Talan väckt den 16 december 2005 - A mot kommissionen

(mål F-124/05)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: A (Port-Vendres, Frankrike) (ombud: advokaterna B. Cambier och L. Cambier)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 28 februari 2005 att avvisa sökandens begäran av den 22 oktober 2004 med stöd av artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna att det disciplinära förfarande som inleddes mot honom genom ett beslut av den 16 januari 2004 skulle avslutas,

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 26 september 2005 att avslå sökandens klagomål av den 20 maj 2005 med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna om att föregående beslut av den 28 februari 2005 skulle ändras,

fastställa att sökandens ovannämnda begäran av den 22 oktober 2004 kan tas upp till sakprövning och är berättigad,

förplikta kommissionen att till sökanden och hans familj betala ut det preliminära beloppet 1 581 801 euro, vilket motsvarar hälften av skadan som vållats sökanden genom beslutet att genomföra och vidmakthålla ett disciplinärt förfarande gentemot honom. Den andra hälften måste preciseras med hjälp av en expert,

förplikta kommissionen att betala ut ränta med 8 procent på summan av ovannämnda belopp från och med den 23 november 1999, den dag då den första rapporten från en intern utredning utförd av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) avslutades och i vilken de första tecknen på partiskhet visade sig i förhållande till sökanden, eller i andra hand från och med den 16 januari 2004, den dag då tillsättningsmyndigheten (AIPN) beslutade att inleda ett disciplinärt förfarande mot sökanden,

utse en expert,

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan anför sökanden sex grunder.

För det första gör han gällande att det disciplinära förfarandet i fråga endast genomfördes på grund av att det straffrättsliga förfarande som inletts mot sökanden, vilket avslutades genom ett slutligt beslut den 30 juni 2004 fattat av Chambre du Conseil de Bruxelles att anledning saknas att döma i målet. Det disciplinära förfarandet borde således bedömas på samma sätt.

Som andra grund åberopar sökanden rättskraften hos ovannämnda beslut att anledning saknas att döma i målet, mot vilket kommissionen inte har fört talan.

I andra hand, för det fall att tillsättningsmyndigheten anses kunna driva ett disciplinärt förfarande som bygger på förhållanden som Chambre du Conseil de Bruxelles slutgiltigt bedömt inte vara styrkta, gör sökanden som tredje grund gällande att kommissionen genom de omtvistade besluten felaktigt sammankopplar utgången av förfarandet mot honom med utgången av förfarandet mot hans maka.

Som fjärde och femte grunder gör sökanden gällande att de förhållanden som han förebråtts för är felaktiga och att tillsättningsmyndigheten har åsidosatt sin omsorgsplikt som föreskrivs i artikel 24 i tjänsteföreskrifterna samt principen om berättigade förväntningar, genom att inte ha gjort allt som stod i dess makt för att förstå händelseutvecklingen.

Avslutningsvis hävdar sökanden som sista grund att i varje fall den skäliga frist under vilken tillståndsmyndigheten borde ha uttalat sig sedan länge har löpt ut, eftersom händelserna inträffade under åren 1995-1996.

Avseende yrkandet om skadestånd hävdar sökanden att misstagen från kommissionens sida utgjorde grunden för hans nervösa sammanbrott, vilket har tvingat honom att avsluta sin karriär som tjänsteman i förtid. Denna omständighet har vållat såväl honom som hans familj en materiell och ideell skada.

____________