PERSONALDOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)

den 24 juni 2008

Mål F-84/07

Agim Islamaj

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Tidigare tillfälligt anställda som avlönas genom anslag för forskning – Befordran – Indragna ’ryggsäckspoäng’ – En tjänstemans övergång från att avlönas via forskningsbudgeten till att avlönas via den allmänna budgeten”

Saken: Talan som har väckts med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilken Agim Islamaj har yrkat att personaldomstolen ska för det första förklara att artikel 2 i kommissionens beslut av den 16 juni 2004, i dess lydelse enligt beslut av den 20 juli 2005, om befordringsförfarandet för tjänstemän som får sin lön från forskningsbudgeten inom den allmänna budgeten, är rättsstridig, för det andra ogiltigförklara kommissionens beslut att från sökandens ”ryggsäck” dra in de 38,5 poäng som han tilldelats som tillfälligt anställd och för det tredje ogiltigförklara kommissionens beslut att inte befordra sökanden till lönegrad AST 5 under befordringsförfarandet 2006 samt, vid behov, ogiltigförklara avslaget på sökandens överklagande till befordringskommittén.

Avgörande: Talan ogillas. Agim Islamaj ska bära två tredjedelar av sin rättegångskostnad. Europeiska gemenskapernas kommission ska bära sin rättegångskostnad och ersätta en tredjedel av Agim Islamajs rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Tidsfrist för väckande av talan – Utgången frist – Ursäktligt misstag – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Talan – Sakprövningsförutsättningar – Yrkanden till stöd för vilka det varken har anförts grunder eller omständigheter men som har anknytning till andra yrkanden – Upptagande till sakprövning

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 35)

3.      Tjänstemän – Ledig tjänst – Tillsättning genom befordran eller förflyttning – Meddelande om lediga tjänster av vilket det inte framgår hur tjänsten kommer att tillsättas – Ansökan ska behandlas som en begäran om förflyttning eller befordran

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 29.1 a och 45)

4.      Förfarande – Rättegångskostnader – Ersättning – Särskilda omständigheter

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 87.3 första stycket; rådets beslut 2004/752, artikel 3.4)

1.      Inom ramen för bestämmelserna om tidsfrister för att väcka talan ska begreppet ursäktligt misstag tolkas restriktivt och kan endast avse särskilda omständigheter, där den berörda institutionen exempelvis har uppträtt på ett sätt som, ensamt eller i avgörande grad, har varit ägnat att skapa ursäktlig förvirring hos en enskild som är i god tro och som visar sådan aktsamhet som förväntas av en normalt vaksam person. I ett sådant fall kan förvaltningen nämligen inte åberopa sitt eget åsidosättande av principerna om rättssäkerhet och om berättigade förväntningar, vilket ligger till grund för den enskildes misstag.

En tjänsteman ska anses ha begått ett ursäktligt misstag som kan berättiga att han eller hon har väckt talan för sent när vederbörande, i enlighet med instruktioner från den generaldirektör som är ansvarig på området för personalfrågor, i stället för att framställa ett klagomål direkt till tillsättningsmyndigheten avseende en rättsakt som gått tjänstemannen emot, har överklagat rättsakten i fråga till befordringskommittén trots att den inte har upprättats inom ramen för befordringsförfarandet och tjänstemannen efter avslaget på nämnda överklagande har lämnat in klagomålet för sent.

(se punkterna 39–41 och 44)

Hänvisning till:

Förstainstansrätten 29 maj 1991, Bayer mot kommissionen, T‑12/90, REG 1991, s. II‑219, punkt 29; 27 september 2007, Pelle och Konrad mot rådet och kommissionen, T‑8/95 och T‑9/95, s. I‑A-0000 och s. II‑A-0000, punkt 93

2.      Vad gäller talan i personalmål är den omständigheten att sökanden inte har anfört några grunder eller omständigheter till stöd för ett yrkande inte tillräcklig för att talan ska avvisas om det framgår av handlingarna i målet att yrkandet kan tas upp till sakprövning med hänsyn till dess anknytning till andra yrkanden som sökanden har framställt.

(se punkt 47)

3.      Med hänsyn till de olika möjligheter som tillsättningsmyndigheten enligt artikel 29.1 a i tjänsteföreskrifterna har att tillsätta en ledig tjänst, kan en ansökan om en ledig tjänst vid en institution som en tjänsteman vid samma institution har lämnat in inte a priori anses utgöra en begäran om förflyttning. En ansökan som lämnas in av en tjänsteman avseende en tjänst vid samma institution ska emellertid behandlas som en begäran om förflyttning eller befordran när det av meddelandet om den lediga tjänsten inte framgår, bortsett från möjligheten till tillsättning enligt artikel 45a i tjänsteföreskrifterna, på vilket sätt tjänsten kommer att tillsättas och fastställandet av lönegrad för nämnda tjänst inte heller gör det möjligt att erhålla avgörande upplysningar i detta hänseende.

En sådan ansökan, som inkluderar en begäran om förflyttning även om den inte enbart utgörs av en sådan, omfattas således av bestämmelserna i kommissionens beslut om befordringsförfarandet för tjänstemän vars lön omfattas av forskningsbudgeten inom den allmänna budgeten, enligt vilket tjänstemän som tidigare var tillfälligt anställda och vars lön då omfattades av forskningsbudgeten inte bevarar de befordringspoäng som de tilldelats i den lönegrad de hade innan de blev provanställda tjänstemän, om de inom två år från det datum då vederbörande blev provanställd tjänsteman på egen begäran har förflyttats till en tjänst som omfattas av budgeten för driftsutgifter inom den allmänna budgeten.

(se punkterna 53, 54, 74, 75 och 77–79)

4.      En institution som otillbörligen framställer en invändning om rättegångshinder kan, även om den vinner målet, förpliktas att ersätta en del av sökandens rättegångskostnader.

(se punkterna 87 och 88)