BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

den 14 maj 2013

Mål F‑4/12

Luigi Marcuccio

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Artikel 34.1 och 34.6 i rättegångsreglerna – Ansökan ingiven med telefax inom tidsfristen för väckande av talan – Advokatens namnteckning skiljer sig från den som finns på originalansökan som skickats med post – Talan har väckts för sent – Uppenbart att talan ska avvisas – Icke-existens”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, varigenom Luigi Marcuccio bland annat yrkar att kommissionens beslut att neka honom tillgång till intranätet ska ogiltigförklaras. Ingivandet per post av ansökan i original föregicks av en försändelse via telefax av den 4 januari 2012 till tribunalen, som mottog den samma dag, av en handling som angavs utgöra en kopia av originalansökan vilken hade skickats med post.

Avgörande:      Talan avvisas, då det är uppenbart att den inte kan prövas i sak. Luigi Marcuccio ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Advokatens handskrivna namnteckning – Väsentlig regel som tillämpas restriktivt – Föreligger inte – Avvisning

(Domstolens stadga, artiklarna 19 tredje stycket och 21 första stycket, samt bilaga I, artikel 7.1; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 34.1)

2.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Ansökan ingiven med telefax inom tidsfristen för väckande av talan – Advokatens namnteckning skiljer sig från den som finns på originalansökan som skickats med post – Konsekvens – Datumet för mottagandet av handlingen via telefax beaktas inte vid prövningen av huruvida fristen för talans väckande har iakttagits

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 34; tjänsteföreskrifterna, artikel 91.3)

1.      Det framgår av artikel 19 tredje stycket och av artikel 21 första stycket i domstolens stadga att den som väcker talan ska företrädas av en person som är behörig att uppträda inför domstol, och en talan vid någon av unionsdomstolarna således endast kan väckas genom ingivande av en ansökan som är undertecknad av nämnda person. Enligt artikel 7.1 i bilaga I i domstolens stadga är dessa bestämmelser också tillämpliga i förfarandet vid personaldomstolen. Varken domstolens stadga eller personaldomstolens rättegångsregler innehåller någon bestämmelse om att avsteg eller undantag kan göras från detta krav.

Kravet på en handskriven namnteckning av sökandens ombud fungerar nämligen, i rättssäkerhetssyfte, som en garanti för att ansökan är äkta och gör det möjligt att undvika risken för att det inte är advokaten eller den därtill behöriga rådgivaren som har upprättat ansökan. Denna person uppfyller sålunda, i sin egenskap av rättsligt biträde, den betydelsefulla roll som vederbörande har tillerkänts i domstolens stadga och personaldomstolens rättegångsregler, då han eller hon genom utövandet av sitt bemyndigande gör möjligt för sökanden att få sin sak prövad av domstolen. Detta krav så således betraktas som en väsentlig formföreskrift och tillämpas restriktivt, innebärande att talan avvisas som kravet inte är uppfyllt.

(se punkterna 24 och 25)

Hänvisning till

Domstolen: 5 december 1996, Lopes mot domstolen, C‑174/96 P, punkt 8, och där angiven rättspraxis

Förstainstansrätten: 23 maj 2007, parlamentet mot Eistrup, T‑223/06 P, punkterna 50–52

2.      Personaldomstolen konstaterar att när det gäller ingivande inom föreskriven frist av originalexemplaren av inlagor i mål som rör unionens personal innehåller artikel 34 i personaldomstolens rättegångsregler ingen möjlighet för den berörda partens företrädare att använda olika handskrivna namnteckningar, även om båda är äkta, på den handling som har inges via telefax till domstolens kansli och på originalexemplaret som skickas med post eller överlämnas personligen till kansliet.

Om det visar sig att originalexemplaret av den handling som fysiskt har inkommit till kansliet inom tio dagar efter det att en kopia därav har sänts via telefax till personaldomstolens kansli inte är försedd med samma namnteckning som den faxade handlingen ska det således konstateras att det är två olika rättegångshandlingar som har kommit in till domstolens kansli, var och en med sin en egen namnteckning, även om det är samma person som är upphovsman till båda namnteckningarna. Eftersom överföringen av den text som har skickats via telefax inte uppfyller rättssäkerhetskraven i artikel 34 i personaldomstolens rättegångsregler kan datumet för faxmeddelandet inte beaktas vid bedömningen av huruvida fristen för talans väckande har iakttagits.

Dessutom fastställs fristen för att väcka talan i artikel 91.3 i stadgan, från vilken inget avsteg kan göras i personaldomstolens rättegångsregler. Således måste originalexemplaret av ansökan ha upprättats senast vid utgången av denna frist. Sett från detta perspektiv utgör försändelsen via telefax inte bara en överföringsmetod, utan det är också ett sätt att visa att det originalexemplar som inkom för sent till domstolen hade upprättats inom fristen.

(se punkterna 27–29)

Hänvisning till

Domstolen: 22 september 2011, Bell & Ross BV mot harmoniseringsbyrån, C‑426/10 P, punkterna 37–43

Personaldomstolen: 21 februari 2013, Marcuccio mot kommissionen, F‑113/11, punkt 22