DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(ensamdomare)

10 juli 2014

Förenade målen F‑95/11 och F‑36/12

CG

mot

Europeiska investeringsbanken

”Personalmål – EIB:s personal – Omorganisering av ett direktorat – Skapandet av en ny avdelning – Överföring av de uppgifter som utförs av en avdelningschef – Talan om ogiltigförklaring – Upptagande till sakprövning – Rättsakt som går någon emot – Likvärdighet mellan tjänsterna – Förtäckt disciplinåtgärd – Maktmissbruk – Skadeståndstalan – Litispendens”

Saken:      Talan som i respektive mål väckts med stöld av artikel 270 FEUF, i vilka CG har yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara det beslut som Europeiska investeringsbanken (EIB eller banken) fattade om ändring av hennes anställningsvillkor och arbetsuppgifter, att tribunalen ska fastställa att banken har begått tjänstefel i förhållande till sökanden som utlöser skadeståndsansvar och att banken ska utge skadestånd för påstådd ekonomisk och icke-ekonomisk skada.

Avgörande:      Respektive talan i de förenade målen F‑95/11 och F‑36/12 ogillas. Vardera parten ska bära sina respektive rättegångskostnader i nämnda två mål.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Anställda vid Europeiska investeringsbanken – Tidsfrister – Kravet om en skälig tidsfrist – Den tidpunkt då fristen börjar att löpa

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91; Europeiska investeringsbankens personalföreskrifter, artikel 41)

2.      Tjänstemän – Anställda vis Europeiska investeringsbanken – Organisation av tjänstegrenarna – Placering av personal – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Tjänstens intresse – Likvärdighet mellan tjänsterna ska föreligga– Ändring av arbetsuppgifter utgör inte en disciplinåtgärd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 7.1; bilaga IX)

3.      Tjänstemän – Anställda vid Europeiska investeringsbanken – Rättigheter och skyldigheter – Bankens skyldighet att delge ett individuellt beslut – Räckvidd

(Europeiska investeringsbankens personalföreskrifter, artikel 42)

1.      Det föreligger en stor brist i de tvistelösningsmedel som gäller för Europeiska investeringsbanken, eftersom det inte föreskrivs någon frist för att väcka talan. Talan med anledning av tvister mellan banken och dess anställda ska således väckas vid unionsdomstolarna inom en skälig tidsfrist och nämnda brist ska utfyllas med föreskrifterna i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen.

Vad beträffar fristen för att väcka talan gäller att när en anställd i banken har begärt det förlikningsförfarande som föreskrivs i artikel 41 i personalföreskrifterna och som är frivilligt, börjar tidsfristen för att väcka talan inför unionsdomstolarna inte att löpa förrän detta förlikningsförfarande avslutats. Detta förutsätter emellertid att den anställde har begärt ett förlikningsförfarande inom en skälig tidsfrist efter att han tagit del av det meddelande som går honom emot och även att förlikningsförfarandet har pågått under skälig tid.

(se punkterna 79 och 80)

Hänvisning till

Tribunalen: dom Dunnett m.fl./EIB, T‑192/99, EU:T:2001:72, punkterna 51–54 och 56 ; dom De Nicola/EIB, T‑37/10 P, EU:T:2012:205, punkt 75

2.      Institutionerna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när de organiserar sin verksamhet för att fullgöra de uppgifter som har anförtrotts dem och i det syftet placerar sin personal, under förutsättning att en sådan placering görs i tjänstens intresse och att hänsyn tas till att tjänsterna ska vara likvärdiga. Denna rättspraxis gäller även för Europeiska investeringsbanken.

För det fall de arbetsuppgifter som en tjänsteman har tilldelats ändras medför regeln om överensstämmelse mellan lönegrad och tjänst inte en jämförelse mellan tjänstemannens nuvarande och hans tidigare arbetsuppgifter, utan mellan hans nuvarande arbetsuppgifter och hans lönegrad i hierarkin. Det föreligger således inte något hinder för att ett beslut leder till att en tjänsteman tilldelas nya uppgifter som, även om de åtskiljer sig från de uppgifter tjänstemannen tidigare har utfört, och som vederbörande uppfattar som en begränsning av hans befogenheter, icke desto mindre överensstämmer med hans lönegrad. En faktisk minskning av tjänstemannens befogenheter utgör således enbart ett åsidosättande av regeln om likvärdighet mellan lönegrad och tjänst om uppgifterna i sin helhet är uppgifter som ligger klart under de uppgifter som motsvarar lönegrad och tjänst med beaktande av nämnda uppgifters karaktär, betydelse och omfattning.

Eftersom det inte har visats att ett beslut om ändring de uppgifter som utförs av en tjänsteman strider mot vad som gäller för likvärdiga tjänster kan det inte vara frågan om en förtäckt disciplinåtgärd eller maktmissbruk.

(se punkterna 90, 92 och 105)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom De Nicola/EIB, T‑120/01 och T‑300/01, EU:T:2004:367, punkt 84; dom Clotuche/kommissionen, T‑339/03, EU:T:2007:36, punkterna 47 och 91

Personaldomstolen: dom Kerstens/kommissionen, F‑119/06, EU:F:2008:54, punkterna 82 och 103 och där angiven rättspraxis

3.      Artikel 42 i Europeiska investeringsbankens personalföreskrifter är enbart en formföreskrift, det vill säga bankens skyldighet att delge berörd anställd individuella beslut. Detta förutsätter emellertid att det finns ett sådant individuellt beslut.

När en anställd muntligen, innan banken beslutar att ändra nämnde anställds uppgifter samt villkoren för att utgöra dem, informeras av sina överordnade om de organisatoriska ändringar som ska genomföras inom vederbörandes generaldirektorat och som inte innebär att nämnda tjänsteman flyttas till en annan tjänst eller en ändring av det hierarkiska förhållandet mellan generaldirektören för nämnda generaldirektorat och den anställde, är inte banken skyldig att fatta ett individuellt beslut rörande den anställde eller att delge honom detta beslut enligt nämnda artikel 42.

(se punkterna 142 och 145)