Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzgericht (Österrike) den 6 augusti 2020 – QY mot Finanzamt Wien für den 8., 16. und 17. Bezirk

(Mål C-372/20)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzgericht

Parter i det nationella målet

Klagande: QY

Motpart: Finanzamt Wien für den 8., 16. und 17. Bezirk

Tolkningsfrågor

Fråga 1

Ska artikel 11.3 e i förordning nr 883/2004¹ tolkas så, att den omfattar en situation där en kvinnlig arbetstagare, som är medborgare i en medlemsstat där hon och barnen är bosatta, tar anställning som biståndsarbetare hos en arbetsgivare som är etablerad i en annan medlemsstat, en anställning som enligt lagstiftningen i den sistnämnda medlemsstaten omfattas av det obligatoriska försäkringssystemet där, och arbetstagaren inte omedelbart efter anställningen, utan efter att ha fullgjort en förberedande period i den medlemsstat där arbetsgivaren är etablerad, utstationeras till ett tredje land?

Fråga 2

Strider en lagbestämmelse i en medlemsstat, såsom 53 § stycke 1 FLAG, som bland annat föreskriver en självständig skyldighet till likabehandling med inhemska medborgare, mot förbudet att genomföra förordningar i den mening som avses i artikel 288 andra stycket FEUF?

Frågorna 3–4 avser en situation där klagandens situation omfattas av artikel 11.3 e i förordning nr 883/2004 och unionsrätten enbart föreskriver att familjeförmåner ska beviljas i den medlemsstat där hon är bosatt.

Fråga 3

Ska den för arbetstagare i artikel 45.2 FEUF och, i andra hand, i artikel 18 FEUF stadgade principen om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse, såsom 13 § stycke 1 i lagen om biståndsarbetare i dess lydelse som var i kraft till och med 31 december 2018 (nedan kallad i dess äldre lydelse), som villkorar rätten till familjeförmåner i den medlemsstat som inte är behörig enligt unionsrätten med att biståndsarbetaren ska ha haft centrum sina huvudsakliga intressen där redan innan anställningen påbörjades, vilket också måste uppfyllas av landets egna medborgare?

Fråga 4

Ska artikel 68.3 i förordning 883/2004² och artikel 60.2 och 60.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009³ av den 16 september 2009 om genomförandebestämmelser av de sociala trygghetssystemen, EUT L 284, 2009 (nedan kallad förordning nr 987/2009 eller genomförandeförordningen), tolkas så, att institutionen i den medlemsstat som sökanden i det nationella målet förmodat vara behörig anställningsstat och där ansökan om familjeförmåner har lämnats in, men vars lagstiftning varken är primärt eller sekundärt tillämplig, men där det finns en rätt till familjebidrag genom en alternativ bestämmelse i nationell rätt, är skyldig att analogt tillämpa bestämmelserna om skyldigheten att vidarebefordra en ansökan, om att lämna information, om att fatta ett provisoriskt beslut om prioritetsreglerna, och om att göra en preliminär utbetalning?

Fråga 5

Avser skyldigheten att fatta ett provisoriskt beslut om tillämpningen av prioritetsreglerna uteslutande motparten i egenskap av institution eller även den förvaltningsdomstol till vilken överklagandet har lämnats in?

Fråga 6

Vid vilken tidpunkt är förvaltningsdomstolen skyldig att fatta ett provisoriskt beslut om tillämpliga prioritetsregler?

Fråga 7 avser situationen att klagandens situation omfattas av artikel 11.3 a i förordning nr 883/2004 och det enligt unionsrätten åligger både anställningsmedlemsstaten och bosättningsmedlemsstaten att bevilja familjeförmåner.

Fråga 7

Ska uttrycket ”institutionen [ska] vidarebefordra ansökan” i artikel 68.3 a i förordning nr 883/2004 och orden ”ska den institutionen ... vidarebefordra ... ansökan” i artikel 60 i förordning nr 987/2009, tolkas så, att dessa bestämmelser förenar institutionen i den medlemsstat som är primärt behörig och institutionen i den sekundärt behöriga medlemsstaten på så sätt att båda ska pröva EN ansökan om familjebidrag, eller ska sökanden göra en särskild ansökan om eventuell utbetalning till institutionen i den medlemsstaten vars bestämmelser är sekundärt tillämpliga, så att sökanden gör två ansökningar (fysiska formulär) hos två institutioner i två medlemsstater, vilket i sakens natur utlöser två olika frister?

Frågorna 8–9 avser perioden från och med 1 januari 2019, efter vilken Österrike, genom införandet av indexreglering av familjebidrag, upphörde att bevilja familjebidrag till biståndsarbetare genom att ta bort 13 § stycke 1 EHG i dess tidigare lydelse.

Fråga 8

Ska artiklarna 4.4, 45 och 208 FEUF, artikel 4.3 FEU samt artiklarna 2, 3 och 7 samt avdelning II i förordning nr 883/2004 tolkas så, att de innebär ett generellt förbud för en medlemsstat att dra in familjeförmånerna för biståndsarbetare som tar med sina familjemedlemmar till platsen för insatsen i tredjelandet?

Alternativ fråga 9

Ska artiklarna 4.4, 45 och 208 FEUF, artikel 4.3 FEU och artiklarna 2, 3 och 7 samt avdelning II i förordning nr 883/2004 tolkas så, att de garanterar att en biståndsarbetare som redan har förvärvat rätt till familjeförmåner för tidigare perioder, i en situation som den i det nationella målet, individuellt och konkret bibehåller denna rätt under en period, trots att medlemsstaten har avskaffat beviljandet av familjeförmåner för biståndsarbetare?

____________

¹ Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1).

²     Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 284, 2009, s. 1).