Language of document :

    Begäran om förhandsavgörande framställd av Supremo Tribunal Administrativo (Portugal) den 17 februari 2020 (kompletterad den 16 april 2020) – BPC Lux 2 Sàrl m.fl. mot Banco de Portugal m.fl.

(Mål C-83/20)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Supremo Tribunal Administrativo

Parter i det nationella målet

Klagande: BPC Lux 2 Sàrl, BPC UKI LP, Bennett Offshore Restructuring Fund Inc., Bennett Restructuring Fund, LP, Queen Street Limited, BTG Pactual Global Emerging Markets and Macro Master Fund, LP, BTG Pactual Absolute Return II Master Fund LP, CSS LLC, Beltway Strategic Opportunities Fund LP, EJF Debt Opportunities Master Fund, LP, TP Lux HoldCo Sàrl, VR Global Partners LP, CenturyLink Inc. Defined Benefit Master Trust, City of New York Group Trust, Dignity Health, GoldenTree Asset Management Lux Sàrl, GoldenTree High Yield Value Fund Offshore 110 Two Ltd, San Bernardino County Employees Retirement Association, EJF DO Fund (Cayman) LP, Massa Insolvente da Espírito Santo Financial Group S.A.

Motparter: Banco de Portugal, Banco Espírito Santo, S.A., Novo Banco, S.A. DO

Tolkningsfrågor

1)    Ska unionsrätten, och i synnerhet art[ikel] 17 i [Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna] och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU1 av den 15 maj 2014, om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, särskilt artiklarna 36, 73 och 74, tolkas så att de utgör hinder för sådana nationella bestämmelser som de ovan angivna, vilka tillämpats på en resolutionsåtgärd som bestod i bildandet av ett broinstitut och uppdelningen av tillgångar, och som då den delvis införlivade nämnda direktiv före utgången av den utsatta fristen för införlivandet

a)    inte föreskrev genomförandet av en rimlig, försiktig och realistisk värdering av tillgångar och skulder i det kreditinstitut som var föremål för resolutionsåtgärden före antagandet av den,

b)    inte föreskrev någon betalning av en eventuell kompensation grundad på den värdering som anges under a) till institutet under resolution eller till innehavarna av aktier respektive andra värdepapper och, i förekommande fall, endast föreskrev att den eventuella återstoden av resultatet av brobankens avyttring skulle återbetalas till det ursprungliga kreditinstitutet eller till dess insolvensmassa,

c)    inte föreskrev att aktieägarna i det institut som var föremål för resolutionsåtgärden hade rätt att erhålla ett belopp motsvarande åtminstone vad de skulle ha erhållit om institutet hade likviderats fullständigt inom ramen för ett ordinarie insolvensförfarande och endast föreskrev denna skyddsmekanism för de borgenärer vars krediter inte hade överförts, samt

d)    inte föreskrev någon värdering, skild från den som anges under a) i syfte att fastställa huruvida aktieägarna och borgenärerna skulle ha behandlats mer förmånligt om institutet under resolution hade genomgått ett normalt insolvensförfarande?

2)    Kan, mot bakgrund av EU-domstolens dom av den 18 december 1997, Inter-Environnement Wallonie [mål C-129/962 , vilken senare bekräftats av EU-domstolen], sådana nationella bestämmelser som dem som avses i målen, vilka delvis införlivar direktiv 2014/59/EU, allvarligt äventyra förverkligandet av det resultat som föreskrivs i detta direktiv, särskilt i artiklarna 36, 73 och 74, inom ramen för tillämpningen av resolutionsåtgärden?

____________

1 EUT L 173, 2014, s. 190.

2 EU:C:1997:628