Language of document :

Överklagande ingett den 9 juli 2019 av Förbundsrepubliken Tyskland av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 18 september 2019 i mål T-53/18, Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska kommissionen

(Mål C-688/19 P)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: J. Möller, R. Kanitz, Bevollmächtigte, biträdda av M. Winkelmüller, F. van Schewick, M. Kottmann, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 9 juli 2019 i mål T-53/18, Tyskland/kommissionen,

ogiltigförklara kommissionens beslut (EU) 2017/1995 av den 6 november 2017 om behållande av hänvisningen till den harmoniserade standarden EN 13341:2005 + A1:2011 om stationära termoplasttankar för lagring av eldningsoljor, fotogen och dieselbränslen ovan mark i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/20111 i Europeiska unionens officiella tidning,

ogiltigförklara kommissionens beslut (EU) 2017/1996 av den 6 november 2017 om behållande av hänvisningen till den harmoniserade standarden EN 12285-2:2005 om fabrikstillverkade ståltankar i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/20112 ,

i andra hand, återförvisa målet till tribunalen för avgörande vad gäller yrkandena 2 och 3,

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden anför två grunder till stöd för sitt överklagande.

Den första grunden avser åsidosättande i den överklagande domen av artikel 18.2 jämförd md artikel 17.5 i förordning nr 305/20113 . Tribunelen missuppfattade att kommissionen genom dessa bestämmelser hade såväl rätt som skyldighet att vidta en av de åtgärder som föreslagits av Förbundsrepubliken Tyskland.

Den andra grunden avser att den överklagade domen åsidosatte artikel 18.2 jämförd med artikel 3.1 och 3.2 liksom artikel17.3 i förordning nr 305/2011. Tribunalen missuppfattade att kommissionen enligt dessa bestämmelser var skyldig att visa att de aktuella normerna innebar att de grundläggande kraven på byggprodukter äventyrades.

____________

1 EUT L 288, 2017, s. 36

2 EUT L 288, 2017, s. 39

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EG (EUT L 88, 2011, s. 5)