PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 11 december 2008

Mål F-83/06

Arno Schell

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Prioritetspoäng – Allmänna genomförandebestämmelser för artikel 45 i tjänsteföreskrifterna”

Saken: Talan, som väckts med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA, genom vilken Arno M. Schell har yrkat, i första hand, ogiltigförklaring av de förteckningar över tjänstemän som befordrats till lönegrad B*8 vid befordringsförfarandena 2004 och 2005, i den del sökanden inte finns upptagen på dessa förteckningar och, i andra hand, ogiltigförklaring av besluten om fastställelse av det totala antalet befordringspoäng vid befordringsförfarandena 2004 och 2005.

Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Kommissionens befordringssystem – Klagomål avseende förteckningen över befordrade tjänstemän och beslutet om fastställande av det antal poäng som ska tilldelas tjänstemännen – Avslag – Motivering

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 25 andra stycket, 45 och 90.2)

Inom ramen för det befordringssystem som har inrättats med stöd av kommissionens interna regler avslutas befordringsförfarandet med en rättsakt som utgörs av två skilda beslut från tillsättningsmyndigheten, nämligen dels ett beslut om upprättande av en förteckning över befordrade tjänstemän, dels ett beslut om fastställande av det totala antalet poäng som ska tilldelas tjänstemännen. Inget av dessa beslut förutsätts innehålla en motivering. Motiveringsskyldigheten är uppfylld när tillsättningsmyndigheten motiverar sitt beslut att avslå ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna avseende de ovan nämnda besluten.

Eftersom befordran sker genom urval är tillsättningsmyndigheten inte skyldig att låta en tjänsteman som inte har blivit befordrad ta del av den jämförande bedömning som tillsättningsmyndigheten har gjort med avseende på tjänstemannen och den tjänsteman som har valts ut för befordran. Det räcker följaktligen att det i svaret på klagomålet anges hur bestämmelserna om befordran i lag och föreskrifter har tillämpats på tjänstemannens individuella omständigheter för att motiveringsskyldigheten ska anses uppfylld.

(se punkterna 89 och 91)

Hänvisning till:

Domstolen 7 februari 1990, Culin mot kommissionen, C‑343/87, REG 1990, s. I‑225, punkt 13

Förstainstansrätten 25 februari 1992, Schloh mot rådet, T‑11/91, REG 1992, s. II‑203, punkterna 73, 85 och 86; 29 maj 1997, Contargyris mot rådet, T‑6/96, REGP 1997, s. I‑A‑119 och s. II‑357, punkterna 147 och 148; 14 juni 2001, McAuley mot rådet, T‑230/99, REGP 2001, s. I‑A‑127 och s. II‑583, punkterna 50–52; 29 november 2005, Napoli Buzzanca mot kommissionen, T‑218/02, REGP 2005, s. I‑A‑267 och s. II‑1221, punkt 59; 19 oktober 2006, Buendía Sierra mot kommissionen, T‑311/04, REG 2006, s. II‑4137, punkt 147