Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberverwaltungsgericht für das Land Nordrhein-Westfalen (Tyskland) den 19 mars 2018 – Google LLC mot Förbundsrepubliken Tyskland
(Mål C-193/18)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Oberverwaltungsgericht für das Land Nordrhein-Westfalen
Parter i det nationella målet
Klagande: Google LLC
Motpart: Förbundsrepubliken Tyskland
Tolkningsfrågor
Ska rekvisitet tjänster ”som helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät” i artikel 2 c i ramdirektivet 2002/21/EG1 tolkas så, att det även omfattar eller kan omfatta internetbaserade e-posttjänster som tillhandahålls via en öppen internetanslutning och inte i sig förmedlar någon internettillgång?
a) Ska rekvisitet särskilt tolkas så, att redan den informationstekniska bearbetning som leverantörer av sådana e-posttjänster tillhandahåller via sina e-postservrar, genom att hänföra e-postadresserna till de berörda fysiska anslutningarnas IP-adresser och överföringen eller – omvänt – mottagningen av e-postmeddelandena som är uppdelade i datapaket på grundval av olika protokoll från internetprotokollgruppen i ett öppet internet, ska anses utgöra överföring av signaler, eller är det endast överföringen av dessa datapaket via internet, vilken genomförs av internet(åtkomst)leverantören, som utgör en ”överföring av signaler”?
b) Ska rekvisitet särskilt tolkas så, att denna överföring av e-postmeddelanden som är uppdelade i datapaket via en öppen internetanslutning som tillhandhålls av internet(åtkomst)leverantören, kan tillskrivas leverantören av en sådan e-posttjänst, vilket innebär att även denne tillhandahåller en tjänst som utgörs av en ”överföring av signaler”? Under vilka förutsättningar är en sådan tillskrivning i förekommande fall möjlig?
c) Om leverantören av en sådan e-posttjänst antingen själv anses överföra signaler eller i vart fall kan tillskrivas en sådan överföring från internet(åtkomst)leverantören: Kan rekvisitet särskilt tolkas så, att en sådan e-posttjänst oberoende av eventuella ytterligare funktioner från tjänsten såsom redigering, lagring och sortering av e-postmeddelanden eller förvaltning av kontaktuppgifter och oberoende av leverantörens tekniska insatser med avseende på enskilda funktioner även ”helt eller huvudsakligen” utgörs av överföring av signaler, eftersom tjänstens kommunikationsfunktion står i förgrunden vid en funktionell betraktelse ur ett användarperspektiv?
Om det rekvisit som anges under punkt 1 ska tolkas så, att det i princip inte omfattar internetbaserade e-posttjänster som tillhandahålls via en öppen internetanslutning och inte själva förmedlar någon internettillgång: Kan rekvisitet trots detta i undantagsfall vara uppfyllt om en leverantör som tillhandahåller en sådan tjänst samtidigt driver vissa egna elektroniska kommunikationsnätverk som är anslutna till internet, vilka i vart fall även kan användas för e-posttjänsten? Under vilka förutsättningar är detta i förekommande fall möjligt?
Hur ska rekvisitet ”som vanligen tillhandahålls mot ersättning” i artikel 2 c i ramdirektivet 2002/21/EG tolkas?
a) Krävs det enligt detta rekvisit särskilt att användarna betalar en avgift eller kan ersättningen även bestå i en motprestation från användarna som är av ekonomiskt intresse för tjänsteleverantören, exempelvis genom att användarna aktivt tillhandahåller personuppgifter eller andra uppgifter eller tjänsteleverantören på annat sätt erhåller dessa vid användningen av tjänsten?
b) Krävs det enligt detta rekvisit särskilt att den som utnyttjar tjänsten även tillhandahåller ersättningen eller kan det vara tillräckligt med en delvis eller fullständig finansiering av tjänsten genom tredje man, exempelvis genom reklam på tjänsteleverantörens webbplats?
c) Hänför sig särskilt begreppet ”vanligen” i detta sammanhang till de omständigheter under vilka en leverantör av en viss tjänst tillhandahåller denna tjänst, eller till de omständigheter under vilka identiska eller jämförbara tjänster i allmänhet tillhandahålls?
____________
1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT L 108, 2002, s. 33).