FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
L.A. GEELHOED
föredraget den 18 maj 2006 1(1)
Mål C-244/05
Bund Naturschutz in Bayern m.fl.
mot
Freistaat Bayern
(begäran om förhandsavgörande från Bayerischer Verwaltungsgerichtshof (Tyskland))
”Tolkning av artikel 3.1 i direktiv 92/43/EEG samt artikel 10 andra stycket EG – Vidtagande av skyddsåtgärder för områden som skulle kunna utses till områden av gemenskapsintresse, vilka förekommer på den nationella lista som har överlämnats till kommissionen men som ännu inte har upptagits på den av kommissionen upprättade listan – Möjlighet att i nationell lagstiftning införa ett tillfälligt förbud mot att förändra förhållandena i dessa områden – Motorvägssträckning”
I – Inledning
1. Domstolen har i detta mål ombetts att tolka artikel 3.1 jämte sjätte skälet i direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (nedan kallat livsmiljödirektivet).(2) Verwaltungsgerichtshof vill framför allt veta vilka skyddsåtgärder som skall vidtas för sådana områden med prioriterade livsmiljöer och prioriterade arter som ännu inte har upptagits på den lista över områden som kommissionen skall upprätta enligt artikel 4.2 tredje stycket i livsmiljödirektivet.
II – Tillämpliga bestämmelser
A – De gemenskapsrättsliga bestämmelserna
2. Enligt sjätte skälet i direktivet är det nödvändigt att utse särskilda bevarandeområden för att kunna skapa ett sammanhängande europeiskt ekologiskt nät enligt en fastställd tidsplan [för att därigenom] säkerställa att en gynnsam bevarandestatus återställs eller upprätthålls hos livsmiljöer och arter av gemenskapsintresse.
3. Enligt artikel 3.1 i direktivet [skall] ett sammanhängande europeiskt ekologiskt nät av särskilda bevarandeområden inrättas under beteckningen Natura 2000. Detta nät, som skall bestå av områden med de livsmiljötyper som finns förtecknade i bilaga 1 och habitat för de arter som finns förtecknade i bilaga 2, skall göra det möjligt att bibehålla eller i förekommande fall återställa en gynnsam bevarandestatus hos de berörda livsmiljötyperna och arterna i deras naturliga utbredningsområde.
4. I artikel 4 i direktivet föreskrivs ett förfarande för att till särskilda bevarandeområden utse sådana områden i vilka det förekommer arter och habitat som skyddas av direktivet. Punkterna 1–5 har följande lydelse:
”1. På grundval av de kriterier som anges i bilaga 3 (etapp 1) och relevant vetenskaplig information skall varje medlemsstat föreslå en lista över områden och ange vilka livsmiljötyper i bilaga 1 och vilka på dess territorium inhemska arter i bilaga 2 som finns inom dessa områden [...]
Listan skall tillsammans med upplysningar om varje område överlämnas till kommissionen inom tre år efter anmälan av detta direktiv […]
2. På grundval av de kriterier som anges i bilaga 3 (etapp 2) skall kommissionen, i samförstånd med varje medlemsstat, för var och en av de fem biogeografiska regioner som anges i artikel 1 c iii och för hela det område som avses i artikel 2.1 med utgångspunkt i medlemsstaternas listor upprätta ett utkast till en lista över områden av gemenskapsintresse där det finns en eller flera prioriterade livsmiljötyper eller prioriterade arter.
Medlemsstater i vilka de områden där det finns en eller flera prioriterade livsmiljötyper och prioriterade arter utgör mer än 5 % av det nationella territoriet kan, i samförstånd med kommissionen, begära att kriterierna i bilaga 3 (etapp 2) används mer flexibelt vid valet av alla områden av gemenskapsintresse på sitt territorium
Listan över de områden som valts ut som områden av gemenskapsintresse och som anger på vilka av dessa det finns en eller flera prioriterade livsmiljötyper eller prioriterade arter, skall antas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 2.1.
