DOMSTOLENS DOM (nionde avdelningen)
den 14 mars 2019 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Fri rörlighet för arbetstagare – Likabehandling – Inkomstskatt – Lagstiftning för undvikande av dubbelbeskattning – Pension som erhållits i en annan medlemsstat än hemvistmedlemsstaten – Metod för att beräkna undantaget från skatteplikt i hemvistmedlemsstaten – Förlust av vissa skattefördelar”
I mål C‑174/18,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Tribunal de première instance de Liège (Förstainstansdomstolen i Liège, Belgien), genom beslut av den 8 februari 2018, som inkom till domstolen den 5 mars 2018, i målet
Jean Jacob,
Dominique Lennertz
mot
État belge,
meddelar
DOMSTOLEN (nionde avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden K. Jürimäe samt domarna E. Juhász och C. Vajda (referent),
generaladvokat: M. Campos Sánchez-Bordona
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Belgiens regering, genom P. Cottin, J.-C. Halleux och C. Pochet, samtliga i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom W. Roels och N. Gossement, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 45 FEUF.
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Jean Jacob och Dominique Lennertz, med hemvist i Belgien, å ena sidan, och État belge (belgiska staten), å andra sidan. Målet rör beaktandet, vid beräkningen av makarnas sambeskattning i Belgien, av den pension som Jean Jacob erhållit i en annan medlemsstat och som är undantagen från skatteplikt i Belgien, men som dock inkluderas i beskattningsunderlaget för beviljande av vissa skattefördelar, vilket leder till att makarna går miste om en del av de fördelar de skulle ha haft rätt till om den pensionen inte hade beaktats.
Tillämpliga bestämmelser
Avtalet av 1970
3 I artikel 18.3, vilken har rubriken ”Pensioner”, i avtalet mellan Konungariket Belgien och Storhertigdömet Luxemburg för undvikande av dubbelbeskattning och reglering av vissa andra frågor beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet, undertecknat i Luxemburg den 17 september 1970, i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallat avtalet av 1970) föreskrivs följande:
”[…] pensioner och annan liknande ersättning som uppkommer i Luxemburg och utbetalas till en person med hemvist i Belgien ska inte beskattas i Belgien om dessa utbetalningar är hänförliga till avgifter, bidrag eller försäkringspremier som har betalats till ett kompletterande pensionssystem av mottagaren eller för dennes räkning, eller till inbetalningar som har gjorts av arbetsgivaren till ett internt system, och om dessa avgifter, bidrag eller försäkringspremier eller inbetalningar faktiskt har beskattats i Luxemburg.”
4 I artikel 23 punkt 2 led 1 i avtalet av 1970 föreskrivs följande:
”För personer med hemvist i Belgien undviks dubbelbeskattning på följande sätt:
1) Inkomster som härrör från Luxemburg – förutom sådana inkomster som avses i leden 2 och 3 – och egendom belägen i Luxemburg som beskattas i denna stat i enlighet med föregående artiklar, ska undantas från beskattning i Belgien. Denna skattebefrielse begränsar inte Belgiens rätt att vid fastställelse av skattesatsen beakta de inkomster och den egendom som på detta sätt har befriats från beskattning.”
Belgisk rätt
5 I artikel 131 i code des impôts sur le revenu de 1992 (lagen av 1992 om inkomstskatt) (nedan kallad CIR 1992), i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet, regleras grundavdraget.
6 De skattelättnader som ges för långsiktigt sparande, utgifter som betalats med tjänstekuponger, utgifter i samband med energisparande i ett hushåll, utgifter i hushåll för skydd mot stöld och brand och för donationer regleras i artiklarna 145/1, 145/21, 145/24, 145/31 respektive 145/33 CIR 1992.
7 Artikel 155 i denna lag har följande lydelse:
”Inkomst som är undantagen från skatteplikt i enlighet med internationella avtal för undvikande av dubbelbeskattning ska beaktas vid fastställandet av skatten, men skatten ska minskas proportionellt i förhållande till den del av den totala inkomsten som undantagits från skatteplikt.
Detsamma gäller avseende
– inkomst som är undantagen från skatteplikt i enlighet med andra internationella fördrag eller överenskommelser, under förutsättning att dessa innehåller en klausul om progressionsförbehåll,
…
Vid sambeskattning ska minskningen av skatten beräknas för varje skattskyldig person för sig på grundval av vederbörandes totala nettoinkomst.”
