PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 4 oktober 2007

Mål F-32/06

María del Carmen de la Cruz m.fl.

mot

Europeiska arbetsmiljöbyrån

”Personalmål – Kontraktsanställda – Nya tjänsteföreskrifterna – Tidigare lokalanställda – Fastställelse av lönegradsplacering och lön vid rekryteringen – Likvärdiga tjänster – Rådfrågning av personalkommittén”

Saken : Talan väckt med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA genom vilken María del Carmen de la Cruz, Iraide Estrataexte, Silvia Grados, Gorka Moral, José Ignacio Sánchez, vilka samtliga är kontraktsanställda vid Europeiska arbetsmiljöbyrån, har yrkat ogiltigförklaring av arbetsmiljöbyråns beslut att placera dem i tjänstegrupp II i stället för i tjänstegrupp III, enligt deras anställningsavtal av den 28 och den 29 april 2005, och följaktligen återställande av deras rättigheter från den 1 maj 2005 samt i synnerhet skadestånd och dröjsmålsränta.

Avgörande : Europeiska arbetsmiljöbyråns beslut att placera sökandena i tjänstegrupp II i deras avtal om anställning som kontraktsanställda, vilka undertecknades den 28 och den 29 april 2005 ogiltigförklaras. Talan ogillas i övrigt. Europeiska arbetsmiljöbyrån skall ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Berättigat intresse av att få saken prövad

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Objektiv identitet

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

3.      Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Utvärdering av de arbetsuppgifter som kan omfattas av de olika tjänstegrupperna

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 80.2)

4.      Tjänstemän – Kontraktsanställda – Placering i tjänstegrupp och lönegrad

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 4 och 80.2)

1.      En rättsakt förlorar inte sin karaktär av rättsakt som går någon emot på grund av att den berörda personen har samtyckt till den. En motsatt slutsats skulle innebära att den berörda personen berövas all möjlighet att väcka talan mot rättsakten även om denna är rättsstridig, vilket skulle strida mot det system för rättsmedel som inrättats genom fördraget och tjänsteföreskrifterna.

(se punkt 36)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 11 juli 1996, Ortega Urretavizcaya mot kommissionen, T‑587/93, REGP 1996, s. I‑A‑349 et II‑1027, punkt 28

2.      Principen att det administrativa klagomålet och den efterföljande ansökan varigenom talan väcks skall vara överensstämmande kräver för att talan skall upptas till sakprövning att en anmärkning som anförs vid gemenskapsdomstolen redan har anförts under det administrativa förfarandet, i syfte att tillsättningsmyndigheten skall ha fått tillräckligt klar kännedom om den kritik som den berörde riktar mot det ifrågasatta beslutet. Denna princip motiveras av själva syftet med det administrativa förfarandet, eftersom målsättningen med detta är att nå en förlikning av de tvister som uppkommer mellan tjänstemännen och administrationen. Tillsättningsmyndigheten skall därför ha fått tydlig information om de anmärkningar som den som har anfört klagomål har framfört för att kunna föreslå denne en eventuell förlikning.

Av detta följer att de yrkanden som framställs vid gemenskapsdomstolen endast kan innehålla anmärkningar som rör samma sak som dem som åberopats i klagomålet. Dessa anmärkningar kan emellertid utvecklas under domstolsförfarandet genom att grunder och argument anförs som inte nödvändigtvis förekom i klagomålet, men som har ett nära samband med detta. Det sistnämnda kravet skall inte på ett exakt och slutgiltigt sätt binda ett eventuellt domstolsförfarande i den mån de yrkanden som framställs i det senare förfarandet varken ändrar klagomålets orsak eller syfte.

(se punkterna 38–42)

Hänvisning till

Domstolen: 1 juli 1976, Sergy mot kommissionen, 58/75, REG 1976, s. 1139, punkt 33; 20 maj 1987, Geist mot kommissionen, 242/85, REG 1987, s. 2181, punkt 9; 26 januari 1989, Koutchoumoff mot kommissionen, 224/87, REG 1989, s. 99, punkt 10; 14 mars 1989, Del Amo Martinez mot parlamentet, 133/88, REG 1989, s. 689, punkterna 9 och 10; 19 november 1998, parlamentet mot Gaspari, C‑316/97 P, REG 1998, s. I‑7597, punkt 17

Förstainstansrätten: 29 mars 1990, Alexandrakis mot kommissionen, T‑57/89, REG 1990, s. II‑143, punkt 8; 7 juli 2004, Schmitt Europeiska byrån för återuppbyggnad (EAR), T‑175/03, REGP 2003, s. I‑A‑211 och II‑939, punkt 42, och där angiven rättspraxis

3.      Mot bakgrund av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som institutionerna och genomförandeorganen har vid utvärderingen av de arbetsuppgifter som kan omfattas av de olika tjänstegrupper som avses i artikel 80.2 i anställningsvillkoren för övriga anställda måste personaldomstolens prövning av att den korrekta fördelningen av dessa arbetsuppgifter mellan nämnda tjänstegrupper har iakttagits vara begränsad till frågan huruvida den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal hållit sig inom rimliga gränser och inte använt sin befogenhet att göra skönsmässiga bedömningar på ett uppenbart felaktigt sätt.

(se punkt 65)

4.      Administrationen gör en uppenbart oriktig bedömning om den placerar kontraktsanställda i tjänstegrupp II när dessa kontraktsanställda har arbetsuppgifter som kräver en hög grad av specialkunskaper, särskilt inom sådana områden som redovisningslagstiftning och finansiell lagstiftning, upphandlingsförfaranden, dokument- och informationshantering och informationsteknik. Dessa arbetsuppgifter omfattar säkerligen koordinering, utarbetande av texter, ledning, övervakning, till och med vid vissa tillfällen utredande arbete, som kräver en viss grad av självständighet. Sådana uppgifter går utöver det som omfattas av ”kontorsarbete och sekreteraruppgifter” eller till och med ”kontorschefskap” som hör till tjänstegrupp II. Även om vissa av dessa arbetsuppgifter kan motsvara de uppgifter som hör till tjänstegrupp II utgör de i sin helhet ”verkställande uppgifter, utarbetande av texter” eller ”bokföring” och ”andra liknande uppgifter” i den mening som avses i artikel 80.2 i anställningsvillkoren för övriga anställda vilket kännetecknar de uppgifter som omfattas av tjänstegrupp III.

Det saknar betydelse att bedömningsrapporterna rörande dessa anställdas arbetsuppgifter omfattar en period under vilken de var lokalanställda, om deras arbetsuppgifter inte har ändrats i avsevärd mån sedan de blev kontraktsanställda. Det faktum att dessa arbetsuppgifter tidigare utfördes av dessa personer i egenskap av lokalanställda, enligt artikel 4 i anställningsvillkoren för övriga anställda i den lydelse som var tillämplig före den 1 maj 2004, kan inte påverka tolkningen och tillämpningen av artikel 80.2 i nämnda anställningsvillkor.

Att dessa personer fullgör sina arbetsuppgifter under överinseende av en tjänsteman eller en tillfälligt anställd är inte heller relevant, eftersom denna regel i artikel 80.2 i anställningsvillkoren för övriga anställda föreskrivs för alla kontraktsanställda oavsett vilken tjänstegrupp de hör till.

(se punkterna 72–76)