3. Den lista som avses i punkt 2 skall upprättas inom sex år efter anmälan av detta direktiv.
4. När ett område av gemenskapsintresse har valts ut i enlighet med förfarandet i punkt 2 skall den berörda medlemsstaten så snart som möjligt och senast inom sex år utse området till särskilt bevarandeområde […]
5. Så snart ett område har förts upp på den lista som avses i punkt 2 tredje stycket skall det omfattas av bestämmelserna i artikel 6.2–4.”
5. För att kunna avgöra om de områden som nämns i de nationella listorna skall anses utgöra områden av gemenskapsintresse föreskrivs följande i bilaga 3 (etapp 2):
”1. Alla områden som i etapp 1 utsetts av medlemsstaterna där det finns prioriterade livsmiljötyper eller prioriterade arter skall betraktas som områden av gemenskapsintresse.
2. Vid bedömningen av gemenskapsintresset hos övriga områden på medlemsstaternas listor, dvs. om de bidrar till att upprätthålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus hos en livsmiljö i bilaga 1 eller en art i bilaga 2 eller till att göra Natura 2000 sammanhängande, skall hänsyn tas till följande kriterier:
[…]”
6. I artikel 6.2 i livsmiljödirektivet anges att medlemsstaterna i de särskilda bevarandeområdena skall vidta lämpliga åtgärder för att förhindra försämring av livsmiljöerna och habitaten för arterna samt störningar av de arter för vilka områdena har utsetts, om sådana störningar kan ha betydande konsekvenser för målen med detta direktiv.
7. I enlighet med artikel 6.3 i livsmiljödirektivet skall alla planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av ett område, men som enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt kan påverka området på ett betydande sätt, på lämpligt sätt bedömas med avseende på konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av området. Med ledning av slutsatserna från bedömningen av konsekvenserna för området och om inte annat följer av punkt 4, skall de behöriga nationella myndigheterna godkänna planen eller projektet först efter att ha försäkrat sig om att det berörda området inte kommer att ta skada och, om detta är lämpligt, efter att ha hört allmänhetens åsikt.
8. I artikel 6.4 i livsmiljödirektivet föreskrivs att om en plan eller ett projekt, på grund av att alternativa lösningar saknas, trots en negativ bedömning av konsekvenserna för området måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär, skall medlemsstaten vidta alla nödvändiga kompensationsåtgärder för att säkerställa att Natura 2000 totalt sett förblir sammanhängande. Medlemsstaten skall underrätta kommissionen om de kompensationsåtgärder som vidtagits. Om det berörda området innehåller en prioriterad livsmiljötyp eller en prioriterad art, är de enda faktorer som får beaktas sådana som berör människors hälsa eller den allmänna säkerheten, betydelsefulla konsekvenser för miljön eller, efter ett yttrande från kommissionen, andra tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse.
B – Nationella bestämmelser
9. Artikel 48.2 i Bayerische Naturschutzgesetz (delstaten Bayerns naturskyddslag) har följande lydelse:
”Fram till dess att lagstiftning införs i enlighet med avsnitt III kan de enligt artikel 45 behöriga naturskyddsmyndigheterna och korporationerna i lag eller genom förordnande bemyndigas att för en period på upp till två år, till provisoriskt skydd för skyddsområden och skyddsföremål föreskriva sådant förbud mot förändringar som föreskrivs i avsnitt III, om det kan befaras att syftet med det tilltänkta skyddet kan komma att åsidosättas genom förändringarna. Om särskilda omständigheter föreligger kan den perioden förlängas med ytterligare ett år.
Denna åtgärd får inte företas om de behöriga naturskyddsmyndigheterna eller korporationerna inte samtidigt som eller omedelbart i anslutning till förfarandet påbörjar arbetet med det slutgiltiga skyddet.”
III – Tvisten i målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
10. Klagandena i målet vid den nationella domstolen protesterar mot byggandet av en del av en ny motorväg, A 94, som skall förbinda München med den sydöstra delen av Bayern och skapa en anslutning till Österrike. I utbyggnads- och behovsplanen för de tyska motorvägarna ansågs denna motorväg utgöra ett ”trängande behov”. För övrigt är motorväg A 94 införd som planerad vägförbindelse i översiktsplanen för det transeuropeiska transportnätet.
