Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de Primera Instancia de Albacete (Spanien) den 2 oktober 2018 – Låntagarna mot Globalcaja S.A.
(Mål C-617/18)
Rättegångsspråk: spanska
Hänskjutande domstol
Juzgado de Primera Instancia de Albacete
Parter i det nationella målet
Kärande: Låntagarna
Svarande: Globalcaja S.A.
Tolkningsfrågor
Medför skrivningen ”inte ... är bindande” i artikel 6.1 i direktiv 93/13(1 ) att det är uteslutet att näringsidkaren och konsumenten, genom ett civilrättsligt avtal, kan jämka ett villkor som inte uppfyller kravet i artikel 4.2 att villkoren ska vara klart och begripligt formulerade, antingen genom att göra villkoret mindre betungande eller genom att ersätta detta villkor med ett annat villkor som är mer förmånligt för konsumenten?
Ändras svaret på denna fråga om en sådan jämkning görs i ett avtal mellan konsumenten och näringsidkaren vars syfte är just att, utan att gå till domstol, avgöra tvisten om den eventuella bristen på transparens vad gäller ett villkor som inte har varit föremål för individuell förhandling och som finns i ett tidigare avtal mellan de båda parterna?
Ska artikel 4.2 i direktiv 93/13 tolkas så, att uttrycken ”avtalets huvudföremål” och ”förhållandet mellan [å ena sidan] pris och ersättning och å andra sidan sålda tjänster eller varor” omfattar två villkor i ett avtal mellan en näringsidkare och en konsument som har tagits med i detta avtal utan individuell förhandling och som innebär dels jämkning av ett villkor som ingår i ett föregående avtal mellan dessa två parter – genom att det ersätts med ett villkor som är mer förmånligt för konsumenten – dels att konsumenten avstår från sin rätt att via domstol eller på annat sätt åberopa den potentiella bristen på transparens i detta villkor och de effekter som en sådan brist för med sig?
Om svaret på föregående fråga är jakande: Ska artikel 4 i direktiv 93/13 tolkas så, att ”vilken typ av varor eller tjänster som avtalet avser” och ”med hänsyn tagen, vid tiden för avtalets ingående, till alla omständigheter i samband med att avtalet ingicks” endast kan beaktas för att bedöma den oskäliga karaktären av villkor som inte hänför sig till definitionen av avtalets huvudföremål? Eller kan tvärtom hänsyn tas till dessa kriterier för att bedöma hur transparenta de villkor är vilka hänför sig till [avtalets] huvudföremål [som avses i] artikel 4.2?
Om svaret på fråga 2 är jakande: Är en nationell rättspraxis förenlig med artikel 4.2 i direktivet – i synnerhet de krav på klart och begripligt formulerade villkor samt transparens som följer av denna bestämmelse – när denna praxis innebär att vad gäller ett avtal mellan en näringsidkare och en konsument som ingåtts utan individuell förhandling om jämkning av tillämpningen av ett villkor i ett tidigare avtal mellan dessa två parter det inte anses nödvändigt att näringsidkaren underrättar konsumenten om detta villkors eventuella bristande transparens, eftersom de kriterier som leder till denna bristande transparens är notoriskt kända enligt denna nationella rättspraxis?
Om svaret på fråga 2 är jakande: Ska artikel 4.2 i direktivet tolkas så, att ett avstående från konsumentens sida av dennes rätt att via domstol eller på annat sätt åberopa den potentiella bristen på transparens i ett villkor som inte har varit föremål för individuell förhandling uppfyller kravet på ”klar och begriplig formulering” endast om näringsidkaren dessförinnan har underrättat konsumenten om de konkreta rättigheter som vederbörande avstår ifrån, och i synnerhet, det konkreta belopp som konsumenten avstår från att kräva?
____________
(
1 ) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).