8 Konungariket Belgien har, för att rätta sig efter domstolens dom av den 12 december 2002, de Groot (C‑385/00, EU:C:2002:750), antagit cirkulär nr CI.RH.331/575.420 av den 12 mars 2008 (nedan kallat cirkuläret av 2008) i vilket det föreskrivs en nedsättning av skatten för inkomster som är undantagna från skatt enligt ett internationellt avtal, utöver den minskning som föreskrivs i artikel 155 CIR 1992.
9 I ingressen till cirkuläret av 2008 anges följande:
”1. I det belgiska skattesystemet tillämpas de skattefördelar som är kopplade till den skattskyldiges personliga förhållanden och familjesituation … såväl på belgisk inkomst som på utländsk inkomst. Om de personliga förhållandena eller familjesituationen inte har beaktats i utlandet, går en del av dessa fördelar förlorade.
Nederländerna tillämpade en undantagandemetod med progressionsförbehåll som är analog med den metod som tillämpas i Belgien. I sin dom [av den 12 december 2002, de Groot (C‑385/00, EU:C:2002:750)] slog emellertid [domstolen] fast att detta förfaringssätt strider mot lagstiftningen om fri rörlighet för personer inom [Europeiska unionen].
Europeiska kommissionen har uppmanat Belgien att anpassa de belgiska skattebestämmelserna om tillämpning av undantagandemetoden med progressionsförbehåll … så att de överensstämmer med skyldigheterna enligt artiklarna 18, 39, 43 och 56 EG …
Följande lösning har valts. För det fall den skattskyldiges personliga förhållanden och familjesituation inte har beaktats i utlandet, nedsätts skatten på inkomst från utlandet ytterligare i förhållande till den nedsättning som föreskrivs i [artikel 155 CIR 1992].
Denna extra nedsättning medges emellertid endast om den totala skatt som beräknats med tillämpning av den undantagandemetod med progressionsförbehåll som föreskrivs i [artikel 155 CIR 1992], ökad med den skatt som ska erläggas i utlandet för den inkomst som är undantagen från skatteplikt, är högre än den skatt som skulle ha erlagts om inkomsterna uteslutande härrört från en källa i Belgien och skatten på dessa skulle ha erlagts i Belgien.
Denna nedsättning ska motsvara skillnaden mellan den belgiska inkomstskatten (beräknad med tillämpning av undantagandemetoden med progressionsförbehåll, såsom för närvarande föreskrivs i [artikel 155 CIR 1992]), ökad med den skatt av samma art som ska erläggas på utländsk inkomst, och den skatt som skulle ha erlagts om inkomsterna uteslutande härrört från en källa i Belgien och skatten på dessa skulle ha erlagts i Belgien.
För att fastställa beloppet av den extra nedsättningen är det således nödvändigt att beräkna den skatt som skulle ha erlagts om inkomsterna uteslutande härrört från en källa i Belgien och skatten på dessa skulle ha erlagts i Belgien.
2. I avvaktan på att den belgiska lagstiftningen anpassas i enlighet med det ovanstående, ska denna minskning tillämpas på de villkor och med de begränsningar som föreskrivs i detta cirkulär.
…”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
10 I Jean Jacobs och Dominique Lennertz gemensamma deklaration för beskattningsåret 2013 angav Jean Jacob två pensioner som han erhåller, nämligen en pension med belgiskt ursprung vilken uppgår till 15 699,57 euro och en pension med luxemburgskt ursprung vilken uppgår till 14 330,75 euro. Dessa båda pensioner kompletterades av inkomster från fast egendom som Jean Jacob angav uppgår till 1 181,60 euro, vilket innebär att Jean Jacob hade inkomster på totalt 31 211,92 euro.
11 Vad gäller Jean Jacob beräknade den belgiska skattemyndigheten, på grundval av samtliga inkomster, inbegripet pensionen med luxemburgskt ursprung som var undantagen från skatteplikt i Belgien enligt avtalet av 1970, att inkomstskatten skulle uppgå till 11 448,36 euro, vilket motsvarade en skattesats på cirka 36,68 procent. På detta belopp tillämpades nedsättningar av skatten dels till ett belopp på 3 032,46 euro för grundavdrag, långsiktigt sparande, utgifter som betalats med tjänstekuponger, utgifter i samband med energisparande i ett hushåll, utgifter i hushåll för skydd mot stöld och brand och för donationer, dels ett belopp på 1 349,45 euro för ersättningsinkomst, pension och förtidspension. Den nedsatta inkomstskatten som därmed uppkom, det vill säga 7 066,45 euro, minskades sedan genom en nedsättning för utländska inkomster som är undantagna från skatteplikt, vilken uppgick till 3 220,14 euro, proportionellt i förhållande till den del som pensionen med luxemburgiskt ursprung utgjorde av de totala inkomsterna, vilket gav en skatt på 3 846,31 euro.