11. Den omtvistade sträckningen korsar områden som Förbundsrepubliken Tyskland i en skrivelse av den 29 november 2004 till kommissionen anmälde som områden av gemensamt intresse för det europeiska nätet Natura 2000. Enligt de ekologiska uppgifter som bifogades anmälan framgår att det bland annat rör sig om den prioriterade livsmiljötyp som förekommer på den lista som anges i bilaga 1 till direktivet, nämligen ”Alluviala lövskogar med Alnus glutinosa eller Fraxinus excelsior”. Kommissionen har ännu inte upptagit de berörda områdena på den i artikel 4.2 tredje stycket i direktivet föreskrivna listan över områden av gemenskapsintresse.
12. Den nationella domstolen anser att eventuella åtgärder måste vidtas mot bakgrund av direktivets syfte. Med tanke på att det på grund av det nuvarande skedet i förfarandet inte kan uteslutas att den nämnda planeringen kan få betydande konsekvenser för framför allt den prioriterade livsmiljötypen ”lövskogar” skulle ett ingrepp i detta område kunna strida mot de skyldigheter som följer av direktivet.
13. Verwaltungsgerichtshof har vilandeförklarat målet och hänskjutit följande tre tolkningsfrågor till domstolen:
”1) Vilket slags skyddssystem krävs enligt artikel 3.1 i direktiv 92/43/EEG jämförd med sjätte skälet i samma direktiv med hänsyn till lojalitetsprincipen i artikel 10.2 i EG‑fördraget och EG‑domstolens dom av den 13 januari 2005 i mål C‑117/03 för områden, särskilt sådana prioriterade livsmiljötyper och/eller prioriterade arter som kan betraktas som områden av gemenskapsintresse, innan de upptagits på den lista över områden av gemenskapsintresse som kommissionen skall upprätta enligt artikel 21 i direktivet?
2) Hur påverkas detta skyddssystem om de nämnda områdena redan föreslagits i den till kommissionen överlämnade nationella listan i enlighet med artikel 4.1 i direktiv 92/43/EEG?
3) Är det enligt de gemenskapsrättsliga föreskrifterna i artikel 3.1 i direktiv 92/43/EEG i jämförelse med sjätte skälet i samma direktiv med hänsyn till lojalitetsprincipen i artikel 10.2 i EG-fördraget tillräckligt med ett nationellt skyddssystem för de nämnda områdena, motsvarande det i artikel 48.2 i Bayerischen Naturschutzgesetz?.”
14. Skriftliga yttranden har avgetts av Bund Naturschutz in Bayern, J. Märkl m.fl., Friedrike Nischwitz m.fl. (nedan kallade klagandena i målet vid den nationella domstolen), Freistaat Bayern samt kommissionen. Samtliga parter redogjorde muntligen för sina ståndpunkter vid förhandlingen den 6 april 2006.
IV – Bedömning
15. Med de två första frågorna vill den nationella domstolen få ett förtydligande av vilken skyddsnivå som skall tillämpas på sådana områden, särskilt områden med prioriterade livsmiljötyper och/eller prioriterade arter, som kan betraktas som områden av gemenskapsintresse men som ännu inte har upptagits på den lista över områden av gemenskapsintresse som kommissionen skall upprätta enligt artikel 4.2 tredje stycket i direktivet.
16. Av beslutet om hänskjutande framgår dessutom att den nationella domstolen vill veta om de områden som ännu inte har tagits upp på den av kommissionen fastställda listan över områden av gemenskapsintresse skall skyddas genom ett gemenskapsrättsligt skyddssystem eller om medlemsstaterna genom lämpliga åtgärder själva skall säkerställa områdesskyddet enbart inom ramen för ett nationellt skyddssystem. Beroende på svaret kan den nationella domstolen nämligen avgöra vilka normer och förutsättningar som skall läggas till grund för bedömningen av de förutsedda ingrepp som är kopplade till planen.
