Language of document :

Överklagande ingett den 17 maj 2019 av Republiken Italien av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 12 mars 2019 i mål T-135/15, Italien mot kommissionen

(Mål C-390/19 P)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, C. Colelli, avvocato dello Stato)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Republiken Frankrike, Ungern

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

ogiltigförklara, i den del som den är föremål för förevarande överklagande, Europeiska unionens tribunals dom av den 12 mars 2019 i mål T-135/15, Republiken Italien mot Europeiska kommissionen, vilken delgavs den 13 mars 2019, genom vilken dom Republiken Italiens talan enligt artikel 263 FEUF om delvis ogiltigförklaring av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/103 av den 16 januari 2015 om undantagande från EU-finansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (vilket delgavs under nummer C(2015) 53)1 .

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

ÅSIDOSÄTTANDE AV FÖRORDNINGARNA NR 320/2006 OCH NR 968/2006, ÅSIDOSÄTTANDE AV DEN DOM SOM DOMSTOLEN MEDDELADE DEN 14 NOVEMBER 2013 I DE FÖRENADE MÅLEN C-187/12–C-189/12, SFIR M.FL.

Klaganden gör genom den första grunden gällande att tribunalen i den överklagade domen fastställde fel datum för när det skulle kontrolleras om de silor som används av sockerindustrin, som är mottagare av stödet, uppfyllde kriterierna för att utgöra en ”produktionsanläggning” och om det var tillåtet att låta dem finnas kvar i de fall där ansökan om stöd avsåg fullständig demontering av de angivna anläggningarna.

ANDRA GRUNDEN FÖR ÖVERKLAGANDE: ÅSIDOSÄTTANDE AV KOMMISSIONENS RIKTLINJER I DOKUMENT VI/5330/97

Klaganden gör genom den andra grunden gällande att tribunalen – inom ramen för bedömningen i förevarande fall att de villkor som följer av bilaga 2 till riktlinjerna var uppfyllda så att det kunde fastställas att det förelåg ett av de ”gränsfall” som unionslagstiftaren ansett vara sådana att den finansiella korrigeringen kan undanröjas eller minskas – gjorde fel när den i den överklagade domen slog fast att kommissionens beslut att inte tillämpa nämnda ”gränsfall” var rättsenligt.

____________

1 EUT L 16, 2015, s. 33.