Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Contencioso-Administrativo nº 24 de Madrid (Spanien) den 11 februari 2019 – Sindicato Único de Sanidad e Higiene de la Comunidad de Madrid y Sindicato de Sanidad de Madrid de la CGT mot Consejería de Sanidad de la Comunidad de Madrid
(Mål C-103/19)
Rättegångsspråk: spanska
Hänskjutande domstol
Juzgado de lo Contencioso-Administrativo nº 24 de Madrid
Parter i det nationella målet
Klagande: Sindicato Único de Sanidad e Higiene de la Comunidad de Madrid y
Sindicato de Sanidad de Madrid de la C.G.T.
Motpart: Consejería de Sanidad de la Comunidad de Madrid
Tolkningsfrågor
1. Är den lagstiftning som talan avser, det vill säga Consejero de Sanidads beslut 406/2017 av den 8 maj 2017, förenlig med det ramavtal som utgör bilaga till direktiv 1999/70/CE1 , närmare bestämt med klausul 5 och punkterna 6 och 8 i de allmänna övervägandena, samt med de parametrar som domstolen (tionde avdelningen) slog fast i sin dom av den 14 september 2016 (ECLI:EU:C:2016:679), i en situation i vilken visstidsutnämningar inom den offentliga vården successivt har förnyats med stöd av nationella bestämmelser som tillät förnyelse för att tillgodose och säkerställa tillfälliga, konjunkturbetingade eller extraordinära behov, när detta i själva verket skett för att tillgodose permanenta och varaktiga behov, och beslutet föreskriver en omvandling av anställningsformen för 9126 tjänster, där extraanställda övergår till att bli vikarier och där dessa tjänster därefter utlyses offentligt och de tillfälligt anställda arbetstagarnas anställningar upphör?
2. Är det korrekt att, såsom den hänskjutande domstolen har gjort, tolka det sätt att tillämpa artikel 9.3 i ramavtalet som beskrivs och används i Consejero de Sanidads beslut 406/2017 av den 8 maj 2017 så, att det inte är förenligt med klausul 5, punkterna 6 och 8 i de allmänna övervägandena eller med de parametrar som domstolen (tionde avdelningen) slog fast i sin dom av den 14 september 2016 (ECLI:EU:C:2016:679), eftersom detta beslut, efter det att tidsbegränsade anställningar har missbrukats för att tillgodose permanenta behov och de strukturella bristerna har erkänts, medger att detta missbruk aldrig beivras, vilket innebär att direktivets mål åsidosätts och den ogynnsamma situationen för tidsbegränsat anställda som omfattas av tjänsteföreskrifter upprätthålls?
3. Är det korrekt att, såsom den hänskjutande domstolen har gjort, tolka klausul 5, punkterna 6 och 8 i de allmänna övervägandena och de parametrar som domstolen (tionde avdelningen) slog fast i sin dom av den 14 september 2016 (ECLI:EU:C:2016:679) på det sätt som framgår av förevarande beslut, och som innebär att Consejero de Sanidads beslut 406/2017 av den 8 maj 2017 inte kan anses vara förenligt med artikel 2 första stycket i direktiv 1999/70, i den mån som spanska staten inte garanterar de resultat som föreskrivs i direktivet, eftersom beslutet innebär att arbetstagarna vid missbruk av tidsbegränsade anställningar inte erbjuds några effektiva och likvärdiga garantier för skydd för att på lämpligt sätt beivra missbruket och undanröja konsekvenserna av åsidosättandet av unionsrätten, samt att missbruket inte beivras, vilket innebär att direktivet inte tillämpas inom hälso- och sjukvårdssektorn?
4. Med beaktande av att den nationella lagstiftningen helt förbjuder att på varandra följande visstidsanställningar inom den offentliga sektorn omvandlas till tillsvidareanställningar eller att en arbetstagare som utsatts för missbruk erbjuds fast anställning, samt med beaktande av att det i den nationella lagstiftningen inte finns någon annan effektiv åtgärd för att förhindra och i förekommande fall beivra missbruk av visstidsanställningar, är det korrekt att tolka Consejero de Sanidads beslut 406/2017 av den 8 maj 2017 (i vilken artikel 9.3 i ramavtalet försenat tillämpas), och det efterföljande urvalsförfarandet i fri konkurrens så, som den hänskjutande domstolen har gjort, att de inte kan anses vara effektiva åtgärder för att förhindra, och i förekommande fall beivra, missbruk av på varandra följande visstidsanställningar, eftersom det enligt den hänskjutande domstolens uppfattning, innebär att man undviker att tillämpa direktivet och att uppfylla dess mål?
5. Consejero de Sanidads beslut 406/2017 av den 8 maj 2017 omfattar enbart extraanställda arbetstagare och, vad gäller övriga tillfälligt anställda arbetstagare, vilka det fanns ett stort antal av under den tid som bestämmelserna avser, undersöker myndigheterna inte orsakerna till det för att ta ställning till om en fast tjänst bör inrättas inom personalstyrkan. Detta medför att arbetstagarnas otrygga anställningsförhållanden permanentas och att detta missbruk inte beivras, samt att det inte tillämpas några åtgärder som erbjuder garantier för deras skydd, varken effektiva eller likvärdiga, i syfte att på lämpligt vis beivra detta missbruk och undanröja konsekvenserna av åsidosättandet av unionsrätten. Innebär detta att de krav som följer av domstolens (tionde avdelningen) dom av den 14 september 2016 (ECLI:EU:C:2016:679) inte uppfylls när den ovan beskriva situationen uppstår och att unionslagstiftningen därmed åsidosätts?
____________
1 Rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, 1999, s. 43)Directiva 1999/70/CE del Consejo de 28 de junio de 1999 relativa al Acuerdo marco de la CES, la UNICE y el CEEP sobre el trabajo de duración determinada