12 Jean Jacob och Dominique Lennertz bestred denna beräkning och påpekade härvidlag att nedsättningen med 3 220,14 euro vilken medgetts för utländska inkomster som är undantagna från skatteplikt inte motsvarar 36,68 procent, utan 22,47 procent, av pensionen med luxemburgskt ursprung, vilket ledde till att denna slutligen beskattades med 14,21 procent i stället för att undantas från skatteplikt i Belgien enligt avtalet av 1970. Enligt Jean Jacob skulle det ha varit nödvändigt att direkt efter att inkomstskatten beräknats tillämpa en nedsättning på 36,68 procent av skatten på hans pension med luxemburgskt ursprung för att beakta att denna pension var undantagen från skatteplikt. Detta hade minskat inkomstskatten, före tillämpningen av nedsättningarna, med 5 256,44 euro, vilket till slut hade lett till en skatt på 1 810,01 euro i stället för 3 846,31 euro.
13 Den belgiska skattemyndigheten omprövade sitt beslut den 25 september 2014 utan att ändra det och påpekade att det anges i artikel 155 CIR 1992 att inkomster som är undantagna från skatteplikt i enlighet med internationella avtal för undvikande av dubbelbeskattning ska beaktas vid fastställelsen av skatten, varvid skatten ska minskas proportionellt i förhållande till den del av den totala inkomsten som undantagits från skatteplikt efter att skatten nedsatts. Skattemyndigheten påpekade även att Jean Jacob och Dominique Lennertz inte uppfyllde de villkor som föreskrivs i cirkuläret av 2008 för rätten till nedsättning av skatten för utländska inkomster, vilken medges utöver den nedsättning som föreskrivs i artikel 155 CIR 1992.
14 Jean Jacob och Dominique Lennertz överklagade detta beslut, som meddelats av skattemyndigheten i Belgien, till tribunal de première instance de Liège (Förstainstansdomstolen i Liège, Belgien), som begärde förhandsavgörande från EU-domstolen. EU-domstolen avvisade denna begäran om förhandsavgörande enligt artikel 53.2 i domstolens rättegångsregler genom beslut av den 29 november 2016, Jacob och Lennertz (C‑345/16, ej publicerat, EU:C:2016:911), på grund av att den uppvisade brister avseende uppgifterna om de faktiska omständigheterna och de tillämpliga bestämmelserna och därför inte uppfyllde de krav som anges i artikel 94 i domstolens rättegångsregler.
15 Den hänskjutande domstolen inkom till domstolen med en andra begäran om förhandsavgörande för att avhjälpa dessa brister, och åberopade bland annat domen av den 12 december 2013, Imfeld och Garcet (C‑303/12, EU:C:2013:822).
16 Mot bakgrund av ovannämnda dom finner den hänskjutande domstolen att den är skyldig att garantera att den skattefördel som de skattskyldiga personernas personliga förhållanden och familjesituation ger rätt till faktiskt kan åtnjutas, oavsett på vilket sätt medlemsstaterna mellan sig har fördelat skyldigheten att säkerställa att samtliga sådana skattefördelar beaktas i sin helhet. Den hänskjutande domstolen har angett att undantagandemetoden som föreskrivs i avtalet av 1970 föreskriver att hemvistmedlemsstaten helt ska undanta pensioner från beskattning vilka, enligt detta avtal, endast kan beskattas i källstaten, eftersom progressionsförbehållet som tillåts i detta innebär att utländska inkomster som är undantagna från skatteplikt kan beaktas endast för fastställandet av den skattesats som är tillämplig på andra inkomster, som är skattpliktiga i Belgien. På grund av metoden för beräkningen av skatten för Jean Jacob och Dominique Lennertz förlorar de emellertid en del av de skattefördelar de har rätt till och Jean Jacobs utländska inkomster, som i princip är undantagna från skatteplikt, påverkas skattemässigt.
