovannämnda målet Centeno Mediavilla m.fl. mot kommissionen, punkterna 86, 89 och 113
Personaldomstolen: 19 juni 2007, Davis m.fl. mot rådet, F‑54/06, REGP 2007, s. I‑A‑1‑165 och II‑A‑1‑911, punkt 81
6. Principen om god förvaltningssed har inte en tvingande verkan som är överordnad en bestämmelse i en förordning. Detsamma gäller administrationens omsorgsplikt i förhållande till sina anställda, en plikt som återspeglar balansen mellan ömsesidiga rättigheter och skyldigheter som har skapats genom tjänsteföreskrifterna i relationerna mellan administrationen och de offentliganställda och som således alltid begränsas av att gällande bestämmelser ska iakttas.
Omsorgsplikten och principen om god förvaltningssed kan således inte utgöra grund för en invändning om att artikel 13.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är ogiltig.
(se punkterna 119 och 120)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: den 27 mars 1990, Chomel mot kommissionen, T‑123/89, REG 1990, s. II‑131, punkt 32; den 22 juni 1994, Rijnoudt och Hocken mot kommissionen, T‑97/92 och T‑111/92, REGP 1994, s. I‑A‑159 och II‑511, punkt 104; domen i det ovannämnda målet Campoli mot kommissionen, punkt 149
Personaldomstolen: den 23 januari 2007, Chassagne mot kommissionen, F‑43/05, REGP 2007, s. I‑A‑1‑27 och II‑A‑1‑139, punkt 111
7. Om mottagaren av ett beslut om avslag på ett klagomål inte på ett ändamålsenligt sätt kan ta del av beslutet, ankommer det på denne att med nödvändig skyndsamhet begära att institutionen tillhandahåller honom en översättning antingen på det språk varpå klagomålet avfattats eller på hans modersmål. När en sådan begäran ges in utan dröjsmål börjar tidsfristen för att väcka talan löpa först från det att den berörda tjänstemannen har delgetts översättningen.
(se punkt 124)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 7 februari 2001, Bonaiti Brighina mot kommissionen, T‑118/99, REGP 2001, s. I‑A‑25 och II‑97, punkterna 18 och 19
Personaldomstolen: 3 mars 2009, Patsarika mot Cedefop, F‑63/07, REGP 2009, s. I‑A‑1‑39 och II‑A‑1‑159, punkt 31
8. Förordning nr 723/2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna, genom vilken artikel 13.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna infördes i föreskrifterna, trädde i kraft den 1 maj 2004, således efter det att förordningen offentliggjorts, vilket skedde den 27 april 2004. Eftersom ikraftträdandet inte ligger tidsmässigt före offentliggörandet kan inte förordning nr 723/2004 betraktas som retroaktiv. Eftersom de nya tillämpliga kriterierna för placering i lönegrad vid rekrytering av sökande i uttagningsprov som förts upp i förteckningar över godkända sökande före den 1 maj 2004, men som tillsatts som provanställda tjänstemän efter denna tidpunkt, anges i förordningen, strider inte artikel 13.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna mot principen om att vid ändringar av allmänna genomförandebestämmelser och i synnerhet bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna, är en ny bestämmelse omedelbart tillämplig på de framtida verkningarna av rättsliga situationer som, även om de inte är definitiva, har uppkommit under den gamla bestämmelsens giltighetstid.
En förvärvad rättighet anses nämligen endast ha uppkommit om orsaken till rättigheten inträffade före lagändringen. Den omständigheten att en sökande som är godkänd i ett allmänt uttagningsprov i en förteckning över godkända sökande placeras i en lönegrad kan nämligen inte betraktas som en förvärvad rättighet så länge det inte har fattats ett formenligt tillsättningsbeslut.
(se punkterna 126–128)
Hänvisning till
Domstolen: domen i det ovannämnda målet Centeno Mediavilla m.fl. mot kommissionen, punkterna 61–64
Förstainstansrätten: domen i det ovannämnda målet Centeno Mediavilla m.fl. mot kommissionen, punkterna 51 och 53
9. Även om det antas att principen om förbud mot reformatio in pejus kan åberopas i ett icke straffrättsligt förfarande, kan detta förbud i alla händelser inte göras gällande gentemot vare sig mot lagstiftaren, när denne ändrar bestämmelser i tjänsteföreskrifterna, eller mot administrationen, när denna fastställer tjänstemännens placering i lönegrad. Detta förbud är nämligen nära knutet till dispositionsprincipen, som innebär att parterna fritt disponerar över sin talan, medan lönegradsplaceringen inte bestäms i samband med utövandet av ett rättsmedel.
(se punkt 132)