Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd Juzgado Contencioso-Administrativo de Madrid (Spanien) den 28 juni 2018 – Berta Fernández Álvarez, BMM, TGV, Natalia Fernández Olmos och María Claudia Téllez Barragán mot Consejería de Sanidad de la Comunidad de Madrid

(Mål C-429/18)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado Contencioso-Administrativo de Madrid

Parter i det nationella målet

Klagande: Berta Fernández Álvarez, BMM, TGV, Natalia Fernández Olmos y María Claudia Téllez Barragán

Motpart: Consejería de Sanidad de la Comunidad de Madrid

Tolkningsfrågor

1. Är den tolkning som görs av den hänskjutande domstolen av ramavtalet i bilagan till direktiv 1999/70/EG1 korrekt och är det korrekt att anse att det föreligger missbruk vid klagandenas tidsbegränsade anställningar, på grund av att den offentliga arbetsgivaren använder sig av olika anställningsformer som alla är tidsbegränsade för att låta de tidsbegränsat anställda, på ett permanent och varaktigt sätt, utföra ordinarie arbetsuppgifter som är desamma som för fast anställda arbetstagare som omfattas av tjänsteföreskrifter, åtgärda strukturella brister och tillgodose strukturella behov som i själva verket inte är av tillfällig utan av permanent och varaktig karaktär? Är det därför som det inte kan anses föreligga en objektiv grund för de tidsbegränsade anställningarna i fråga, i den mening som avses i klausul 5.1 a i ramavtalet, eftersom detta utnyttjande av visstidsanställningskontrakt är direkt oförenligt med andra stycket i inledningen till ramavtalet och med punkterna 6 och 8 i de allmänna övervägandena i avtalet, genom att det inte föreligger några sådana omständigheter som skulle kunna motivera dessa visstidsanställningskontrakt?

2. Är den tolkning som görs av den hänskjutande domstolen av ramavtalet i bilagan till direktiv 1999/70/EG korrekt och är det korrekt att anse att utlysandet av ett konventionellt urvalsförfarande med de beskrivna egenskaperna inte är en likvärdig åtgärd och inte heller kan anses vara en sanktionsåtgärd, eftersom den inte står i proportion till det missbruk som har begåtts, vars konsekvens är att den tidsbegränsat anställde arbetstagaren entledigas, vilket innebär att direktivets mål åsidosätts och den ogynnsamma situationen för tidsbegränsat anställda som omfattas av tjänsteföreskrifter upprätthålls, och inte heller kan anses vara en effektiv åtgärd, eftersom den inte medför någon nackdel för arbetsgivaren och inte heller har någon avskräckande verkan, och därför inte är förenlig med artikel 2 första stycket i direktiv 1999/70, genom att den inte säkerställer att den spanska staten uppnår de resultat som fastställs i direktivet?

3. Är den tolkning som görs av den hänskjutande domstolen av artikel 2 första stycket i direktiv 1999/70 och Europeiska unionens domstols dom av den 14 september 2016 i mål C-16/152 korrekt och är det korrekt att anse att ett utlysande av ett urvalsförfarande i fri konkurrens inte utgör en sanktionsåtgärd som är ägnad att beivra missbruk vid på varandra följande tidsbegränsade anställningar, eftersom det i den spanska lagstiftningen inte finns någon effektiv och avskräckande sanktionsmekanism som förhindrar missbruk vid utnämning av tidsbegränsade anställda som omfattas av tjänsteföreskrifter, och eftersom lagstiftningen inte gör det möjligt att tillsätta dessa strukturella tjänster som skapats med de arbetstagare som har blivit utsatta för missbruket, vilket innebär att dessa arbetstagares utsatta situation upprätthålls?

4. Är det korrekt att, såsom den hänskjutande domstolen gjort, göra den tolkningen att omvandlingen av de tidsbegränsade anställningar som missbruket avser till ”icke-fasta tillsvidareanställningar” inte är en effektiv sanktionsåtgärd, eftersom en arbetstagare som betecknats på det sättet får entledigas, antingen på grund av att dennes tjänst tillsätts vid ett urvalsförfarande eller på grund av att tjänsten dras in, och att den därför inte är förenlig med ramavtalet för att förhindra missbruk av visstidsanställningskontrakt, eftersom den inte är förenlig med artikel 2 första stycket i direktiv 1999/70 genom att den inte säkerställer att den spanska staten uppnår de resultat som fastställs i direktivet?