17 Mot denna bakgrund beslutade den hänskjutande domstolen att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till domstolen:
”Utgör artikel 39 [FEU] hinder för att de belgiska skattebestämmelserna i artikel 155 CIR [1992] – och detta oavsett om [cirkuläret av 2008] tillämpas eller ej – får till följd att den klagande makens pensioner med luxemburgskt ursprung som undantagits från skatteplikt med tillämpning av artikel 18 i [avtalet av 1970], inbegrips i beräkningen av den belgiska skatten och tjänar som underlag för beviljandet av skattefördelar som föreskrivs i CIR [1992], trots att de inte borde inbegripas på grund av att de är fullständigt undantagna från skatteplikt enligt [ovannämnda avtal], och att sådana fördelar som grundavdraget och nedsättningarna av skatten för långsiktigt sparande, utgifter som betalats med tjänstekuponger, utgifter i samband med energibesparing i ett hushåll, utgifter i hushåll för skydd mot stöld och brand och den klagande makens donationer, delvis går förlorade, reduceras eller medges i mindre utsträckning än om båda klagandena hade haft inkomster av belgiskt ursprung, vilka är skattepliktiga i Belgien och inte undantagna från skatteplikt, och med avseende på vilka skattefördelarna således skulle få fullt genomslag?”
Tolkningsfrågan
Frågan vilken frihet som är tillämplig på situationen för klagandena i det nationella målet
18 Den hänskjutande domstolen har i sin fråga hänvisat till artikel 39 FEU, samtidigt som de i skälen till beslutet om hänskjutande nämner såväl etableringsfriheten som den fria rörligheten för arbetstagare.
19 Såsom domstolen redan har slagit fast utgör emellertid inte en sådan omständighet hinder för att EU-domstolen tillhandahåller den nationella domstolen alla uppgifter om unionsrättens tolkning som kan vara användbara vid avgörandet av det nationella målet, oberoende av om det har hänvisats därtill i frågan eller inte (se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 21 februari 2006, Ritter-Coulais, C‑152/03, EU:C:2006:123, punkt 29, och dom av den 23 april 2009, Rüffler, C‑544/07, EU:C:2009:258, punkt 57).
20 Den hänskjutande domstolen har emellertid inte närmare angett om Jean Jacob erhåller sin pension med luxemburgskt ursprung på grund av verksamhet som anställd eller som egenföretagare i Luxemburg.
21 Enligt fast rättspraxis inbegriper friheten för medborgare i en medlemsstat att etablera sig på en annan medlemsstats territorium även rätt att starta och utöva verksamhet som egenföretagare (se, bland annat, dom av den 28 januari 1986, kommissionen/Frankrike, 270/83, EU:C:1986:37, punkt 13; dom av den 29 april 1999, Royal Bank of Scotland, C‑311/97, EU:C:1999:216, punkt 22, och dom av den 1 oktober 2009, Gaz de France – Berliner Investissement, C‑247/08, EU:C:2009:600, punkt 54). Däremot omfattas alla medborgare som har använt sig av rätten till fri rörlighet och som har utövat yrkesverksamhet i en annan medlemsstat än den där de är bosatta, oavsett bosättningsort och nationalitet, av tillämpningsområdet för artikel 45 FEUF (se, bland annat, dom av den 12 december 2002, de Groot, C‑385/00, EU:C:2002:750, punkt 76, och dom av den 28 februari 2013, Petersen, C‑544/11, EU:C:2013:124, punkt 34).
22 Om pensionen med luxemburgskt ursprung som Jean Jacob erhållit härrör från verksamhet som anställd är det härvidlag artikel 45 FEUF om den fria rörligheten för arbetstagare som är relevant. Om Jean Jacob däremot har utövat verksamhet som egenföretagare är det emellertid etableringsfriheten som föreskrivs i artikel 49 FEUF som ska tillämpas. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att fastställa vilken bestämmelse i EUF-fördraget som är tillämplig.
23 Även om EU-domstolen kommer att pröva tolkningsfrågan utifrån den fria rörligheten för arbetstagare, skulle tillämpningen av etableringsfriheten på det nationella målet på intet sätt påverka innehållet i EU-domstolens svar, som i ett sådant fall i tillämpliga delar skulle kunna överföras på omständigheterna.
