PERSONALDOMSTOLENS BESLUT (tredje avdelningen)

den 24 maj 2007

Förenade målen F-27/06 och F-75/06

Alessandro Lofaro

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

“Tjänstemän – Tillfälligt anställd – Förlängning av provanställning – Uppsägning efter provanställningens slut – Rättsakt som går någon emot – Tidsfrist för klagomål – Avvisning”

Saken: Talan som har väckts med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilka Alessandro Lofaro har yrkat att beslutet av myndigheten som har befogenhet att sluta anställningsavtal av den 6 juni 2005 att förlänga sökandens provanställning, beslutet av samma myndighet av den 28 september 2005 att säga upp sökandens anställningsavtal, och sökandens provanställningsrapporter skall ogiltigförklaras, samt att kommissionen skall åläggas att betala skadestånd till sökanden.

Avgörande: Talan skall avvisas. Vardera parten skall bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Datum för talans väckande

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)

2.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)

3.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Beslut om förlängning av provanställningen av en tillfälligt anställd (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

1.      Artikel 90.2 i stadgan skall tolkas så att klagomålet är ”anfört” när det delges institutionen, och inte bär det skickas till denna. I enlighet med rättssäkerhetsprincipen skall den bestämmelsen tolkas på detta sätt, för att möjliggöra för administrationen att känna till när tidsfristen för meddelande av ett motiverat beslut som svar på klagomålet börjar löpa. Den omständigheten att en administration förser en handling som den har mottagit med en stämpel att handlingen har registrerats medför inte att denna handling anses ha mottagits ett bestämt datum. Det rör sig emellertid om ett medel, som härrör ur god administrativ förvaltning, med stöd av vilket det kan presumeras, till dess att motsatsen bevisas, att den nämnda handlingen mottogs det angivna datumet.

(se punkterna 36–39)

Hänvisning till

Domstolen: 26 november 1981, Michel mot parlamentet, 195/80, REG 1981s s. 2861, punkterna 8 och 13

Förstainstansrätten: 25 september 1991, Lacroix mot kommissionen, T‑54/90, REG 1991, s. II‑749 punkterna 28 och 29

Personaldomstolen: 15 maj 2006, Schmit mot kommissionen, F‑3/05, REGP s. I‑A‑1‑9 och II‑A‑1‑33, punkterna 28 och 29

2.      En tjänsteman kan inte med rätta åberopa att det utgör ett ursäktligt misstag, vilket kan rättfärdiga att vederbörandes klagomål var försenat, att administrationen hade angivit i dess svar på ett tidigare klagomål att klagomålet skall anses anfört det datum som tjänstemannen angett i klagomålet, och inte det datum då administrationen mottog klagomålet. Att ett datum har angetts felaktigt på en handling som skiljer sig från det beslut som är föremål för det nya klagomålet, kan inte, vad avser det datum då klagomålet skall anses ha anförts i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, anses ge upphov till en ursäktlig villfarelse hos en enskild i god tro, som visat den aktsamhet som kan förväntas av en normalt vaksam person.

Det förhållandet, om det kan antas väletablerat, att det enligt de flesta medlemsstaters nationella lagstiftning anses att det datum som är relevant för en bedömning av huruvida ett administrativt klagomål har anförts i tid är datumet då klagomålet skickades och inte då administrationen mottog det, och att kommissionen utgår från det datum då handlingen skickades med avseende på andra förfaranden än klagomål som omfattas av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, eller, för det fall det datum som skall beaktas med avseende på anförande av klagomål anfördes eller väckande av en talan är det datum då klagomålet eller talan mottogs, informerar kommissionen de berörda personerna uttryckligen om detta, är inte sådant att det ger upphov till en sådan villfarelse som utgör ett ursäktligt misstag.

(se punkterna 47–49)

3.      Yrkanden avseende ogiltigförklaring av beslutet om förlängning av prövotiden av en tillfälligt anställd, och av provanställningsrapporter på grundval av vilka myndigheten som har befogenhet att sluta anställningsavtal har beslutat att avskeda sökanden. Om beslutet om uppsägning, i den mån som administrationens ståndpunkt fastställs genom detta, direkt och omedelbart påverkar den anställdes intressen och utgör en rättsakt som går vederbörande emot, förhåller sig det annorlunda med provanställningsrapporter och beslutet om förlängning av prövotiden, vilka enbart utgör förberedande akter till beslutet.

En sådan slutsats innebär inte att sökanden fråntas möjligheten till ett effektivt rättsligt förfarande. En tillfälligt anställd har i själva verket möjlighet att vid uppsägning i slutet av en prövotid, att väcka talan mot beslutet om uppsägning och göra gällande att tidigare rättsakter som har samband med beslutet är ogiltiga.

(se punkterna 59–61, 68 och 70)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 8 mars 2005, D mot Revisionsrätten, T‑275/02, REGP 2005, s. I‑A‑51 och II‑211, punkt 45