Language of document : ECLI:EU:F:2010:10

BESLUT AV PERSONALDOMSTOLENS ORDFÖRANDE

den 23 februari 2010

Mål F-99/09 R

Elisavet Papathanasiou

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden

(varumärken, mönster och modeller)

”Personalmål – Interimistiskt förfarande – Tillfälligt anställda – Tidsbegränsade anställningskontrakt som innehåller en klausul om uppsägning – Ansökan om uppskov med verkställigheten av ett beslut att säga upp ett kontrakt om tillfällig anställning – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Föreligger inte”

Saken: Talan, väckt med stöd av artiklarna 278 FEUF och 157 EA samt artiklarna 279 FEUF, tillämpligt på Euroatomfördraget enligt artikel 106 a i detta fördrag, i vilken Elisavet Papathanasiou dels har begärt uppskov med verkställigheten av harmoniseringsbyråns beslut av den 12 mars 2009 att säga upp hennes kontrakt om tillfällig anställning med verkan från den 15 november 2009 dels uppskov med verkställigheten av ett beslut av den 3 augusti 2009 att skjuta upp den uppsägning som inledningsvis hade angetts till den 15 november 2009 i beslutet av den 12 mars 2009 till den 15 februari 2010 .

Avgörande: Ansökan om uppskov med verkställigheten avslås. Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

Sammanfattning

1.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Fumus boni juris – Kumulativ karaktär – Ordning för att genomföra prövningen och för att pröva om villkoren är uppfyllda – Rättens utrymme för skönsmässig bedömning

(Artikel 278 FEUF och 279 FEUF; domstolens stadga, artikel 39 och bilaga I, artikel 7.1; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 102.2)

2.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Allvarlig och irreparabel skada – Bevisbörda

(Artikel 278 TFUE och 279 FEUF; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 102.2)

3.      Tjänstemän – Förtroendeuppdrag – Skydd av personalföreträdare

(Tjänstemän, bilaga II, artikel 1, sjätte stycket)

1.      I artikel 102.2 i personaldomstolens rättegångsregler föreskrivs att en ansökan om interimistiska åtgärder ska ange de omständigheter som ställer krav på skyndsamhet och de faktiska och rättsliga grunder på vilka den begärda åtgärden omedelbart framstår som befogad (fumus boni juris).

Villkoren för att bevilja interimistiska åtgärder är kumulativa, vilket innebär att det inte kan förordnas om sådana åtgärder när ett av villkoren inte är uppfyllt. Rätten ska även i förekommande fall göra en avvägning mellan de föreliggande intressena.

Vid denna helhetsbedömning förfogar rätten över ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning och är fri att med avseende på de särskilda omständigheterna i fallet i fråga avgöra sättet att pröva om dessa olika villkor är uppfyllda, liksom i vilken ordning denna prövning ska utföras, då det inte i någon bestämmelse i gemenskapsrätten föreskrivs ett i förväg upprättat analysschema för bedömningen av om det är nödvändigt att bevilja interimistiska åtgärder.

(se punkterna 33–35)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 10 september 1999, Elkaïm och Mazuel mot kommissionen, T‑173/99 R, REGP s. I‑A‑155 och II‑811, punkt 18; 9 augusti 2001, De Nicola mot revisionsrätten, T‑120/01 R, REGP s. I‑A‑171 och II‑783, punkterna 12 och 13

Personaldomstolen: 31 maj 2006, Bianchi mot ETF, F‑38/06 R, REGP s. I‑A‑1‑27 och II‑A‑1‑93, punkterna 20 och 22

2. Syftet med interimistiska åtgärder är inte att säkerställa ersättning för skada, utan att säkerställa att domen kan verkställas. För att detta sistnämnda syfte ska kunna uppfyllas ska åtgärderna vara brådskande, det vill säga att det är nödvändigt för att undvika en allvarlig och irreparabel skada av sökandens intressen att avgörandet får rättsverkningar innan målet har prövats i sak. Den part som har ansökt om interimistiska åtgärder ska kunna visa att han inte kan vänta till målet har prövats i sak utan att åsamkas en sådan skada.

I princip kan inte endast nödvändigheten av att finna en anställning i utlandet i sig utgöra allvarlig och irreparabel skada.

(se punkterna 41 och 42)

Hänvisning till

Domstolen: 25 mars 1999, Willeme mot kommissionen, C‑65/99 P(R), REG. s. I‑1857, punkt 62

Förstainstansrätten: ovannämnda målet Elkaïm och Mazuel mot kommissionen, punkt 25; 19 december 2002, Esch-Leonhardt m.fl. mot ECB, T‑320/02 R, REGP s. I‑A‑325 och II‑1555, punkt 27

Personaldomstolen: 25 april 2008, Bennett m.fl. mot harmoniseringsbyrån, F‑19/08 R, REGP s. I‑A‑1‑131 och II‑A‑1‑713, punkt 28

2.      Enligt artikel 1 sjätte stycket i bilaga II till tjänsteföreskrifterna får inte utförandet av ett uppdrag som ledamot av personalkommittén vara till nackdel för vederbörande.

I den utsträckning som uppdraget i personalkommittén har samband med anställningen och inte är självständigt i förhållande till det kontrakt som knyter vederbörande till en institution eller agentur gäller att när kontraktet om tillfällig anställning löper ut upphör, följaktligen, även uppdraget som personalföreträdare i personalkommittén automatiskt. Det är bara när utförandet av uppdraget i personalkommittén ”faktiskt” är till nackdel för den anställde, exempelvis att vederbörande sägs upp, som artikel 1 sjätte stycket i bilaga II till tjänsteföreskrifterna har åsidosatts.

(se punkterna 50–52)