PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 25 februari 2010

Mål F-91/08

Johanna Gerdina Pleijte

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Certifieringsförfarande – Förfarandet 2007 – Beslut att inte uppta sökanden i förteckningen över utvalda tjänstemän – Fråga huruvida en period av tjänstledighet av personliga skäl ska räknas in vid bedömning av yrkeserfarenhet – Artikel 45a i tjänsteföreskrifterna – Allmänna genomförandebestämmelserna till artikel 45a”

Saken: Talan som väckts enligt artikel 236 EG och artikel 152 EA, genom vilken Johanna Gerdina Pleijte har yrkat ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut av den 7 augusti 2008 om avslag på hennes klagomål avseende beslutet att inte föra upp henne på förteckningen över tjänstemän som inkluderats vid det första urvalet inom ramen för ett certifieringsförfarande enligt artikel 45a i tjänsteföreskrifterna för Europeiska unionens tjänstemän.

Avgörande: Talan ogillas. Sökanden förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Beslut att inte föra upp en tjänsteman på den preliminära förteckningen över tjänstemän som inkluderats vid det första urvalet inom ramen för ett certifieringsförfarande – Förberedande rättsakt som inte går den berörda personen emot

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Talan – Föremål för talan – Föreläggande riktat till administrationen – Avvisning

(Artikel 266 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

3.      Tjänstemän – Likabehandling – Skillnad i behandling mellan tjänstemän som tagit tjänstledigt av personliga skäl hänförliga till föräldraskap och tjänstemän som har beviljats föräldraledighet efter inrättandet av denna ledighet

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 40.3 och 42a)

4.      Tjänstemän – Certifieringsförfarande – Första urvalet av sökande – Kriterier – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45a)

1.      Ett beslut från tillsättningsmyndigheten att inte uppta en tjänstemans namn på den preliminära förteckningen över tjänstemän som inkluderats vid det första urvalet inom ramen för ett certifieringsförfarande är en förberedande rättsakt som inte går någon emot. Det kan således enbart angripas indirekt i samband med en talan mot en rättsakt som kan ogiltigförklaras. Däremot är ett beslut att inte uppta en tjänstemans namn på den slutliga förteckningen över tjänstemän som inkluderats vid det första urvalet inom ramen för ett certifieringsförfarande en rättsakt som går någon emot och inte en förberedande rättsakt.

(se punkterna 27 och 28)

Hänvisning till

Domstolen: 8 april 2003, Gómez-Reino mot kommissionen, C‑471/02 P(R), REG 2003, s. I‑3207, punkt 62

2.      Det ankommer inte på gemenskapsdomstolen att rikta förelägganden till en gemenskapsinstitution, oavsett den allmänna skyldighet som en institution vars rättsakt har förklarats ogiltig har enligt artikel 266 FEUF att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen om ogiltigförklaring. Yrkanden om att personaldomstolen ska lägga till en tjänstemans namn på en förteckning över personer som får delta i ett utbildningsprogram eller att den ska ändra en metodologi som anges i administrativ information ska således avvisas.

(se punkt 29)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 27 juni 1991, Valverde Mordt mot domstolen, T‑156/89, REG 1991, s. II‑407, punkt 150

Personaldomstolen: 11 september 2008, Bui Van mot kommissionen, F‑51/07, REGP 2008, s. I‑A‑1‑289 och II‑A‑1‑1533, punkt 17, föremål för överklagande vid Europeiska unionens tribunal, mål T‑491/08 P

3.      Skillnaden i behandling mellan å ena sidan tjänstemän som har ansökt om tjänstledighet av personliga skäl med stöd av tjänsteföreskrifterna i dess lydelse före den 1 maj 2004 och å andra sidan tjänstemän som har ansökt om föräldraledighet efter den 1 maj 2004 är en följd av just införandet av artikel 42a i tjänsteföreskrifterna angående föräldraledighet. En sådan skillnad i behandling kan inte utgöra diskriminering, eftersom den objektivt förklaras av att lagstiftaren inte har gett denna artikel retroaktiv verkan.