17. För det första bör det erinras om att enligt rättspraxis åligger den skyldighet för medlemsstaterna att uppnå det resultat som föreskrivs i ett direktiv, och deras förpliktelse enligt artikel 10 EG att vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att denna skyldighet fullgörs, alla myndigheter i medlemsstaterna, även domstolarna inom ramen för deras behörighet.(3)
18. Härav följer att den nationella domstolen vid tillämpningen av nationell rätt är skyldig att i den utsträckning det är möjligt tolka den nationella rätten mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte så att det resultat som avses i direktivet uppnås och därmed agera i överensstämmelse med artikel 249 tredje stycket EG.(4)
19. Frågan är vilket skydd som på grundval av livsmiljödirektivet måste ges områden som skulle kunna bli områden av gemenskapsintresse, men som ännu inte har upptagits på den lista över områden av gemenskapsintresse som kommissionen skall upprätta.
20. Syftet med direktivet är att skapa ett sammanhängande europeiskt ekologiskt nät för att främja upprätthållandet eller återställandet av livsmiljöer samt vilda djur och växter på medlemsstaternas territorier.(5) För att nå detta mål föreskrivs att vissa särskilda bevarandeområden skall utses(6) enligt ett förfarande som baseras på artikel 4 i livsmiljödirektivet.
21. Förfarandet i artikel 4 för att utse särskilda bevarandeområden omfattar fyra etapper. För det första skall varje medlemsstat föreslå en lista över områden och ange vilka livsmiljötyper i bilaga 1 och vilka på dess territorium inhemska arter i bilaga 2 som finns inom dessa områden (artikel 4.1). För det andra skall kommissionen med utgångspunkt i medlemsstaternas listor och i samförstånd med varje medlemsstat upprätta ett utkast till en lista över områden av gemenskapsintresse (artikel 4.2 första och andra styckena). Därefter antar kommissionen listan över områden av gemenskapsintresse i enlighet med förfarandet i artikel 21 (artikel 4.2 tredje stycket och artikel 4.3). Avslutningsvis utser medlemsstaterna områdena av gemenskapsintresse till särskilda bevarandeområden (artikel 4.4).
22. Enligt den tidsplan som föreskrivs i livsmiljödirektivet skall medlemsstaterna inledningsvis inom tre år – det vill säga senast den 10 juni 1995 – lämna förslag till kommissionen på alla områden som skulle kunna utgöra en del av Natura 2000. Därefter skall kommissionen inom sex år efter anmälan av direktivet – det vill säga senast 10 juni 1998 – med utgångspunkt i dessa förslag upprätta en gemenskapslista över de områden av gemenskapsintresse som skall upptas i Natura 2000. Slutligen skall medlemsstaterna inom sex år – det vill säga senast 10 juni 2004 – utse områdena av gemenskapsintresse till särskilda bevarandeområden.
23. I det aktuella fallet har den tyska regeringen i enlighet med artikel 4.1 i livsmiljödirektivet, bland annat den 29 november 2004, överlämnat en lista över livsmiljöområden till kommissionen. Kommissionen har ännu inte upptagit dessa områden på gemenskapslistan.
24. I domen i målet Società Italiana Dragaggi(7) av den 13 januari 2005, i vilket domstolen ombads yttra sig över tillämpningen av artikel 6 i livsmiljödirektivet, ogiltighetsförklarade en italiensk myndighet ett upphandlingsförfarande angående utförande av muddringsarbete i en hamn, eftersom dammarna i vilka sedimentet från muddringsarbetena skulle avlastas låg i ett område som Italien hade anmält som bevarandeområde till kommissionen i enlighet med livsmiljödirektivet. I detta mål behandlades frågan om huruvida skyddsbestämmelserna i artikel 6 i livsmiljödirektivet redan var tillämpliga, trots att det i artikel 4 angivna förfarandet för att utse bevarandeområdena ännu inte hade avslutats. I domen beslutade domstolen följande:
”(…) artikel 4.5 i direktivet skall tolkas på så sätt att de skyddsåtgärder som anges i artikel 6.2–6.4 i direktivet endast är tillämpliga avseende de områden som, i enlighet med artikel 4.2 tredje stycket i direktivet, har förts upp på den lista över områden som valts ut som områden av gemenskapsintresse som antagits av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 21 i direktivet.