Prövning av tolkningsfrågan
24 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 45 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för tillämpningen av en sådan nationell skattelagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet, vilken innebär att ett par som har hemvist i den berörda medlemsstaten fråntas en del av de skattefördelar som beviljas i den medlemsstaten när den ena personen uppbär en pension i en annan medlemsstat vilken är undantagen från skatteplikt i den förstnämnda medlemsstaten enligt ett bilateralt avtal om undvikande av dubbelbeskattning.
25 EU-domstolen erinrar inledningsvis om att det följer av fast rättspraxis att även om det står medlemsstaterna fritt att genom bilaterala avtal för undvikande av dubbelbeskattning fastställa kriterierna för anknytning vid fördelningen av beskattningsrätten, medger dock inte fördelningen av beskattningsrätten att medlemsstaterna tillämpar lagstiftning som strider mot principerna om fri rörlighet i fördraget. Medlemsstaterna är nämligen skyldiga att iaktta unionsreglerna vid utövandet av beskattningsrätten, sedan den fördelats på detta sätt genom bilaterala avtal för undvikande av dubbelbeskattning (se, bland annat, dom av den 12 december 2002, de Groot, C‑385/00, EU:C:2002:750, punkterna 93 och 94; dom av den 12 december 2013, Imfeld och Garcet, C‑303/12, EU:C:2013:822, punkterna 41 och 42, och dom av den 22 juni 2017, Bechtel, C‑20/16, EU:C:2017:488, punkt 66) och de är i synnerhet skyldiga att respektera principen om likabehandling (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2002, de Groot, C‑385/00, EU:C:2002:750, punkt 94).
26 Enligt domstolens fasta praxis är det vidare i princip hemvistmedlemsstaten som har att medge den skattskyldige samtliga de skattefördelar som har samband med vederbörandes personliga förhållanden och familjesituation, eftersom det utom i undantagsfall är den staten som, sedan den skattskyldiges samtliga inkomster och vederbörandes personliga situation och familjeförhållanden beaktats, bäst kan bedöma den skattskyldiges personliga skatteförmåga i den mån vederbörande har större delen av sina personliga och ekonomiska intressen där (se, bland annat, dom av den 14 februari 1995, Schumacker, C‑279/93, EU:C:1995:31, punkt 32; dom av den 18 juli 2007, Lakebrink och Peters-Lakebrink, C‑182/06, EU:C:2007:452, punkt 34; dom av den 12 december 2013, Imfeld och Garcet, C‑303/12, EU:C:2013:822, punkt 43 och dom av den 22 juni 2017, Bechtel, C‑20/16, EU:C:2017:488, punkt 55).
27 Domstolen har även slagit fast att hemviststaten inte kan låta den skattskyldiga personen förlora en viss del av grundavdraget och av vederbörandes personliga skatteförmåner på grund av att den skattskyldiga personen under det aktuella året även har erhållit lön i en annan medlemsstat, vilken har beskattats där utan att hänsyn tagits till vederbörandes personliga förhållanden och familjesituation (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2002, de Groot, C‑385/00, EU:C:2002:750, punkt 110).
28 Det är mot bakgrund av dessa principer det ska prövas huruvida den omständigheten att sådana skattefördelar som dem som är i fråga i det nationella målet delvis förlorats, på grund av tillämpningen av den nationella rätten, strider mot artikel 45 FEUF.
29 Den belgiska skattelagstiftning som är i fråga i det nationella målet föreskriver att utländska inkomster som är undantagna från skatteplikt först ska inbegripas i det beskattningsunderlag som används för att fastställa den skattesats som är tillämplig på inkomster med belgiskt ursprung vilka inte är undantagna från skatteplikt, varvid inkomstskatten beräknas på grundval av detta beskattningsunderlag. Grundavdraget och nedsättningen för långsiktigt sparande, utgifter som betalats med tjänstekuponger, utgifter i samband med energisparande i ett hushåll, utgifter i hushåll för skydd mot stöld och brand och för donationer görs sedan med utgångspunkt i inkomstskatten. Det är först när dessa nedsättningar har skett som inkomstskatten nedsätts proportionellt i förhållande till den del som de utländska inkomsterna som är undantagna från skatteplikt utgör av samtliga inkomster, enligt artikel 155 CIR 1992.