Vidare ankommer det på lagstiftaren att besluta om omfattningen av unionstjänstemännens sociala rättigheter. Att nya framtida rättigheter införs för tjänstemännen kan inte innebära att dessa rättigheter retroaktivt ska beviljas de tjänstemän som hade kunnat uppfylla de villkor som gäller för de nya rättigheterna. När rådet införde föräldraledigheten föreskrev nämnda institution inte att tidigare uttagen tjänstledighet av personliga skäl hänförliga till föräldraskap retroaktivt skulle likställas med föräldraledighet. Att det saknas bestämmelser i tjänsteföreskrifterna enligt vilka tjänstledighet av personliga skäl hänförliga till föräldraskap som beviljats före den 1 maj 2004 ska likställas med föräldraledighet innebär således inte att likabehandlingsprincipen har åsidosatts.

Eftersom tolkningen av bestämmelser inte får gå utanför bestämmelsens innehåll, särskilt inte när bestämmelsen är otvetydig, kan artikel 40.3 i tjänsteföreskrifterna slutligen inte tolkas på så sätt att tjänstemän som har beviljats tjänstledighet av personliga skäl hänförliga till föräldraskap ska behandlas på samma sätt som dem som har beviljats föräldraledighet.

(se punkterna 37, 40 och 42)

4.      En skillnad i behandling som är motiverad på grundval av ett objektivt och rimligt skäl och vilken står i rimlig proportion till det mål som eftersträvas med skillnaden i behandling, utgör inte något åsidosättande av principen om likabehandling. Ett av de objektiva och rimliga skäl som kan motivera en skillnad i behandling mellan tjänstemän är tjänstens intresse. Administrationen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid beslut om att vidta åtgärder i tjänstens intresse, vilket innebär att gemenskapsdomstolen vid prövningen av om icke‑diskrimineringsprincipen har iakttagits ska kontrollera enbart att den berörda institutionen inte har gjort sig skyldig till en särbehandling som är godtycklig eller uppenbart strider mot tjänstens intresse.

Administrationen handlar inte oproportionerligt när den beaktar enbart den yrkeserfarenhet som förvärvats under de tio år som närmast föregår ett certifieringsförfarande när den ska bedöma, med hänsyn till tjänstens behov, huruvida den yrkeserfarenhet som sökandena har är relevant, eftersom relevansen sjunker med den tekniska utvecklingen och utvecklingen inom yrket. Om det inte föreligger någon omständighet som gör det möjligt att fastställa att en sådan begränsning i tiden i själva verket beror på en godtycklig särbehandling eller att den uppenbart strider mot tjänstens intresse utgör den inte någon diskriminering.

I övrigt har administrationen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den fastställa hur urvalet av sökande ska ske. Att administrationen beslutar att bara beakta yrkeserfarenhet från de senaste tio åren hindrar den inte från att välja ut de bästa sökandena, varvid denna period kan utgöra ett relevant jämförelsekriterium.

(se punkterna 57–59 och 61)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 16 mars 2004, Afari mot ECB, T‑11/03, REGP 2004, s. I‑A‑65 och II‑267, punkt 65

Personaldomstolen: 19 oktober 2006, De Smedt mot kommissionen, F‑59/05, REGP 2006, s. I‑A‑1‑109 och II‑A‑1‑409, punkt 76; 23 januari 2007, Chassagne mot kommissionen, F‑43/05, REGP 2007, s. I‑A‑1‑27 och  II‑A‑1‑139, punkt 91; 19 juni 2007, Davis m.fl. mot rådet, F‑54/06, REGP 2007, s. I‑A‑1‑165 och II‑A‑1‑911, punkt 65 och där angiven rättspraxis; 8 maj 2008, Suvikas mot rådet, F‑6/07, REGP 2008, s. I‑A‑1‑151 och II‑A‑1‑819, punkt 87