Härav följer emellertid inte att medlemsstaterna inte skall skydda områdena från och med den tidpunkt då dessa, i enlighet med artikel 4.1 i direktivet, uppförs på den nationella listan över områden som kan utses till områden av gemenskapsintresse och vilken överlämnas till kommissionen.
Om dessa områden inte åtnjuter ett ändamålsenligt skydd från denna tidpunkt, finns det nämligen risk för att målsättningen att bevara livsmiljöer samt vilda djur och växter såsom den anges bland annat i sjätte skälet i direktivet och i artikel 3.1 i detsamma inte uppnås. (...)”(8)
25. Av den citerade domen framgår att de skyddsåtgärder som föreskrivs i artikel 6.2–6.4 i direktivet endast krävs för de områden som kommissionen har fört upp på listan över områden av gemenskapsintresse.
26. Både klagandena i målet vid den nationella domstolen och kommissionen har emellertid betonat att medlemsstaterna under det gradvisa upprättandet av Natura 2000 inte får åsamka några skador på områdena eller på annat sätt skada dessa områdens kvalitet. Även om medlemsstaterna inte är skyldiga att anta åtgärder för att genomföra ett direktiv innan den fastställda tidsfristen löper ut, följer det emellertid av artikel 10 andra stycket EG, tillsammans med artikel 249 tredje stycket EG och själva direktivet, att de under denna tid måste avhålla sig från åtgärder som allvarligt äventyrar det i direktivet föreskrivna resultatet.(9) Detta gäller även om förfarandet för att utse områden av gemenskapsintresse, såsom detta föreskrivs i artikel 4 i livsmiljödirektivet, fortfarande pågår.
27. Medlemsstaternas skyldighet att avhålla sig från verksamhet som allvarligt skulle kunna äventyra den målsättning som anges i direktivet måste tillämpas strikt nu när den i livsmiljödirektivet föreskrivna tidsplanen inte följs. Enligt denna tidsplan hade det europeiska ekologiska nätet kunnat vara upprättat före den 10 juni 2004. Om denna tidsplan hade följts hade de berörda områdena redan omfattats av skyddet i artikel 6 i livsmiljödirektivet. I sitt skriftliga yttrande påpekar kommissionen att tidsplanen inte har följts, eftersom medlemsstaterna varit mycket sena med att föreslå områden.(10)
28. Ju mer försenad en medlemsstat blir med att upprätta en lista över områden av gemenskapsintresse och utse särskilda bevarandeområden, desto större behov av långtgående skydd får dessa områden. Härvidlag spelar det ingen roll om det rör sig om områden som redan har förts upp på den enligt artikel 4.1 i direktivet till kommissionen överlämnade nationella listan över föreslagna områden eller om områden som på grund av sina särdrag borde uppföras men som medlemsstaten i fråga ännu inte har föreslagit till kommissionen som områden av gemenskapsintresse för det europeiska ekologiska nätet Natura 2000. I båda fallen skall en medlemsstat se till att områdets nationella ekologiska betydelse bevaras till dess att kommissionen har antagit listan över områden av gemenskapsintresse.
29. Klagandena i målet vid den nationella domstolen har anfört att medlemsstaternas skyldighet att avhålla sig från verksamhet som allvarligt äventyrar den målsättning som anges i direktivet innebär ett absolut förbud mot förändringar.
30. Bund Naturschutz in Bayern, J. Märkl m.fl. och F. Nischwitz anser att medlemsstaterna är skyldiga att hålla områdena i gott skick tills kommissionen kan besluta huruvida områdena skall föras upp på gemenskapslistan som områden av gemenskapsintresse. För sådana områden skall således ett förbud mot försämringar gälla. Detta innebär att medlemsstaterna inte får företa några förändringar som skulle kunna äventyra områdets status. Enligt klagandena i målet vid den nationella domstolen skulle ett mindre genomgripande medel än ett absolut förbud mot förändringar vara otillräckligt för att kunna garantera områdenas ekologiska betydelse.
31. Freistaat Bayern anser däremot att direktivets målsättning visserligen inte får äventyras eller på annat sätt undergrävas men att detta emellertid inte innebär ett absolut förbud mot förändring av ett område. Förbudet mot att åsamka skador på områden som står på den nationella lista som har överlämnats till kommissionen innebär inte att varje förändring är förbjuden.