30 Att utländska inkomster som är undantagna från skatteplikt inbegrips vid beräkningen av den belgiska skattesatsen, vid beräkningen av den belgiska skatten och i underlaget för beviljandet av skattefördelar omfattas av de valmöjligheter konungariket Belgien har att organisera sitt skattesystem enligt principen om medlemsstaternas självbestämmande i skattefrågor och kan inte anses strida mot den fria rörligheten för arbetstagare när följderna av ett sådant inbegripande inte medför en diskriminering som strider mot unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 december 2007, Columbus Container Services, C‑298/05, EU:C:2007:754, punkt 53). Ett sådant inbegripande hindrar nämligen inte i sig att dessa inkomster faktiskt undantas från skatteplikt vad gäller unionsrätten, i förekommande fall genom efterföljande kompensation.
31 Genom att dessa nedsättningar görs med utgångspunkt i ett underlag som innefattar både inkomster av belgiskt ursprung vilka inte är undantagna från skatteplikt och utländska inkomster som är undantagna från skatteplikt och genom att det först senare sker en avräkning från skatten av den del som de utländska inkomsterna utgör av de totala inkomsterna, som bildar beskattningsunderlaget, kan den belgiska skattelagstiftningen, såsom den belgiska regeringen själv har medgett i sina skriftliga yttranden, göra att skattskyldiga personer såsom Jean Jacob och Dominique Lennertz förlorar en del av de skattefördelar som de hade beviljats till fullo om alla deras inkomster endast hade varit av belgiskt ursprung och om nedsättningarna därför endast hade gjorts från dessa inkomster eller om cirkuläret av 2008 hade tillämpats på de aktuella fördelarna.
32 Det följer av den rättspraxis som anges i punkt 26 ovan att det är Konungariket Belgien, såsom den medlemsstat där Jean Jacob och Dominique Lennertz är bosatta, som ska medge sökandena samtliga skattefördelar som har samband med deras personliga förhållanden och familjesituation. Den belgiska regeringen har i detta sammanhang angett att till skillnad från grundavdraget saknar de andra nedsättningarna i fråga samband med begreppet personliga förhållanden och familjesituation för Jean Jacob och Dominique Lennertz. Enligt den belgiska regeringen ska därför dessa nedsättningar – i linje med den tolkning de belgiska myndigheterna gjorde av detta begrepp i cirkuläret av 2008 – inte anses vara personliga skattefördelar vilkas förlust utan kompensation, till följd av att undantaget för utländska inkomster och cirkuläret av 2008 inte tillämpas, skulle vara förbjuden enligt artikel 45 FEUF.
33 För det första har grundavdraget, såsom den belgiska regeringen medgett i sina skriftliga yttranden, i domstolens praxis erkänts som en fördel som har samband med den skattskyldiga personens personliga förhållanden och familjesituation, såsom detta framgår av punkt 27 ovan.
34 Härav följer i detta hänseende att den belgiska skattelagstiftningen inte stämmer överens med denna rättspraxis.
35 Vad för det andra gäller frågan huruvida de andra nedsättningar av skatten vilka är i fråga i det nationella målet, nämligen nedsättningen av skatten för långsiktigt sparande, utgifter som betalats med tjänstekuponger, utgifter i samband med energisparande i ett hushåll, utgifter i hushåll för skydd mot stöld och brand och för donationer, kan anses ha samband med Jean Jacobs och Dominique Lennertz personliga förhållanden och familjesituation, är det nödvändigt att precisera det sammanhang i vilket detta begrepp ingår.
36 Det följer härvidlag av den rättspraxis som angetts i punkt 26 ovan och, bland annat, av domen av den 18 juli 2007, Lakebrink och Peters-Lakebrink (C‑182/06, EU:C:2007:452), att hemvistmedlemsstaten, för medgivandet av eventuella skattefördelar, ska bedöma den skattskyldiges personliga skatteförmåga i dess helhet.
37 Den tolkning som den belgiska regeringen har föreslagit, enligt vilken skattefördelarna som har samband med de personliga förhållandena och familjesituationen, ska förstås i snäv mening som fördelar som tjänar ett socialt ändamål då det säkerställer att den skattskyldige får behålla ett belopp motsvarande existensminimum som undantas från inkomstskatt och som således svarar mot ett behov avseende social trygghet, kan inte godtas.
