Överklagande ingett den 12 september 2020 av Carlo Tognoli m. fl. av det beslut som tribunalen (åttonde) meddelade den 3 juli 2020 i de förenade målen T-395/19, T-396/19, T-405/19, T-408/19, T-419/19, T-423/19, T-424/19, T-428/19, T-433/19, T-437/19, T-443/19, T-455/19, T-458/19 - T-462/19, T-464/19, T-469/19 och T-477/19, Tognoli m.fl. mot parlamentet

(Mål C-431/20 P)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Carlo Tognoli, Emma Allione, Luigi Alberto Colajanni, Claudio Martelli, Luciana Sbarbati, Carla Dimatore, i egenskap av arvtagare till Mario Rigo, Roberto Speciale, Loris Torbesi, i egenskap av arvtagare till Eugenio Melandri, Luciano Pettinari, Pietro Di Prima, Carla Barbarella, Carlo Alberto Graziani, Giorgio Rossetti, Giacomo Porrazzini, Guido Podestà, Roberto Barzanti, Rita Medici, Aldo Arroni, Franco Malerba, Roberto Mezzaroma (ombud: M. Merola, L. Florio, avvocati)

Övrig part i målet: Europaparlamentet

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

upphäva det överklagade beslutet och återförvisa målet till tribunalen för avgörande i sak,

förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna i målet om överklagande och låta frågan om kostnader i målet vid tribunalen anstå.

Grunder och huvudargument

Klagandena yrkar att domstolen, med stöd av artikel 256 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol ska upphäva det beslut som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 3 juli 2020, delgivet den 3 juli 2020, i de förenade målen T-395/19, T-396/19, T-405/19, T-408/19, T-419/19, T-423/19, T-424/19, T-428/19, T-433/19, T-437/19, T-443/19, T-455/19, T-458/19 - T-462/19, T-464/19, T-469/19 och T-477/19. Genom detta beslut avvisade tribunalen de förenade målen och slog fast att det var uppenbart att klagandenas talan inte kunde prövas i sak.

Den första grunden för överklagandet: Klagandena åberopar felaktig rättstillämpning i det att den angripna rättsakten kvalificerades som en rättsakt som inte medför bindande rättsverkningar, i den mening som avses i artikel 263 FEUF. Felet följer av att det saknas rättslig grund för att betrakta akten som provisorisk och att hänsyn inte tagits till dess rättsverkningar för adressaterna. Den angripna akten medförde nämligen omedelbart verkningar för klagandena, vilka berövades en betydande del av sin pension.

Den andra grunden för överklagandet: Klagandena gör gällande felaktig rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen av artikel 86 i tribunalens rättegångsregler, i strid med dess syfte och verkan. Syftet med bestämmelsen är nämligen att undvika att talan väcks i ett onödigt stort antal fall. Tribunalen gjorde vidare sig skyldig till ännu ett fall av felaktig rättstillämpning genom att avvisa talan och justeringen av talan, vilket paradoxalt nog berövar klagandena deras domstolsskydd.

Den tredje grunden för överklagandet: Klaganden gör gällande två processuella fel som borde medföra att beslutet upphävs. Det gäller särskilt åsidosättande av principen att ingen ska dömas ohörd (audi alteram partem) och felaktig rättstillämpning vad gäller tillämpningen av artikel 126 i tribunalens rättegångsregler.

Vad gäller det första fallet gavs klagandena inte möjlighet att bemöta Europaparlamentets invändning om rättegångshinder avseende justeringen av talan. Tribunalens agerande förvärras av att den fann att det saknandes anledning till en andra skriftväxling och att muntlig förhandling inte skulle hållas, vilket fråntog klagandena möjligheten att utveckla sin ståndpunkt avseende invändningen om rättegångshinder vad gäller justeringen av talan, trots att klagandena formellt hade begärt detta.

Tribunalens motstridiga processuella avgöranden visar att det inte omedelbart var klart och otvetydigt, och därför uppenbart i den mening som avses i artikel 126 i rättegångsreglerna för tribunalen, att talan skulle avvisas. Rekvisiten för att tillämpa nämnda bestämmelse var följaktligen inte uppfyllda.

____________