32. I artikel 6 i direktivet föreskrivs de skyddsåtgärder som måste fastställas för de områden som har förts upp på den av kommissionen fastställda listan över områden av gemenskapsintresse. I punkt 4 i denna artikel föreskrivs att ”om en plan eller ett projekt, på grund av att alternativa lösningar saknas, trots en negativ bedömning av konsekvenserna för området måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär, skall medlemsstaten vidta alla nödvändiga kompensationsåtgärder för att säkerställa att Natura 2000 totalt sett förblir sammanhängande. Medlemsstaten skall underrätta kommissionen om de kompensationsåtgärder som vidtagits. Om det berörda området innehåller en prioriterad livsmiljötyp eller en prioriterad art, är de enda faktorer som får beaktas sådana som berör människors hälsa eller den allmänna säkerheten, betydelsefulla konsekvenser för miljön eller, efter ett yttrande från kommissionen, andra tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse.”
33. Att döma av texten i artikel 6.4 i livsmiljödirektivet föreligger inget absolut förbud mot förändringar. Genomförandet av planer eller projekt omgärdas emellertid av hårda villkor. Vissa planer och projekt får endast genomföras om det föreligger tvingande orsaker som har ett överskuggande allmänintresse. Dessutom omfattas särskilda områden med prioriterade livsmiljötyper eller prioriterade arter av ännu strängare kriterier.
34. Jag anser att kriterierna i artikel 6.4 i livsmiljödirektivet skall tillämpas analogt till dess kommissionen har upprättat sin lista. Detta betyder att det vid fastställandet av planer och projekt kan tas hänsyn till andra intressen. Ett absolut förbud mot förändringar är mot bakgrund av denna bestämmelse ett alltför långtgående medel för att skydda områdena.
35. Det åligger medlemsstaterna att se till att målsättningen att bevara livsmiljöer samt vilda djur och växter, som bland annat nämns i sjätte skälet och i artikel 3.1 i direktivet, inte äventyras. Planer och projekt kan således endast genomföras om de inte skadar områdets nationella ekologiska betydelse. Dessutom måste medlemsstaterna vidta åtgärder som garanterar att de slutliga konsekvenserna för områdena blir minimala och de måste vidta de åtgärder som är minst skadliga och som sammantaget inte leder till att området förlorar sitt betydande värde.
36. I synnerhet måste kriterierna i artikel 6.4 i livsmiljödirektivet tillämpas strikt på särskilda områden med prioriterade livsmiljötyper eller prioriterade arter. Denna typ av områden måste skyddas på grund av de hot som de utsätts för. I ingressen betonas att det på medlemsstaternas europeiska territorium pågår en ständig försämring av livsmiljöerna, och ett ökande antal vilda arter är allvarligt hotade. Eftersom de hotade livsmiljöerna och arterna utgör en del av gemenskapens naturliga arv och hoten mot dem ofta är av gränsöverskridande karaktär är det nödvändigt att vidta åtgärder på gemenskapsnivå för att bevara dem. Det är också mycket viktigt att snabbt genomföra bevarandeåtgärderna, vilket rekommenderas i femte skälet i direktivet.(11)
37. Det är upp till den nationella domstolen att avgöra om utförandet av A 94‑planen försämrar områdets kvalitet och skadar områdets nationella ekologiska betydelse.
38. Med anledning av ovanstående behöver den tredje frågan inte besvaras.
V – Förslag till avgörande
39. Jag föreslår att domstolen besvarar tolkningsfrågorna på följande sätt:
Medlemsstaterna är enligt rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, jämförd med framför allt artikel 10 EG och artikel 249 EG, skyldiga att se till att genomförandet av planer och projekt inte skadar den relevanta ekologiska betydelsen av de områden som de har föreslagit eller områden som på grundval av sina särdrag borde uppföras på gemenskapslistan, och därigenom allvarligt äventyrar den målsättning som anges i livsmiljödirektivet. Det ankommer på den nationella domstolen att med utgångspunkt i de aktuella planerna avgöra om så är fallet.