DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(ensamdomare)

den 23 oktober 2013

Mål F‑98/12

Kathleen Verstreken

mot

Europeiska unionens råd

”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – 2008 års befordringsförfarande– 2009 års befordringsförfarande – Beslut att inte befordra sökanden – Motivering – Allmän och stereotyp motivering”

Saken:      Talan väckt av Kathleen Verstreken enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt artikel 196a i sistnämnda fördrag, om ogiltigförklaring av beslutet att inte befordra henne till lönegrad AD 12 i 2008 och 2009 års befordringsförfaranden, vilket Europeiska unionens råd antagit för att följa förstainstansrättens dom av den 15 december 2010 i mål F-14/09, Almeida Campos m.fl. mot rådet (nedan kallad domen i målet Almeida Campos).

Avgörande:      Europeiska unionens råds beslut av den 7 november 2011 att inte befordra Kathleen Verstreken i 2008 och 2009 års befordringsförfaranden ogiltigförklaras. Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader och ska ersätta Kathleen Verstrekens rättegångskostnader.

Sammanfattning

Tjänstemän – Befordran – Klagomål från en tjänsteman som inte befordrats – Avslagsbeslut – Motiveringsskyldighet – Omfattning – Allmän och stereotyp motivering som kan likställas med en total avsaknad av motivering

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 25, 45 och 90.2)       

Även om tillsättningsmyndigheten inte är skyldig att motivera befordringsbeslut i förhållande till de tjänstemän som inte befordrats, är den skyldig att motivera sitt beslut att avslå ett klagomål som med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna anförts av en tjänsteman som inte befordrats, varvid motiveringen av det sistnämnda beslutet anses utgöra en del av motiveringen av det beslut som avses med klagomålet.

Det kan dessutom inte krävas att tillsättningsmyndigheten motiverar sitt beslut att avslå ett klagomål på annat sätt än genom att bemöta de argument som har anförts i detta klagomål. Det kan således, bland annat, inte krävas att den förklarar av vilka skäl var och en av de tjänstemän som kan komma i fråga för befordran är mer kvalificerad än den som har anfört klagomålet. Eftersom befordran sker genom urval, enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, är det i detta sammanhang tillräckligt att det i motiveringen av avslaget på klagomålet anges hur de i lagstiftningen och tjänsteföreskrifterna föreskrivna villkoren för befordran har tillämpats på tjänstemannens individuella situation.

En allmän och stereotyp motivering av avslagsbeslutet, som inte innehåller några uppgifter om den berördes specifika situation och som, i synnerhet, inte på något sätt förklarar hur tillsättningsmyndigheten har tillämpat de kriterier som anges i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna på tjänstemannens individuella situation, är i realiteten att likställa med en total avsaknad av motivering.

(se punkterna 29–32)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 20 februari 2002, Roman Parra mot kommissionen, T‑117/01, punkterna 27 och 31; 29 september 2005, Napoli Buzzanca mot kommissionen, T‑218/02, punkt 74

Personaldomstolen: 28 september 2011, AC mot rådet, F‑9/10, punkt 29; 10 november 2011, Merhzaoui mot rådet, F‑18/09, punkterna 71 och 75; 8 februari 2012, Bouillez m.fl. mot rådet, F‑11/11, punkt 22; 14 november 2012, Bouillez mot rådet, F‑75/11, punkt 26