BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(första avdelningen)

den 3 december 2012

Mål F‑45/12

BT

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Kontraktsanställd – Förlängning av kontraktet har inte skett – Otillräckligt motiverad talan – Uppenbart att talan inte kan prövas i sak”

Saken: Talan enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken BT har yrkat, i synnerhet ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte förlänga hans kontrakt för kontraktsanställda (nedan kallat det omtvistade beslutet).

Avgörande:      Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak. Sökanden ska bära sina rättegångskostander och ersätta kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Fastställelse av föremålet för tvisten – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Oklarhet – Avvisning

(Domstolens stadga, artikel 19.3 och bilaga I, artikel 7.1, personaldomstolens rättegångsregler, artikel 35.1 e)

Personaldomstolen kan inte godta yrkanden i en talan som inte uppfyller kraven i artikel 35.1 e i personaldomstolens rättegångsregler, genom att någon grund inte kan urskiljas tillräckligt tydligt för att svaranden och personaldomstolen lätt och med precision ska kunna identifiera grunderna. Enligt artikel 35.1 e i personaldomstolens rättegångsregler ska ansökan nämligen innehålla uppgifter om de grunder samt faktiska och rättsliga omständigheter som åberopas. Dessa uppgifter skall vara tillräckligt klara och precisa för att svaranden ska kunna förbereda sitt försvar och personaldomstolen ska kunna pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter. För att garantera rättssäkerheten och en god rättskipning krävs, för att en grund skall kunna prövas i sak, att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som grunden avser på ett konsekvent och begripligt sätt, framgår av innehållet i själva ansökan. Angivandet av grunderna för talan behöver inte nödvändigtvis överensstämma med den terminologi och uppräkning som anges i rättegångsreglerna. En redogörelse för grundernas innehåll snarare än deras rättsliga kvalifikation kan räcka, förutsatt att dessa grunder tillräckligt klart framgår av ansökan.

Enligt artikel 19 tredje stycket i domstolens stadga, som är tillämplig på förfarandet vid personaldomstolen enligt artikel 7.1 i bilaga I till nämnda stadga, ska andra parter än medlemsstaterna, unionens institutioner, de stater som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och Eftas övervakningsmyndighet enligt det avtalet företrädas av en advokat. Dennes huvudsakliga uppgift är just att vid sitt underlättande av rättskipningen grunda yrkandena i talan på en rättslig argumentation som är tillräckligt begriplig och sammanhängande med hänsyn till det faktum att den skriftliga delen av förfarandet vid personaldomstolen i princip endast omfattar en enda skriftväxling.

(se punkterna 15–19 och 21)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 28 april 1993, De Hoe mot kommissionen, T-85/92, punkt 21

Personaldomstolen: 15 februari 2011, AH mot kommissionen, F-76/09, punkterna 29 och 31