DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL (andra avdelningen)
den 21 mars 2013
Mål F‑94/11
Markus Brune
mot
Europeiska kommissionen
”Personalmål – Allmänt uttagningsprov – Talan om ogiltigförklaring av ett beslut att inte föra upp sökanden i förteckningen över godkända sökande – Laga kraft – Invändning om rättegångshinder har framförts mot beslutet att återuppta uttagningsförfarandet”
Saken: Talan som väckts med stöd av artikel 270 FEUF, tillämplig på Euratomfördraget enligt artikel 106 a, i vilken Markus Brune i första hand har yrkat ogiltigförklaring av ett beslut, som han tog del av genom en skrivelse från uttagningskommitténs ordförande av den 11 februari 2011, att inte föra upp honom i förteckningen över godkända sökande i allmänt uttagningsprov EPSO/AD/26/05.
Avgörande: Talan ogillas. Makus Brune ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som åsamkats kommissionen.
Sammanfattning
1. Talan väckt av tjänstemän – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Förberedande rättsakt – Beslut av en uttagningskommitté att återuppta uttagningsförfarandet – Omfattas inte – Endast i exceptionella fall kan talan väckas not en rättsakt i form av ett beslut att inte föra upp en kandidat i förteckningen över godkända sökande
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
2. Talan väckt av tjänstemän – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Skyldighet att vidta genomförandeåtgärder – Räckvidd – Beaktande såväl i domskälen som i domslutet– Ogiltigförklaring av uttagningskommitténs beslut att inte föra upp en kandidat i förteckningen över godkända sökande – Återupptagande av uttagningsprovet för en enda kandidat – Lämpliga sätt att genomföra förfarandet
(Artikel 266 FEU; tjänsteföreskrifterna, artikel 27)
3. Talan väckt av tjänstemän – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Skyldighet att vidta genomförandeåtgärder – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Möjlighet att inleda en dialog med den förorättade
(Artikel 266 FEUF)
1. Ett beslut i vilket en kandidat som felaktigt har uteslutits från ett uttagningsprov underrättas om att uttagningsprovet har återupptagits och som preciserar de närmare omständigheterna kring återupptagandet av uttagningsförfarandet utgör inte en rättsakt som kan bli föremål för ett klagomål, utan ett förberedande av det beslut som fattas när förfarandet har avslutats huruvida en kandidat ska föras upp i förteckningen över godkända sökande eller inte. Följaktligen kan den berörde kandidaten inte väcka talan direkt mot detta förberedande beslut utan vederbörande kan endast bestrida nämnda beslut när han eller hon eventuellt väcker talan mot beslut att inte föra upp honom eller henne i förteckningen över godkända sökande.
(se punkt 37)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 15 juli 1993, Camara Alloisio m.fl. mot kommissionen, T‑17/90, T‑28/91 och T‑17/92, punkt 42
2. När domstolen har meddelat en dom i vilken en rättsakt ogiltigförklaras ska berörd institution enligt artikel 266 FEUF vidta nödvändiga åtgärder för att följa domen, vilket , för den händelse att rättsakten redan har verkställts , innebär att sökandens rättställning ska återställas till den som gällde innan rättsakten antogs.
För att följa den skyldighet som åvilar den enligt artikel 266 FEUF ska en institution vidta konkreta åtgärder som kan neutralisera det fel som har begåtts mot berörd person. Institutionen kan således inte åberopa praktiska problem som skulle kunna uppkomma när den återställer sökandens rättställning till den som gällde innan den ogiltigförklarade rättsakten antogs för att undandra sig sin skyldighet. Det är enbart i andra hand och under förutsättning att det är förenat med stora problem att följa domen som berörd institution kan leva upp till sina skyldigheter genom att fatta ett beslut som på ett rimligt sätt kompenserar för skada som personen i fråga har åsamkats av det ogiltigförklarade beslutet.
Även om det härvidlag ankommer på den berörda institutionen att besluta vilka återgärder som ska vidtas för att följa domen begränsas institutionens utrymme för eget skön av att den ska följa domslutet och domskälen i nämnda dom samt unionsrätten. Således ska institutionen bland annat säkerställa att de åtgärder den vidtar inte är behäftade med samma fel som i den ogiltigförklarade domen.
Vad beträffar ett allmänt uttagningsprov i syfte att upprätta en anställningsreserv kan administrationen dock försöka finna en rimlig lösning i det enskilda fallet avseende den kandidat som rättstridigt uteslutits från provet. Då det är frågan om ett allmänt uttagningsprov i syfte att upprätta en anställningsreserv och där proven har ogiltigförklarats har en kandidats rättigheter tillräckligt skydd om anställningsmyndigheten återupptar antagningsprovet för nämnda kandidat, eftersom ett sådant återupptagande innebär att vederbörandes rättställning återställs till den situation som gällde innan de omständigheter som prövats av domstolen inträdde. Däremot kan en lösning med innebörden att kandidaten förs upp i förteckningen över godkända sökande utan att göra om det muntliga provet inte godtas då detta skulle innebära att såväl principen om likabehandling, principen om en objektiv bedömning och meddelandet om uttagningsprov som artikel 27 i tjänsteföreskrifterna åsidosattes.
(se punkterna 58–60, 63 och 67)
Hänvisning till
Domstolen: 14 juli 1983, Detti mot domstolen, 144/82, punkt 33; 6 juli 1993, kommissionen mot Albani m.fl., C‑242/90 P, punkt 13
Förstainstansrätten: 22 juni 1990, Marcopoulos mot domstolen, T‑32/89 och T‑39/89, punkt 44; 8 oktober 1992, Meskens mot parlamentet, T‑84/91, punkt 78; 23 april 2002, Campolargo mot kommissionen, T‑372/00, punkt 109 och där angiven rättspraxis; 5 december 2002, Hoyer mot kommissionen, T‑119/99, punkt 37 och där angiven rättspraxis; 13 september 2005, Recalde Langarica mot kommissionen, T‑283/03, punkterna 50 och 51
Personaldomstolen: 24 juni 2008, Andres m.fl. mot ECB, F‑15/05, punkt 132 och där angiven rättspraxis
3. Eftersom administrationens handlande är ensidigt ankommer det på administrationen att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa en dom om ogiltigförklaring. Administrationen kan men har inte en skyldighet att inleda en dialog med den förorättade för att nå fram till en överenskommelse enligt vilken sistnämnde erbjuds en rimlig kompensation.
(se punkt 71)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: Meskens mot parlamentet ovan, punkt 80; 26 juni 1996, De Nil och Impens mot rådet, T‑91/95, punkt 34