PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 11 september 2008

Mål F-121/06

David Spee

mot

Europeiska polisbyrån (Europol)

”Personalmål – Personal vid Europol – Lön – Artiklarna 28 och 29 i tjänsteföreskrifterna för Europols personal – Uppflyttning i löneklass på grundval av bedömning – Retroaktiv tillämpning av regler – Beräkningsmetod”

Saken: En talan som ingetts med stöd av artikel 40.3 i Konvention som utarbetats på grundval av artikel K.3 i Fördraget om Europeiska unionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) och artikel 93.1 i tjänsteföreskrifterna för Europols personal, av David Spee om ogiltigförklaring av Europols beslut av den 5 juli 2006 om att inte godta sökandens klagomål avseende beslutet att uppflytta denne med endast en löneklass, och om att Europol ska förpliktas att uppflytta sökanden med två löneklasser från och med den 1 november 2005.

Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten bär sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Personal vid Europol – Talan – Sakprövningsförutsättningar

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91, tjänsteföreskrifterna för Europols personal, artikel 92.1, 92.2 och 93)

2.      Tjänstemän – Personal vid Europol – Uppflyttning i löneklass vartannat år

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45, tjänsteföreskrifterna för Europols personal, artiklarna 28 och 29)

1.      Talan som väcks av någon ur Europols personal som avser ett beslut av Europols ordförande kan endast prövas om den berörda personen tidigare har ingett ett klagomål till nämnda ordförande och klagomålet avslagits, antingen uttryckligen eller tyst, såsom föreskrivs i artiklarna 92 och 93 i tjänsteföreskrifterna för Europols personal, som har samma ordalydelse som artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna. De yrkanden som inte framställts inom ramen för det tidigare klagomålet kan inte prövas. Klagomålet anses ha ingetts när den inkommer till Europol och inte när det skickas.

(se punkterna 30, 31 och 55)

Hänvisning till:

Domstolen 26 november 1981, Michel mot parlamentet, 195/80, REG 1981, s. 2861, punkterna 8 och 13; 17 januari 1989, Vainker mot parlamentet, 293/87, REG 1989, s. 23, punkt 7; 26 januari 1989, Koutchoumoff mot kommissionen, 224/87, REG 1989, s. 99, punkt 7

Förstainstansrätten 29 mars 1990, Alexandrakis mot kommissionen, T‑57/89, REG 1990, s. II‑143, punkterna 8 och 9; 27 november 1990, Kobor mot kommissionen, T‑7/90, REG 1990, s. II‑721, punkterna 34 och 35; 28 maj 1997, Burban mot parlamentet, T‑59/96, REGP 1997, s. I‑A‑109 och II‑331, punkterna 31 och 33

Personaldomstolen 15 maj 2006, Schmit mot kommissionen, F-3/05, REGP 2006, s. I‑A‑1‑19 och II‑A‑1‑33, punkt 28; 17 juli 2007 i mål F-141/06, Hartwig mot parlamentet och kommissionen, REGP 2007, s. I‑A-1-0000 och s. II‑A-1-0000, punkt 28

2.      Inom ramen för systemet för fastställelse av lönegrader och löneklasser vid Europol återfinns två skilda förfaranden som regleras av olika bestämmelser, dels bedömningsförfarandet som genomförs i enlighet med artikel 28 i tjänsteföreskrifterna för Europols personal, dels löneklassuppflyttning som föreskrivs i artikel 29 i samma föreskrifter och som kan likställas med befordran i den mening som avses i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna. Det finns inte någon bestämmelse som innebär ett krav på att löneklassuppflyttningen ska ske i enlighet med de bedömningsregler som var tillämpliga då bedömningsförfarandet genomfördes. För det fall att de interna bestämmelserna inom Europol på området för löneklassuppflyttning ändras efter bedömningsförfarandet, utgörs således tillämpliga bestämmelser med avseende på beslut om löneklassuppflyttning, i avsaknad av övergångsbestämmelser, av de interna bestämmelser som var i kraft då beslutet fattades.

(se punkterna 40, 44 och 46)

Hänvisning till:

Förstainstansrätten 22 mars 2006, Mausolf mot Europol, T‑209/02 och T‑210/04, REPFP, s. I‑A‑2‑79 och II‑A‑2‑335, punkterna 63 och 64