Mot bakgrund av detta är det i det här fallet nödvändigt att upprepa följande frågor som finns i den begäran om förhandsavgörande som hänsköts den 30 januari 2018 i förenklat mål 193/2017 vid JCA n.º 8 de Madrid3 :

5. Om den nationella domstolen har konstaterat förekomst av missbruk i samband med på varandra följande anställningar av en tillfällig vikarie som offentliganställd som omfattas av tjänsteföreskrifter vid SERMAS, vilka anställningar syftar till att täcka permanenta och strukturella behov beträffande tillhandahållandet av tjänster av fast anställda som omfattas av tjänsteföreskrifter, i och med att det saknas effektiva och avskräckande åtgärder i den nationella rättsordningen för att beivra ett sådant missbruk och undanröja följderna av åsidosättandet av unionslagstiftningen, ska klausul 5 i ramavtalet i bilagan till direktiv 1999/70/EG tolkas så, att den nationella domstolen är skyldig att vidta effektiva och avskräckande åtgärder som garanterar att ramavtalet har ändamålsenlig verkan och därmed beivra ett sådant missbruk och undanröja följderna av åsidosättandet av dessa unionsrättsliga bestämmelser, genom att inte tillämpa de nationella bestämmelser som står i strid med dem?

Om svaret är jakande, och enligt vad Europeiska unionens domstol slår fast i punkt 41 i domen av den 14 september 2016 i målen C-184/15 och C-197/154 :

Skulle en omvandling av vikariatet/den tillfälliga anställningen/ersättningsanställningen till ett varaktigt anställningsförhållande, med utgångspunkt i fast eller tillsvidareanställd offentlig personal, med samma anställningstrygghet som jämförbara fast offentliganställda, överensstämma med de mål som eftersträvas genom direktiv 1999/70/EG, som en åtgärd för att förebygga och beivra missbruk vid av på varandra följande tillfälliga anställningar och undanröja följderna av åsidosättandet av unionsrätten, och detta på grundval av den nationella lagstiftning som helt förbjuder att på varandra följande visstidsanställningskontrakt omvandlas till en tillsvidareanställning i den offentliga sektorn, genom att det inte finns någon annan effektiv åtgärd för att förhindra och i förekommande fall beivra missbruk av på varandra följande visstidsanställningskontrakt?

6. I fall av missbruk av förnyade tillfälliga anställningar, vid en omvandling av det tillfälliga vikariatet till en fast anställning eller tillsvidareanställning, kan denna omvandling endast anses uppnå målen i direktiv 1999/70/EG och dess ramavtal om den tillfälligt anställda arbetstagaren som har utsatts för missbruket får åtnjuta identiska och lika arbetsvillkor som de fast anställda (vad gäller socialt skydd, befordran, tillsättning av lediga tjänster, fortbildning, tjänstledighet, administrativ ställning, andra ledigheter, passiva rättigheter och upphörande av anställning, liksom deltagande i uttagningsförfaranden för att tillsätta lediga tjänster och för befordran), enligt principerna om varaktighet och oavsättlighet, med alla inneboende rättigheter och skyldigheter, på samma villkor som fast anställda som omfattas av tjänsteföreskrifter?

7. Med beaktande av, i förekommande fall, missbruk av tidsbegränsade anställningar i syfte att täcka permanenta behov utan att det finns en objektiv grund, anställningar som inte motiveras av skyndsamma och brådskande behov, och utan att det finns effektiva sanktionsåtgärder eller begränsningar i den nationella lagstiftningen: Skulle en ersättning, som en åtgärd för att förhindra missbruk och undanröja följderna av att unionsrätten åsidosätts i det fall arbetsgivaren inte erbjuder arbetstagaren en fast anställning, och som är jämförbar med ersättningen vid rättsstridig uppsägning, och som en lämplig, proportionerlig, effektiv och avskräckande sanktionsåtgärd, vara förenlig med de mål som eftersträvas genom direktiv 1999/70/EG?

____________

1 Rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, 1999, s. 43).

2 Dom av den 14 september 2016, María Elena Pérez López/Servicio Madrileño de Salud (Comunidad de Madrid) (C-16/15, EU:C:2016:679).

3 Mål C-103/18, Domingo Sánchez Ruiz/Comunidad de Madrid.

4 Dom av den 14 september 2016, Florentina Martínez Andrés/Servicio Vasco de Salud och Juan Carlos Castrejana López/Ayuntamiento de Vitoria (C-184/15 och C-197/15, EU:C:2016:680).