38 I synnerhet kan en sådan tolkning, tvärtemot vad den belgiska regeringen gjort gällande i sina skriftliga yttranden, inte utläsas av domen av den 18 juli 2007, Lakebrink och Peters-Lakebrink (C‑182/06, EU:C:2007:452). I denna dom fann domstolen att den omständigheten att den medlemsstat där den skattskyldiga personen utövar verksamheten som anställd beslutat att inte vid fastställandet av den skattesats som är tillämplig på en skattskyldig person som har hemvist i en annan medlemsstat beakta underskott vid uthyrning av fast egendom belägen i en annan medlemsstat vilken vederbörande inte nyttjar för eget bruk strider mot den fria rörligheten för arbetstagare enligt artikel 39 EG när medlemsstaten inte kan medge den skattskyldiga personen de fördelar som den skattskyldiga personen skulle ha rätt till om vederbörandes personliga förhållanden och familjesituation beaktades. Genom att beakta ett sådant underskott vid uthyrning av fast egendom gjorde domstolen en bred tolkning av begreppet ”personliga förhållanden och familjesituation” utan att hänvisa till några sociala ändamål.
39 Under dessa omständigheter ska det, för att fastställa huruvida klagandena i det nationella målet på ett otillbörligt sätt berövats de fullständiga skattefördelar som har samband med deras personliga förhållanden och familjesituation, förutom grundavdraget, prövas huruvida dessa fördelar har samband med deras personliga skatteförmåga.
40 Det ska härvidlag anses att sådana nedsättningar av skatten såsom dem som är i fråga i det nationella målet, nämligen nedsättningar för långsiktigt sparande, utgifter som betalats med tjänstekuponger, utgifter i samband med energisparande i ett hushåll, utgifter i hushåll för skydd mot stöld och brand och för donationer, i huvudsak kan stimulera den skattskyldiga personen att täcka utgifter och investeringar som med nödvändighet påverkar vederbörandes personliga skatteförmåga.
41 Sådana nedsättningar av skatten kan följaktligen anses ha samband med Jean Jacobs och Dominique Lennertz personliga förhållanden och familjesituation på samma sätt som grundavdraget.
42 Härav följer att Jean Jacob och Dominique Lennertz som par har lidit en nackdel, eftersom de inte fullt ut har fått de skattefördelar som de hade haft rätt till om de båda två hade erhållit alla sina inkomster i Belgien.
43 Den lagstiftning som är i fråga i det nationella målet innebär således en skillnad i skattemässig behandling mellan par som är unionsmedborgare med hemvist i Konungariket Belgien på grundval av deras inkomsters härkomst, vilken skillnad kan avhålla dem från att utöva sina friheter enligt fördraget, i synnerhet den fria rörligheten för arbetstagare, vilken garanteras i artikel 45 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2013, Imfeld och Garcet, C‑303/12, EU:C:2013:822, punkt 51).
44 Det följer av fast rättspraxis att en bestämmelse som kan hindra den i artikel 45 FEUF föreskrivna fria rörligheten för arbetstagare är tillåten endast om ändamålet med densamma är lagenligt och förenligt med fördraget samt om den är motiverad av tvingande skäl av allmänintresse. Det krävs också att inskränkningen ska vara ägnad att säkerställa att det eftersträvade ändamålet uppnås och att den inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta ändamål (se, analogt, dom av den 12 december 2013, Imfeld och Garcet, C‑303/12, EU:C:2013:822, punkt 64 och där angiven rättspraxis).
45 Någon motivering har dock i detta fall inte åberopats av den belgiska regeringen och har inte heller angetts av den nationella domstolen.
46 Mot denna bakgrund ska tolkningsfrågan besvaras på följande sätt: Artikel 45 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för tillämpningen av en sådan nationell skattelagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet, vilken innebär att ett par som har hemvist i den berörda medlemsstaten fråntas en del av de skattefördelar som beviljas i den medlemsstaten när den ena personen uppbär en pension i en annan medlemsstat vilken är undantagen från skatteplikt i den förstnämnda medlemsstaten enligt ett bilateralt avtal om undvikande av dubbelbeskattning.
Rättegångskostnader
47 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (nionde avdelningen) följande:
Artikel 45 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för tillämpningen av en sådan nationell skattelagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet, vilken innebär att ett par som har hemvist i den berörda medlemsstaten fråntas en del av de skattefördelar som beviljas i den medlemsstaten när den ena personen uppbär en pension i en annan medlemsstat vilken är undantagen från skatteplikt i den förstnämnda medlemsstaten enligt ett bilateralt avtal om undvikande av dubbelbeskattning.
Underskrifter